View tracker
Allmänt, Vardag

Ligger i soffan hemma hos mina föräldrar och kollar på nyheterna. Känner mig onaturligt trött mer tanke på att jag sov till typ ett idag.

Åkte ner till Göteborg vid 16-tiden och sedan dess har jag hängt med familjen, ätit mat och pratat med palla om hur jag mår och liknande.

Just nu är jag bara extremt trött och ser fram emot imorgon. Men samtidigt så dör jag lite eftersom vi ska gå upp typ 5;30 imorgon.
Men känner mig ändå spänd på att få åka iväg och besöka London igen.

Funderar på att ta och gå och lägga mig snart i alla fall. Tidigt dag imorgon och vill inte vara trött i London.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
Allmänt, Vardag

​Sitter hemma och börjar bli lagom lullig. En härlig jävlig känsla alltså. 
Var ett tag sen jag var full. Senast var jag var nere i Göteborg och träffade mina föräldrar... haha. Ska ner och träffa dom imorgon och ut och äta middag eftersom pappa fyller år. Och just nu är jag jävligt okej med det. 

Och på fredag åker vi till London. Är ganska säker på att det blir lite alkohol där också. Haha. Ganska peppad på att sitta på en uteservering, röka cigaretter och dricka drinkar i London. Låter lyxigt att fördärva sin hälsa på det sättet.

Och jag är helt lullig nu. På en cider. 

Och jag har också blivit lovad att få hälsa på en av mina nära vänner när jag kommer tillbaka. Nästa vecka, hon har flyttat till samma stad som mig och jag ska få åka och kolla på hennes hus och jag är jättespänd på det. Ska bli så kul! 

Sen har jag lite saker planerat för podden också om jag mår bättre, har mått så dåligt på sistone att jag inte orkat göra något men har intervjuer och lite sånt som ska göras som jag ser fram emot. 
Och ska få göra ett till avsnitt med min vän som flyttat hit också. Så har två avsnitt planerade. Ska bara, göra dom. Haha...


Full var det ja, har ingen koll på om detta inlägget ens är bra. Haha. 

Likes

Comments

View tracker
Allmänt, Vardag

Helgen var sådär. Alltså jag klarade mig ändå ganska bra måste jag säga trots att jag antagligen innefattat tillräckligt mycket ilska så om jag hade delat ut det till några utav supermakterna i världen så hade jag startat WW3 över vem som fick den sista tårtbiten eller något.

Kärnvapenskrig pga det hade ju varit något.

Större delen av fredagen var det mest att jag låg på soffan och inte orkade någonting. Under lördagen var jag väldigt rastlös men ville inte göra något i lägenheten. Ville gå ut, men H var upptagen och kände inte för att gå ut själv.
Söndagen sov jag nästan bort. Var ute en sväng på eftermiddagen vid 13, sen la jag mig framför soffan igen och kollade på netflix.
Kände mig nästan lite bakfull av trötthet så orkade inte med så mycket ändå.

Likes

Comments

Allmänt

Otroligt nog blir bloggen 6 månader idag. 
Känns ganska sjukt ändå, att jag haft uppe bloggen så länge. Det har ju varit en del uppehåll i den när jag haft.. bloggtorka och inte riktigt vetat vad jag ska skriva om men, känner ändå att jag har gjort ett helt okej jobb med att hålla igång bloggen allt som allt. 

6 månader. Har blivit en del inlägg, och jag hoppas att jag inte skrivit allt jag hade att skriva eller att jag får total panik när detta väl kommer ut. (ja, detta är tidsinställt.) Tänk om jag ger upp totalt. 

Men det ska nog gå bra, haha. Tar det dag för dag och försöker hitta något nytt intressant att skriva om utan att upprepa mig för mycket. 

Likes

Comments

Psykisk Ohälsa, Vardag, Läkarmöte

Denna veckan har i princip varit ett rent helvete för mig. Nästa vecka ska jag åka iväg till London och jag längtar ihjäl mig efter en paus. Jag vet att det kan komma att bli stressigt och jag kommer vara borta från H i 3 nätter och det är alltid jobbigt.
Men just, med tanke på allt som bara skitit sig här i den här jävla staden. Så vill jag bara bort.

Idag trodde jag att jag skulle till öppenvården. Har trott det i princip i månader. Men i tisdags när jag fick veta att H också hade tid idag tänkte jag "fuck, tänk om jag blandat ihop det." Så jag ringde öppenvården. Då sa dom till mig att jag fått någon jävla resttid. Att om någon ställer in så ringer dom mig och jag får den tiden.
Så det resulterade i två ångestattack. Och att mitt ansikte svällde upp.
Så sen dess har jag gått med extrem ångest och väntat på att någon ska ringa mig. Men ingen ringde.

Så idag vid 11-tiden bestämde jag mig för att ringa. För jag behöver en tid. Det är jävligt viktigt att jag pratar med en läkare.
Då får jag höra ett automatiskt meddelande. Dom har kopplat ur sina telefoner idag och imorgon för att dom håller på att flytta avdelningen. Jag kan ringa först på måndag. Yes, underbart. På torsdag åker jag till Göteborg. Jag har alltså måndag-onsdag på mig att få en läkartid.
För jag behöver en tid NU.
För annars är det kört, jag lär hamna på en ny lista, om 3 månader eller så... Fantastiskt liksom.

Så här sitter jag. Och hoppas att jag har samlat på mig tillräckligt mycket bra karma här i livet för att förtjäna en läkartid nästa vecka. För annars vet jag inte om jag kollapsar eller inte.
Har gömt mig under en filt dom 2 senaste dagarna och stirrat in i TVn utan att orkat förstå vad som pågår för hjärnan kan inte processera.

Likes

Comments

Allmänt, Vardag

​Har inte skrivit på ett tag, och det beror på att jag har rört ihop allting i min lilla hjärna. 

Denna veckan ska vi göra oss av med två soffor här hemma + få två nya soffor hit hem som jag fått av min mormor. Och två veckor åker jag till London i 3-4 dagar. 
Jag hade mixat ihop dessa två veckorna och trodde allt skulle hända på en och samma gång, eller. Inte riktigt. Jag trodde att jag skulle till London nästa vecka, och jag höll på att skriva det igen...

Vilket har orsakat en del stress hos mig för det känns som jag måste ordna med en miljard saker denna veckan. Men egentligen är det typ bara 1000 saker. Så det är lugnt, det är inte så stressigt som jag trodde. 

Men en annan trevlig sak är att jag har startat upp mitt instagram konto igen så ska sätta upp en länk till det. Och vi ska släppa ett till poddavsnitt imorgon! :) 

Likes

Comments

Psykisk Ohälsa, Större ämnen, Mina svårigheter

Jag har en ganska ansträngd relation till mat. Och det går ganska långt tillbaka egentligen. Och jag slogs av en tanke när jag och Malin diskuterade barnuppfostran.

Just hur föräldrar gör när det kommer till middag och om man ska låta barn äta upp maten, få annan mat etc. När jag växte upp fanns det bara ett alternativ. Och det mina föräldrar sa var "passar det inte så får ni gå hungriga." Men det var inte det som gällde, för när det väl fanns mat på tallrikarna så skulle det ätas upp.
Även om vi (jag och min bror) tyckte oätligt så fick vi sitta, ibland i timmar efter middagen och trycka i oss maten, eller försöka smyga ner den i servetter så vi kunde slänga den.

Sen när jag var 15 så blev jag tillsammans med min första pojkvän som för det första var extremt petig med maten så han åt nästan aldrig hemma hos oss, och sen när vi var hos honom. OJ OJ OJ.
Hans familj hade skåp fulla med godis och kakor och chips. Det fanns inga fasta mattider, vissa dagar åt jag, vissa dagar åt jag inte.
Vilket gjorde att jag insåg att jag kunde skippa att äta middag ungefär hälften av dagarna i veckan. När jag börja sova över hos honom på helgerna åt vi middag med hans familj 1 av 3 kvällar kanske. Och det fanns inga regler, om jag bara orkade 1/4 var det okej. Jag fick gå när som helst, jag behövde inte sitta kvar hela middagen. Och det fanns alltid efterrätt.

När jag började gymnasiet så fanns det mindre tid för mat, sämre skolmatsal och närmare till en affär med skräpmat. Jag gick upp en hel del i vikt, och min mamma kommenterade ganska hårt på det och det slutade med att den sista terminen av gymnasiet så gick jag på GI-dieten.
Jag gick ner ca 15 kg. Sen gick jag ner ytterligare 5 kg på eget bevåg på grund av hur dåligt jag mådde av det hela. Och hur jag såg på mig själv, plus att efter gymnasiet gick jag in i väggen och blev deprimerad och jag tror att det var en bidragande faktor.

När jag träffade H så var jag nästan vid min lägsta vikt någonsin. Jag har aldrig riktigt varit säker på när exakt den har varit. 
Men sedan hösten 2013 har jag inte gått över viktgränsen för att lämna blod, om jag minns rätt. Det kan varit så att jag har gjort det någon gång, men tragiskt nog har det satt igång en karusell av svält hos mig att jag kraschar inom en vecka i panik. 

Jag finner det väldigt sjukt att jag som 23 åring inte får lämna blod. Det om något borde sätta upp varningsflaggor för mig själv om min fysiska och mentala hälsa men det gör mig ändå inte orolig på ett mer allvarligt plan, förutom det att jag finner det sjukt att jag är 23 år och inte får lämna blod på grund av min vikt. 
Det kanske borde vara så att jag borde oro mig en aning om min framtid, sådär om framtiden och barn och liknade. Men det gör det inte. Eller inte just nu i alla fall, och det är aldrig någon inom vården som har varnat mig för något sådant. 


Likes

Comments

Allmänt, Vardag

Om jag fick välja några superkrafter jag skulle kunna ha så skulle jag nog välja att kunna teleportera mig.

För om jag kunde det hade det varit så enkelt att besöka alla vänner som bor så långt bor, och det hade blivit mycket billigare och hade inte tagit så lång tid.

Och jag hade kunnat göra det när som helst. Så fort någon hade behövt mig eller jag hade velat ha sällskap så hade jag bara kunnat teleportera mig till någon och vi hade kunnat hänga med varandra ett tag.

En annan superkraft jag hade kunnat tänka mig att ha hade nog varit att frysa tiden. Tänk att få stoppa tiden, när allt blir så där extremt jobbigt och man bara vill att jorden ska stanna i två minuter så man kan andas ett tag. Det hade varit jättebra att kunnafå göra det. Bara få stanna upp ett tag och andas.

Något annat som hade varit coolt att ha men som inte riktigt är en superkraft är att ha så som pojken med guldbyxorna. Han som kunde plocka ut 20-lappar(?) ur sina fickor när som helst. Det hade varit fint att ha annars. Hade inte direkt tackat nej till det om jag haft ett par såna byxor.

Likes

Comments