Jadu, om jag inte minns helt fel så fick jag min första mens cirka en månad innan jag skulle börja sjuan. Jag var 13 år och många av mina vänner hade redan fått sin första mens. ”Men vad gjorde väl det? Jag har ju större bröst än de flesta tjejerna omkring mig!” Yup, det var så jag tänkte, bra där Pillow-P.

Men, men. Samma dag som den kom hade jag planerat att åka till en vattenpark med en av mina kompisar, min dåvarande pojkvän (ja… även lilla jag har kunnat ha en pojkvän) och hans kompis. Väldigt passande måste jag säga!

Jag fick lite smått panik.What should I do?!? Jag kan ju inte badaoch sådantmeden binda i

bikinin, och aldrig att jag skulle ha en tampong uppstoppad mellan benen på mig… Men någon timma satt jag och min kompis på bussen till vattenparken. Väl framme stod vi och väntade på pojkarna i en halvtimma samtidigt som vi spelade på olika lyckohjul.

Pojkarna hade vi snart glömt bort och vi hade superkul hela dagen (och jag, fyi, gjorde även slut med denna kille strax därefter).

Så om man jämför lite men Bredlast och M-M så kan man ju säga att jag vart lite mittemellan. Jag kände inte någon press över att jag inte hade fått min mens eller någon orolighet när jag väl fick den. Dock höll jag detta för mig själv, jag tänkte att det var väl ingen som behövde bry sig om att jag hade mens, am I right?

Så det är mitt tips till er alla, ta det lugnt. Bli inte stressad över när din mens ska komma, vare sig den kommer tidigt eller sent. Och känner du inte för att berätta det för någon, then don’t. Ta det i ditt eget tempo och stay cool, det blir bara jobbigt annars!

  Puss&klem på er!

- Pillow-Princess 

Likes

Comments

En 14 år gammal M-M vandrar ner för trappan smått irriterad. Alla andra hade fått sin mens, men inte jag!

Vad hade jag gjort för ont mot min kropp? Varför kunde inte jag bli vuxen och kvinna som alla andra? Jag visste inte då att det inte var konstigt att inte få sin mens precis samtidigt som sin bästa kompis, jag var galet avundsjuk! Jag ville också inte kunna vara med på badet, ha en anledning att äta choklad och vara sur på alla. varför fick inte jag?

Irritationen över min uteblivna mens höll i sig hela dagen, inte heller blev det bättre när en tjej i min klass åkte hem pga mensvärk. Det var så oerhört orättvist!

Efter skolan satte jag mig som vanligt på bussen men åkte till min pappas jobb istället för raka vägen hem, för idag skulle vi hämta ut mitt ID-kort som äntligen dykt upp. "Aja, kan jag inte få min mens får jag skaffa mig ett ID-kort och börja dricka kaffe så kanske jag kan få ihop mina vuxen-poäng ändå" tänkte jag och blev på något lite bättre humör.

Väl på plats på min pappas jobb så fick jag sitta och vänta i ett par timmar, efter ca en timme behövde jag gå på toa så jag gick in på den lilla kontorstoaletten och drog ner byxorna. Vad tror ni där väntade på mig som en liten röd-fläckig present i mina trosor? ÄNTLIGEN! Jag hade blivit kvinna, nu skulle jag bara köpa ett par klackskor, en kavaj-kjol så var jag redo för arbetslivet, snart var det ju dags att skaffa partner, barn, volvo, villa, ja hela köret, jag är ju VUXEN nu! (Jag anade inte då att jag flera år senare fortfarande skulle gilla barnprogram och inte ha någon som helst tanke på varken barn, Volvo, villa eller kavaj-kjolar)

Sedan grep paniken tag i mig. Vad skulle jag ha som stoppade blödandet och förhindra nedfläckade byxor? Vem av pappas alla 5 fittlösa arbetskollegor har bindor i bakfickan? Ska jag ringa mamma? Nej, det kan jag inte göra, vad skulle hon hjälpa mig med nu? Hon var ju flera mil bort…
Så fjortonåriga M-M tog så mycket toapapper hon kunde få plats med i ett par trosor och gick runt med en provisorisk pappersbinda i 2 timmar.

Väl hemma så återstod ju den lilla detaljen att berätta för min moder. Jag väntade till både min bror och min pappa var ute ur huset eller var på andra våningen och smög fram till min mammas stol. "Mamma, ehh… Jag tror jag fått mens…" Mamma tittade upp ur sin bok och svarade "Jaha, var det dags för det nu? Ska jag visa vart grejerna ligger?"

Min mamma visade mig sedan hur bindor fungerade och lämnade mig ensam i badrummet.

I min familj har vi alltid pratat öppet om sex, mens, preventivmedel och andra saker som hör till att växa upp. Vi har inte haft några hemligheter och har heller aldrig gjort en stor grej utav naturliga saker. Det är någonting jag idag är extremt tacksam för. Det gör att jag vågar vara öppen med båda mina föräldrar (trots att fjortonåriga M-M inte vågade berätta för pappa) och att jag alltid skulle våga prata med dem om det skulle hända någonting utan att vara rädd för att hela släkten skulle veta eller att mina föräldrar skulle tycka det var jobbigt att prata om. Alla har vi olika uppväxter, men jag tycker det är viktigt att man har NÅGON som är lite äldre som man kan prata med, som redan gått igenom allt det här man själv går igenom just nu. Om det sedan är en kompis, förälder, släkting, styvmamma/pappa, syskon eller någon annan spelar egentligen inte så stor roll.

Om jag hade fått åka tillbaka till just den här dagen och ge mig själv några råd hade det varit:

1. Ha ALLTID mensskydd i väskan 

2. Lita på dina föräldrar eller andra vuxna i din närhet (även om de är pinsamma ibland)

3. Du behöver inte ha mens för att kunna äta choklad 

4. Du behöver DEFINITIVT inte ha mens för att kunna vara sur!  

5. Ta det lugnt, andas, din tid kommer också, du hinner, jag lovar. 


- M-M

Likes

Comments

Flickan gick in på toaletten, illamående och smått känslig. Dagen hade vart så annorlunda, men kunde inte riktigt sätta finger på vad. Eftersom hon mådde illa, så kanske det bara var tillfälligt att hon var lätt irriterad och smått ledsen emellan åt. Flickan la ner handduken på handfatet, satte sedan på duschen. Så att vattnet skulle värmas upp. Flickan drog ner byxorna och trosorna, satte sig sedan på toaletten. Det var då hon såg och tänkte, shit! är det nu jag ha   r blivit kvinna?. Frågorna flög omkring i hennes huvud, skulle hon säga till sin mamma, låsas som inget, kommer hon få mensvärk snart, så mycket frågor på samma gång. Hon visste mycket väl att den här dagen skulle komma, så nu var det kört. Nu måste hon prata om det med sin mamma om just mens, som hon har försökt undvika det ämnet länge. Men hon visste mycket väl att det var dags att se till att ha med handväska om hon ska bort i fler timmar, då hon ska knöka ner massvis av bindor och tamponger. För så gör hennes mamma, även när hon inte har mens. Hennes mamma brukar säga att det är smart att ha med sig mer än vad man behöver och även om man inte har mens, för då går man ”säker”. Fast enligt flickan, så går man säkert fram tills man får sin mens, sedan är det aldrig kört. Eftersom hon alltid brukar för vänta sig det värsta så skulle hon säkert behöva ta med dubbelt så mycket än hennes mamma, kanske en hel resväska. Och flera lager med kläder så det inte ska blöda igenom. Flickan börjar samla mod, för hon visste att det är bäst att prata med sin mamma.

Hon går ut ifrån toaletten, ropar försiktigt på sin mamma. Då ropar hennes mamma från köket att flickan måste komma till henne om hon vill något och att det är snart mat, så hon var skynda sig in i duschen. Då slog det henne, snart var det mat. Flickan ropar igen på sin mamma, skyllde på att något var trasigt i badrummet. Mamman kom in i rummet, flickan berättar då för sin mamma. Rådande står hon där när hennes mamma plockar fram olika mensskydd och förklarade lite om allt, var även tydlig om att det är lätt som en plätt att ha mens. 

Efter hennes mamma gick, duschade flickan genast. Sedan klädde på sig. Satte fast bindan i trosan, tog på sig dom,nej shit, vad är det här?! Känns som en blöja! Måste jag gå omkring med tjocka blöjor nu en vecka varje månad resten av mitt liv? Kan det verkligen bli värre?!.

Värre kunde det bli, när flickan kommer in i köket satt hela familjen vid matbordet. När flickan stiger in hör man hennes mamma säga tittande på familjen, jag vet att vår yngsta dotter har något att berätta för er, eller? Nu stod flickan med tomat röda kinder och hennes mamma fortsätter, Ni förstår att hon har blivit kvinna idag.


Det var så jag minns min första dag då jag fick min mens, jag minns känslan av att första gången ha på mig en binda och hur nervös jag var för att berätta för min mamma. För att jag tidigare har undvikit ämnet, för att prata om sånt var så pinsamt på den tiden! Idag ångrar jag mig att jag undvek sådana ämnen med min mamma. För det är egentligen inte så farligt, men att tycka saker är pinsamt är en del av tonåren. Det tog inte alls lång stund för mig att var jag med i systemet. Var medveten om när jag ska vara beredd och ha med mig mensskydd i väskorna. Jag blev allt mer van med känslan, trots att det gått flera år så känns det fortfarande som en binda är en blöja. 

En del säger att man blir kvinna när man får sin första mens, men jag kände mig fortfarande som en flicka/tjej. I min värld blir man kvinna dagen då man säger ner till en happy meal på mcdonald´s. Så till alla er som kvinnor i världen som skulle säga nej om någon erbjuder er en happy meal på mcdonald´s, Grattis ni har blivit kvinnor!

Till er som inte har fått er mens än, så ska jag ge er ett par råd.

-> Om ni är nervösa över att ni inte vet när eran mens kommer , så är ett starkt tips att ha med en binda eller något annat mensskydd i skolväskan.
-> 
Var aldrig rädd för att prata om ämnet med någon, det kanske är superduper pinsamt. Men jag lovar er det kommer vara skönt att kunna vända sig till någon.
-> Se aldrig mens som ett hinder för att ha kul, ha dina veckor som vanligt. 
-> Om eran mamma eller någon annan familjemedlem är retlig eller pinsam, så kan jag lova dig att du inte är ensam om det. 
-> våga prata med era vänner om mens, det är väldigt givande. Jag kan själv minnas hur många gånger jag och mina kompisar har delat med sig av historier som antingen är roande eller för att få råd. 
-> köp happy meal, det sitter alltid lika skönt i magen även om man har mens eller inte! 

Detta var då min berättelse om min första mens, är eran lika pinsam som min? 


Ha det gött!

 Bredlast 😁


Likes

Comments

Mensafritt!
Vi är som sagt fyra tjejer som går vårt andra år på gymnasiet. Här kommer vi, var för sig berätta om oss själva. Tillsammans har vi bestämt att vi vill vara anonyma, därför använder vi påhittade namn.

Vårt upplägg av bloggen är lätt som en plätt att förstå! Till och med så pass lätt att även den osmarta av oss förstår förstår!

Några utav er har säkert hört talas om en Youtubekanal som kallas för O2L och vet att de är några vloggers som lägger upp var sin vlogg i veckan som har ett visst tema. Vi har då tänkt oss att varje onsdag, torsdag, lördag och söndag, lägga upp varsitt inlägg med ett visst tema. De andra dagarna kommer vara helt fria med olika inlägg!

För att kontakta oss kan ni maila mensafritt@gmail.com, vi är väldigt öppna för era åsikter eller händelser. Så kommentera gärna!


Hola amigos!

Jag kallas för M-M och är en sjuttonårig estet-tjej som älskar att spela teater, skriva, sjunga och kolla på musikaler. Att försöka sammanfatta sig själv i tre meningar är sjukt svårt, men jag ska försöka!

Jag är nördig, jag fastnar liksom till 100% om jag gillar någonting och ser till att lära mig allt som går att lära sig om det ämnet, några exempel är Harry Potter, Fantasy-böcker, 50-talet och musik.
Feminismen är en stor del av mitt liv, jämställdheten är någonting jag aldrig tänker sluta kämpa för och jag anser att även som Sverige är ett "bra" land i just jämställdhetsfrågan så betyder inte det att vi är klara, det finns ALLTID mer att kämpa för, ta aldrig demokratin och yttrandefriheten för given för då glömmer du att utnyttja den!
Jag vill satsa allt jag har på att lyckas med en skådespelarkarriär i framtiden, om de så kräver sena nätter, tidiga mornar (okej, tidiga mornar är värre än sena nätter….)

Anledningen till att jag vill vara med och skriva i bloggen är för att tonåren är en sjukt jobbig tid att gå igenom! I min familj har vi alltid pratat öppet om sex, mens och andra saker som hör till ämnet, men det är inte så i alla familjer och det tycker jag är hemskt! Den skammen som finns (framför allt för tjejer) när det kommer till sådana frågor är hemsk, jag är trött på att vara tvungen att smyga ner en tampong i handen/jackfickan för att ingen ska se!
Bloggen kommer för mig bli ett sätt att säga ifrån på!


Hej på er! Det här med att skriva om sig själv, åh maj gård vad svårt det är… Jag kallas alla fall för Pip. Jag är 17 år och går andra året på estetiska programmet dans. Mitt liv går ut på att dansa, bokstavligt talat. Tränar ca 10 timmar i veckan, och jag älskar det! Jag är en sån där duktig och haraldriggjortnågotdumt flicka. Jag har faktiskt aldrig smakat på alkohol, och då tänker ni säkert att det har väl alla 17 åringar gjort? Nä, inte jag. Jag känner helt enkelt att det inte är frestande. Det finns så mycket annat man kan dricka istället för alkohol. Tekniskt sätt så skulle det går bra att dricka saft, det är samma sak fast utan alkohol. Jag bloggar för att jag vill visa att det inte är fel att vara den som inte är som alla andra, jag gillar att vara mig själv.



Hellu! Jag kallas då för Bredlast, BLJag ser fram emot att dela med mig av tankar och händelser till er läsare! Mitt mål med bloggen är att ni läsare ska finna bloggen som en roande och hjälpande plats. För jag själv är medveten om att ett tag i mitt liv skämdes jag över mens, pms, sex eller att jag inte vågade ta plats i samhället. Idag finner jag det roande att prata om det.

Jag älskar att spendera tid med min pojkvän och vänner, för att prata är jag galet bra på. Särskilt att prata mycket! Fast till en början är jag blyg när jag möter nya människor. Jag är oftast väldigt glad och sprallig. Jag skrattar i stort sätt åt allt, en del säger att min humor suger. Men enligt mig själv är det den bästa, eftersom jag skrattar åt allt!

Jag går på en estetisk linje i gymnasiet med inriktning teater och jag är inne på mitt andra år. I skolan har jag det väldigt kul. Men ett av mina större problem är att jag har väldigt svårt för att koncentrara mig. Långa lektioner är väldigt jobbigt, om det inte är ett praktiskt ämne. Anledningen till att jag har svårt att koncentrara mig är att jag tänker för mycket på omgivningen, händelser eller bara randomstuff som jag finner är roande!

Sen så är jag inte kort utan lite mindre lång, extremt viktigt. 




Halloj!

Det är jag som är Pillow-Princess. Jag föddes en fin vårdag 1997 vilket betyder att jag är 17 år (snart 18 #soawesome!).

Varför jag skriver den här texten är väl för att ni ska få veta mina bakgrundstankar om lite allt möjligt och få veta vem jag är utan att få veta någonting egentligen. Låter lite konstigt men det stämmer ju.

Att berätta vem man är inte det lättaste man kan göra men jag ska i alla fall försöka. Som sagt så kallas jag Pillow-Princess och är 17 år. Jag är en sprallig människa och det bästa som finns är att skratt, teater och att vara omringad av människor jag älskar. I skolan läser jag andra året på ett estetiskt program med inriktning teater där all min fokus ligger på de praktiska ämnena jag läser och inte de teoretiska. Jag anser att det inte är viktigt att ha A i alla ämnen utan att det räcker med ett E då jag inte vet vad jag vill bli än.

Jag är även den enda av oss fyra som inte har en partner, happy face! Jag trivs att ha mitt liv för mig själv utan att behöva anpassa mig efter en partner.

Varför jag bloggar här är mestadels för att tonåren är en fucktup period av sitt liv och det är inte alltid det lättaste att gå igenom. Vissa har det lättare än andra beroende på hur man har det hemma, i skolan eller utanför både skola och hem. Jag vill finnas här för alla som har frågor om sex, mens, sexuell läggning eller what ever.

Det var lite om mig, om någon av någon konstig anledning vill veta något mer så är det bara att fråga.

Som ett poetiskt avslut säger jag have fun and live your life.

Puss&klem, Mini-G

Likes

Comments