En såndär alldeles mysig Söndag som jag uppskattar högt.

Jag vaknade av mig själv efter 10 timmars sömn. Magen var hungrig. Jag är alltid grymt hungrig på morgonen att jag måste gå upp direkt när jag vaknar. Gluffsa i mig gröten rätt fort och sedan landa jag i soffan. Det tog inte många minuter innan jag slockna. Trött tjej. Vaknade igen efter 2 timmar till spöregn som smattra mot fönsterbläcket. Kände mig lite frusen att jag drog upp filten till hakan och kura ihop mig till en boll. Där låg jag en bra stund och bara tittade ut på den alldeles gråa himmeln och träden med sina olika nyanser av grönt, njöt av tystnaden och regnet. Sög in den friska luften som letat sig in genom det öppna fönstret och en riktigt härlig känsla infann sig i hela kroppen. Jag älskar regn-och busväder.

"Rikast är den vars nöjen kostar minst"

Eftermiddagen har spenderats mestadels i soffan. Men också lite annat fix & don inför kommande vecka. Matlådor+mellis för Mån-Lörd. Redo? Jajjemen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I onsdagskväll blev jag alldeles tjock i halsen och munnen. Hade kämpigt att svälja och andetagen kom inte längre ner än till bröstet. Det blev ett besök till akuten jag sent kommer glömma.


När jag kom dit var det väldigt lite folk så jag blev inkallad efter bara 10min. Så fort sköterskan hade stängt dörren om oss kom mina tårar. Jag har varit stark och positiv i detta sen det började, nu var jag bara trött på skiten och ville inget hellre än att få bort det. I tårar försökte jag förklara och visa medan sköterskan nicka lugnt och skrev samtidigt. Knaprar massa kortison som inte hjälper och utslagen fortsätter att sprida sig och klia som fan. När jag berättade om andningen och hur de kändes i halsen/munnen blev hennes svar kortare och tydligare, hennes rörelser blev snabbare och hela hennes sätt att agera gjorde det väldigt tydligt att hon tog det på allvar. Band runt handleden, syremask på, klämgrej på fingret för att hålla koll på pulsen och ett "Dig släpper vi inte! Du får va kvar över natten.". Nål i armvecket och rör efter rör fylldes med blod.

När alla proverna var tagna fick jag sitta ute i väntrummet och vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Jag blev totalt uppslukad av alla sköterskor och läkare. Jag satt bara och tittade på dom, deras kroppsspråk, deras ansiktsuttryck, hur dom rörde sig, deras långsamma steg och rörelser, deras kläder, deras röster och leende. Satt och bara tog in allt, bearbetade, tänkte och kände sån otrolig tacksamhet till dessa människor. Dom har själv valt detta jobb för att dom vill hjälpa andra. Hur fint är inte det?

Lugnet och min lilla bubbla bröts plötsligt av en massa människor som prata högt och innan jag hann reagera så swhoom, hade ambulanspersonal susat förbi med en kille som blivit skjuten i huvudet. Sköterskornas och läkarnas steg blev snabbare, deras ögon var uppspärrade och deras röster tydliga. På bara några sekunder hade de gått från lugn till skarpt läge. Helt otroligt att se. När ambulanspersonalen gjort sitt kom de gåendes lugnt tillbaka och åter igen, jag satt bara och glodde på dom. För, vilka hjältar dom är i mina ögon, verkligen wow.

Kort därpå dyker två poliser upp med en 15-16 årig tjej mellan sig som tagit en överdos. Tjejens mamma går tätt bakom och slänger ur sig "Ja, är man så korkad att man tar en överdos så är man fan dum i huvudet". Mammans ord skrämmer mig vilket gör att jag drar upp benen till hakan, lägger ner huvudet, blundar och saknar min egen mamma extra mycket. Dom står rätt nära mig och jag kan inte undvika att höra samtalet polisen har med mamman. De förklarar att socialen kommer bli inblandad och åter igen skrämmer mammans ord mig, "Men då kan dom ta henne. Hon gör inte nått rätt ändå så vafan ska jag med henne till?". Det gör fan ont i mig att jag blundar lite hårdare. Vill inte inse att det är verklighet.

Nästa stund dyker en 57 årig man upp som är duktigt påverkad. Han börjar med att slänga ur sig fruktansvärt otrevliga ord till personalen. De står och bara tar emot och nickar lugnt med ett litet framtvingat leende. När ordningsvakterna kommer och tar över ser jag en lättnad hos personalen. Den här mannen får plötsligt för sig att han ska slåss så ordningsvakterna plockar ner honom på golvet och sedan tar dom in honom i ett rum. Polisen kommer och tar med sig honom en stund senare och på vägen ut så spottar han den ene polisen i huvudet.

Efter detta blir det lugnt. Klockan är närme 1 och jag upptäcker att jag nu väntat här i 4timmar. I mjukisbyxor, linne och toffs på huvudet satt jag där med händerna innanför byxorna och kliade på mina ben haha. Ja, de andra i väntrummet kollade men det sket jag fullständigt i. Vid 3 tiden fick jag äntligen träffa läkaren. Jag behövde bara dra ner mina byxor lite då hon såg mina utslag och sa "JA. Du ska träffa en hudläkare." Sedan fick jag lite piller så jag blev alldeles borta och somnade med syremasken på.
Innan jag åkte hem berättade dom att jag inte hade någon allergi. Superskönt. Men nu undrar jag ju vad tusan det är.

En kväll och natt fylld med starka intryck. Framförallt vilket otroligt jobb sköterskor, läkare, ambulanspersonal, ordningsvakter och polis gör. Vad vore vi utan dom? Dom finns där för oss när vi behöver dom, så blir dom behandlade på de sättet. Mer kärlek till dessa människor. Det kostar absolut ingenting att säga något fint. Det behöver inte va en hel novell, bara något litet ord som får dom att känna sig uppskattade. För dom förtjänar det. Alla dagar i veckan!

Bjuder på ett fluffyface.

Likes

Comments

4,6kg upp på 2v. Ja, det kan gå fort. Landa på 66,3kg idag och det kommer fortsätta gå upp innan jag slutat med kortisonen. Jag kollade på vågen, tog ett djupt andetag och ryckte sedan bara på axlarna. Det var längesen jag vägde såhär mycket så klart att, lite tufft är det men det är bara att tänka framåt.

Tisdags för två veckor sedan började jag få utslag på vänster vad som kliade något galet. Trodde det var myggbett och tänkte inte mer på det. Några dagar senare hade det spridit sig till höger vad och upp till höftbenen på båda sidorna. Klia som fan gjorde det. Vårdcentralen kunde inte svara på vad jag reagerat så starkt på. Jag hade inte ätit något annorlunda, varit vid djur eller något sådant som jag kunde koppla det till. Fick utskrivet kortison och salva som jag tog några dagar, hjälpte inte. Fick då en högre dos kortison och tabletter jag skulle ta. Av dessa tabletter jag tar nu blir jag totalt dåsig i huvudet och galet trött. Men det går på rätt håll nu iaf, känns det som. Jättejättejätteskönt.

När livet kommer emellan såhär så är det rätt otroligt hur verkligen allt annat hamnar "ur banan" för det enda man vill, är att bli frisk. Jag har ändå hållt mig till min kost till 100%, ätit lite extra frukt för jag vart sugen på det. Jag har tränat på precis som vanligt. Men jag har verkligen inte varit så fokuserad som vanligt. Det har liksom kommit i andra hand. Och det är så mer än okej att det blir så. Förhoppningsvis ska all denne vätska jag samlat på mig försvinna rätt fort. Hoppas jag. Jag känner mig verkligen fluffy som tusan. Men samtidigt är det en så otroligt skön känsla att jag inte stressar upp mig för det. För jag vet ju orsaken bakom och kom ihåg- allt är temporary!

Så, först en vecka med galen mjölkproteinreaktion och sedan en vecka med någon annan galen allergisk reaktion. Men, hur tufft det än kan kännas så måste man finna sig i det och inte stressa upp sig. Det kommer gå över. Man får inte ge upp!

Likes

Comments

#aldrigvila har du säkert hört talas om och det uttrycket kan kyssa min röv. Det ligger ingen som helst kunskap bakom det uttrycket och är så fel att använda i sociala medier då det skapar en otrolig stress. Att träna 6-7 dagar i veckan är ren idioti.

Det håller aldrig i längden att slarva med återhämtningen. Går du och lägger dig en timme senare pga att du prioriterat något annat, så är det också en timme du aldrig kommer att kunna ta igen. Det är en timme du valt att slösa bort på något annat än dig själv.

För mig är det full rulle Mån-Lörd och tempot går i 190. Det är jobb, plugg och träning. Både knopp & kropp får sitt och jag landar ofta i soffan efter en 12-13 timmars lång dag, sådär gott trött. Jag älskar allt jag fyller min vardag med, men för att orka köra på i det tempot jag gör och att inte riskera gå in i väggen, prioriterar jag ett totalt vilodygn. För mig själv.

Hur ser mitt vilodygn ut? Vad menas med vilodygn?

När jag går och lägger mig på lördagen så börjar mitt vilodygn. Så, söndagar är totalt jobbfri, träningsfri, pluggfri och även fri från nya intryck. (Om jag inte är i Skåne eller något annat händer såklart) Jag sover tills jag vaknar på söndagarna. Denna dagen handlar det om att ligga så lågt som möjligt. Jag äter frukost, lägger mig i soffan, läser en lätt bok, målar lite, vilar, äter. Jag låter tankar och känslor komma och gå, känner efter hur kroppen mår, hur knoppen mår. Jag andas. Lägger händerna på magen och djupandas. Känner ingen stress eller press på mig själv. Jag ler. Har fönstret öppet så frisk luft kommer in. Ser till att ha fräscha växter som ger mig koldioxid.

Allt detta, och i princip hela dagen sker i total tystnad. En lätt film kan vara på, men ljudet är av. Mobilen är på ljudlös hela dagen. Jag fullkomligt älskar tystnaden som råder och njuter till fullo. Min Mån-Lörd är annars fylld med liv och rörelse vilket jag gillar, men denna totala tystnad under en dag, är guld och verkligen behövligt för att orka.

Det där med tv och film. Åter igen, Mån-Lörd är fylld med nya människor och nya intryck som ska tas in, bearbetas och kännas av. Allt sådant vill jag undvika så gott det går på söndagar. Vila knoppen helt enkelt. Jag kan som sagt se på film, men då är de såna jag redan sett och som jag mår bra av och ljudet är av.

Denna dag är också den dagen då jag ser till att riktigt rå om mig själv genom att fixa naglarna, göra en hårinpackning, en ansiktsmask, tar en extralång dusch och smörjer in mig i min favorit body lotion.

Jag går och lägger mig i tid, sådär nöjd och med ett leende på läpparna. Allt blir vad man gör det till.

Våga ta plats och ta dig tid till dig själv. Lämna bort kidot en helg och rå om dig själv. Eller det räcker kanske med en eftermiddag så du kan komma ner på jorden. Det kommer gynna dig i längden. Mår du bra- så är det också vad du kommer förmedla till andra. Dina barn kommer ha en starkare, piggare och gladare mamma/pappa. Det är inte fel att prioritera sig själv. Allt för många stressar hit och dit nuförtiden. Lugna ner dig och tänk på dig själv!

Likes

Comments

Woaow, tack till dig, dig och dig och alla ni andra 78 som tittade in vid första inlägget. Grymt kul.


Den här veckan har varit totalt hajkonbacon i min kropp. Jag jagar inte upp mig när kroppen reagerar på något, istället tar jag reda på vad som orsakat det. Svaren hittar jag i min dagbok som jag skriver i varje dag.

Jajjemen, även jag som tränar och äter bra kan se ut såhär. Min mage har blåst upp till en ballong och är bigbaoutahård. Jag har haft otroliga kramper att jag nästan börjat gråta så ont det gjort. Inte ok.

Den senaste veckan har jag bytt ut mitt mellis+kvällis till kvarg och kasein. "Laktosfritt, givet. Tar vi, ha de haj". Vad jag inte alls hade i tankarna var mjölkproteinet. Aotch! Magen är en känslig rackare.
Istället för att dra på mig pösiga tröjor och gömma lilla magisen, så har jag gjort precis tvärtom. Jag älskar mig själv oavsett platt eller fluffy mage. Stod framför spegeln, la huvudet på sne från ena sidan till andra och inspekterade min tjugge mage, tänkte "Är det såhär jag skulle se ut om jag skulle bli gravid?", ändå fint tycker jag. Ja, vafan man kan väl ändå få drömma sig bort lite. Passa på när den väl ser ut som den gör liksom haha.
Älska dig själv oavsett form. Det är kul. Man mår bra av det.

- Det finns en enorm kraft i att skriva för hand än att skriva på dator. Jag skiter fullständigt i att det är 2017 och att mer eller mindre allt är automatiserat. Jag gillar the old school style.
- Att jobba med dig själv är den bästa investering du kan göra. Det är ditt liv. Hur vill du ha det? Hur vill du må? Vill du gå runt med en massa frågetecken?
- Hur ska du kunna utvecklas och hitta svar om du inte för ner dina tankar, känslor, vad du ätit, stress, sömn, jobb osv? Du kan omöjligt komma ihåg hur/vad du kände, vad du gjorde osv för 26 dagar sedan. Du är ingen robot.

Det är inte alltid jättekul att skriva och ibland har man ingen lust helt enkelt. Men jag gör det ändå för jag vet att det gynnar mig i det långa loppet.
Försök tänk långsiktigt. Vet du inte vart du ska börja så börja med att bara skriv, hur som haver, bara ner med allt. Det gjorde jag. Det började som en ren dagbok. Men insåg efter en tid att herregud vilken djungel och att hitta när jag gick tillbaka och skulle läsa, ja de va ju rent detektivarbete. Då började jag att punkta upp det som kändes viktigt för just mig.

Jag bojkottar nu all typ av mejeriprodukter. Skulle jag äta det så kommer jag välja mina tillfällen. Nu vill jag ha tillbaka min vanliga Emmamage :)

Att skriva är och kommer nog alltid vara mitt bästa tips för ett bättre jag.

Likes

Comments

Första inlägget och vad passar inte bättre än att dela med mig av mitt feta påfyllningsmål jag hade igår. För, en blogg/instagram ja sociala medier överlag handlar väl ändå om just det, att dela med sig och att diskutera. Skitkul tycker jag.

Jag kan inte förstå det. Jag har två påfyllningsmål i veckan och ändå känns det som en evighet till dom båda. Blir lika ivrig varje gång det är dags. Dagen kändes hur lång som helst och jag satt och tänkte på vad jag skulle köpa. Jag ville ju ha allt liksom.
Jag väljer att lägga det ena på Onsdagar eftersom jag har vilodag från gymmet den dagen. Vila+kcal = bästa återhämtningen enligt mig då kroppen kan ta emot, bearbeta och lagra allt i lugn & ro. Men ibland kan jag inte hålla mig, då tar jag de tidigare.

I påfyllningsmålen ligger allt fokus på kolhydraterna. Bröd, pasta, potatis, ris, granola, frukt osv. Jag älskar verkligen bröd och det är något jag aldrig kommer sluta äta.
Anledning till dessa påfyllningar då?
För att chocka kroppen så att fettförbränningen inte saktas ned. Fettet kan man hålla borta även när man lägger på sig muskler. Vissa väljer att grisa och äta som fan. Jag säger såhär, så länge du mår bra och trivs med dig själv så är det de viktigaste.

På dessa dagar hamnar jag självfallet på ett stort överskott kalorimässigt. Men all denna extra energi har jag stor nytta av i kommande träningspass. Mer mat= tyngre vikter i gymmet= mer muskler= högre fettförbränning.
En god cirkel med andra ord.

Likes

Comments