Fick lite frågor och funderingar kring min magträning igår efter en bild från min instastory.

För det första, jag använder INTE en waisttrainer. Nej. Nej. Dubbeltrippelnejnejnej. Det finns inte i min värld och jag skulle aldrig sätta på mig en sådan "bara för att få smalare midja".

För det andra, jag tränar inte mage. Inga magövningar för absen överhuvudtaget. Så, inga situps och inga jävla crunches. Är trött på det eviga tjatet om abs. MEN. Alla är vi olika. Vill du åt absen, ja då kan du ligga där och göra dina hundra situps och crunches. Men det kommer inte att göra din midja tajtare om du nu tror det. Vad det kommer göra är att "trycka ut" din mage eftersom du bygger upp muskulaturen under fettet.

För det tredje, min kost. "Hur mycket underskott ligger du på?" Vet inte vartifrån detta kommer, men jag ligger inte på underskott. Snarare tvärtom. Jag äter mer nu än vad jag någonsin gjort. Däremot äter jag rätt lite socker och livsmedel med tillsatt socker i, just för att jag inte får ut något av det. Men de är ju gott, säger du säkert nu. Och allt det här "unna sig" mm mm mm. Ähhh lägg ägg! Jag äter mycket hellre en hel påse bröd och femton bananer. För det tycker jag är asgott plus att det ger mig galet mycket energi tillbaka som jag kan använda mig utav i träningen. Jag laborerar inte något med mitt protein och fettintag. Det jag bollar med fram och tillbaka är de magiska kolhydraterna. Utgår från mitt grundschema, sen äter jag mer om jag är hungrig helt enkelt. Inte svårare än så. Lyssna på kroppen.

För det fjärde, jag har inte den blekaste aning om hur man retuscherar bilder. Jag är inte så teknisk av mig. Ser heller ingen som helst anledning till varför man retuscherar sig mindre/större än vad man är i verkligenheten. Då kan man ju knappast älska sig själv tänker jag. Kärlek till mig själv, det finns så de räcker o blir över så här retuscheras inga bilder här inte. 

Så, vad gör jag för att få smal/tajt midja?
Alltså. Att få en smal eller tajt midja är inget jag har som fokus eller tänker på.
Hösten 2016 gick jag till en naprapat pga feta ryggproblem. Efter han kollat igenom mina rörelser mm så konstatera han svag bålstyrka och svaga djupa ryggmuskler. Har man en svag bål och svaga inre ryggmuskler så läggs all beslastning på övrig del av ryggen istället. Inte konstigt jag kunde gråta av smärta. Han sa till mig att ge de tre månader med rehabövningar och återbesök hos honom. Jag stod som ett litet barn, titta upp på honom med öppen mun och bara nicka. Första veckan var jag hos honom tre gånger (1800kr, bye bye) sedan ett återbesök i veckan, 600kr/gång (2400kr/månad, bye bye). Jag fick med mig övningar som jag slaviskt låg på golvet och gjorde varje dag. De enda orden som eka i mitt huvud då var, "Tre månader Emma. det är inte länge. Kom igen!". Allt eftersom jag började hitta mina inre muskler blev det också roligare att få svårare övningar.
Bara en sån sak som att koppla in bålen innan jag gjorde en rörelse var otroligt roligt. Jag skulle öppna en dörr, precis innan jag ska ta tag i handtaget kopplar jag på min bål och sedan öppnar dörren. Jag började gråta eftersom jag gjorde det utan att tänka. Vad betyder detta då? Jo, att istället för att då belasta ryggen (som man gör vid en dragning av att öppna en dörr) så låg styrkan och kraften i magen.
När de tre månadrna var slut blev jag lite rädd och tänkte vafasen, ska han bara släppa mig nu. Ja, det var exakt de han skulle. Men vad jag fick med mig var övningar att göra så fort jag känner att ryggen börjar bli lite stel eller göra lite ont. Att undvika ryggont helt kan ingen göra. Men man kan göra otroligt mycket för att undvika feta smärtor. Dessa övningar har jag verkligen tagit mig tid till att göra när jag börjat få känningar, och det har hjälpt alla gånger.
Nu, gör jag inga direkt övningar för bålen. Jag får så otroligt mycket bålstyrka och fokus på den under övningar som knäböj, marklyft mm. Det är galet viktigt med bålstyrkan för att inte skada sig och lägga all belastning på ryggen.
Så, 7200kr på tre månader bye bye. MEN SÅ JÄVLA VÄRT DET!

Sen förstärks ju detta av att man tränar rygg. Bygger man på bredden och skapar sig fina "vingar" så kommer också midjan se tajtare ut. Så är det bara.

Jag rekommenderar er verkligen att ta hand om er själva. Lyssna på kroppen och var rädd om den. Lyssna & lär från människor som har mer kunskap än du. På så vis kommer du att utvecklas och bygga upp ett starkare jag. Ignorera aldrig kroppens signaler. Den är helt fantastisk och kan göra så mycket, så länge vi lyssnar och ger den kärlek tillbaka.

Till höger är vad som händer när du börjar tänka innifrån och ut, istället för på synliga abs :)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Sen Mars ungefär har jag känt på mig att det kommer bli en bra sommar detta året. Jag har ingen direkt semester utan bara lite strödagar. Detta pga att det är allt för mycket som händer runt omkring mig. Men det är bra och roliga saker. Sommaren har börjat väldigt bra och fortsätter att leverera. Jag njuter till max och är så tacksam för så mycket och för så fina människor jag har i min omgivning.

Det är nu klart att jag kommer att jobba som kursledare för medborgarskolan här i Göteborg. Detta med start i höst och de kurserna jag kommer att hålla är om stresshantering och socker. Så sjukt jävla roligt.
Inför intervjun hade jag satt ihop en hejdundrans grym presentation. Inte för min skull, utan mest till dom som ett underlag. Med risk för att låta kaxig (fast det är ju så jag är iof, med en gnutta glimt i ögat) så hade jag inte direkt förberett mig för intervjun. Jag var heller inte ett dugg nervös utan jag litar starkt på mig själv och mina kunskaper så jag behöver inget manus.
Men nu däremot. Nu kommer jag lägga ner allt krut på att verkligen sätta ihop och förbereda ett riktigt bra upplägg. Detta är allra första gången jag kommer att hålla kurser. Så jag har inga förväntningar överhuvudtaget. Om de så bara kommer 4 eller om de kommer kursens max antal, det spelar inte mig någon roll. För jag tycker det är skitkul oavsett.

Även om detta ska bli så sjukt kul så är jag samtidigt lite nervös och rädd. Ja, för att göra bort mig totalt eller egentligen inte för att göra bort mig, utan mer för att tappa den röda tråden som är sjukt lätt när man verkligen brinner för något. Munnen bara går i ett. Men sen o andra sidan, vafan det händer väl alla nångång och detta är som sagt första gången. De misstagen jag kommer göra, de kommer jag bara lära mig utav istället och bli bättre och utvecklas. Vilket är precis det jag vill.

Jag var ganska tydlig med att personlig utveckling är viktigt för mig. När de berättade vilka möjligheter det finns att vidareutveckla sig och även vilka andra dörrar detta kan öppna, så blev leendet gigantiskt och tankar och funderingar började genast att snurra i huvudet. Men Emma! sa dom. HAHAHA jag älskar det.


Men såhär är det mina vänner. Det går inte att bara addera, addera och addera utan att ta bort något hela tiden. Då kommer man gå in i väggen. Så, jag måste nu börja fundera lite på hela mitt upplägg när det gäller alla jobben och allt runt omkring. Mycket pusslande, men samtidigt så förbaskat roligt. Jag har en vision, inte kristallklar men iaf någorlunda.
Vad jag ska göra är att ta med mig alla mina tankar och funderingar och sedan bolla allt med mina föräldrar. Dom är bäst då pappa plockar ner mig på jorden vilket behövs då jag svävar iväg helt mycket ibland, och mamma är sådär go och tänker lite runtomkring. Aldrig någonsin har jag tvekat på deras stöd och att ha dom i ryggen med allt vad jag gör, är guld.

Det kommer att bli en fartfylld höst. Men så länge jag har mina fria söndagar så är det bara att köra. Vila & återhämtning är A o O om man vill lyckas i de långa loppet. Kom ihåg det!

Jag börjar förstå vilka vägar jag tar, men jag har absolut ingen aning om vad de kommer leda till. Det är ju bara förjävla roligt asså.

Likes

Comments

Varit helt off här pga ont i magen och nervös inför svaren. Jag vet att ni är en del som är nyfikna.

Torsdagen innan midsommar ringer en sköterska från hudmottagningen. "Hej Emma. Vi skulle behöva att du kommer in nu direkt för att ta fler prover". Jag jobbade och kunde inte komma ifrån. "Nä, men då måste du komma på måndagmorgon. Så fort som möjligt". Jaha. Redan här började mina tankar snurra. Har dom hittat något?

Så i måndags morse förra veckan åkte jag in till provtagningen på Sahlgrenska. Ytterligare 6st rör med blod fylldes och ett urinprov lämnades. Herrejises, sa jag. Vad händer, varför ska dom ha såhär mycket? Men det hade ju inte sköterskan någon aning om.

Sedan dess har jag haft helt ont i magen och varit sjukt nervös. Inte för själva svaren om jag skulle vara allergisk mot något, utan mer om dom hittat något annat som var allvarligt.

Så idag, kl.13 var det dags att få svaren. Jag var en kvart tidig och under den kvarten vred det till ordentligt i magen. Jag la ena benet över det andra, tog ner det igen, över med andra benet, handen upp mot halsen och ja, du vet sådana här typiska signaler på nervösitet. Det roliga är att jag kom på mig själv hela tiden och försökte verkligen slappna av. Lättare sagt än gjort.

Så, vad jag fick höra var att de tagit väldigt avancerade och många prover på mig. (Jotack, så mycket blod jag lämnat, hmpff) Mitt blod var väldigt rent och fint, njure och lever o andra organ- jättefina, vitaminer & mineraler osv- jättefina värden. MEN! Det blinka rött, jätterött på läkemedel. Jag har alltså reagerat på läkemedel. Hon frågade om jag tar några mediciner eller så. Nope, ingenting förutom ipren typ om jag har jätteont i huvudet. Ja du ser, så hon. Och när hon sa det så gjorde det rätt tydligt för mig då jag tog en ipren igår runt lunch för jag hade galet ont i huvudet. På kvällen började det klia på mig. All medicin jag fick utskrivet av läkaren från början, som inte hjälpte utan gjorde det värre. Ja, där är ju svaret.

Grym lättnad måste jag säga. Ni kan ju gissa vem som bokstavligt talat ska grisa i sig bröd på onsdag hähäää.

Likes

Comments

23.29 stod klockan på när jag kollade på den för sista gången igårkväll. Verkligen inte van vid att gå och lägga mig så sent på vardagar när jag ska jobba dagen efter. Men ibland prioriterar man annat, då kan det bli så. Men fett okej. Jag är fan glad.

Fem timmar senare ringde klockan. Morgonwalk stod överst på dagens hittepå. Bara gå upp, klä på och bege sig. Hjärnkontoret var redan inställd på det så då går det inte att somna om. Sjukt go start på dagen. Lite kyligt var det allt, men så fort jag fått upp tempot blev det skönt. Gluffsa i mig min gröt på mindre än 5min när jag kom in. När det går så fort, då är jag hungrig. Då hinner inte ens jag njuta av maten som jag annars är expert på.

Jobb och plugg hele dagen idag. På lunchen blev det baksida lår/rumpa. Blir ju alltid sådär halvdant när man är på nya gym tycker jag. Inte alls så hårt som jag brukar. Men det var jag redan inställd på, så det var lugnt mentalt. Ställde in mig på något lättare vikter och mer kontakt och svid. Fan så go känsla att jag nästan gråter. Bara bränner till och jag får den där minen. Ni som vet ni vet.

Skånedags över helgen. Tiden i Skåne går alltid så sjukt fort och jag hinner aldrig träffa alla jag vill träffa. Jag måste prioritera och vad som Alltid, varje gång står överst på listan är mina brorsdöttrar. Fasters älskade prinsessor är alltid så saknade <3
Midsommar kommer spenderas med hela familjen+ respektive inne hos min faster med övrig släkt. Så himla roligt. Vi håller traditionerna i liv och det byggs midsommarstång, kransar, dansas runt stången, leker lekar, äter den vanliga midsommarmaten, musik & dans, glass & jordgubbar och en livlig ljudnivå. Skratt i mängder och bara massa bus.

Hoppas ni får en härlig midsommar, för det ska jag ha!

Likes

Comments

"Det är socker i frukt så det vill jag inte äta". Alla får självklart resonera hur dom vill, men jag tycker det är så otroligt synd om du väljer bort frukt pga att det innehåller socker.

Det är socker i frukt, men naturligt sådant. Det är inget tillsatt socker, inga andra ämnen som är tillagda. Det är rent och något som inte är farligt. Allt är relativt, äter du hundratjugoen frukter om dagen så är det inte så bra. Men det är precis som med all annan mat, ät med måtta. Det berömda svenska ordet "lagom".

Jag har fått en del kommentarer om all frukt jag äter. De lyder bla;
"Jag önskar jag också kunde äta så mycket frukt som du gör"
"Är det verkligen bra att du äter så mycket frukt, och postar det? Tänker du på vad du ger för bild till andra?"
"Det är ju jättemycket socker i frukt, är det verkligen bra att äta så mycket?"
"Såg gott ut, men kanske lite väl mycket eller?"
"Jag ska bli som du. Jag ska också äta så mycket frukt för det är fan gott"


Detta är skitroligt tycker jag. Alla människor tänker, tycker och resonerar så olika. Att ha en egen åsikt, våga står för den och framföra den tycker jag är grymt roligt. Det ger mig en chans att se på saker & ting från ett annat håll än mitt eget. När du håller på med träning, kost och allt som hör därtill så måste du vara beredd på att folk kommer ifrågasätta och även ha så sjukt mycket olika synpunkter. Jag är beredd, alla dagar i veckan. Jag vet vad jag gör och jag vet vilken kunskap jag bär på. Jag ser, lyssnar & lär från de som sitter på mer kunskap än mig. Jag kan långt ifrån allt. Om det är någon fråga jag får som jag känner mig osäker på så tar jag reda på det. På så sätt utvecklas jag, vilket jag älskar.

Om det är något jag vill förmedla så är det vikten av att sträva efter balans. Inte bara när det gäller kosten, utan generellt. Sätta både långsiktiga och kortsiktiga mål. Det är en lång väg att vandra om du inte är där och du måste vara beredd på att göra uppoffringar. Men det är så värt det.

Men såhär, min kost och hela mitt tänk kring mat och allt som hör därtill är 80/20 eller 90/10.
80-90% bra och näringsrik mat.
20-10% vad jag vill. Behöver inte nödvändigtvis vara gotte. Ibland blir jag sugen på tex. massa frukt.
Det är inte varje dag jag äter berg med frukt. Långt ifrån. När jag äter så mycket frukt som jag gör emellanåt, så går det under de 20-10%. Det är då jag står som ett barn i affären och väljer & vrakar bland de jag ska unna mig.

Jag vet att det är många tjejer som utesluter frukt pga att de innehåller socker. Jag tycker detta är otroligt synd då du går miste om nyttiga vitaminer men framförallt hur gott det är. Plus, det är inte så förbaskat mycket socker i en frukt.
MEN. Om ditt sötsug triggas av frukt och du vet med dig att du får en jädra kamp kommande dagar, ja då får du ju själv avgöra om du är beredd att ta den kampen eller inte. Men där har jag all förståelse för om du utesluter frukt. För ett enormt sötsug kan vara ett helvete om inte hjärnkontoret samarbetar. Mitt sötsug triggas enormt mycket av dadlar som innehåller naturligt socker. Ibland gör jag ju RAWfoodbollar med dadlar i. Jag får ett helvete dagen efter. Men av vanlig frukt är det inga som helst problem.

Torkad frukt är jag inte så mycket för, förutom när det gäller annanas. Älskar annanas i all form. Men när jag köper det, så köper jag alltid bara max en näve. För det räcker så. Fort som fan åker det ner i magen och förbaskat gott är det.
Det är mycket högre kolhydratsmängd och sockermängd i torkad frukt. Jag tycker självklart att du ska äta det du tycker om, men med måtta. (Kcalinnehåll tittar inte jag på längre. Det säger mig ingenting om ett livsmedel. Jag kollar på allt annat)

Torkad mango (100g)
315 kcal
71g kolhydrater
62g socker
3g protein
1g fett

Färsk mango (100g)
59 kcal
12g kolhydrater
3g socker
1g protein
1g fett

Likes

Comments

Man kan ju tro att det bara handlar om rumpan då jag skriver mycket om rompestumpen. Men nej! Jag ska heller inte tävla. Så, fick vi de avklarat.

Igår på gymmet, mitt under en övning så snegla jag i spegeln för att se så tekniken satt där. Då såg jag det. Det som är ett av mina fysiska mål med träningen, bygga baksida lår. Jag börja nästan böla så glad jag blev att jag tappa fokus i nå sekund.

Passet som är baksida lår/rumpa på torsdagar totalt dödar jag mig själv. Det är noga planerat med vilodag+påfyllningsmål dagen innan. Med otroligt mycket kolhydrater. Jag hamnar alltid på över minst 1000kcal pga allt bröd jag äter haha 🙈 Men sen blir ju passet också till 99% av alla gånger, hysteriskt bra med en träningsvärk som håller i sig 3-4 dagar efteråt.

Ett annat fysiskt mål med min träning, är att bygga en X-form. Som ett timglas ungefär. Lite tajtare midja och bredare över axlarna och rumpan. Fantastiskt fint tycker jag.

Att bygga muskler tar tid. Så jävla lång tid. Tålamod är fan A och O. Jag har fått frågan om att ta något som "ger mig en ordentlig push". Nej tack! Inget olagligt skit här inte. Ren och MYCKET mat, hård träning, mycket vila och mental träning. De fyra benen. Det är det som gäller om man vill uppnå resultat. Inget annat jävla dattande.

Det absolut största målet som jag haft har varit att hitta BALANS. Ett psykiskt mål som nu är uppnått och det vilar en otroligt fin inre ro i denne själ. Tränar men lyssnar på kroppen och dess signalerar, äter bra mat som ger mig något tillbaka, äter gotte när jag känner för det och det är oftast inga problem med att "bara ta en" nuförtiden (ibland spårar det ju haha), vilar när jag känner att jag behöver, stressar inte, knoppen får sitt, självkänslan är otroligt bra, är glad som fan och jag älskar mitt liv. Jag vettesjutton vart jag är på väg, men jag vet iaf en sak... det är att jag är på jävligt rätt spår. Jag följer mitt hjärta och min magkänsla. Jag gör vad jag vill.

Likes

Comments

High carb day efter high carb HELG (vecka🙈) 🤔 Känns sådär haha. Men! Det är bara att äta och vara glad.

Benpass på schemat idag. Mina ben känns inte redo efter torsdagens pass. Fortfarande träningsvärk i baksida lår. Tur fokuset ligger på framsida lår idag.

De starka tabletterna och salvan har hjälpt här under helgen och alla utslag är mer eller mindre borta. Jag vill gråta så glad jag är. Fem veckors ståhej med skiten. Men när jag tänker efter, ändå 29 år och aldrig någonsin fått något sånt här. Det finns dom som har det värre och har allergier som gör att de måste utesluta massor ur kosten och de som är extremt känsliga som hela tiden måste tänka efter före. Jag ska va rätt glad ändå känner jag. Fast jag har fan inte varit tuff emellanåt. Mest frustrerad har jag blivit över att sömnen blivit lidande. Just för att den är så otroligt viktig för återhämtning. Så när jag vaknat varannan timme och kliat sönder mig själv har jag blivit tokig. Tårar har kommit och jag har bara velat ringa mamma. Ja, jag är en riktig mammagris. Mammor är bäst! Dom kan och vet allt. Så är det bara! Även om jag vetat att hon inte kunnat göra något, så är ändå hennes röst lugnande.

Jag hoppas nu att detta ska hålla sig borta. Jag kommer va uppmärksam och ännu tydligare med att skriva ner exakt allt jag äter och när. Återbesöket till hudmottagningen är Mån den 3 Juli. Då kommer jag få svar på alla prover som tagits. Jag är duktigt nyfiken kan jag säga. Jag vet att en del av er också är det, så jag kommer skriva här när jag varit där :)

Jag är inte någonstans ute efter massa "tyck synd om mig". Anledningen att jag skriver om det är för att det har förvånat mig så mycket eftersom jag aldrig fått något sånt här innan. Också för att saker & ting kan hända alla och det är inget att skämmas över. Vafan, livet är som det är ju. Sharing is caring 🤗

En ganska fluffyform men vettni, kroppen känns ändå stark. Har ju tankat ordentligt med bra energi under hela helgen. Ja, under hela förra veckan skulle jag säga haha. Nu back to basic med kosten. Droppa lite vätska.

Likes

Comments

Tack för alla fina hälsningar kring mina utslag. Som vägrar ge med sig. Ni är fantastiska!

Denna veckan har jag varit helt tom på energi. Den starkare kortisonen jag fick i Måndags satte verkligen spår efter sig. Jag som annars har bra hållning, har bara sjunkit ihop till en hösäck. Inte orkat hålla mig uppe. Inte haft någon motivation till att plugga överhuvudtaget eller ta tag i andra saker. Inte sovit om nätterna för jag kliat sönder mig själv.

Däremot, någonstans inom mig har jag funnit ork och motivation till träningen. Fått till riktigt bra pass faktiskt. Träningsvärk i baksida lår sen i torsdags. Ryggpasset, som jag normalt tycker är svårt att få kontakt i, känner jag av idag.

Har varit galet hungrig denna tiden också. Ingen aning om vad det beror på. Men jag har faktiskt "passat på" att äta. Mycket. Men då ren mat eftersom jag fortfarande väntar på provsvaren. Så det har blivit mycket frukt, extra gröt, gjort bananpannkakor på rena ingredienser, extra mycket potatis/ris osv.

Igår fick jag åka tillbaka till hudmottagningen då utslagen inte blivit bättre, utan sämre. Flera läkare va inne och kollade på mig. Jag var så trött på det så den här gången strunta jag i när dom vände och vred på mig till höger o vänster. Fick nu den starkaste typen av kortison, den starkaste salvan och ännu ett annat piller att ta på kvällen.

Jag hoppas nu verkligen att detta ska hjälpa. Så jag kan få tillbaka min galna energi och motivation till allt som just nu ligger på vänt. Samtidigt som jag längtar till att få tillbaka energin och hugga tag i alla bollarna igen, så är det inget jag stressar upp mig för. Ibland kommer livet emellan. Då får man ta det för vad det är, va positiv och fortsätta kämpa! Inte va så hård mot sig själv.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Jaha, hur går det med mina utslag? Vad händer? Vad är det? Vad har jag reagerat på? Vad säger läkarna?

Idag Måndag kl.09.00 var jag på hudmottagningen på Sahlgrenska Universitetssjukhus. När jag klev av vagnen tänkte jag hur sjutton ska jag hitta här. Tur jag har en halvtimme tillgodo just pga att inte behöva stressa. Började traska åt ett håll och fick syn på en skylt "Gröna stråket 8-16" och tänkte perfekt, det var ju till Gröna stråket 16 jag ska.

När jag kommer in och har tagit en köplapp hinner jag inte ens sätta mig ner förrän det är min tur. Plockar fram mitt körkort och går fram till receptionen. Jag möts av en väldigt oengagerad tjej som dessutom sitter med världens urringning som inte går att missa. Det blev ett Wooohww!!!, inte riktigt beredd på det haha. Jag lämnar fram mitt körkort och kliar mig sedan omedvetet i håret och tittar bort, tänker att det där ser bara väldigt olämpligt ut.

Jag tänker att jag hinner gå på toaletten då klockan bara är 08.45 men när jag kommer ut står en sköterska redo och säger "Är det möjligvis Emma Persson?". På vägen till mitt rum småpratar vi och hon ställer bland annat den klassika frågan om det var svårt att hitta hit. Jag börjar babbla men hon nickar bara lite lätt, nog inte var beredd på min pratkvarn. När vi kommer in på rummet ber hon mig ta av mig byxorna och vänta på sängen innan hon stänger dörren om mig. Där sitter jag halvnäck. dinglar med benen och undrar vad sjutton detta är för något.

Jag hoppar till lite då det knackas på dörren och in kommer en liten, nätt brunhårig tjej som presenterar sig samtidigt som hon tar en stol och sätter sig framför mig. Hon frågar hur jag mår och jag börjar berätta hela historian, från början till nu. Med korsade ben sitter hon och antecknar samtidigt som hon fliker in med en o annan fråga. Hon reser sig sedan och går och ska prata med sin kollega.
Några minuter senare kommer min läkare in och med sig har hon tre killar som alla presenterar sig som hudspecialister. Såklart ska dessa jävlar vara hur snygga som helst också. Alla tre, vafan? De vänder och vrider på mig, drar upp min tröja både fram och bak, drar ut trosorna där bak och står och granskar mig från topp till tå. Det kommer in ytterliggare en läkare och de är nu fem stycken som står och kollar på mig och pratar i termer jag inte begriper. Tur en inte skäms över sin kropp.

En av läkare säger plötsligt att de vill ta tre olika hudprover på mig. Direkt dyker de upp bilder i mitt huvud hur man skrapar bort hud och mina tårar kommer. Jag kan inte hålla inne dom och känner mig så liten i den stunden. Som en liten flicka haha. Den ena sköterskan försäkrar mig om att jag kommer få lokalbedövning och att de inte är någon fara. Snyftandes la jag mig på mage på sängen och tårarna fortsatte att rinna. De stack till på två olika ställen på benen och ett på rumpan. Sedan tog de lite kort medan bedövningen skulle gå in. När de tog proverna så kändes de inte något på benen men på rumpan gjorde de fantamig. Jag fick mer bedövning direkt.
Sköterskan som sedan plåstra om mig var hur gullig som helst. Medan hon var ute och hämtade nya förband så lyfte jag på ena benet för att se hur de såg ut. De skulle jag inte gjort. Fy fan vad räligt och en rysning gick genom hela kroppen. Fan öppna köttsår.

Omplåstrad, påklädd och tårarna torkade blev jag ivägskickad för ännu mer provtagningar. Här gick det fort och jag fick bara vänta 5min innan det var min tur. Sköterskan plocka ihop alla sju(??????) rör som behövdes och satte sedan ett spänne runt min överarm. Ådrorna dök upp direkt och hon stack in nålen och fyllde alla sju rören. Det gick fort och har aldrig varit något jag har problem med. Innan jag fick gå skulle jag lämna ett urinprov också. Jajjemen, här testa dom fantamig allt på en o samma gång.

Så, vad händer nu då?
Well, jag har fått en tid för återbesök om exakt 4 veckor. Tills dess ska jag ta en ännu starkare kortison och en ännu starkare salva. Jag måste även sluta med all form av kosttillskott. Så inga vitaminer, proteinpulver, nocco eller ZMA på iaf 4 veckor. Så får vi se vad proverna säger.
Alltså 4 veckor totalt clean. Utan kossttillskott, utan godis och grejs, utan mejeriprodukter och utan gluten. Spännande!

Likes

Comments

Vadå äta känslor tänker du säkert nu.

Såhär, till 90% kan du koppla ditt sötsug till någon typ av känsla. Du är uttråkad/rastlös, du är stressad, du har fått en jävla avhyvling från din chef som du inte förtjänar, du har bråkat med killen/tjejen, du ska snart ha mens, du är trött och kinkig, du har det knapert ekonomiskt(vilket skapar inre stress), du har en jädra bra dag så du måste fira, det är fredag och du har fredagsfeelings mm. Det finns hur många olika känslor som helst. Du äter upp dina känslor, hur hemskt det än låter när du viftar bort dom och väljer den enkla vägen, dvs faller för sötsuget.

Men, de resterande 10% då?
Ja, ibland kan man faktiskt bara vara sugen. Utan anledning. Det är då jag tycker att man ska äta. Jag kommer aldrig någonsin råda någon att sluta helt med socker. För det håller aldrig i det långa loppet. Istället bäddar det för att skapa andra typer av beroende som tex. spel, shopping, alkohol, rökning eller snus. Sikta långsiktigt och dra ner på det istället tycker jag.

Men vad ska man göra då?
Det finns hur många olika knep att ta till som du förmodligen läst i tidningar eller hört. Gå en promenad, ta en morot, bit i en citron eller borsta tänderna är väl ändå dom vanligaste. Men det här tar ju inte itu med varför du känner sötsug utan det här tar bara bort det för stunden. Nästa gång det dyker upp står du där med trehundrafemtiosju stycken morötter, tretton citroner och är redo. Men istället för att vända på klacken och köra nödlösningen, stå kvar. Stanna upp och känn efter, hur känner jag, hur mår jag, varför dyker detta sötsug upp?
Jag brukar vara grymt kaxig mot mig själv. Jag lägger armarna i kors, höjer huvudet lite och rynkar pannan med ett "Jaha, o vad är det nu då? Va va vaa?"

Det finns folk, mycket folk som har en tendens att tro att "allt är så jävla enkelt" för mig. Detta helt pga min positiva inställning. Saker & ting BLIR lättare när du väljer ett positiva sätt. Vem orkar med tråkpellar, tjuriga människor och negativitet? Nä, fy för i hundan.
Att tackla mitt sötsug är väldigt enkelt för mig då jag i princip alltid kan koppla det till en specifik känsla. Oftast när jag kan koppla det så försvinner det direkt. Jag lovar, det är inte bara som jag säger för att det ska låta enkelt och bra. Utan, det är så för att då vet jag att det är hjärnan som busar med mig. Och den rackarn är allt lurig så de tänker jag inte gå på. "Ohh Emma, du har haft en lång dag. Du förtjänar lite gott, de är ju faktiskt fredag och du har inte ätit godis på hela veckan". Köss maj! "Förtjänar"? Ja, det kan man ju också diskutera. "Förtjänar" jag att ge min kropp massa tomma kalorier som inte ger mig något tillbaka? Ähh, aldrig!

Men, bara för att jag har en bra verktygslåda att ta fram, så betyder inte det att jag inte känner sötsug ändå och inte brottas med det. Jag har grymma fighter med mig själv vissa dagar. Ibland kan jag komma på mig själv när jag tagit på mig skorna och är på väg till affären. Plötsligt stannar jag, "Men Emma! Vad gör du nu? Gå hem." också vänder jag på klacken, trallar vidare och går hem, haha.
Hur många gånger har inte jag gått i affären och dreglat och suktat efter allt gott jag ser? Tusen gånger och jag gör det fortfarande ibland. Jag kan riktigt visualisera hur det smakar, men sen tänker jag på känslan efteråt när jag förmodligen ligger där med en tjuggemage och mår illa- då vill jag inte ha det mer. Så ibland är det rätt enkelt. Men ibland skitsvårt. Precis som lajvet. Allt kan inte vara guld och gröna skogar hela tiden. Men allt blir fan så mycket enklare med en positiv inställning.

Sedan jag slutade sätta massa förbud mot mig själv när de gäller socker så har också mitt sötsug minskat. För helt plötsligt så FÅR jag äta vad jag vill och hur mycket jag vill. Vilken frihet, WOW. Men vill jag ge min kropp massa skräp? Mår jag bra av det? Får jag ut någonting från det? Svar på alla frågor: Nej! Det spelar ingen roll om det är julafton, kalas eller vad sjutton som helst, jag stannar upp och tänker efter före till 99%. Är jag inte sugen så äter jag helt enkelt inte. Vill jag ha en liten bit, då tar jag det. Jag går helt på känsla och lyssnar på min kropp. Sen är det faktiskt som så att, jag och förmodligen du också, är uppvuxna med att "det är oartigt att tacka nej" när man blir bjuden. Och det vet du vad, DET skiter jag fullständigt i och det tycker jag att du också ska göra. För du bestämmer vad du stoppar i munnen, ingen annan. Tycker och tänker dom då en massa, skit i det och tänk på dig själv. Sluta mesa och säg "ja, okej en liten bit" bara för att du känner att du måste och att du annars är oartig. Hmpff, stå på dig! Du är bara oartig mot dig själv annars.

Om du vill ta itu med ditt sötsug så måste du vara beredd på en fight. En fight mot endast dig själv. Du måste vara beredd på att ge det tid och att ifrågasätta dig själv istället för att vifta bort hur du känner. Du måste vara beredd på att du kommer trilla dit, du kommer sitta med handen i godispåsen utan att du själv förstår hur det hände. Det viktiga är att du reser dig och att du är snäll mot dig själv. Stanna upp, ifrågasätt dig själv vad det var som precis hände och lär dig av det. På så sätt så kommer du att successivt fylla din verktygslåda med bra hjälpmedel.

Så, har du någon verktygslåda? Vad gör du för att tackla ditt sötsug? Berätta. Jag är nyfiken.
Varför inte ta itu med det istället för att hålla på och datta med morötter, citroner och hela fadderuttan?

Likes

Comments