Nej, det är inte "att bara gå" när man har viktväst på sig. Det är en del man behöver hålla koll på så man inte skadar sig.
Mina morgonpromenader med viktvästen är inte alltid guld & gröna skogar som vissa verkar tro. En morgon ville jag bara sjunka ihop och lägga mig ner. Kroppen strejka medan knoppen försökte peppa. Det gick inte. Hur mycket jag än försökte att öka tempot, så tog de stopp. Små sköldpaddesteg tog mig framåt. Jag var så hungrig att jag hade ont i magen, men inte ens de hjälpte. Hemskt var det.
Men detta är viktigt för mig att känna och uppleva. För att jag kommer jobba med så många olika människor sen. Genom att ha förståelse, vilket jag tror man får främst från erfarenheter och lite kunskap såklart, så kommer jag också kunna möta människor med övervikt på bästa sätt. Det vore ju helkonstigt om jag skulle sitta och säga "Ja jag förstår hur du känner" och sedan trycka ett träningsschema i ansiktet på dom som innebär 1mil löpning varje dag. Typ. Det funkar inte så. För såhär är det, ju mer förstådda människor känner sig, desto mer öppnar dom sig och får förtroende. Vilket är precis det jag vill. För att, ju mer som kommer ut i ord & tårar som tankar, rädslor, känslor, funderingar, tvivel mm desto mer inre stress försvinner. När stressen minskar så börjar kroppen jobba med en istället för mot en, dvs vi får resultat fysiskt som psykiskt.
(notera att jag skrev "VI får resultat..". Jag kommer aldrig tillåta att någon känner sig ensam. Då har jag failat fett mycket. Tillsammans är det som gäller.)

I onsdags ökade jag till 8kg+ i min viktväst. När jag lyfter den där hemma så känns den astung. Jag kan faktiskt inte låta bli att bli lite imponerad över mig själv som orkar släpa runt på de där. För de är fan tungt för mig och som jag kämpar. Jag kom på mig själv flera gånger med att gå lätt framåtlutad och jobbade då med överkroppen istället för med underkroppen. Inte bra. Varje gång jag kom på mig själv så sträckte jag på mig och genast blev det tyngre och tempot sänktes automatiskt. ​​​Jag insåg ganska snabbt att jag inte kan pinna på i vanligt tempo och bibehålla en bra hållning.
Då de känns bra och stabilt i både knän och höfter så blir det fullt fokus på hållningen nu, så får tempot bli vad de blir helt enkelt. Tänker inte lägga på vikter förrän allt känns hundra.

​​Jag får trixa, pilla och fixa. Sänka tempot, öka rundan, sänka rundan, andas, slappna av i överkroppen, tänka på fotisättningen, andas, jobba med höfterna och benen, tänka på att inte dra bak axlarna så muskler i skulder/nacke inte blir överspända, andas, sträcka på mig, ha koll på bålen, inte pressa magen mot västen, andas, höja blicken en aning, andas, andas. ANDAS. Lägger mycket fokus på andningen. Extra skönt är det nu när hösten är kommen. Luften är så frisk, jag älskar det och suger verkligen in så mycket jag bara kan.

Det är så mycket som går hand i hand när det kommer till ens hälsa i helhet. Innan du googlar och diagnoserar dig själv​​ halvt döende så stanna upp, andas och ta en ordentlig titt på allt omkring dig. Är du där du vill vara?
Att jobba med sig själv är en livslång process. Därför gäller att verkligen ta det lugnt, inte stressa, lyssna på dig själv, andas som fan och inte va så hård mot dig själv. (förutom i gymmet, där är det warriorface ON)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments