Alltså. Jag måste ju bara dela med mig av min morgon.

Klockan var ställd på 05.45 + snooze i 15min. Så när klockan stod på 06.00 klev jag upp från sängen. Kände direkt i lägenheten att det inte var kallt ute. (Sover med två fönster öppna) Mentalt så var jag inställd på intervaller. Men nnnnnnä! sa jag för mig själv o la armarna i kors. Jag ska bannemig springa långdistans. De passen jag älskar som mest med löpning. Ligga o mysa i ett långsamt tempo, andningen bara följer med, överkroppen är avslappnad medan höfter o ben får jobba, landar lätt på framfoten, andas in frisk luft hela vägen ner till magen och kan samtidigt bara njuta som bara den av miljön och allt runt omkring. Jag älskar det verkligen. Bästa tänkbara miljö, oavsett löppass är helt klart skogen. Utan tvekan. Idag blev det ingen skog, de blev asfalt. Genom märker, o inga lampor. Men så blir det ibland. Känslan är grym ändå.

Jag stannade vid en lekplats där dom hade en liten studsmatta som jag fastna en stund på. Skitroligt var det. Påminner mig mycket om förr, när jag o mina syskon ofta hoppa studsmatta och kom på massa lekar på/runt/med den. Du vet förr när man var ute o lekte istället för att sitta inne vid någon dator eller serie haha. Jag hittade också några roliga ställningar typ som jag började gå balansgång på, testa min bålstabilitet lite. Jädra kul. Hoppade o skuttade som ett litet barn. Förjävla roligt. Sen knata jag vidare helt glad haha.

Även om långdistans innebär lågt tempo så tycker jag fortfarande det är viktigt för tid till nedvarvning. Så när jag hade ca 10min hem så stannade jag o började gå väldigt lugnt. Det var lite svårt faktiskt, för benen ville fortsätta springa och andningen var de inga konstigheter med. Samtidigt då som jag hade jädra go musik i öronen så blev det att jag dansa mig fram sista biten. Folk kollar, de gör dom. Men de skiter jag i. Jag kunde inte stoppa mig själv haha.

Kommer in. Drar av de blöta kläderna och fixar frukost. Tänder ljus och gosar ner mig i soffan. Asså den starten på dagen, känslan. Det är just känslan som gör att jag tar mig upp och gör det. Alla lyckoendorfiner som bara sprudlar.

Yaaaass, det är känslan jag vill åt. Jag struntar som sagt i hur jag ser ut, numera. O går helt o hållet på känsla o gör det jag tycker är roligt och mår bra av. Det är underbart. En riktig frihet.

Jag kan bli otroligt pushig till folk ibland. "KOM IGEN. BARA GÖÖÖÖR DET". Nästan att jag själv kan börja undra om jag är för mycket. Men det landar grund o botten i att jag vill att folk ska känna den känslan jag gör. För att det får en att må så bra och vara så glad. Sen behöver det inte vara just löpning eller styrketräning som jag brinner mest för. Det kan vara något heeeelt annat. Alla gillar olika. Men fysisk aktivitet ska inte kännas som ett måste. Det finns massa roligheter. Våga testa dig fram o se vad Du tycker är roligt. Se in till dig själv.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det gick 3v utan träning. Det var längesen jag var utan träningen så länge.

Första veckan. Jag gjorde ett litet test på mig själv; att inte träna och att inte ha några måltider planerade. Anledningen till att jag gjorde detta var för att jag ville testa psyke och hur det kändes i kropp & knopp att både vara utan träning och kost samtidigt. Men också för att öka förståelsen för hur människor har det som inte tränar o inte äter efter någon särskilt linje. Det enda jag hade planerat var frukosten, men de va ju lätt. Havregryn och proteinpulver. Inte så svårt att ha med mig liksom. Redan första dagen direkt efter jag ätit min frukost började en känsla av panik infinna sig i mitt huvud. Att inte ha nästa planerad och veta när jag ska äta det. För att, jag blir så satans tjurig när jag blir hungrig. Eller rättare sagt, när jag blir hungrig och inte har tillgång till mat. Hunger i sig är en bra känsla då kroppen ligger i förbränning. Men jag fick panik. Det var en känsla jag inte alls var beredd på. Jag hade inte ens tänkt på hur det skulle kunna känna eller förberett mig på något. En sak hade jag bestämt mig för, o det var att inte köpa sötsaker. För, jag tänker verkligen inte trilla dit o trycka i mig massa godis mm bara för att jag själv sätter mig i situationer som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. För jag ville ju detta. Jag ville ju testa mitt psyke. Så vad som hände blev att jag köpte banan, propud o Pepsi Max. Men bara en 30min efter jag ätit de blev jag hungrig igen. Ja det var kaos i både kropp o knopp haha. Men jag jobbade mycket med mina egna tankar o funderingar kring mat under tiden. O allt eftersom så blev det lättare att hantera.

Vad jag menar är att, man behöver inte vara styrd av ett kostschema för att må bra. Man behöver inte heller gå upp massa i vikt bara för att man inte tränar, det beror på hur mycket du stoppar i dig.

Andra veckan, jag var fortfarande i Blekinge då och det blev lite hullerombuller med maten. O så fick det bli. Jag tillät mig att, "Jaja, så blir det ibland". Fortfarande inget godis, utan bara vanlig mat. Lite väl mycket mackor bara haha. Men det var gott och jag kände för det.

Tredje veckan, det var då jag var astaggad på att börja träna igen o komma in i vanliga rutiner. Men nä, då blev jag sjuk med halsont o feber. Så då struntade jag i det den veckan.

Så, 3v utan träning och det blev rätt lärorikt för mig själv. Kan säga att min motivation till saker o ting försämrades kraftigt. Aldrig känt mig så omotiverad och inte orkat ta tag i något. Jag känner de knappt igen mig själv. Jag hade inte tagit mina vitaminer & mineraler så jag kände mig helt svag o ynklig. Inte ätit den maten som jag är van vid och som jag vet att min kropp & knopp mår bäst av. Men pga att jag inte ätit massa godis o sötsaker så kändes kroppen inte fluffy, utan.. tjah, den bara var. Jag fokuserade och fokuserar mer på känslan än hur jag ser ut. Kan även berätta att jag fick så ont i min rygg pga ingen träning. Kände hur min hållning började bli sämre.

Ja, det blev en rad olika känningar för både kropp $ knopp. Det var lärorikt men verkligen ALDRIG mer så länge utan träning. Jag mår inte bra av att vara utan fysisk aktivitet så länge. Varken psykiskt eller fysiskt.

Vad jag tänkt på, förutom de jag själv känt o upplevt, är hur mycket jag hör andra gnälla o klaga på trötthet, ingen motivation, ont i ryggen mm. FYSISK AKTIVITET. TRÄNA. Att många inte tränar är för att dom tycker det är jobbigt o inte ser de både kortsiktiga men också långsiktiga hälsovinsterna.

Jag kommer skriva mer om hur och var man hittar sin motivation i ett senare inlägg.

Likes

Comments

Hääääj häj!

Alltså jag har varit så busy i tankar och funderingar de senaste dagarna att jag gått o dragit upp axlarna omedvetet. Vilket har lett till spända muskler och jävla galen spänningshuvudvärk. Jag trodde först inte att det var spänningshuvudvärk, men var tvungen att fråga min naprapat. And yes, så jag ska boka tid hos honom snart. När jag känner på mina traps så är dom hårda som sten. Inte så bra haha.

Så, vad mina tankar o funderingar bestått av de senaste dagarna, eller egentligen sen en tid tillbaka, är vad jag vill bli när jag blir stor. Hur kan det vara så svårt? Är det bara jag som är fast där? Det finns otroligt mycket jag kan och har skakat bort som jag vet att jag inte vill pyssla med. En sak är säker, att det är inom hälsa jag vill vara. Så har jag tänkt hur länge som helst. Jag brinner för allt som har med träning, kost o hälsa med allt vad de innebär att göra. Jag tycker det är skitroligt.

Men!

På senare tid har jag börjat halka in på ett annat spår. Nämligen beteendevetenskap och psykologi. Jag tänker tillbaka en del på vad jag pluggat, lärt mig och vad jag har tyckt var roligast. Faller då hela tiden tillbaka till de motiverande samtalen. Jag tänker även på hur jädra roligt jag tycker de är när människor kommer till mig och berättar sina förändringar de gjort och hur glada dom är. Och detta pga att jag nämnt något, ställt en öppen fråga till dom som gett dom en tankeställare, att jag lever o resonerar som jag gör osv. Det är så coolt och så roligt att kunna påverka en annan människa så positivt och framförallt att personen tar tag i sig själv och gör den där förändringen som legat o gnagt ett tag.

Jag har även några tråkiga(men lärorika) förhållanden bakom mig med psykisk misshandel. Killar som inte tål att jag som tjej säger ifrån, tar för mig av livet och vägrar låta trampas på. Men när man blir kär så blir man också blind. Tills jag insett att "NAAAH-AH, det där är inte ok" och tagit mig ur det så fort jag kunnat. Det är såklart inte lätt att ta sig ur något sådant eftersom man är så fruktansvärt kär. Men när man ser in till dig själv, vilket man man alltid måste göra först, så inser man att, oavsett hur jävla kär jag är så är han inte bra för mig. Det är viktigt att inte ignorera varningssignalerna, för dom kommer dyka upp om det är något fel. Magkänslan har alltid rätt! Och, pga dessa förhållanden så har jag blivit lite, vad ska man säga, skrämd av hur fort utför det kan gå för en människa. Som "bara" blir kär. En människa som kan ha både fötterna på jorden men träffar fel kille/tjej och blir fast i dennes klor. För att, till en början är allt så himla bra, fint och mysigt. Men sedan tränger sig små elaka kommentarer ur och den andre blir lite sårad, får genast höra att man överreagerar mm. Allt börjar så oskyldigt o det är alltid tjejen som blir den som är "crazy" och otrovärd. Jag vill därför kunna på något sätt försöka få människor att förstå hur lätt de är att hamna i psykisk ohälsa, men också de viktigaste, att de går att ta sig ur det.

Ja, så anyway. Erfarenhet blandat med vad jag läst o lite så har tagit mig in på ett detta spåret med beteendevetenskap. Igår när jag kom till insikt med det så börja jag böla direkt haha. Sån lättnad. Jag är sån galen känslomänniska. Så känslostyrd.

Jaha, vad ska jag göra nu då? Jag hänger knappt själv med i svängarna här haha. Ibland undrar jag hur mina nära o kära hänger med. Vet inte hur mycket min mamma och syster fått höra från mig. Jag vill göra det, jag funderar på detta, jag ska åka dit, jag ska börja plugga, jag flyttar utomlands. Ja det är hur mycket som helst. Även om jag tar alla beslut i slutänden så hade jag ändå aldrig klarat det utan min familj och mina vänner. Jag ska fortfarande flytta till Blekinge. Jag kommer behöva läsa två kurser på komvux och sen sätter utbildningen igång nästa höst. Tills dess så kommer jag jobba. Nånstans haha. Fortfarande oklart med jobb. Men de löser sig.

Sisu hörde av sig igår men jag hade inte tid att ringa tillbaka så får göra de på måndag.

Jag känner mig just nu som Agda 90 år pga mina tre träningspass denna vecka. Ont överallt och kan knappt röra mig haha. Men har man inte tränat på tre veckor så kan man inte räkna med annat. (Ska skriva om det, de kommer)

Men. Men. Men Emma! Allt det här med hälsa, träning o allt, what about it? Jo, såhär... Det är ett väldigt stort intresse för mig. Men inte mer än så. Det är skillnad på intresse och att vilja jobba med något. Så jag kommer fortfarande läsa om allt som rör hälsa. Påbörjar i slutet av oktober en till kurs inom idrottsnutrition. Ska bli asball. Jag kommer aldrig vilja sluta utvecklas.

Vad ska det bli av denna dam? Ja, den som lever får se ;) Men seriöst, är det bara jag som är såhär sprallig och helt ivrig? Jag tror att, ivrig är man tills man hittat det man verkligen vill göra. För just nu känner jag mig så galet understimulerad så jag klättrar på väggarna. Och, att ha mycket att göra kan va stressande, men att vara understimulerad kan också vara stressande. Lite där jag befinner mig just nu. Varför är de då stressande? För att jag vet att jag kan så mycket mer än vad jag gör idag.

Så. Punkt. Godnatt!

Likes

Comments

Yaaao!

Nu var de sådär längesen jag skrev igen. Det är mycket inför flytten till Blekinge.

Jag trodde för nå stund att jag hade allt fixat. Du vet med boende o jobb. Men nä. Här händer det grejer. Boendet har jag. Kontrakt skrivit och allt så det är lugnt. Men fick ett samtal häromdagen från Blekinge idrottsförbund, du vet där jag skulle börja jobba. Som sa att dom tagit in en internt istället. Jag blev chockad och lite ledsen. Men dom ville inte släppa mig så jag ska nu istället täffa SISU idrottsutbildarna, på måndag kl.8 i Karlskrona. Självklart otroligt spännande. Men detta är inget fast jobb, utan handlar om föreläsningar för olika idrottsförbund i alla olika nivåer. När han sa upp till elitnivå kände jag direkt en stor klump i halsen. Shit. Vad jag då kommer föreläsa om är idrottsnutrition. Vad man ska äta för att kunna prestera så bra som möjligt, VIKTEN AV KOLHYDRATER, vad som händer om man inte äter, när man ska äta och vad mm. Finns hur mycket som helst. Så, det ska bli intressant att träffa dom.

Förra gången jag var i Blekinge träffade jag en gymägare i centrala Karlskorna. Vi pratade i säkert två timmar och kom fram till lite. Bästa sättet för mig att få in en fot hos dom är att börja hålla klasser. Alltså gruppträning. Detta är ju rätt kul då jag inte är en gruppträningsmänniska. Vi diskuterade kring det och fram & tillbaka. Men jag sa till honom direkt att jag är villig att ge de ett försök, definitivt. Så, det är tre olika klasser jag kommer att börja hålla i, som det ser ut just nu. När jag flyttar dit kommer jag först gå på varje pass för att känna på det. Sen kommer jag få koreografin för att nöta in den. O sen är det bara att köra. Detta kommer också kunna leda till att jag kan "sälja in mig själv" till medlemmar.

Så, ja vi får se hur allt går. Men detta betyder också att jag då i nuläget inte har något fast jobb. Ingen garanti. Ska erkänna att jag är lite orolig över det. Men känner också mig själv, det löser sig. Klart som tusan jag hade velat ha ett heltidsjobb sådär direkt, pang bom. Men jag vet också att vägen mot dit man vill, är inte enkel. Det gäller att ha lite is i magen och tålamod.

Annars. Jag lever i de charmiga flyttkaoset här hemma. Det gör inte så mycket för de påminner mig om att inom snar framtid är det dags att fälla ut vingarna.

Jag har inte tränat styrketräning på snart 3v pga olika anledningar. Kommer skriva mer om det i ett senare inlägg.

Nu ska jag äta riskakor och ägg. Haij!

Likes

Comments

Nej, det är inte "att bara gå" när man har viktväst på sig. Det är en del man behöver hålla koll på så man inte skadar sig.
Mina morgonpromenader med viktvästen är inte alltid guld & gröna skogar som vissa verkar tro. En morgon ville jag bara sjunka ihop och lägga mig ner. Kroppen strejka medan knoppen försökte peppa. Det gick inte. Hur mycket jag än försökte att öka tempot, så tog de stopp. Små sköldpaddesteg tog mig framåt. Jag var så hungrig att jag hade ont i magen, men inte ens de hjälpte. Hemskt var det.
Men detta är viktigt för mig att känna och uppleva. För att jag kommer jobba med så många olika människor sen. Genom att ha förståelse, vilket jag tror man får främst från erfarenheter och lite kunskap såklart, så kommer jag också kunna möta människor med övervikt på bästa sätt. Det vore ju helkonstigt om jag skulle sitta och säga "Ja jag förstår hur du känner" och sedan trycka ett träningsschema i ansiktet på dom som innebär 1mil löpning varje dag. Typ. Det funkar inte så. För såhär är det, ju mer förstådda människor känner sig, desto mer öppnar dom sig och får förtroende. Vilket är precis det jag vill. För att, ju mer som kommer ut i ord & tårar som tankar, rädslor, känslor, funderingar, tvivel mm desto mer inre stress försvinner. När stressen minskar så börjar kroppen jobba med en istället för mot en, dvs vi får resultat fysiskt som psykiskt.
(notera att jag skrev "VI får resultat..". Jag kommer aldrig tillåta att någon känner sig ensam. Då har jag failat fett mycket. Tillsammans är det som gäller.)

I onsdags ökade jag till 8kg+ i min viktväst. När jag lyfter den där hemma så känns den astung. Jag kan faktiskt inte låta bli att bli lite imponerad över mig själv som orkar släpa runt på de där. För de är fan tungt för mig och som jag kämpar. Jag kom på mig själv flera gånger med att gå lätt framåtlutad och jobbade då med överkroppen istället för med underkroppen. Inte bra. Varje gång jag kom på mig själv så sträckte jag på mig och genast blev det tyngre och tempot sänktes automatiskt. ​​​Jag insåg ganska snabbt att jag inte kan pinna på i vanligt tempo och bibehålla en bra hållning.
Då de känns bra och stabilt i både knän och höfter så blir det fullt fokus på hållningen nu, så får tempot bli vad de blir helt enkelt. Tänker inte lägga på vikter förrän allt känns hundra.

​​Jag får trixa, pilla och fixa. Sänka tempot, öka rundan, sänka rundan, andas, slappna av i överkroppen, tänka på fotisättningen, andas, jobba med höfterna och benen, tänka på att inte dra bak axlarna så muskler i skulder/nacke inte blir överspända, andas, sträcka på mig, ha koll på bålen, inte pressa magen mot västen, andas, höja blicken en aning, andas, andas. ANDAS. Lägger mycket fokus på andningen. Extra skönt är det nu när hösten är kommen. Luften är så frisk, jag älskar det och suger verkligen in så mycket jag bara kan.

Det är så mycket som går hand i hand när det kommer till ens hälsa i helhet. Innan du googlar och diagnoserar dig själv​​ halvt döende så stanna upp, andas och ta en ordentlig titt på allt omkring dig. Är du där du vill vara?
Att jobba med sig själv är en livslång process. Därför gäller att verkligen ta det lugnt, inte stressa, lyssna på dig själv, andas som fan och inte va så hård mot dig själv. (förutom i gymmet, där är det warriorface ON)

Likes

Comments

Så glad. Asså på riktigt så så sååå glad. 

Moi, Emmaklemma har fått jobb hos Blekinge Idrottsförbund. Jag kommer att jobba heltid som föreläsare inom idrottsnutrition för ungdomar från 12 år och uppåt.
Jag kommer inte stå 8-17 och babbla haha. Det ligger mycket pill & fix med upplägg bakom, med att hela tiden hänga med i allt nytt som händer och att hela tiden ligga steget före.

Jag har ju verkligen skickat iväg tusen mail till hela Blekinge. Ibland har jag inte ens vetat om jag skickat till rätt person men då avslutat med ett "Om ni inte är rätt person, vill ni vara vänlig att vidarebefodra detta till lämplig..." blabla. På så vis hamnar förhoppningsvis mitt mail i rätt händer till slut. Och så även i detta fallet. Jag hade skickat till någon helt åt tjottahejti haha. Som sedan hade vidarebefodrat det till rätt person som svara mig med ett "Hej Emma, vill du ringa mig på ....". And so I did. V39 då jag ska till Blekinge nästa gång ska jag träffa dom för att skriva papper, kolla på upplägg och gå igenom andra roligheter. 

Detta är så sjukt roligt för mig. Jag känner mig alldeles ivrig för att totalt grotta ner mig i detta. Sitta och fila på upplägg, jobba tätt ihop med människor som brinner för samma som mig och som har grym kunskap, läsa på och vidareutbilda mig. Bara grejen att jobba med människor som är på samma plan som mig och som vill samma som mig är HELT GALET BRA. Fasiken vad jag längtar. Jag är helt uppspelt nu.
Väntan som blir när man skickat dessa tusen mail och innan man får svar, är inte jättelätt kan jag meddela. ​Varje gång jag fått mail har jag slängt mig över mobilen. Klart jag velat ha jobb direkt, fast o klart liksom. Men vägen dit kan vara lite krokig och det gäller att ha is i magen under denna väntan. Lita på dig själv, det du gör och din kunskap. O du, kom ihåg att andas. Superviktigt. 

Vad hände med de andra jobben då?
Well. de jag hade telefonintervju med, de fick jag inte. Jag har ju ingen direkt PT-utbildning och de önska dom. Men dom sa däremot att jag skulle höra av mig om de är så att jag utbildar mig till PT. Good to know!
De andra företaget jag skulle träffa, han blev sjuk så jag ska träffa dom v39. Detta är som hälsocoach. Jag tänker träffa honom och se vad han säger och har tänkt sig. Kanske kan jag köra några klienter några kvällar i veckan. Jag får se. 


Innan kunde jag tänka "Okej, nu går allt sådär asbra... något kommer ju fucka ur snart" o blivit helt skeptisk, känner du igen dig? För så är det, allt är inte en dans på rosor hela tiden. Men genom att vara öppen och ha en positiv inställning, så är det lättare att möta hinderna när dom väl dyker upp. För de kommer dom göra så länge du lever. Allt beror på dig och hur du ser på saker & ting. Ta allt som de kommer, lev i nuet och var glad vetja. 

Ska fira med ett ordentligt rövpass. Ha de haj!

Likes

Comments

Vafalls? Har nog haft feber sen typ i torsdags tror jag. Det förklarar ju varför jag verkligen inte känt för att dra till gymmet. Men det är så sjukt, när jag inte är så pepp så lyckas jag på nå jädra höger att dra av helt sjuka pass. Det är därför jag alltid drar till gymmet när jag ska. Märker väldigt fort om kroppen fortfarande strejkar, typ ett-två set in i första övningen. O då går jag hem. Men torsdag, fredag och lördagspassen blev sjukt grymma. Först igår jag fatta, ba "Jag har nog feber höhöö höö". Jag som aldrig blir sjuk.

Nåväl, from imorgon börjar jag ett lite nytt upplägg av träningen. Har kört ganska mycket högreps o superset. Nu blir de fokus, dvs 8-10 reps och tyngre. Jag kunde såklart inte riktigt hålla mig från att börja så jag tjuvstartade lite i fredags och igår. VILKEN KÄNSKA att få lyfta tungt. Asså jag ville gråta lite haha. I marklyften, bara slänga på litta vikter och känna hur stabil bålen är och bara dra upp skiten. Så jävla härligt. Totalt köra slut på sig själv under en timme. För att resterande 23 timmar av dygnet vila, äta och återhämta sig. Jag älskar det verkligen. 

Jag kommer också att öka min cardio på morgonen lite. Enbart för att my fat ass älskar att äta. Lite för mycket ibland. Och jag behöver inte lägga på mig massa onödig fettvikt känner jag.

Kosten ser likadan ut förutom att jag har ökat intaget kolhydrater i målen innan träning och efter träning.

Är fett pepp kan jag säga. Så jäkla roligt.

Likes

Comments

Igår sa jag upp mig från jobbet. Vilken frihetskänsla.
Jag har alltid lämnat mina jobb med flaggan i topp för det känns bäst i hjärtat för mig. Men nu, kan jag ställa till med rummel och rabalder vilket jag tänker göra. Varför? För att så som dom beter sig, så är dom inte värda min flagga.

Lite som jag snubblat in på tidigare så är min chef och hennes chef under all kritik. Ingen koll. Min chef är yngre än mig och jag märker tydligt hur hon totalt håller sig innanför boxen. Kan inte tänka själv. Lyssnar inte. Känner inget medlidande och har ingen förståelse. Tar inte hand om sin personal för fem öre.

Jag sa till henne "Det är pinsamt att jobba för er. Ni har ingen koll och företagen där ute pratar skit om er. Dessutom är ni som arbetsgivare totalt värdelösa. Så som ni behandlar er personal är under all kritik. Det är de sämsta ledarskapet jag någonsin varit med om. Så tänker jag inte ha det för jag förtjänar mer."

Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker, och det vet hon om. Frågar hon varför jag sa upp mig så får hon också räkna med svaret. Jag har blivit " det svarta fåret" eftersom jag är den enda som säger ifrån. Dom andra bara håller käft och går med på de ena efter de andra. Deras eget val.
Jag står för allt jag skriver så inget "passa munnen Emma" här inte.

Igår körde jag axlar. Jag kom till gymmet vid 14.30 tiden, bästa tiden. Efter lunchrush och innan eftermiddagsrush. Vi var bara tre pers i hela gymmet haha. Det känns idag, lite tungt att lyfta armarna. Men go känsla.
Idag står det vila på schemat. Jag ska på en föreläsning ikväll, 18-20.30 som handlar om personligt ledarskap. Ska bli sjukt roligt och intressant. Det är grymma Torkild Sköld som håller i den. Hans kunskap är MAMA MIA! Jag älskar verkligen att lyssna på människor som har mer kunskap än mig. Jag sitter tyst som en liten mus med öppen mun och ögonen uppspärrade. 100% fokuserad och suger in allt jag hör.

Kom ihåg att alltid stå upp för dig själv och vad du tycker & tänker. Och du, om du inte tagit reda på dina rättigheter på din arbetsplats, GÖR DET och låt inte din chef köra över dig. För de kommer dom göra på ett eller annat sätt så länge du inte sätter ner foten. Tänk på dig själv först. Alltid!

Likes

Comments

Huuuaah! Papperna påskrivna och nycklarna ligger i mina händer den 15 November. Fasiken vad bra det känns. Bara det lätta kvar- jobb.

En tvåa på 60kvm ca 15min utanför Karlskrona blev idag min from den 15 November. Ett tills vidare kontrakt, så himla bra. Det var stora rum och ett gammaldags mysigt kök. 300m till bussen som går in till Kna. Nära natur och affär. Kommer bli bra detta.

Jag har sökt ganska många lägenheter i hela Blekinge. Skulle kolla på en i Lyckeby men fick reda på att de inte va ett bra område så tackade nej till den. Skickade även ett intresse på en i Karlshamn som jag var och kollade på igår, men ville inte ha den. Fick ett svar idag från en annan, etta inne i centrala Kna. Men nä, redan skrivit på papperna på den andra ju :D Även en lägenhet som låg lite mer ut på vischan fick jag också svar från idag, men nej.

Varit en bra helg i övrigt. Ätit massa god mat, varit på fika hos Frida & Johan, myst framför kamin, skrattat massa och bara varit. Ibland känns det som jag tas till ställen och med människor där tiden bara står stilla. Förstår du vad jag menar? Mobilen och allt socialt existerar inte för du är så uppslukad i nuet. Det är helt fantastiskt. Sen när en tar upp mobilen och femtioelva notiser syns på skärmen så ba, nää, vill inte. Så lägger man ner den igen, inte än.

Körde från Blekinge vid 11 för de företaget jag skulle träffa kl.13, han blev sjuk så vi ska ta de v39 istället. I skrivande stund är jag på bussen på väg upp till Göteborg igen. Tre dagars jobb väntar, 08.30-14.00, lagom tid.

Allt löser sig. Men du måste jobba för det. 

Likes

Comments

Slockna halv tio igår. Sov genom hela natten och vakna av mig själv tio timmar senare. En halvtimme innan klockan ringde, förjävla skönt. Det spöregna sådär mysigt att jag låg kvar under täcket den halvtimmen och bara morna mig.

Frukost+mål före träning kl.8 på morgonen. Jag älskar det. Känns lyxigt när jag får slå ihop måltider. Bara för det blir så mycket mat haha. Baksida lår+rooompa stod på schemat. Det blev en svettfest och personbästa både i sumosquats och raka marklyft. Så jävla nöjd. Nog pga påfyllningsmålet jag åt igår haha. Till följd blev det 30min på trappan. Jag gillar inte att köra cardio på gymmet, men ibland blir det så. Det är bara att göra det, inte tänka så mycket.

Är det något jag verkligen kommer sakna i Göteborg så är det gymmet och folket där. Så otroligt bra gym. Det är alltid ordning & reda och folket är så grymt trevliga och förjävla roliga. Jag pratar med allt o alla och det är så sjukt kul. Det skrattas och tetas till höger och vänster och jag älskar verkligen jargongen. Aldrig tränat på nå liknande gym tidigare så det kommer bli grymt tråkigt att lämna. 

Hem o packa väskan. Köpa bussresa, 139:-, perfekt. Mellanlanda hos min syster i Malmö för jag ska låna hennes bil upp till Blekinge. Mycket billigare än att hyra bil. Behöver ha tillgång till bil då jag kommer bo lite utanför och ska in till stan mm.

Helt utslagen och trött i kroppen nu. O då har jag ett ryggpass imorgon och ett benpass på lördag framför mig innan vila. Får se hur kroppen känns, är den för trött blir det vila. Och mat. Massa bra mat.

Likes

Comments