View tracker

Snart är det nyårsafton och dags för att avge det klassiska nyårslöftet; i år ska jag spara pengar.

Jag tänkte berätta om hur jag sparade ihop till två månadslöner på 4 månader och ge mina bästa tips för att lägga en budget. Det största problemet jag tror att många gör är att man lägger upp något slags ouppnåeligt mål.

Innan du gör upp en budget:

*Var beredd på att sluta hobby-shoppa. Jag är ledsen att säga det men att sluta hobby-shoppa betydde för mig att lägga om hela min livsstil, ifrågasätta vem jag var och mina intressen, säga ifrån till många bekantskaper. Det var inte lätt. Jag har skrivit mer om detta under kategorin hobby-shoppa.

*Skaffa en app som håller koll på dina utgifter så kommer du snabbt se vart du kan spara in pengar. Jag tycker om appen Tink, som helt oumbärligt visade mina utgifter de senaste 6 månaderna - sanningen.

*Räkna ut dina fasta månadskostnader. Dvs dina FAKTISKTA fasta månadskostnader. Utgifter man glömmer bort är typ netflixabbonemang, frisörbesök, osv.

*Gör en enskild budget för varje månad. Så här såg min plan ut för att spara pengar förut:

"jag tjänar X sek och mina fasta utgifter är Y sek. Då borde jag kunna spara X-Y varje månad!"

Resultat? Katastrof naturligtvis. Varje månad innebär oväntade utgifter och vissa oundvikliga köp. Om jag klarade budgeten en månad sprack den totalt månaden efter. Det blev väldigt mycket "jag börjar nästa månad" tänk.

Så inför varje månad, räkna ut vad månaden kommer att innebära för utgifter. Exempelvis:
Lön
-fasta utgifter -de faktiska utgifterna
-oundvikliga utgifter - den och den har en middagsbjudning, någon fyller år, du måste köpa nya vinterskor, tandläkarbesök osv.

Av det du har kvar; Bestäm i förväg hur mycket du ska spara, tex allt, hälften eller 75%.
Resten är dina treat-yourself pengar!
Jag har ett separat konto för de här pengarna. Om jag kommer på något som jag "måste" ha, då går det från det kontot. När pengarna från treat yoself kontot är slut, I'm sorry men då får du vänta tills nästa lön. Men på så vis kan man iaf unna sig att ha lite roligt varje månad.











Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag skaffade iPhone men tror det kan ha varit typ 6 år sedan. Jag har sedan dess inte gjort något riktigt val kring telefoni, jag har typ bara köpt de senaste varianterna allteftersom de släppts. (jäkligt bra marknadsfört av apple eller hur? Det där är ju typ den ultimata drömmen för ett varumärke).

Nu sjöng min senaste iPhone på sin sista melodi på grund av typ allt som kan vara fel på en telefon; vattenskada, sprucken skärm, hänger sig, dör, trög, seg osv osv. Alltså mest självförvållade klant-skador.

I landet jag bor just nu har jag en extra telefon med ett kontantkort, bara för att kunna ringa och smsa de vänner jag har här. Jag varken kan eller vill använda mig av enbart "stenålderstelefon" utan jag vill ha en smartphone för att det är billigare (typ att ringa samtal och skicka meddelanden via internet), och jag älskar faktiskt att hänga på youtube och instagram.

I varje fall så har jag nu köpt mig en ny smartphone. Det är inte en iphone, utan en väldigt mycket billigare variant (kostade drygt 1000 SEK). Den har inte världens bästa kamera och inte världens bästa minne, men funkar kanon för det jag tänkt använda den till.

Min poäng är inte att basha på Apple, jag tänkte bara uppmana till att fundera kring val av telefon. Är det rimligt att betala 8000 för en telefon som man har i typ två år? Ja kanske, om du typ jobbar med den eller använder den som kamera. Eller om du älskar teknik och verkligen vill ha den. Om man använder sin telefon typ 500 ggr per dag (vilket ju de flesta gör) blir ju kost per användning väldigt låg. Be my guest!

Hur jag förenklar min telefon ännu mer:

När jag satt häromdagen och började installera min telefon var jag också väldigt snål med de appar jag laddade ned. De här är vad jag har laddat ned:

Ljud: Podcaster och Spotify
Underhållning: Netflix, Instagram, Youtube
Socialt: Whatsapp och Messenger
Ekonomi: Mobilt Bank ID, Swish, Nordea, Avanza

De här apparna använder jag så gott som dagligen, därför ligger de på samma sida på telefonen.

Längst ned i den fasta menyraden ligger telefon, meddelanden och google.

I övrigt har jag rensat bort så många appar jag kunde (de flesta förinstallerade är ju typ permanenta) men jag brukar samla de i mappar och lägga på en egen sida.

Detta gör att min telefon bara har två sidor, en för mina egna appar, och en för appar man måste ha.
Jag vill inte ha massa onödiga appar som jag aldrig använder (spel, nyhetsflöden, sociala medier jag inte tycker är kul), eller appar som ger mig dåligt samvete (run keeper, calories)

Jag vill bara ha det jag behöver.

Ett tips på att rensa appar i telefonen är att skapa en ny sida på telefonen. Allt eftersom du använder appar så för du över dem till den sidan. När det gått en vecka ser du vilka appar du använder. När det gått två veckor ser du vilka appar du behöver.
Resten? Radera.


Likes

Comments

View tracker

Det här är inte menat att trigga någon slags livskris nu, men här är några frågor du kan fundera kring för att ta reda på om du lever med intention eller går på autopilot. Det är högt och lågt!

Har du gjort ett aktivt val kring ditt boende?
Har du koll på vart dina pengar går till?
Vet du vad din favoriträtt är?
Vart vill du bo om fem år?
Har du någon hobby? Om ja, gillar du din hobby?
Är det något du vill göra "egentligen" som du inte gör för att du väntar på rätt läge?
Tycker du om dina vänner? Alltså, ger dem dig energi?
Tycker du om ditt jobb?
Är du bra på något? Använder du dig utav det?
För fem år sedan, vart trodde du att du skulle vara idag?
Är du nöjd med dina relationer?
Tycker du att du är en bra person?
Finns det något du vill engagera dig i?
Har du en karriär, om ja, tycker du om den?
Är du ofta avundsjuk på andra?
Har du testat en ny frisyr de senaste 5 åren eller ber du alltid din frisör om det "vanliga"?


Jag kanske kan verka rörig, för ibland pratar jag om att minimera för att inte behöva lägga energi på att välja, och ibland pratar jag om hur viktigt det är att välja. Det jag tycker är viktigt är att minimera onödiga val (vilka av mina 8 par jeans ska jag ha på mig idag?) för att kunna lägga fokus på de val som spelar roll (vad ska jag göra av mitt liv).

Jag har själv väldigt svårt att ta ansvar för mitt liv. Jag är duktigare nu, men det är fortfarande svårt. Jag faller väldigt ofta in i vanan att tänka "men just nu kan jag inte göra det här eller det där på grund av det, jag kommer bli lycklig när... "

Jag har också svårt att fatta beslut kring framtiden. Framförallt för att man inte alltid vet vad som är bra för en själv. Klart man kan vända sig till vänner, familj och partner för att diskutera och analysera. Men, jag blir bättre, och försöka steget är väl att inse att man varit på autopilot och att det är dags nu att fundera på vad jag själv vill och inte vad andra tycker är viktigt.

Likes

Comments

Från det att jag varit typ 11 år har jag alltid älskat skönhet (är 27 nu, you do the math). Och jag älskar skönhet fortfarande. Men allteftersom jag har förändrat synen på konsumtion har jag även förändrat synen på mina skönhetsvanor.

Jag älskar att sminka mig själv och andra och äger säkert fler sminkprodukter än andra. Men det är ett kapitel för sig. Jag har tidigare pratat om min nya hudvårdsrutin och vad jag har för relation till min hy, och jag har också pratat om hur jag tänker kring hår och frisörbesök, du hittar det inlägget här.

Idag tänkte jag prata lite om hur jag tänker kring naglar och nagellack.

För det första kan jag inte riktigt reda ut vad jag tycker om att skönhetsrelaterade grejer ofta är smärtsamma, dyra och tar lång tid, och om man gör det på riktigt för att man mår bra utav det eller om det är ett resultat av patriarkatet. Jag pratar nu inte om att måla naglarna, utan om att göra nagellacksförlängning. Jag tycker själv att det är sjukt snyggt men hur praktiskt är det egentligen?

Det tar typ 2 timmar att göra, det gör ont (för dig som inte gjort, det liksom bränner till när lacket härdas i lampan).
Det är dyrt, och det håller i typ 10 dagar sedan måste man ju gå tillbaka till salongen.
Det sliter på dina egna naglar.

Det jag tycker är sämst är att det typ försvårar livet att ha superlånga naglar. Alltså, jag tycker det är skitsnyggt och har ofta långa naglar, men så där riktigt långa snygga. Det gör så att det blir svårt att knäppa jeansen på morgonen och att jobba, och när det förhindrar mig i mitt arbete känner jag mig direkt handikappad.

MEN däremot om man vill ha det ska man såklart ha det och det ska naturligtvis ingen tycka något om.

I varje fall, tillbaka till min egna nagellackssamling. Förut samlade jag på nagellack (alltså utan intentionen att samla på nagellack). Men det var en typisk tröst-present till mig själv. Det är ofta billigt att köpa nagellack och man behöver inte prova så det ger ju en väldigt låg köptröskel.

Jag brukade köpa massa nude-färgade nagellack, röda, rosa, testade ibland mörka och "galna" färger i blått. Med högglans, matt finish, magneteffekt, you name it. Men jag använde dem typ aldrig innan de torkade ut och segade i burken och tog mest plats i badrumslådan.

Innan jag flyttade utomlands rensade jag bort typ alla nagellack utom kanske 4,5 st, och just nu när jag befinner mig i ett annat land än det jag bor i, har jag bara det här nagellacket:

Det är ett nude/beige/rosa färgat nagellack från H&M i färgen sephia, en neutral superfin färg som passar till allt jag äger! 

Jag äger också ett stärkande baslack och planerar att köpa mig ett nytt rött nagellack.

Alltså, jag ser inget problem med att ha många nagellack per se, om det ger dig glädje. Men för mig var det mest tröstpresenter, och gav lite dåligt samvete när man inte använde dem innan de torkade ut. Och ganska tidsödande att byta nagellack för att det ska matcha outfiten.

För mig handlar det om att simplifiera allting jag har omkring mig. Istället för att göra 33 val när jag ska måla naglarna gör jag 1 val.
(sen kan jag köpa att många tycker det ÄR att simplifiera att välja att gå till salongen eftersom det håller längre).


Likes

Comments

Om du är projektledartypen, den som får saker att hända, den som så gärna vill att allting ska bli så himla bra det bara kan bli och vill förutspå varenda liten grej. Då är du precis som jag. Visst kan man då bli galen på när folk säger typ "oroa dig inte, det fixar sig".

Newsflash, ingenting "fixar sig"; denna typ av person är van vid att saker och ting"fixar sig" för de vet att det kommer alltid finnas en typ A person som tar hand om allting. Och du vet att det är du.

I varje fall så hatar jag uttrycken "det fixar sig, det löser sig, det ordnar sig." 

Men om du istället säger "Det ordnar jag, det löser jag, det ordnar jag" så kommer du dels få bättre självförtroende och dels få känslan av att du kommer faktiskt lösa problemet snarare än att det löser sig självt.

OBS jag menar alltså att du ska säga detta till dig själv som ett mantra, inte högt för en grupp för det är inte meningen att du ska ta på dig allt själv! 

Säg det högt och tänk, det fixar jag! Och Mena Det. 

Likes

Comments

Kommer du ihåg när man gick i skolan och började planera för hösten efter ett långt sommarlov? Man (i varje fall jag) köpte pappersrullar och slog in böckerna, köpte nytt pennskrin, nya kläder. När man kom upp lite i åldern tänkte man ju också mer på typ "i år ska jag bli lite tuffare", eller " i år ska jag få bättre betyg".

Jag står inför en liknande period nu, fast tyngre. Efter 3 månader i utlandet börjar det bli dags att planera för livet hemma. Det är bara det att, jag har inte så mycket vardag att komma hem till. Jag har som tur är, mitt fundament av familj, vänner, och min underbara sambo. Jag har en bostadsrätt, så ett hem finns. Jag är otroligt lyckligt lottad att ha allt detta.

Och jag har nu dessutom något som är väldigt få förunnat; en andra chans, och möjligheten att designa mitt egna liv. Jag vet bara inte hur. Det är svindlande. Det känns läskigt, för det är så viktigt att det blir rätt.

När jag sa upp mig från jobbet och flyttade utomlands var den automatiska planen att det var en temporär lösning och att jag skulle börja jobba "som vanligt" sen igen. Men jag börjar bli mer och mer nyfiken på andra alternativ nu. Jag är fortfarande sugen på att jobba på ett stort företag, just för att känna mig framgångsrik och viktig. Känna en trygghet.

Det är ingen omöjlighet att det blir så. Det viktiga är då att jag fylls av glädje och energi.

Men jag börjar mer och mer kolla på andra lösningar. Oavsett om jag jobbar inom min bransch så kommer jag behöva göra utrymme för:

*Att starta min business som jag planerat för i ungefär 1 år nu.
*Att skriva, oavsett om det är att jobba vidare på denna blogg, starta ett nytt projekt, eller något annat.
*Att meditera, något jag upptäckt de senaste månaderna och som förändrat mitt liv, jag ska berätta varför senare.
*Att ta hand om mig själv
*Börja aktiespara och förvalta min egna ekonomi


Tidigare såg jag pengar som ett mått på framgång. Men även om det såklart är ett kvitto på att man gör något rätt, betyder det inte att man gör det som är rätt för en själv.

Jag vill inte behöva vända på varenda krona, men jag vet också att pengar inte gör en lyckligare. Jag behöver ungefär 8000 SEK varje månad för att kunna betala mina räkningar och äta (detta efter att jag minimerat onödiga kostnader).
Utöver det vill jag ha råd att spara i aktier och till pension, köpa presenter till nära och kära, resa, äta middagar ute och göra roliga aktiviteter.

För mig är också min egna tid värd mer än pengar. Mitt mål är att designa ett liv jag älskar. Det ska bli spännande att se vad som händer.



Likes

Comments

Disclaimer för dig som gör ett första besök här på Mena Det; Jag är INTE emot konsumtion, mode, handel, marknadsföring osv. Jag slutade med vad jag kallar för hobby-shopping för att jag använde det som "drog" när jag mådde dåligt, och för att kunna ta tag i min ekonomi vilket ledde till att jag kunde säga upp mig.

Jag har tidigare skrivit om att en av de första stegen jag tog för att sluta hobby-shoppa var att jag rensade ut. Först HELA garderoben, vilket i sig tog kanske 10 tillfällen och sammanlagt typ 25 timmar för att komma på den nivån jag är idag. Jag har skrivit ett separat inlägg om det här.

Det är en god idé att dela upp det du rensar per kategori, men tänk på att faktiskt göra dig av med saker (om det är det du vill) och inte bara "organisera" dvs flytta runt.

Exempel på hur jag delat upp olika områden:
*Skönhetsprodukter (smink, nagellack, hårprodukter, brun-utan-sol-produkter, gamla hudkrämer osv)
*Smycken
*Böcker (speciellt de jag aldrig läst ut som står och stirrar surt på mig i bokhyllan, böcker från universitetet jag aldrig sålde osv)
*Köket (porslin, glas, torrvaror, köksmaskiner osv)
*Filmer (varför ägde jag 200 DVD's när jag kollar på Netflix/HBO 7 kvällar i veckan?)

Det är en konst i sig att göra sig av med saker och när du lärt dig det behöver du lära dig att sluta föra in nya saker/nytt brus. (om det är det du eftersträvar).

Några sammanfattande tips för att sluta hobby-shoppa.

*Se över din ekonomi med t.ex. appen Tink och var stenhård; vart går dina pengar till egentligen? Kolla typ 6 månader tillbaka i tiden för ett rättvist resultat. Gör sedan en budget där du har en bestämd summa för hur mycket du får shoppa för varje månad.

*I samband med ovanstående punkt, planera dina köp.
*Säg upp nyhetsbrev, prenumerationer, osv, allt eftersom de trillar ned i inkorgen.
*Gå inte in på bloggar, webshoppar eller kanaler som i normala fall får dig att vilja handla (det här var sjukt svårt för mig. Och tråkigt. Idag kan jag läsa bloggar som vanligt utan att få ett svinstarkt ha-begär)
*Gå inte runt i butiker om du inte har en intention att köpa något (också något jag klarar av idag).
*När du väl ska köpa något, fråga dig själv de här frågorna:

-Står det här på min att köpa lista?
-Hade jag köpt det om det var dubbelt så dyrt?
-Har jag minst 3 tillfällen då jag kan använda detta?
-Har jag något som passar till?

-Passar det? (om det är kläder)
Bäst av allt är att avvakta typ 24 timmar, ibland räcker det med att lägga undan plagget i butiken i typ två timmar och se om du kommer ihåg det tills dess.

*Efter du har köpt plagget (om det är ett plagg), häng fram det och bär du det inte inom ca 3 dagar är det nog ett felköp. Annars hade du ju velat ta på dig det redan samma dag, eller?

*Tänk på säsong, köp inte en bikini mitt i vintern (om du inte ska resa bort alltså), du KOMMER hinna tröttna och du KOMMER hitta något annat fint.

*Bygg en basgarderob (kolla Pinterest, eller spana in Säker Stil för inspiration.

*Klädpyramiden är ett superstarkt tips för att bygga en garderob. (min var typ uppochnedvänd förut, som jag nämnt med den stora semestergarderoben och festklänningarna som jag aldrig använde)

Tänk på att det handlar inte om att minimera för minimerandets skull, det handlar om att minimera för att uppskatta det du har och kunna lägga fokus på annat i livet.

Likes

Comments

För ett par veckor sedan ringde en sån där WOW-person upp mig med en riktig sån där WOW-chans. Ni vet den där chansen man tänker att; det där händer inte mig, det händer andra.

WOW-personen berättade varför h*n hörde av sig till mig. Vi Wow'ade på ett tag. Efter många om och men bestämde vi att vi skulle ses och prata mer om WOW-chansen. Jag gillade WOW-personen, och gör det fortfarande, men jag började höra små små varningar i bakhuvudet om själva WOW-chansen, även om den faktiskt verkligen var en WOW-chans, verkade den vara någonting som nog kanske möjligen eventuellt passade bättre för någon annan än för just mig.

Jag har skapat mig en ganska tydlig bild av vad jag vill ha, och den här möjligheten hade ungefär, nej ganska exakt, noll likheter med den bilden, och istället väldigt många likheter med bilden av vad jag för ungefär ett halvår sen lämnade bakom mig.

Ändå fanns det inte på kartan att jag skulle fråga mig själv vad jag ville. Jag tycker att man ska utforska alla chanser och möjligheter man får, första intrycket är inte alltid hela världen och bara för att man prövar på något betyder det inte att man inte kan säga stopp halvvägs. Men hela min kropp skrek (i form av ångest, ont i magen osv) på ett galet sätt. Det kom till den grad att jag hoppades på att jag inte skulle få chansen. -vilket jag heller inte fick.

Men det var inte det negativa beskedet som definierade misslyckandet; misslyckandet är att jag lät någon annan ta kontroll över mitt liv. Lät någon annans preferenser över vad som är fantastiskt att ta över mina känslor.

Att om jag hade gått hela vägen, hade jag kanske inte vågat säga stopp. Jag har kämpat så länge för att skala ned mitt liv till den punkt det är idag och jag var inte redo för att ta in något sådant. Jag hör mig själv nicka och säga ja, men hela min kropp skriker nej. Och även om en nervositet ofta är hur kroppen översätter exaltering, förväntan och förhoppning, så var detta snarare en reaktion på ångest och fel. Inte på något sätt pga personen jag hade kontakt med eller varför, utan för att det inte passade mig.


Jag tycker att man ska ta alla chanser, och jag ångrar inte att jag provade på. Men jag ångrar att jag inte lyssnade på min magkänsla. Jag tänker inte göra det misstaget igen.


Så hur vet man vad som är rätt för en? Well, I'll let you know when I know. Men, jag lovar att det inte inkluderar ångest.

Likes

Comments

Jag håller på att prova ut den där metoden om att skriva ned varje dag några saker man är tacksam över. Jag tror någon sagt att man ska skriva 3 saker varje dag men jag började med 10 saker varje dag. Och faktiskt INTE bara för att överprestera i vanlig ordning, utan för att jag vill verkligen öva mig själv i att se positiva saker i mitt vardagliga liv.

Hur rimligt är det här? Människan är programmerad för att överleva = att leta faror. Självklart kommer man gå runt då och leta efter bevis på att ens depression/nedstämdhet är legit.

MEN genom att skriva saker man är positiv för varje dag tränar man hjärnan i att leta efter just de positiva sakerna. Jag kom på mig själv idag med att tänka: hm vad ska jag skriva upp idag?

(alltså på ett bra sätt, inte på ett deppigt sätt)

Efter att jag avverkat alla nära och kära i min omgivning började jag se till min kropp, typ; Jag är så tacksam över att jag har fötter. Jag är så tacksam över att jag har en näsa.

Alltså sådana saker. Jag har hållt på i typ en vecka och det är en av dagens höjdpunkter att få skriva upp positiva saker som hänt eller som jag sett under dagen.








Likes

Comments

...eller "hur jag vände min nedåtgående spiral till en uppåtgående spiral"

Citat som att man måste "slå i botten för att komma till toppen" och "just när man inte trodde det kunde bli värre så..." tror jag är orsaken till mångas onödiga lidande.

Jag har själv varit i en period av självömkan där jag varje dag undrade; vad är det för fel på mig, varför händer de här hemska sakerna mig?? kommer det aldrig bli bra igen? Osv.

Under en period feltolkade jag en självhjälpsmetod ordentligt och det var det jag tänkte prata om idag.

Metoden jag feltolkade var "fake it til' you make it" i ämnet lycka. Dvs, om jag bara kan övertyga mig själv om att jag är lycklig så kommer jag automatiskt att bli lycklig. Så varje dag fokuserade jag på sådant som inte nödvändigtvis gjorde mig glad, och försökte övertala mig att de sakerna fanns i mitt liv av en anledning och att allting skänkte mig lycka. Resultatet var en total implodering av undertrycka känslor, en drös av panikångestattacker och skuldkänslor, en skam av att inte ha fejkat glädjen tillräckligt bra.

Jag har nyligen kommit över en glädjestege som jag tycker funkar mycket MYCKET bättre. Istället för att försöka låtsas att sådant som är jobbigt egentligen gör mig glad, så försöker jag att lägga noll värdering i sådana saker och all värdering i de saker som gör mig glad.

Jag tränar liksom på att vara lycklig och glad. Istället för att varje dag tänka; IDAG ÄR EN TOPPENDAG ALLTING KOMMER VARA FANTASTISKT HALLELUJAH!

Vilket iof är ganska mysigt men lämnar en väldigt stor press och mycket utrymme för katastrof; om så minsta grej går fel så rubbas ju hela fundamentet... i varje fall för mig.

Så istället för att dela in världen i svartvitt tänk där allt antingen är fantastiskt eller fruktansvärt så har jag börjat klättra på glädjestegen. Det är ganska svårt att vända en riktigt pissig skitdag till en bra dag bara genom att låtsas vara glad, men bara genom att välja riktning på glädjestegen blir det bättre.

Låt mig demonstrera glädjestegen

5. genuin ickeforcerad glädje
4. on my way to happiness!
3: i mitten av stegen: neutralitet
2. on my way from sadness!
1. i botten av stegen: brutal slita av mig håret ångest

Låt säga då att man vaknar en dag med en ångestklump i magen. På en etta. Vilket varit mitt normaltillstånd att vakna i det senaste året ungefär (varför är en annan historia). Om jag då ska säga till mig själv: neheeee världen är fantastisk!! Dvs försöka lura mig till en femma. Då kommer en liten röst inom mig veta att det är lögn. Jag kommer inte tro på det jag tänker. Recept för en katastrof och tankar som säger "jag kommer aldrig mer bli lycklig igen"
MEN!

Om jag istället väljer att tänka: Ok idag är en pissig skitdag, hur ska jag göra för att hamna på en tvåa? Då kan jag välja att t.ex. distrahera mig själv t.ex. umgås med någon, ringa någon, se en serie, alltså egentligen vad som helst som tar mig från ettan och uppåt i rätt riktning. Utan att behöva känna pressen att hamna längst upp på femman.

Och de första månaderna vaknade jag med ångest. Men sedan kom de dagar då jag äntligen kunde vakna med on my way from sadness känslor. Och en dag vaknade jag neutral. Och vet du, jag vaknar väldigt ofta på en fyra nu.

Det fina med den här metoden är att den tar bort all press. Det gäller bara att orka välja en enda positiv tanke före en negativ. 


Likes

Comments