"They who cannot do, teach" som det ju heter så fint. Jag befinner mig lite i gråzonen just nu och undrar om jag verkligen lever som jag lär. Eller så är det precis det jag gör?

Jag flyttar tillbaka till Sverige snart. Det känns konstigt. Jag har varit utomlands i 4 månader och jag fattar inte alls vart tiden gått. Det känns som att den knappt har gått? Som om jag bara tagit ett megasteg i kalendern. Också så svårt att greppa att det är december då jag fortfarande har vårjackan på mig (det är inte så kallt här) och jag inte gjort några av de typiska juliga sakerna jag annars brukar sysselsätta mig med så här runt fjärde advent, förutom några halvhjärtade försök att streama årets julkalender på SVT play.

Hursomhelst, så har jag satt upp stora mål för 2017. Det blir ju lätt så när man haft en riktig skitperiod. "Nu ska jag ta nya tag" osv osv.

Jag tycker å ena sidan att det är något väldigt skönt med ett nytt år. Att få stänga det gamla året bakom sig. Men å andra sidan så behövs det ju inte mer än ett nytt ögonblick eller en ny dag för att börja ett nytt liv. Det är ju bara att börja, och sen att fortsätta.

Å ena sidan så är det såklart att jag ska få drömma om det nya året, om de drömmar jag kommer förverkliga. Å andra sidan, vad händer om de inte uppfylls? Jag vill så gärna att det ska bli så himla bra nu. Typ att allt bara ska flyta på felfritt och utan komplikationer. Det blir en väldig press då, det får bara inte bli halvbra. Jag har inte kämpat så här mycket för att det bara ska bli "helt ok."

Jag vill att det ska bli fantastiskt, och jag är medveten om att det är jag själv som måste göra det. Det känns skrämmande och roligt på samma gång. Jag har förberett en hel del härifrån, planerat för framtida sysselsättning och boende och lite så. Jag skulle kunna göra mer, det kan man alltid. Men just nu är det bara att vänta och se och hålla tummarna.




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag ÄLSKAR Pinterest.

Pinterest spelade faktiskt en väldigt stor roll när jag förändrade mitt liv... men jag kan prata mer om det en annan gång. (Intentional cliffhanger).

Jag brukar använda Pinterest ungefär på samma sätt som google. Jag håller nu på och planera för fullt för 2017 som jag skrivit lite om tidigare, och just nu håller jag på att hitta ett par riktigt bra tips för att sätta och hålla mål.

Jag läste just den här artikeln som jag verkligen tycker att du ska läsa om du vill använda 2017 för att sätta dina drömmar.

Jag börjar få en gaanska tydlig bild av hur jag vill att nästa år ska bli. Jag tycker det är väldigt spännande ändå. För typ 5 månader sedan var min hjärna helt utmattad och det enda jag drömde om var att få sova. Nu vill jag göra allt annat än att just sova.... (äh, vem försöker jag lura, det är fortfarande sjukt svårt att gå upp om morgnarna).

Men jag har i varje fall en massa idéer och saker som jag vill göra. Artikeln jag länkade till ovan ger smarta tips på hur du får in dina mål trots ett 9-5 jobb.

Lycka till!

Likes

Comments


Jag lyssnade idag på underbara Fredagspodden, det senaste avsnittet som släpptes i fredags, där Hannah pratade om att reflektera över sig själv och när man tycker om sig själv som bäst, när man är i sitt esse. Hannah nämnde t.ex. när hon får jobba och Amanda när hon får återhämta sig i badet.

Jag tror frågan som Hannah ställde var: När tycker du om dig själv som mest? Och jag tog rådet till mig och skapade en liten konstruktiv övning för det.

Jag känner nämligen att det är dags att jag rör på mig. Jag orkar inte reflektera och analysera, vänta på någon slags uppenbarelse. Det är dags att komma igång nu. Jag känner mig lite som en greyhound som ska springa ett lopp fast innan boxdörren öppnas och man står där inne å liksom väntar på att portarna ska öppnas och man bara kan springa....Fast vad gör jag? Typ ingenting. Myser runt mest. Vilket ju är härligt men det är nog inte hållbart så mycket längre till.


Men jag glider iväg från ämnet! Övningen jag gjorde idag går ut på att definiera när man tycker om sig själv, så att man kan skapa de situationerna själv.

Så steg 1. Definiera.
Steg 2. Följ upp med en praktisk handling för att uppnå definitionen.


Exempel!

Definition: Jag tycker om mig själv när jag känner mig produktiv.
Handling för att uppnå den känslan: hur kan jag känna mig produktiv? Jo t.ex. genom att skriva to do lists och genomföra vad jag skrivit upp.

Ett exempel till.
Defintion: Jag tycker om mig själv när jag kan känna mig som en god vän.
Handling: Ring en vän! Skicka ett sms!


Ett exempel till:
Definition: jag tycker om mig själv när jag känner mig i fysiskt god form.
Handling: Träna! Ta en promenad!

Fattar du?

Jag kunde faktiskt inte låta bli att vönda på leken och leka: När gillar jag INTE mig själv??

Defintion: Jag tycker inte om mig själv när jag känner mig lat och oproduktiv.
Handling: ja, ungefär samma som ovan då....


Den här övningen fick mig att inse att jag faktiskt inte gör speciellt mycket som jag borde göra för att känna så som jag vill och komma framåt... ändring på det nu!

Likes

Comments

Det säger ju sig själv att ska man lära sig något nytt ska man öva på det. Vi tränar kroppsdelar och skills. Men vi förlitar oss på att hjärnan ska fungera av sig självt.

Jag har börjat tänka på min hjärna lite som en muskel. Den behöver träning, bra mat och återhämtning för att fungera. Jag har nu gett den återhämtning i typ 3 månader och nyligen fick jag göra en ganska ordentlig kraftansträngning för att genomföra ett uppdrag. Efteråt var jag helt slut i en vecka typ. Men det kanske inte är så konstigt? Som att springa ett lopp fastän man inte tränat, såklart man får träningsvärk?

Hursomhelst, så började jag meditera någon gång i somras och sedan jag började så vill jag bara att ALLA ska göra det. Det är så himla bra!

Om du bara sätter dig ned helt tyst en kort stund så kommer du märka att din hjärna aldrig vilar. Testa att ställ ett larm på typ 3 minuter. "Vad ska det här hjälpa, är jag galen nu, vad sa jag igår, vad kommer hända imorgon".

Det finns många olika skolor inom meditation, och jag är ingen expert och vet inte de olika skillnaderna. Jag har själv lidit av katastroftankar och jag vet att jag tänkte; Om jag kan föreställa mig alla de här hemskheterna, då borde jag kunna föreställa mig fantastiska saker! Jag blev väldigt intresserad av att visualisera, det gör att jag får utlopp för min fantasi. När man visualiserar föreställer man sig olika scenarier och platser. Du dagdrömmer helt enkelt. Sen finns de den typen av meditation där du ska "tömma" tankarna. Knepigt. Finns även den typen av meditation där du ska observera tankarna och bara låta dem flyta förbi. Också knepigt. Men en väldigt bra övning, du lär dig liksom att se vad som är verkligt utan att lägga någon värdering i det. Bra sätt att hantera ångest på!

Meditation har ingenting med religion att göra. Är du religiös kan du koppla ihop det till din tro, men du kan också använda det helt fristående. För att få en lugn stund, samla dina tankar. Fundera ut vem du är och vad du vill. Lagom djupt och flummigt, eller hur?

I varje fall så brukar jag använda mig av guidad meditation på youtube. Här är en favorit som jag försöker lyssna på ett par morgnar i veckan och speciellt när jag känner mig stressad. Det är faktiskt värt att gå upp 10 minuter tidigare för att få en riktigt fin start på dagen!

Likes

Comments

In english down below!

2017 kommer bli ett mer speciellt år än andra, då jag raderat i princip allt ifrån mitt gamla liv vilket du kan läsa mer om här.
Jag är väldigt nervös exalterad för att bygga upp mitt nya liv. Japp jag skrev nervös först. Men ändrade till exalterad. Det ska ju bli KUL.. Och det ska bli jävligt bra. Och en sak som jag inte vill glömma är att resan dit ska också vara rolig.

I varje fall så har jag de senaste åren använt mig av en mall för att göra en utvärdering av året som gått när det börjar lida mot sitt slut. Jag läste de senaste jag skrivit och jämförde med detta årets... och ja, jag är ju en helt ny person. Inte bara när det kommer till vad jag gör, utan helt och hållet när det kommer till hur jag tänker och känner. Det känns ganska läskigt. Men bra.

Så det här är listan:

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Höll du några av dina nyårslöften?
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Vilka platser besökte du?
Dog någon som stod dig nära?
Är det något du saknat 2016 som du vill ha 2017?
Vilket datum från 2016 kommer du alltid att minnas?
Vad var din största framgång 2016?
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Bästa köpet?
Vad spenderade du mest pengar på?
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2016?
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Största misstaget?
Vad önskar du att du gjort mer?
Vad önskar du att du gjort mindre?
Lärde du dig något om dig själv?
Hur tillbringade du julen?
Blev du kär i år?
Något du önskade men inte fick?
Något du önskade som du fick:?
Vad gjorde du på din födelsedag?
Hur skulle du beskriva din stil 2016?
Vad fick dig att må bra?
Vem saknade du?
De bästa nya människorna du träffat?
Vad är du extra stolt över?
Vad har du för nyårslöften/områden du vill jobba på inför nästa år?


Jag vart verkligen förvånad hur jag resonerade tidigare, speciellt den där frågan om man önskat sig något man inte fick. Förut utgick jag från att den handlade om presenter. Nu var min spontana reaktion typ: Jag fick möjligheten att... Lite det jag menade med att sättet jag tänker har förändrats.

Hursomhelst, jag tycker det är väldigt bra att köra små utvecklingssamtal med sig själv. Ni vet så där som man gjorde i skolan. Ta sig en funderar på vad man har för mål och om man gör något för att ta sig i rätt riktning eller om man är på väg åt fel håll.



English
​I'm counting down til 2017. Its going to be a more special year than others, a year with intention. I basically deleted everything from my old life, which you can read more abou there (although I havent translated it yet so its in Swedish...

I'm kinda nervous and excited about redesigning my life. Nervous because I'm so eager for it to be perfect. Excited because I've learnt so much. And also I'll enjoy the journey in a different way from before.

Anyways, the last couple of years I've used these questions below to evaluate my year (and life). Wow, it feels as if I am an entirely new person. Pretty scary, but good. Not only have I changed how I value things, I have also changed how I think about things.

Here is the list:

Did you do anything this year that you've never done before?
Did you keep any of your new years resolutions?
Did you, anyone you know become a parent?
Where did you go, what places did you visit?
Did anybody pass away?
Anything you missed this year that you want to bring in for the new year?
Any specific date that you will remember?
What was your biggest success this year?
Have you been sick or hurt?
What was the best thing you bought?
What did you spend money on mostly?
What songs will always remind you of 2016?
What was your biggest mistake?
Were you happier or sadder this year?
Did you fell in love?
Did you learn anything new about yourself?
How did you spend Christmas?
What did you do for your Birthday?
How would you describe your style?
What made you feel good?
Who did you miss?
Did you meet any new people, made any new friends?
What are you extra proud of?
Do you have any goals for the next year?


I have had the worst year in my entire life so far. But when I did this evaluation I understood that this has been the most important year ever.
I think its a good idea to do these perhaps even more often, like every six or four months. Just to see where you are heading. Like a little meeting with yourself!




Likes

Comments

Snart är det nyårsafton och dags för att avge det klassiska nyårslöftet; i år ska jag spara pengar.

Jag tänkte berätta om hur jag sparade ihop till två månadslöner på 4 månader och ge mina bästa tips för att lägga en budget. Det största problemet jag tror att många gör är att man lägger upp något slags ouppnåeligt mål.

Innan du gör upp en budget:

*Var beredd på att sluta hobby-shoppa. Jag är ledsen att säga det men att sluta hobby-shoppa betydde för mig att lägga om hela min livsstil, ifrågasätta vem jag var och mina intressen, säga ifrån till många bekantskaper. Det var inte lätt. Jag har skrivit mer om detta under kategorin hobby-shoppa.

*Skaffa en app som håller koll på dina utgifter så kommer du snabbt se vart du kan spara in pengar. Jag tycker om appen Tink, som helt oumbärligt visade mina utgifter de senaste 6 månaderna - sanningen.

*Räkna ut dina fasta månadskostnader. Dvs dina FAKTISKTA fasta månadskostnader. Utgifter man glömmer bort är typ netflixabbonemang, frisörbesök, osv.

*Gör en enskild budget för varje månad. Så här såg min plan ut för att spara pengar förut:

"jag tjänar X sek och mina fasta utgifter är Y sek. Då borde jag kunna spara X-Y varje månad!"

Resultat? Katastrof naturligtvis. Varje månad innebär oväntade utgifter och vissa oundvikliga köp. Om jag klarade budgeten en månad sprack den totalt månaden efter. Det blev väldigt mycket "jag börjar nästa månad" tänk.

Så inför varje månad, räkna ut vad månaden kommer att innebära för utgifter. Exempelvis:
Lön
-fasta utgifter -de faktiska utgifterna
-oundvikliga utgifter - den och den har en middagsbjudning, någon fyller år, du måste köpa nya vinterskor, tandläkarbesök osv.

Av det du har kvar; Bestäm i förväg hur mycket du ska spara, tex allt, hälften eller 75%.
Resten är dina treat-yourself pengar!
Jag har ett separat konto för de här pengarna. Om jag kommer på något som jag "måste" ha, då går det från det kontot. När pengarna från treat yoself kontot är slut, I'm sorry men då får du vänta tills nästa lön. Men på så vis kan man iaf unna sig att ha lite roligt varje månad.











Likes

Comments

Jag kommer inte riktigt ihåg när jag skaffade iPhone men tror det kan ha varit typ 6 år sedan. Jag har sedan dess inte gjort något riktigt val kring telefoni, jag har typ bara köpt de senaste varianterna allteftersom de släppts. (jäkligt bra marknadsfört av apple eller hur? Det där är ju typ den ultimata drömmen för ett varumärke).

Nu sjöng min senaste iPhone på sin sista melodi på grund av typ allt som kan vara fel på en telefon; vattenskada, sprucken skärm, hänger sig, dör, trög, seg osv osv. Alltså mest självförvållade klant-skador.

I landet jag bor just nu har jag en extra telefon med ett kontantkort, bara för att kunna ringa och smsa de vänner jag har här. Jag varken kan eller vill använda mig av enbart "stenålderstelefon" utan jag vill ha en smartphone för att det är billigare (typ att ringa samtal och skicka meddelanden via internet), och jag älskar faktiskt att hänga på youtube och instagram.

I varje fall så har jag nu köpt mig en ny smartphone. Det är inte en iphone, utan en väldigt mycket billigare variant (kostade drygt 1000 SEK). Den har inte världens bästa kamera och inte världens bästa minne, men funkar kanon för det jag tänkt använda den till.

Min poäng är inte att basha på Apple, jag tänkte bara uppmana till att fundera kring val av telefon. Är det rimligt att betala 8000 för en telefon som man har i typ två år? Ja kanske, om du typ jobbar med den eller använder den som kamera. Eller om du älskar teknik och verkligen vill ha den. Om man använder sin telefon typ 500 ggr per dag (vilket ju de flesta gör) blir ju kost per användning väldigt låg. Be my guest!

Hur jag förenklar min telefon ännu mer:

När jag satt häromdagen och började installera min telefon var jag också väldigt snål med de appar jag laddade ned. De här är vad jag har laddat ned:

Ljud: Podcaster och Spotify
Underhållning: Netflix, Instagram, Youtube
Socialt: Whatsapp och Messenger
Ekonomi: Mobilt Bank ID, Swish, Nordea, Avanza

De här apparna använder jag så gott som dagligen, därför ligger de på samma sida på telefonen.

Längst ned i den fasta menyraden ligger telefon, meddelanden och google.

I övrigt har jag rensat bort så många appar jag kunde (de flesta förinstallerade är ju typ permanenta) men jag brukar samla de i mappar och lägga på en egen sida.

Detta gör att min telefon bara har två sidor, en för mina egna appar, och en för appar man måste ha.
Jag vill inte ha massa onödiga appar som jag aldrig använder (spel, nyhetsflöden, sociala medier jag inte tycker är kul), eller appar som ger mig dåligt samvete (run keeper, calories)

Jag vill bara ha det jag behöver.

Ett tips på att rensa appar i telefonen är att skapa en ny sida på telefonen. Allt eftersom du använder appar så för du över dem till den sidan. När det gått en vecka ser du vilka appar du använder. När det gått två veckor ser du vilka appar du behöver.
Resten? Radera.


Likes

Comments

Det här är inte menat att trigga någon slags livskris nu, men här är några frågor du kan fundera kring för att ta reda på om du lever med intention eller går på autopilot. Det är högt och lågt!

Har du gjort ett aktivt val kring ditt boende?
Har du koll på vart dina pengar går till?
Vet du vad din favoriträtt är?
Vart vill du bo om fem år?
Har du någon hobby? Om ja, gillar du din hobby?
Är det något du vill göra "egentligen" som du inte gör för att du väntar på rätt läge?
Tycker du om dina vänner? Alltså, ger dem dig energi?
Tycker du om ditt jobb?
Är du bra på något? Använder du dig utav det?
För fem år sedan, vart trodde du att du skulle vara idag?
Är du nöjd med dina relationer?
Tycker du att du är en bra person?
Finns det något du vill engagera dig i?
Har du en karriär, om ja, tycker du om den?
Är du ofta avundsjuk på andra?
Har du testat en ny frisyr de senaste 5 åren eller ber du alltid din frisör om det "vanliga"?


Jag kanske kan verka rörig, för ibland pratar jag om att minimera för att inte behöva lägga energi på att välja, och ibland pratar jag om hur viktigt det är att välja. Det jag tycker är viktigt är att minimera onödiga val (vilka av mina 8 par jeans ska jag ha på mig idag?) för att kunna lägga fokus på de val som spelar roll (vad ska jag göra av mitt liv).

Jag har själv väldigt svårt att ta ansvar för mitt liv. Jag är duktigare nu, men det är fortfarande svårt. Jag faller väldigt ofta in i vanan att tänka "men just nu kan jag inte göra det här eller det där på grund av det, jag kommer bli lycklig när... "

Jag har också svårt att fatta beslut kring framtiden. Framförallt för att man inte alltid vet vad som är bra för en själv. Klart man kan vända sig till vänner, familj och partner för att diskutera och analysera. Men, jag blir bättre, och försöka steget är väl att inse att man varit på autopilot och att det är dags nu att fundera på vad jag själv vill och inte vad andra tycker är viktigt.

Likes

Comments

Från det att jag varit typ 11 år har jag alltid älskat skönhet (är 27 nu, you do the math). Och jag älskar skönhet fortfarande. Men allteftersom jag har förändrat synen på konsumtion har jag även förändrat synen på mina skönhetsvanor.

Jag älskar att sminka mig själv och andra och äger säkert fler sminkprodukter än andra. Men det är ett kapitel för sig. Jag har tidigare pratat om min nya hudvårdsrutin och vad jag har för relation till min hy, och jag har också pratat om hur jag tänker kring hår och frisörbesök, du hittar det inlägget här.

Idag tänkte jag prata lite om hur jag tänker kring naglar och nagellack.

För det första kan jag inte riktigt reda ut vad jag tycker om att skönhetsrelaterade grejer ofta är smärtsamma, dyra och tar lång tid, och om man gör det på riktigt för att man mår bra utav det eller om det är ett resultat av patriarkatet. Jag pratar nu inte om att måla naglarna, utan om att göra nagellacksförlängning. Jag tycker själv att det är sjukt snyggt men hur praktiskt är det egentligen?

Det tar typ 2 timmar att göra, det gör ont (för dig som inte gjort, det liksom bränner till när lacket härdas i lampan).
Det är dyrt, och det håller i typ 10 dagar sedan måste man ju gå tillbaka till salongen.
Det sliter på dina egna naglar.

Det jag tycker är sämst är att det typ försvårar livet att ha superlånga naglar. Alltså, jag tycker det är skitsnyggt och har ofta långa naglar, men så där riktigt långa snygga. Det gör så att det blir svårt att knäppa jeansen på morgonen och att jobba, och när det förhindrar mig i mitt arbete känner jag mig direkt handikappad.

MEN däremot om man vill ha det ska man såklart ha det och det ska naturligtvis ingen tycka något om.

I varje fall, tillbaka till min egna nagellackssamling. Förut samlade jag på nagellack (alltså utan intentionen att samla på nagellack). Men det var en typisk tröst-present till mig själv. Det är ofta billigt att köpa nagellack och man behöver inte prova så det ger ju en väldigt låg köptröskel.

Jag brukade köpa massa nude-färgade nagellack, röda, rosa, testade ibland mörka och "galna" färger i blått. Med högglans, matt finish, magneteffekt, you name it. Men jag använde dem typ aldrig innan de torkade ut och segade i burken och tog mest plats i badrumslådan.

Innan jag flyttade utomlands rensade jag bort typ alla nagellack utom kanske 4,5 st, och just nu när jag befinner mig i ett annat land än det jag bor i, har jag bara det här nagellacket:

Det är ett nude/beige/rosa färgat nagellack från H&M i färgen sephia, en neutral superfin färg som passar till allt jag äger! 

Jag äger också ett stärkande baslack och planerar att köpa mig ett nytt rött nagellack.

Alltså, jag ser inget problem med att ha många nagellack per se, om det ger dig glädje. Men för mig var det mest tröstpresenter, och gav lite dåligt samvete när man inte använde dem innan de torkade ut. Och ganska tidsödande att byta nagellack för att det ska matcha outfiten.

För mig handlar det om att simplifiera allting jag har omkring mig. Istället för att göra 33 val när jag ska måla naglarna gör jag 1 val.
(sen kan jag köpa att många tycker det ÄR att simplifiera att välja att gå till salongen eftersom det håller längre).


Likes

Comments

Om du är projektledartypen, den som får saker att hända, den som så gärna vill att allting ska bli så himla bra det bara kan bli och vill förutspå varenda liten grej. Då är du precis som jag. Visst kan man då bli galen på när folk säger typ "oroa dig inte, det fixar sig".

Newsflash, ingenting "fixar sig"; denna typ av person är van vid att saker och ting"fixar sig" för de vet att det kommer alltid finnas en typ A person som tar hand om allting. Och du vet att det är du.

I varje fall så hatar jag uttrycken "det fixar sig, det löser sig, det ordnar sig." 

Men om du istället säger "Det ordnar jag, det löser jag, det ordnar jag" så kommer du dels få bättre självförtroende och dels få känslan av att du kommer faktiskt lösa problemet snarare än att det löser sig självt.

OBS jag menar alltså att du ska säga detta till dig själv som ett mantra, inte högt för en grupp för det är inte meningen att du ska ta på dig allt själv! 

Säg det högt och tänk, det fixar jag! Och Mena Det. 

Likes

Comments