Header

Modell: Jag själv och min lilla syster Emilia
Foto: Jag själv och Emilia
Kamera: Canon eos 7D mark ii
Objektiv: canon ef 50mm 1.4 usm

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag skulle ha skrivit detta inlägg för flera dagar sedan, men helt ärligt så har jag varit helt utmattad. Jag antar att det är vad Stockholm gör med en, om man inte är van vid stressen där nere. Men ja, hur som helst så var den där helgen så välbehövd.

Jag, mamma och min syster åkte ner på Torsdag kväll, möttes utav en magisk solnedgång, stannade vid Rasta Tönnebro för att fika lite, fortsatte åka en bit till och stannade slutligen vid ett hotell i närheten utav Solna.

Efter vi fått vårt rum, packat in sakerna och piffat till oss lite, så drog vi till Mall of Scandinavia.

För att vara helt ärlig så tycker jag att Mall of Scandinavia var sjukt överskattat. Men jag fick iallafall handla upp mina presentkort ifrån lush, köpa nya underkläder ifrån Victoria's Secret, gå in på Pull & Bear, köpa Donuts ifrån Dunkin' donuts, och slutligen äta en oumph burgare ifrån O'Learys till middag. Den var riktigt sjukt god! Synd bara att den va så dyr.

Sedan kom äntligen dagen som jag länge väntat på. En dag som bestod utav ett fullspäckat schema. Vi började med att kliva upp vid 8, för att hinna äta lite utav hotellfrukosten. Jag åt dock endast en macka, pga att det inte fanns något vego allternativ alls. Inte ok.

Aja, väl efter frukosten så drog vi upp på hotellrummet igen, för att packa ihop alla våra saker och fixa det sista, innan vi skulle dra mot Lidingö. För det är nämligen så här: jag har sökt till ett gymnasium som ligger på Lidingö, så vi skulle åka dit för att kolla in skolan och boendet tillhörande skolan.

Skolan var iallafall väldigt mysig! Och boendet också. Det kändes verkligen som hemma allting, det kändes rätt liksom. Så jag håller alla tummar på att jag kommer komma in på det där gymnasiet, för det vore verkligen räddningen i mitt liv.

Efter vi varit på skolan så drog vi till hotell nmr 2, aka Globen Hotellet. Väl där så bara la vi oss i sängarna och andades ut ett tag, för att sedan gå ner till axs ombudet och fråga en grej om min The Weeknd biljett, vilket dom inte kunde svara på, MEN DET LÖSTE SIG ÄNDÅ, så nu drar jag ner till Stockholm igen om 3 veckor!

How so ever så gick tiden väldigt snabbt efter det, och 4 cider senare så vart det helt plötsligt Green Day konsert.

Konserten var riktigt sjukt bra iallafall! Tycker fortfarande att det är helt ofattbart att jag faktiskt fått se Green Day live. Bara förra sommaren stod jag och sa "ja chansen att Green Day kommer med en ny turné är ju nästintill obefintlig", men ja, never say never haha. Tycker helt allmänt att jag hade gjort mig väl förtjänt utav denna konsert också. Efter all skit som jag gått igenom, och detta krig som jag kämpat med i flera månaders tid. Jag behövde verkligen detta, så tack Green Day för en helt fantastisk konsert upplevelse!

För att summera konserten så skulle man väl kunna säga: Dom engagerade sig mycket i publiken, tog bl.a upp en person på scenen som fick sjunga tillsammans med dom, sedan tog dom upp en annan som fick spela gitarr med dom (för att sedan få gitarren utav dom, hur coolt??). Sedan var det väldigt mycket allsång också, men bästa allsången var nog lätt den till Boulevard Of Broken Dreams, har nog aldrig hört något vackrare. Förutom det så tog sångaren (Billie Joe Armstrong) upp en massa om Trump, rasism, homofobi och sexism. Han sa också "and I still believe that rock music can change the world", och man kunde/kan väl inte annat än bara hålla med honom.

Allting var väldigt bra och fint, men allting har ju sin början och sitt slut, så dagen efter drog vi hemåt mot Sundsvall igen. Eller ja, inte på direkten. Jag hade väldigt fullt upp den dagen också, skulle man väl kunna säga. Jag startade dagen med att slänga i mig hotellfrukosten, sminka mig snabbt och sedan dra till tunnelbanan, som skulle ta mig till Gamla Stan. Väl framme vid Gamla Stan så mötte jag upp, ja, man skulle kunna kalla honom för en "kär gammal vän", men helt korrekt sagt så var det mitt ex. Japp, precis, han som jag inte hade träffat på ett halvår innan nu. Han skulle iväg och tatuera sig, och frågade om jag ville hålla honom sällskap. Jag var väl såklart väldigt skeptisk, men följde med honom ändå. Sedan spenderade vi hela Lördagen tillsammans. Som endast vänner. Och vet ni vad? Det gick hur bra som helst! Mycket bättre än förväntat.

Så för att summera denna helg i fem ord , så skulle jag säga: händelserik, oförutsägbar, rolig, fantastisk och spännande.

Nu taggar jag upp för nästa konsert som är om 16 dagar! Då ses vi igen, älskade Stockholm.

Jag hoppas att ni också haft en bra helg och en bra start på denna vecka. Om inte så hoppas jag att det blir bra för er tillslut. Ta hand om er.

Puss&Kram!

Likes

Comments

Oj vad tiden har gått, jag tror ingen förstår hur mycket som hänt med mig under bara ett halvår. Kollar jag tillbaka på det liv jag levde där från augusti till nu i november, så ser jag bara ett stort grått kaos. Jag trodde aldrig att jag skulle ta mig upp ifrån allt det där, men det gjorde jag. Saker å ting är ju fortfarande inte helt bra, långt ifrån, men jag har iallafall kommit en bra bit framåt. B.l.a så har jag fått diagnosen asperger, och tack vare den så kunde jag nu söka till en skola anpassad för personer med just den diagnosen.

Den skolan ligger dessutom i Stockholm, och det betyder då att jag äntligen kommer att få komma ifrån denna äckliga stad, som kallas Sundsvall. Det kommer underlätta en hel del för mig, och det kommer att få mig må så mycket bättre. Så nu gäller det bara till att hålla tummarna hårt på att jag kommer in på den skolan!

För att fira att livet äntligen börjar gå åt det bättre hållet: så gjorde fixade jag en stor och mysig frukost åt mig och min lilla syster (som stannade hemma ifrån skolan idag).

Det var väldigt mysigt, och det kändes bra att äntligen få tid att prata med min syster, om lite allt möjligt, om livet i allmänhet liksom. Hon är ju så mycket med sina kompisar nuförtiden, så en annan får ju knappt någon egentid med henne. Men aja, sånt är livet ibland, det är bra att hon har vänner att umgås med iallafall.

Och till er som undrar: Nej jag är inte vegan, än. Eller ja, det enda jag äter som inte är vego är ju då smöret. För att jag inte riktigt har hittat något bra vego smör som inte smakar margarin (och jag verkligen spyr utav den smaken, tyvärr). Men ja, då vet ni det, så nu inte behöver påpeka smörpaketet på bilden. Sedan, som ni ser, så är det min syster som äter äggen, och hon gör ju lite som hon vill, jag kan inte styra över vad hon stoppar i sig riktigt haha.

Men ja, jag hoppas ni har haft en bra dag, och en bra start på denna vecka.

Puss & kram!

Likes

Comments

Efter några sjukt stressiga veckor, med julklapps handling och planering inför julafton, så är det äntligen julafton om bara en dag. Men fortfarande så har jag dock ingen julkänsla alls. Aja, det blir ju julafton ändå.

I veckan har jag bla klätt min julgran, köpt och slagit in ännu fler julklappar och bakat vörtlimpa och lussebullar med mormor. Det har varit stressigt men ändå mysigt, skönt att få något att göra med mitt liv iallafall, eftersom jag inte går i skolan längre så blir det ju mycket hemmasittande annars.

Granen blev väldigt fin iallafall, och det tyckte nog min katt också haha. Det tog mig ca en halvdag att sätta upp den och klä den, men det var det värt.

Vörtbrödet vi bakade blev verkligen otroligt gott, receptet till det kan ni hitta här. Lussebullarna blev också goda, men långtifrån lika goda som vörtbrödet. Nöjd är jag iallafall. Nu är det bara fritt fram för julen att komma känner jag.

Så till er alla från mig, önskar jag er en riktigt god jul!

Likes

Comments

Idag var det Lucia, och jag insåg att jag ännu inte slagit in en enda julklapp. Så mina planer för idag fick bli: paketinslagning. Vilket var väldigt väldigt mysigt. Jag satt och lyssnade på ångestpodden under det hela, och den berör mig lika mycket varje gång. Dom sätter verkligen ord på det man inte kan förklara liksom.

Hela 6st paket blev det, och jag är faktiskt rätt så nöjd med det jag har köpt. Svåraste var ju att hitta något till mamma, för allt man kan tänkas köpa till henne, har hon redan köpt själv. Men jag fick hjälp utav en av hennes kompisar, som jag stötte på mitt i julklappshandlingen, så jag hoppas att hon kommer att bli nöjd. Men känns ändå som att jag borde köpa något mer till henne? Aja, det blir säkert bra hursomhelst. Vad har ni för julklappstips, när det gäller vuxna eller föräldrar?

Denna dag har iallafall gått mot sitt slut den också snart. Dagarna går verkligen så fort förbi, speciellt när man sover bort varje dag. Måste verkligen bli bättre på det, typ komma ut mer. Funderar på att börja rida, men jag vet inte riktigt. Ska ju snart (förhoppningsvis) ifrån den här staden, och då känns det jobbigt att börja något som jag kanske blir så fäst vid sedan? Hm ja jag får tänka på saken.

Det var allt för mig om denna tredje advent och lucia iallafall. Hoppas ni har haft en lika mysig dag som mig.

Puss&Kram!

Likes

Comments

Vi är nu bara 2 veckor ifrån julafton, och jag har ännu inte skrivit någon önskelista. På något sätt så känner jag inte att det är något jätte viktigt som jag behöver, fick ju trots allt en tidig julklapp redan i förrgår.

Precis, fick mig en ny dator. Jag är väldigt nöjd, och känner inte alls att jag borde önska mig något mer. Men för skojs skull, så tänker jag ändå skriva en önskelista, so here we go.

Två fina koppar ifrån indiska. Jag älskar verkligen indiskas koppar, mest efter som dom rymmer hela en liter, men också för precis varenda en är så otroligt fin? På sitt egna sätt liksom. Men dessa två ovan är några jag fallit lite extra för.
Dom kostar 99kr/st, vilket jag tycker är ett väldigt rimligt pris för en sådan fin kopp.

Michaela Fornis bok 'Jag är inte perfekt, tyvärr'. Jag har hört så mycket bra om den, och eftersom jag själv inte mår så bra just nu, så älskar jag att läsa om andra som också lider utav psykisk ohälsa. Den kan man hitta på adlibris för 104kr.

Dessa söta jeans har jag velat ha, sedan jag såg dom första gången för typ två månader sedan. Kolla bara hur söta dom är liksom? Att en liten detalj kan göra så mycket. Dom kan man hitta på monki för 400kr.

Dessa limited edition borstarna och svamp ifrån real techniques är också något jag verkligen vill ha. Dels för att dom är så snygga (kolla svampen liksom??) men också för att jag ännu inte äger några egna borstar eller någon bra svamp.
Man kan hitta svampen hos åhléns för 159kr, och borstarna hos hm för ca 400kr (tror jag?).

Eftersom jag nu fått mig en ny dator så tänkte jag ta tillfället i akt, och önska mig ett skal till den. Detta kan ni hitta här för 300kr.

Sist men definitivt inte minst, så önskar jag mig detta studioset. Jag köpte ju en ny kamera för någon månad sedan (canon eos 7d mark ii) och tänkte börja komma igång mer seriöst med fotandet, så tänkte att detta set kunde vara en bra start. Man kan hitta det på cdon för 1500kr.

Men ja, det var väl typ det enda jag önskar mig. Lite utav varje sådär. Vad önskar ni är för nått i julklapp? Vad ser ni mest fram emot med julen?

Likes

Comments

Jag hade tänkt att summera detta år lite, bara för att få minnas tillbaka på allt som en har gjort. Det är det fina med bilder, att man minnas så mycket genom bara en enkel bild.

Detta år har också varit helt annat än stabilt. Upp och ner hela tiden, men det är ju så livet ska se ut (tydligen).

Men ja, låt oss nu kolla tillbaka på det fina som varit.

Januari

Jag vaknade upp efter nyår, i en säng som inte var min egna, i en stad som inte var min hemstad. Jag var kär, lycklig och det kändes som att detta skulle bli ett bra år.

Jag startade året med att köpa några saker ifrån lush, med pengar som jag fått i julklapp. Sedan, några dagar senare, så bar det av hemåt igen. På den tiden var det lika normalt för mig att åka tåg mellan Sundsvall och Stockholm, som det var att åka buss till och från skolan.

Väl hemma så hände typ inget alls, jag frågar mig själv flera gånger om varför jag ens åkte hem vissa gånger. Det enda jag gjorde var att fördriva tiden med att läsa eller annat liknande.

Efter många om och men så bar det iallafall äntligen av mot Stockholm igen, och mot mitt andra och lite bättre liv. Jo, jag brukar säga så när jag förklarar för folk hur det var att vara där nere så mycket, och behöva pendla mellan stockholm och sundsvall. För livet där nere, var så mycket bättre, än livet här uppe.

Februari

Kärlekens månad. När jag tänker tillbaka på den så blir jag både glad och ledsen. Så mycket fint hände då, och jag saknar en hel del utav det.

Alla hjärtans dag var väldigt fint, jag lagade goda pannkakor och myste hela dagen. Men mer än så tänker jag inte säga om det, och jag tror ni själva fattar varför.

Jag hade också planer om att gå på Halsey konserten. Men fick väl lära mig då allt planer kan avbrytas, även när man väl är på plats redan. För vi tog oss dit, satte oss ner och började köa, men sedan helt plötsligt så var vi på sjukhuset. Inget allvarligt hände nej, som tur är. Men vi kunde iallafall inte gå på konserten. Men ja, det är sånt som händer helt enkelt.

Sedan var det ytligare tågresor fram och tillbaka mellan Sundsvall och Stockholm, standard typ.

Mars

Denna gång stannade jag hemma i Sundsvall, och han fick ta sig upp hit istället. Vi tog det mestadels bara lugnt, andades ut och försökte hitta på saker för att komma på bättre tankar. Några dagar senare så drog vi till fjällen istället i någon vecka, vilket var väldigt mysigt det också. Det är något speciellt med att vara i fjällen, något mysigt över det hela. Jag vet inte haha, men jag gillar det iallafall.

Sedan i slutet utav mars så åkte vi ner mot Stockholm igen, då var vi båda less på denna skitstad (eller ja, jag var det iallafall haha).

Det var lite ifrån dom tre första månaderna utav mitt 2016, hur har ditt 2016 varit? På en skala 1-10?

Likes

Comments

Klockan är 03:30 på morgonen nu när jag skriver detta. Jag har legat vaken och stirrat upp i taket i snart tre timmar. Dom flesta antar väl att det är pga ångest för skolan eller något annat sånt där. Men njae, inte riktigt.

Anledningen till det hela är mina minnen, som av någon anledning gillar att krypa fram om nätterna när jag ska sova. Det hade ju varit okej om det varit bra minnen, dvs minnen som fått mig att må bra. Men det är minnen som får mig att vilja kväva mig själv och slå mitt huvud hårt mot en vägg. Har ni någonsin känt så pga ett eller flera minnen?

Dom minnena som kväver mig mest, är minnena utav saker jag aldrig kommer att få uppleva igen, iallafall inte med samma person. Det kanske inte verkar som någon stor sak för några utav er, och vissa kommer säkert tycka att jag är patetisk. Men för mig är det verkligen en otroligt jobbig sak, då jag älskar att samla på minnen.

Så fort jag ska göra något, så tänker jag: är detta sista/enda gången jag kommer att få uppleva detta? Kommer jag någonsin att få komma tillbaka hit igen? Kommer jag någonsin att få träffa hen igen? Osv. Jag får sådan otrolig ångest pga dom tankarna.

Det är väldigt få gånger som jag verkligen njutit av något, för hela tiden tänker jag på att det snart kan vara över. Men det finns ett tillfälle, som jag kommer ihåg nu, där jag verkligen njöt och trodde att den stunden skulle vara för evigt. Det var i somras, på Bråvalla. Veronicas röst fyllde hela området, och jag stod i publikhavet, med glitter på kinderna och min absoluta favorit person (då) stod och höll om mig. Livet kunde verkligen inte bli bättre. Jag försvann ifrån verkligheten där ett tag, levde mig in i musiken och var, för en gångs skull, genuint lycklig. Jag har berättat detta alldeles för många gånger, men som ni nog kanske förstår, så var det en väldigt fin stund för mig.

-

Nu är klockan 16:45, och jag har tagit mig igenom ännu en dag. Jag fick lite sömn trots allt. Jag har lärt mig att göra en grej, för att tänka på annat innan jag ska sova. Jag läser alltid ett eller två kapitel, för då försvinner jag ifrån verkliga livet en stund. Så när jag sedan ska lägga mig, så är jag kvar i boken, och drömmer då också förhoppningsvis om den.

Mina drömmar är också en väldigt stor anledning till varför jag inte vill sova. Ibland kan jag drömma bra drömmar, men när jag vaknar får jag istället otroligt mycket ångest, pga att det bara var en dröm. Ibland kan jag drömma otroligt hemska drömmar, och vakna med hjärtat i halsgropen, för att sedan inte kunna somna om alls igen.

Jag tar typ tre olika mediciner för min sömn, varav en biverkning på en utav dom är att man drömmer väldigt mycket mardrömmar. Wow känns ju bra osv, då man tar medicinen för att kunna få sova bra. Så nä, jag skiter oftast i att ta min medicin, just pga biverkningarna. För en annan utav dom gör så mina spärrar försvinner helt, och jag kan vräka hur mig allt möjligt idiotiskt till folk.

Jag förstör inte hur en medicin, som ska få en att kunna sova, gör så mycket annat dåligt mot en istället. Men ja, allt har ju sina för och nackdelar.

-

Nu är klockan 21:40, och jag har legat i sängen och gråtit i snart en timme. Har ni någonsin saknat någon, som ni egentligen inte borde sakna? Och saknat hen så mycket så att hela du går sönder? Jag har, och gör det hela tiden. Jag rår inte för det. Jag vill verkligen inte tänka på denna person, inte alls, men mina tankar säger något annat.

Jag vill inget annat, mer än bara ta tåget ner och träffa denna person. Det är helt sjukt, varför känner jag så? Varför kan jag inte bara gå vidare och börja om på nytt?

Jag har verkligen så många frågor, men förmodligen ingen jag någonsin kommer att få ett svar på, mer än "du måste gå vidare Melinda, det finns fler där ute." Jag är verkligen så sjukt less på att höra dom orden. Hade det varit så lätt, så kanske jag hade gått vidare, för längesen.

-

Jag ska iallafall på möte med min psykolog igen på Måndag, och då hoppas jag att jag iallafall kan få svar på några frågar som jag har. Som tex: Kommer jag att kunna söka till den skolan? Vad finns det för möjligheter för mig nu, och i framtiden? Vad kommer ni att kunna hjälpa mig med?

Det är så mycket som kommer att hända i mitt liv nu, om allt går enligt planerna (vilket jag verkligen hoppas att det kommer att göra). Jag är nog inte redo, alls. Men tiden går, och det är nu eller aldrig.

Jag skrev in mig på två olika danskurser häromdan också. Jag ska hoppa upp ett steg i jazzen, och sedan ska jag börja dansa typ hiphop och lite annat blandat. Det kommer nog att bli väldigt kul, och det ska bli skönt att få något att göra med livet nästa halvår också.

-

Livet kan vara skit och man vill inget annat än bara lägga sig platt ner på marken. Men då gäller det att man ser allt det bra som man har i livet, och fortsätter att blicka framåt. För tro det eller ej, men efter regn så kommer solsken.

Nu ska jag dricka en kopp te och kolla på serier, försöka koppla bort ångesttankarna lite.

Hoppas ni mår bra, och glöm inte att jag alltid bara är ett meddelande bort om ni vill prata med mig. Ni kan få tag på mig på snap (muppenmelliz) eller kik (melindaaajonsson).

Puss&Kram!

Likes

Comments

Jag har länge velat skriva ett inlägg om allt som hänt. Hur det gått med min utredning, vad jag ska göra med mitt liv, vad jag har för planer osv. Men jag har liksom inte känt mig riktigt redo för att göra det, men så slog det mig idag: kommer jag någonsin att känna mig redo?

Jag hade dans idag, sista danslektionen för detta år. Vi avslutade det hela med att massera varandra, och min danslärare gav mig då så många peppande ord. Det fick mig att se saker och ting ifrån ett annat perspektiv. Så jag klev ur danssalen och tänkte: det är här det gamla slutar och det nya börjar.

Jag har kämpat med min ångest i minst sex år, av vad jag kan minnas iallafall. Jag har gått på alldeles för många BUP-möten för att jag själv ska ha kunnat hålla koll. Men inget dom sa eller gjorde hjälpte något alls. Jag träffade dock en person år 2014, som jag levde med till och från, fram tills i somras. Han fick mig att må bra och fick mig att hitta mig själv mer. Eller vänta, låt oss ta om det där. Han fick mig inte att göra någonting, han var dock en väldigt bra hjälp på traven. Men nej, jag lärde mig själv att hitta mig själv. Jag lärde mig själv att bli självständig, utan att förstå det själv, och nu sitter jag här och tror att jag inte klarar något alls. Men kolla på mig! Jag är en väldigt stark person ändå. Jag har varit i ett krig med mig själv i ca sex år, men jag vaknade idag, och nog slog mitt hjärta fortfarande.

Jag är en stark person. Har ni någonsin sagt det flera gånger till er själva? Har ni kollat på er själva i spegeln och sagt "jag är en stark person". Tro mig, det kommer att få er må aningen bättre. För ibland räcker det inte att andra säger/skriver det, ibland måste du höra det ifrån dig själv också.

Jag fick min diagnos för någon vecka sedan. Eller ja, "fick min diagnos" låter väl inte så rätt, men ni förstår säkert vad jag menar ändå. Jag har iallafall asperger, vilket inte alls kom som någon chock precis. Egentligen bryr jag mig inte alls om vad jag hade fått, bara jag får den hjälp jag behöver, och iom att jag nu fått den diagnosen på ett papper så öppnades det genast fler dörrar. Jag kan tex söka mig till olika skolor, som är anpassade för dom som har asperger.

Så jag har iallafall bestämt mig. Jag ska ta tag i mitt liv nu. Jag ska börja om på nytt. Jag ska söka till ett gymnasium nere i stockholm, och ett antal högskolor här och där, som är anpassade för dom med asperger. Visst, jag vet vad ni tänker: allt det där kan skita sig. Men vet ni vad? Det är aldrig för sent. En sak som är säker, är att jag iallafall inte ska gå kvar på någon skola här uppe.

När vintern är slut så ska jag ut och övningsköra också, så att jag förhoppningsvis kan få fixa mig ett körkort till sommaren. För en sak som jag har lärt mig genom årets gång, är att: oavsett om man har utbildning eller ej, så är det alltid bra att kunna ha med körkort på sitt CV. Så jag ska verkligen ta vara på den chansen som jag får.

Så, till dig ångesten...

Du har fått mig att må dåligt alldeles för länge nu. Jag vet att du förmodligen kommer att vara kvar vid min sida ett bra tag till, och försöka förstöra allt. Men vet du vad? Jag är så mycket starkare än dig. Du kan dra mig ner mot bottnen, men jag kommer ändå tillslut lyckas ta mig upp ändå. Jag tänker inte göra som du vill längre, nu är det jag som bestämmer. Nu är det jag som reser mig upp och visar vem jag egentligen är, och vart jag ska här i livet.

Likes

Comments

Modell: jag och min lilla syster Emilia
Foto: jag själv + stativ + självutlösare
Kamera: canon eos 600d
Objektiv: canon efs 18-55mm

Likes

Comments