​fyra veckors bootcamp är slut. Push to the bitter end. Vi gjorde ju tester första dagen och det gjorde vi idag också för att kolla om man hade blivit bättre. Har känt mig seg som gummi och tänkte att det har ju inte hänt något för jag har koll på alla viktiga mått och siffror och sånt eftersom jag har kontrollbehov deluxe. Men hon måste använt något konstigt måttband för det hade tydligen ändå hänt saker. Förvånande. Förra gången gjorde jag 20 situps och den här gången 61 det är ändå ganska märkligt. Benen var dock helt stumma så sprang ungefär lika fort som förra gången. 2,5km på ca 12.20 men var tvungen att knyta skon mitt i och egentligen hade jag behövt det igen men sket i det andra gången. Kändes som om jag hade astma men men jag tog mig igenom det ändå. Vi var dessutom bara tre stycken idag så inga att springa om eftersom dom andra två är väldigt mycket mer tänade än jag. 
Var ju en kvart kvar så överraskande att vi hann med lite mer burpees och sånt. pust helt slut!! och efteråt så skulle dom andra jogga lite lungt ettt varv till och frågade mest för att vara trevliga om jag ville hänga på så jag vet inte varför men jag sa ja det var ju dumt!dom joggade lite lätt och jag höll på att flåsa ihjäl men det var väl nyttigt :P 

var på utvärdering också innan. pust psykiskt helt utmattad. Att det kan vara så jobbigt att "öppna" sig och samtidigt inte göra det för mycket men inte för lite. Det är ju alltid speciellt första gången man träffar en ny terapeut. Man ska läsa av denne och denne ska läsa av en. Så man måste skydda sig fast ändå visa lite och samtidigt hinna se hur denne reagerar bla bla. 
Hon var ändå en av dom bättre jag har haft. Finns såklart saker att analysera för det är ju sånt jag gör. Små saker som fastnar. Så imorn börjar den nya behandlingen.. om den nu är något för mig. Hon ville egentligen att jag skulle gå på någon slags andning och mindfullnessgrej och yoga. nope! det värsta jag vet är att ligga i ett tyst rum och andas. Har gjort det förr. Yoga går ann om det är mycket övningar och lite vila. Så får se hur det går. Livet är lite som navelludd ^^ svårtolkat. Utmattande var det i alla fall, typ en och en halv timme. trodde jag skulle avlida. 

gjorde i alla fall tillslut min väääldigt väldigt goda tacopaj utan pajskal. awesome! det svåra med den är att inte äta upp allt på en gång! nu ska ajg försöka gå och lägga mig. 



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Skrev en lång text... som försvann.
Ångest med stort Å.
Idag ska jag på utvärdering. Någon ska rota i min hjärna och säga om jag är normal eller inte. Får panik. Tänk om jag bara inbillar mig men jag känner mig ju inte normal och dom flesta verkar hålla med.
Det var längesen jag gjorde någonting sånt här. Hatar små rum där jag måste sitta ensam med någon okänd som vill att man ska fläka ut hela sitt inre. Blir helt tom inuti. Som om ingenting någonsin varit där. Osäker på om allt jag tänkt och känt innan bara varit påhitt, paranoia, något att ha att göra. Ingenting är på riktigt. Vet inte vad jag gett mig in på. Vad jag vill. Jag trodde det var en bra idé men nu har jag mest panik.

Sista sluttestet på träningen idag med. Skönt och lite tråkigt. Alla andra som skulle slutat samtidigt som mig verkar välja att fortsätta ändå. Men det kostar väldigt mycket och även om det varit kul och jobbigt vet jag inte om det är värt det?

Skulle kunna ligga under en filt hela dagen. Ska laga tacopaj tänkte jag igår men orkar inte.

Likes

Comments

Say something, I'm giving up on you
I'll be the one, if you want me to
Anywhere, I would've followed you
Say something, I'm giving up on you

And I am feeling so small
It was over my head
I know nothing at all

And I will stumble and fall
I'm still learning to love
Just starting to crawl

Say something, I'm giving up on you
I'm sorry that I couldn't get to you
Anywhere, I would've followed you
Say something, I'm giving up on you

And I will swallow my pride
You're the one that I love
And I'm saying goodbye

Say something, I'm giving up on you
And I'm sorry that I couldn't get to you
And anywhere, I would have followed you
Oh, oh, oh, oh say something, I'm giving up on you

Say something, I'm giving up on you
Say something


http://doryfirren.tumblr.com/post/159970982281/aloha-möme-merryn-jeann-cover-by-dory


Skön dag att vara ledig på.
Det var mörkt och tungt igår hela dagen.
Träningen var så himla tung, inte svår utan tung. Som att kraften inte gick att hitta ens i hjärnan. Det mesta sitter ju där och bara man pushar sig brukar det gå ändå men backe upp och backe ner var så himla tungt mentalt.
Hamnade av en slump i ditt sms som jag borde slänga men det går nog inte. Åren går och det blir liksom bara creepy om jag skulle möta dig. Jag borde gjort mer, orkat längre. Kämpat hårdare men det gick inte.
Har ältat hela dagen sådär så man inte kan göra så mycket annat vettigt eller ja det gick bra på fm. Mamin och papin kom o fikade och sen gick jag och gav blod och sen tränade jag. Så när dom fikade åt jag frukost men fick inte i mig så mycket. Ingen aptit idag heller. Känner mig uttråkad och det känns meningslöst. Ingenting hjälper. Att vara ordentlig hjälper inte heller. Så nu ör klockan snart 20.00 och jag har inte orkat göra mat än.... har varit påväg upp ur soffan sedan kl 17.00 men inte orkat. Är både hungrig och inte hungrig. Mest uttråkad. Jag ahr sagt allt jag kunde säga och han sa ingenting så den där idiotiska tanken som spolas på repeat om att skicka ett sms är bara väldigt väldigt korkad och jag vet ju det. Att det är lönlöst och meningslöst och hopplöst. Men man vill väl hoppas på att världen inte är ond och att magkänslan man hade en gång var på riktigt.

mat.. jag ska laga mat nu....snart...

Likes

Comments

Kusin o jag i liten minikusin åker till kroatien sista veckan i maj så himla gött! Sol bad gym skog berg! En vecka att läsa böcker o återhämta sig förhoppningsvis 🙃

Bra dag på jobbet men helt orkeslös. Träningen var som en lång lerig uppförsbacke.. det var den ju också men kände mig orkeslös och kroppen orkade inte och hjärnan orkade inte heller. Jag hatar den känslan jag vill så gärna ge mer! Mn ser hur hårt dom andra kämpar och man önskar bara att man kunde vara lika bra som alla andra. Man ska inte jämföra sig säger någon och jag tänker bara att det är ju jävligt lätt för dig att säga som springer upp o ner för den där backen och gör burpees som om det var jättelätt. Att springa runt den där stora gräsplanen var som att springa med astma och sådana där gammaldagsa fotbojor.

Ska sova länge imorn och ge blod o träna.
På torsdag ska jag till terapeuten för utvärdering... lite läskigt. Tänk om hon tycker att jag bara är patetisk o paranoid och hittar på alltihop.

Likes

Comments

Har haft tusen texter i huvudet idag som jag tänkte på men nu när man sitter här så är det tomt.
Hade en dipp när jag kom till gymmet. Skulle springa på löpbandet som jag brukar som uppvärmning. Det var skittungt, kände mig slö och orkeslös. Som en gammal tant med astma och röklungor. Så jag fick helt enkelt avbryta för tidigt. Hemsk känsla, man känner sig så dålig. Så upptäckte jag att bandet inte åkt ner till det vanliga ursprungsläget vid start som det brukar. Hade alltsåp sprungit i liten uppförsbacke hur man nu missar det. ha men ändå jobbigt att känna att man tappat kondis och inte fått bättre kondis. Det var ju lite därför jag skulle köra den här bootcampen. För att bli snabbare och starkare o allt det. Det känns sjukt tungt när man kämpar hårt men det inte betalar sig som man vill. Jag är ju skitdålig på det här med mat..ätning. Så har det ju alltid varit men när man faktiskt anstränger sig och om man jämför med hur det varit så borde det ju betala sig att man sköter sig. Lite som rättssystemet. Om man sköter sig ska man inte bli bestraffad fast så funkar ju ingenting i livet. Ingenting är så enkelt som det skulle kunna vara. Allting är som en komplex knut. Ju mer man vrider sig ju mer dras knuten åt. Det är när det står still eler går åt fel håll fast det inte borde det som man dippar ner i ett mörkt deprimerande hål ocj tappar all motivation men jag ska försöka vara en vis och siffror är inte allt. Uteträningen ger ändå mycket psykiskt. Att vara ute ger lite mer luft att andas och man blir piggare och på lite bättre humör. Det är gött att få skita ner sig faktiskt. Lite starkare kanske man blivit. Jag kan göra fler riktiga armhävningar och jag gör burpees fast jag fysiskt egentligen inte borde kunna.
Så när jag gick hem från gymmet satte jag lurarna i öronen och lyssnade på survivor hur larvigt det nu än kan tyckas. Det är en bra pepplåt. en låt som får en att känna sig stark och så kändes allt lite bättre. Musik gör allting bättre. Hur musik kan kännas långt in och säga det man behöver höra när man behöver det. Det kan prata alla språk och säga olika till olika personer. Hur grymt är inte det!
Påtal om musik så finns det två låtar kvar. Två låtar som jag fick av dig. Helt otippade låtar, dansanta låtar som inte alls passade till din tysta och stillsamma stil^^ Ibland lyssnar jag på dom bara för att. inte glömma bort. Det kanske är som någon sorts tortyr men svårt att låta bli ibland.
Det är någon som hör av sig ibland. Nu är jag ju lite socialt inkompetent men jag skulle se det som att någon flörtar lite försynt. Det är verkligen inte min grej. Jag är inte bra på sånt. Jag vet inte om jag ens är redo för något sånt. Är aleles för omogen eller?
Jag är som en gnocci, ingen snabbmakaron. Det tar tid för mig att bli förälskad i någon på riktigt och lång lång tid att komma över någon. Så jag sitter fortfarande fast i känslorna för han som brukade skicka meddelanden på rövarspråket. Svårt att bli intresserad av någon annan då. Jag vill liksom inte. Plus att jag tappat det där där man vill vara nära. Jag vill helst inte komma nära. Det är därför det är så svårt med komplimanger och sånt. Om man tillåter andra att tycka om en är risken större att man blir sårad när dom slutar tycka omen. Då är det bättre att dom inte tycker om en från början. 
Suc jag är så himla irrationell. 
Nära fast ändå väldigt långt bort.







Likes

Comments

Så nytt avsnitt och nya klipp av... tada SKAM ^^ Det som är litt vansklig är ju att man släpper klipp på nrks SKAMsida och alla dessa små klipp blir sedan avsnittet och inte jättemycket extra än just det som redan visats i klippet vilket är lite synd egentligen. Det förstör spänningen lite och man vill ju längta hela veckan till nästa avsnitt. Men det är göj ändå för dom lägger ut sms och små bilder och videos som om karaktärerna hade gjort det själva vilket gör att det känns lite mer som om det faktiskt var på riktigt. För dom som inte kollat än så kan jag rekomendera det^^ igen.
Sana är huvudkaraktären den här gången och det är kul att följa någon med en så stark karaktär som hon. Förutom att hon är cool och självsäker och har svar på det mesta då är hon också muslim och använder hijab. Och dessutom förälskad i sin brors bästa kompis. Spännande ^^
Så jag brukar inte skriva om så stora grejer som politik eller religion eller så eftersom det alltid finns människor som blir väldigt stötta eller så får man ett hagel med kommentarer emot sig om vad man ska och inte ska tycka eller tänka. Inte för att jag har svårt att stå upp för mig själv men det kan vara tröttsamt att det alltid finns dom som vill ändra på ens åsikter. Ibland är det ju bra såklart. Det kan vara skönt med en input från någon annan.
Men jag vill ändå skriva av mig lite idag. Om... religion.
Jag är inte religiös någonstans. Växte upp i en icke religiös familjen men sjöng i kyrkokören tills att jag gick på mellanstadiet tror jag. Älskade att sjunga men allt runtomkring passade inte riktigt mig och när jag växte upp var det ganska mycket runt omkring kyrkan och den kristna synen på homosexuelitet och sånt. Såklart gjorde det mig osäker och skamfull även fast jag inte riktigt kommit till den insikten än.
Jag är inte döpt och inte komfimerad och det känns bra för mig. Beundrar människkor som har någon slags tro eftersom det är väldigt svårt för mig att föreställa mig hur jag skulle kunna tro överhuvudtaget. Så länge ingen försöker tvinga mig att tro på något jag inte tror på så tycker jag att man får tro på vad man vill. Om man tror på gud eller allah eller paralella universum så kvittar ju det så länge man är schysst. Man måste få vara den man är oavsett.
Hm det blev ett rätt pissigt inlägg det här.
Jag fastnade i något annat. Har inte sovit så mycket och det var stressigt på jobbet idag. Kanske mest för att jag var trött igår och glömde en deg så jag fick göra den idag fast jag egentligen inte har den tiden på lördagar.
Min kusin och minikusin kom och hälsade på direkt efter jobbet dessutom så har inte sovit middag än. Vi kllade resor och om jag får ledigt så åker vi till kroatien en vecka. Awesome! Tack och lov har hotellet som vi kanske ska bo på ett stort gym också så slipper jag ha ännu mer ångest för att jag inte tränat. Tänk att ligga en vecka på stranden och bara läsa böcker och bada. Behöver en vardaglig paus. Skönt att resa med min kusin dessutom, vi är ungefär lika välorganiserade och vill samma saker med våra resor. Hon är stabil och det är skönt. Vi var i florida för ett par år sedan och efter en hel dag på ett hektiskt Universal med saker och intryck och ljud överallt så var jag psykiskt helt färdig. fick ett sammanbrott när vi åkte hem och handlade precis innan affären stängde och det fanns typ ingen mat jag kunde äta så fick panikångest och började gråta. Jag gråter aldrig offentligt. Så det var mystiskt men hon är bra på sånt. Ta hand om en om det behövs men annars är hon handlingskraftig och smart.

Till den som ändå orkat igenom denna osammanhängande text belöna dig själv med en bra serie.. :P som SKAM.. eller Please like me på netflix.



Likes

Comments

I mina bra perioder försöker jag hålla fast vid att vara positiv. Inte alltid det enklaste men lättare än i dom där mörkaste perioderna.
Idag har nämligen varit en sån där lite bättre dag. Det började igårkväll egentligen eller.. i måndags kanske.
I måndags var det ett jättebra träningspass på bootcampen, jag kände att jag hann med och gjorde vissa övningar bättre. Gick skottkärregång på riktigt för första gången och fick ordentlig träningsvärk i höfterna som jag typ inte har någon rörlighet eller känsel i annars.
Onsdagspasset gick sådär men torsdagspasset gick faktiskt över förväntan. Har lärt mig hur uppbygnaden av passen funkar och lärt känna några av dom som är med och tränar. Kända ansikten. Personer som pratar med en och peppar en ovetandes om att man är konstig och socialt missanpassad. Uteträning är verkligen en boost för det inre. Jag har fortfarande jättesvårt att gå och lägga mig och när jag väl gör det har jag svårt att sova. Man blir pigg av träningen och den ligger ju kl 18.30 så piggheten håller i sig.
Men imorse kändes det ändå bra. Astrött eftersom jag gick och la mig vid tolv och gick upp tidigt men gott humör tror jag.
Vi hade kul på jobbet både onsdag torsdag och idag. Det är skönt när alla kan skratta. Det är nog ändå the mission in life. Att få människor att le och skratta. Idag var jag ju så trött också så jag skrattade nog åt allt och ingenting.
Trevlig lunch me E som också brukar äta lunch tidigt. Hon är rolig och skrattar åt allt^^ unchen blir liksom roligare med någon som man kan skratta med.
Det bästa är ändå när han skrattar, när man kan reta honom och han ger igen, det är värt massor. Att få jobba med en bra kompis. Grejen är ju då förstås att jag är mycket inne i mitt eget huvud. Ältar tänker och tvivlar hela tiden på allt och alla. Har så svårt att lita på andra. Så idag förutom att jobba och planera och göra det jag ska och ha kul och skratta med mina arbetskamrater så har jag tvivlat också. Tvivlat på om han är min vän eller om han bara är väldigt bra på att klara av personer som är totally fucked up så som jag. Jag har svårt ibland att skilja på hans normala vänligheten mot alla och det proffesionella och det som är privat. Måste andas och förklara för mig själv ofta vart gränserna går och varför en gör som en gör och sådär. Jag tvivlade på att han bryr sig på riktigt idag och undrar om han tycker att jag är för mycket, jobbig om jag tar allt ett steg för långt. Vi skämtar med mycket ironi och sådär och ibland lite elakt men det är ju så vi funkar. Lite som syskon typ, så som jag är i dom flesta relationer som är har varit bra så är det på syskonnivå typ.
Så när jag skulle gå hem idag hade han skickat ett sms... som om han känt att jag var osäker. Han skrev i alla fall att han trivdes med mig och alltid hade kul när han jobbade med mig. Sådana där småsaker, små små ord från ingenstans som ändå betyder så väldigt mycket. Sånt han sällan säger. Han är vanligtvis väldigt återhållsam och för andra kanske lite svårläst och tyst. Jag tar väldigt mycket plats och syns och hörs mycket och om jag mår dåligt så blir jag som ett mörkt mon som kanske är svår att vara runt så att han ändå står ut med mig boostar verkligeen hela mig. Tog ett par timmar att svara, vad säger man tillbaka utan att låta patetisk eller för mycket, eller för lite. pust helt känslomässigt utmattad!
Så en bra dag idag. Pratade nyss med min kusin och hon vill åka på solsemester med mig wiee hoppas det blir något och jag kan få ledigt. Så jag håller fast i det som känns lyckligt så hårt jag kan och andas igenom det och sparar det och hoppas jag kan låta det vara så. Det är det som är den svåra balansgången, att ha dom mörkaste mörka tankarna och känslorna samtidigt som man har sprudlande och glada känslor.
Måste jag påminna om att avsnitt två av SKAMs sista säsong släpps på svtplay imorn!! wiee

Likes

Comments

Det snöar mitt i våren.
Skulle köpa skor men hittade ett par byxor o en tröja istället det är ju nästan samma?...🙈

Gött o va ledig. Letar resor och ser på SKAM... igen

Träningen gick bra idag men nu är jag superrastlös.

Likes

Comments

skräcken man hade när man stod inför redskap eller stationsträning på idrotten i skolan när man var liten. Hoppa bock och stå på händer och en av dom värsta mardrömmarna att gå "skottkärra". Jag har aldrig lyckats med det. När jag var liten fuskade jag alltid bort, mina handleder liksom orkade inte och det var pinsamt att någon av dom andra skulle bära tyngden av mina ben så på något sätt missade jag alltid just den delen.
Men idag hände en liten och banal sak egentligen. På bootcampen. Kände mig väldigt omotiverad men det var nog bästa passet hittills. En av övningarna var just skottkärra. Man skulle vara två och två och utföra olika övningar och tjejen jag hamnade med var i min längd men lite mer slim än jag kan man ju säga. Otroligt nervös..man vill ju inte vägra. Men det gick. 40sekunder i taget kändes som en evighet men det gick. en liten vinst på något sätt ändå och jag sprang allt jag hade runt den där fotbollsplanen, upp och ner för backen. Inuti vill jag orka mer, göra mer, kämpa mer men för nu är det okej. Det är okej för jag gav allt jag hade ändå så gott jag kunde inuti och utanpå. Jag bara väntar på att det ska ge något också. Bara två veckor kvar om jag inte förlänger men det är så himla dyrt! fattar inte att folk har råd att köra tolv veckor när fyra är hiskeligt dyrt alla redan och dessutom köra andra pass med samma tjej där det också är jättedyrt. Hon är fantastisk och jag skulle gärna träna där också men jag är inte gjord av pengar. Imorn ska jag träna på gymmet, hoppas jag orkar.

Klockan är snart tolv.. har varit vaken sedan kvart i fyra i morse utan att sova middag men är "pigg" eller alltså jag har fastnat. fastnat i soffan och jag är inte tillräckligt trött för att gå och lägga mig. Har så mycket att älta först.

Det tråkiga med att sakna någon är att veta att någon inte saknar en tillbaka.
har dagdrömt i flera dagar ungefär samma saker. vilket gör mig ännu mer förvirrad vad jag verkligen vill med allt.

Likes

Comments

Försöker puscha, ta sig framåt, komma någonstans. Jag borde känna mig stark.
vilat fredag och lördag. Idag när jag klev upp på löpbandet kände jag hopp, kände att jag kände mig stark så jag började hårt. Jag borde orka mer nu. Men mitt i styrkan så bara dog allt. Det sipprade ur mig. Både fysiskt och psykiskt. Det bara dog jag orkade ingenting. Orkade inte färdigt. Efteråt låg jag på mattan för att stretcha men kunde knappt förmå mig att röra mig. Enorm ångest. Ångest för allt. För allt jag borde uppnå, allt jag inte gjort, att jag inte orkar fast jag borde känna mig stark och framåt.
All hets stressar mig in i ett hörn. Som när man hade massor läxor och prov samtidigt så man sket i allt för man fick så mycket ångest bara av att tänka på hur mycket det var.
Kände mig extremt svag på gymmet. Inte bara viktmässigt utan helt och hållet utan ork alls. Ändå har jag sovit mycket och vilat i två dagar. Drömt mardrömmar dock och vaknat med ångest.
Det bra dock.. har firat påsk med delar av familjen och spelat pingis och sett på film och gått promenad. Allt är inte dåligt det är bara en väldigt stark känsla att vakna upp och känna att man redan har gett upp fastän det inte ens börjat.

nya avsnitt av SKAM ^^ det bästa är all bra musik i den serien, sånt man aldrig skulle lyssnat på annars. like.

"None of these boys can dance
Not a single one of them stand a chance
All of them girls a mess
I've seen it all before I'm not impressed
None of them get my sex
None of them move my intellect
None of them work for me
None of them make me feel anything" - None of dem - Robyn

Likes

Comments