Någon gång lovade jag mig att innan 28januari 2017 skulle jag bli fit och normal.. eller något.
Det gick sådär.
Känt mig sjuk hela dagen.. hela veckan.. hela månaden? Eller egentligen, Veteligen har depressionen kommit och gått i 16år, det är ganska galet... 16år av ångest och mörker, såkalrt massor med ljus också men det kan man ju leva med^^
Är det läge att säga att det förmodligen aldrig går över. Jag hade en psykolog som sa det en gång. Att antingen växer det bort eller så får du ha det hela livet. Muntert. Samma person som gav mig en enkelkrok från ikea i present när jag fyllde 25?
Alt är lite som en stor knut just nu i vilekt fall. På jobbet mest och det gnager och jag får svårt att somna. Svårt att koncentrera mig och det stör honom att jag inte lyssnar. Jag borde lyssna, borde höra vad han säger men allt bara sjunker rakt igenom och försvinner i alla tankar om det som är jobbigt. Han har nog ingen aning om hur mycket annat jag har i huvudet. Hade han vetat hade han inte begärt att jag skulle minnas saker han sagt men jag borde lyssnat. Tur att han inte är långsint jag skulle inte stå ut det räcker ju med att jag är långsint. Det blir bara för mycket med press från alla håll och när han inte orkar kämpa så går jag sönder för jag orkar inte kämpa själv. Kan man inte bara få vara i ro och göra det man ska.


ska gå och lägga mig nu... snart. börjar väääldigt tidigt imorn. har i alla fall gjort en kaka/tårta. och plockat ner alla julsaker.
Ska tänka på bra saker och andas och bara va, det är jag ju ganska van vid.

It is what it is.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Ah and there they are doing what they do best to show that they are not to be trusted.

Man kan se att han är... tyngd, besvärad eller ledsen.
Och det är svårt o göra något åt det mer än bara vara som vanligt. Vi kanske kan klara oss trots att dom är ute efter oss på något vis. Känns som att det skapas så mycket drama ur ingenting.


På lördag fyller jag år, känns som inget speciellt, det jobbiga är att jag inte pratat med min bror sedan juldagen. Har inget att säga. Vi brukade prata i telefon en eller två gånger om dagen inte för att vi brukade prata om något speciellt eller viktigt men ändå. Tomt.
O andra sidan ingen större skillnad, han kommer aldrig hem ändå och är mer upptagen av fina middagar och champagne än sin syster.
Familjen borde alltid komma först. Enligt mig i alla fall. Punkt.

Likes

Comments

The tragedy of 2015
Att det ska va så svårt att komma över sig själv.
Ibland när jag inte kan sova brukar jag använda min tid till att älta. Oh the agony. Läsa gamla sms, hitta på en alternativ idé, förtränga och förändra minnen.
Konsten att bli hög på sömnlöshet.

Likes

Comments

Efter en vecka i utomlandet.
Tillbaka in i dimman.
Det var en skön ledig vecka. Såklart mentalt upp och ner som alltid men sköntatt vara någon annanstans och koncentrera sig på andra saker. Ingen press om vardagen.
I skidbacken kan man koncentrera all ångest på hur man åker, hur man står och svänger, hur pjäxorna sitter, att hålla sig på benen och att ta sig ner. Man behöver inte överäta eller koncentrera sig på mat. Man åker hela dagen och sen fick man trerätters till kvällsmat. Sen var man så trött att man inte orkade mer.
Samma frukost i en vecka och inget salt var ganska jobbigt^^ men utsikten var jättefin och allt annat var ganska bra. Jag kom fram till att i stunden är jag ganska negativ men egentligen är jag ju nöjd. Jag va där med min ena bror. Vi är ganska lika fast ändå inte. Ingen av oss är egentligen särskillt pratsam fast det gör inte så mycket. Jag hoppas han var nöjd även fast han fick ta hand om mig en hel vecka och jag fegåkte kanske lite för mycket men det gick ändå bra.

Började innan jag åkte iväg men nu har jag strecksettfärdigt SKAM och inte för att bli som alla andra men det är kempegrejt! på riktigt faktiskt man kan inte sluta och kolla. Hoper på en ny säsong inom snar framtid man blir helt fast. Jag menar ingenting går upp mot senaste säsongen av Sherlock det finns inget som kan slå men ändå.
Man kan känna igen sig i typ alla från skam ändå. Det är nog därför det är bra. Fast jag festade aldrig särskillt mycket när jag gick på gymnasiet. Jag försökte i början. För att vara med, vara en i gänget. För att få vara nära den jag tyckte om. Jag skaffade några vänner och jag höll fast vid dem hela gymnasiet. Vi pratade om allt och inget, lagade mat, bakade, gick på stan, tränade, åkte och badade, spelade orkester, sjöng i kör, sov över och tog hand om varandra. Jag hade bara haft en bästa vän sen innan men hon valde att flytta när hon började gymnasiet och jag ångrar att jag satt så fast i mig själv och min ångest att jag aldrig åkte dit och hälsade på, men jag var väl rädd för att känna att jag inte fick plats där och att jag sulle missa livet hemma och bli övergiven där också. I slutändan
Jag blev eller var sjuk och så gled vi isär, några av oss och någon valde att ta en paus från mig utan att säga till. Vi försökte bli vänner igen sen men det blev aldrig som vanligt. Det är väldigt svårt att lita på andra människor, speciellt om man blivit sårad eller övergiven många gånger. Känner mig för gammal för att integrera med folk. Alla är fullt upptagna med att vara med vänner dom känt hela livet eller hänga med sina kaerester. Inget fel i det såklart. Klart om man är nykär så är man mitt uppe i det. Men många fastnar liksom i att bara hänga med varandra eller gå på parmiddagar och sånt och då försvinner ju alla andra automatiskt.
Vet att man får skylla sig själv, men när man väl har börjat isolera sig är det svårt att sluta eller komma loss.
Man borde släppa sina minnen och ge sig ut och skaffa nya.
Jag ser om tredje säsongen av SKAM, Even är bipolär. Hade det varit bättre att ha maniska perioder också? Eller så hade jag ändå inte fixat ännu mer känslor och kaos. Whatever.






Likes

Comments

känns som det mest blir bittra inlägg:P men llt är inte dåligt och bitter jämt^^ det finns ju såklart fantastiska saker också bara att när man sitter ensam i mörkret oh skriver så hamnar man ju ätt där man bara beskriver saker som inte är bra eftersom man försöker leva i dom bra sakerna mer än dom dåliga.
idag var ju enfantastisk dag^^
det började igår^^ chefen var tvungen att vabba idag fick jag veta igårkväll och ingen kude jobba extra så då hamnar det som alltid på mig.
så imorse när jag cyklade till jobbet 04.15 och i en tunnel i en kkurva i mörkret är asfalten svart och ishal men det ser ju inte jag så där halkade jag alldeles ensam mitt i natten^^ aj kan jag säga och hål i brallorna och svullet knä och svullen hand. Sen när jag kom till jobbet så var kyldörren öppen vilket betyder att kylen inte var en kyl, kyen var en varm. Vilket betyder att brödet i kylen fick en sådandär härlig hård yta och var halvt färdigjäst redan när jag kom. Tur att det ordnade sig^^ klantade mig lite men det gick bra sen ;)
nu har jag semester. kul läskigt pirrigt. det kanske blir bra tillslut.

jag saknar min bror. min lilla storebror som jag inte pratat med sedan jul. för att jag inte kan förlåta honom. så jag vet inte vad jag kan söga till honom eftersom jag väntar på att han ska säga att han gjorde fel. vi har varit bästisar sen jag föddes, han satt och vntade på att jag skulle vakna i flera timmar när jag kom hem. jag fick hämta honom i skolan inför alla hans kompisar. Han skyddad mig när folk var taskiga. men nu är jag skyddslös och kall. att man kan hamna så långt bort från någon som man växt upp med.
Saken är att jag är trött på att det alltid handlar om hur alla andra mår och vad alla andra känner. Det är väl dörför jag är lättupprörd och lätt blir sårad.
Koncentration, andas.



Likes

Comments

En jobbdag kvar. Försöker packa, eller snarare packa om det jag redan packat en gång. Varför tar man alltid med sig för mycket men ändå saknar något när man väl är där.
Dessutom är det en träningsfri dsag idag. Alltid mentalt stressande att inte röra på sig så den där vilan som ska infinna sig just för att man har en så kallad vilodag blir liksom bara stressig och full av ångest.

För den som aldrig varit bottenlös är det svårt att förstå.
Det handlar inte om vilka eller hur många man har omkring sig. Om det är en eller tio eller ingen som hör av sig. Hur som är man i ett sart ensamt kallt hål där allting handlar om att andas.
Så att gå upp på morgonen, jobba och träna är det som helt enkelt håller en vid liv.
Idag har jag dock gjort absolut ingenting vettigt. Sov till halv tio, gick i nattlinne till halv ett^^ har pusslat julklappspusslet jag och mamma fick, en bild på london. Jag älskar london. Skulle kunna andas london alltid. Sen gick vi och handlade paprika, det var snöstorm. Det är typ alt. Sen fick jag skjuts hem så har jag packat då förstås. Sett på nya säsongen av Sherlock typ 400gånger. Det är som ett beroende. Det är väl det som är en bra serie förutom spänningen och allt tänk man måste tänka för att se allt han ser men mest att man kan känna igen sig i alla karaktärer. Bästa säsongen hittills. Jag är fast.


Försöker lära mig gilla skam som alla är så himla om och kring.

den här veckan har jag sökt nya jobb. igen. det händer alltid när det är som det är på jobbet. mellanchefen är ute efter mig så jag orkar inte ens svara trevligt på hans meddelanden. Men det är inte så lätt och hitta något annat så om det råkar vara någon som skrollar förbi som vet något eller har något bra jobb att erbjuda eller dela med sig av så skulle det ju boosta min mentala status eller ja det skulle i alla fall berika mitt liv lite mer. Tror jag behöver miljöombyte.
Det är i alla fall något jag är bra på, jobba. vara ambitiös och driftig och dela med mig av min fantastiska humor^^
När jag var yngre var jag ändå ganska bra på att skaffa nya vänner här och dör, väldigt många olika varianter men sen liksom tappade jag bort lite hur man gör, kanske för att det är svårt att lita på människor man ska ha nära. Och kanske för att man har sett svek väldigt många gånger så tillslut ger man bara upp.

suck. det går upp och ner, gonatt världen

It is what it is,









Likes

Comments

egentligen finns det ingenting att säga eller skriva. jag har en önskan om att känna för att skriva något men ibland är den som en stor tomhet som inte går att hitta någonting alls i. En grop av ingenting.
Han är uppgiven och omotiverad och det gör att jag känner mig tråkig och otillräcklig. Det är ju inte mitt fel men det känns ändå så. Han vill flytta på sig och att jag ska följa med men det skulle innebära en annan person också som jag inte har förlåtit och jag vet inte om jag är bered på at vara något slags tredje jul igen.

Jag har packat och på onsdag ska jag packa om. Hoppas det går bra. Min franska är rätt krasslig kan man ju säga. Men det är spännande ändå.
tio dagars äventyr och vila.




Likes

Comments

Första dagen på året. Om resten av året blir som denna ungefär så är det helt okej. Jobbat. Årets lugnaste dag, det är skönt att inte stressa. Tränat helt okej sen kom mamin o papin på middag, och vi såg lite skidor och lite ivanhoe och sånt. Jag fick min fisk också. En plastfisk som simmar i en kaffekanna, från hitta dory som jag fick i julklapp av min chef. om man knackar på kannan simmar hon runt några varv i den. Väldigt underhållande. det skulle kunna vara en struntsak men det är ju sådana saker som ska påminna en om att man inte är ensam. Såg filmen om Paul Potts, operasångaren ni vet. Han som vann Britain's got talent en gång. Se den den var speciell inte bara för att han har en fantastisk röst men för att hans liv kanske kan ge lite hopp. James corden är dessutom så himla gullig som paul potts^^ men i vilket fall, han blir mobbad hela uppväxten och saker går åt skogen och hanhar scenskräck. så det är ju därför det är så fantastiskt när han träffar sin fru och när han faktiskt lyckas. Det kan finnas hopp för en liten människa fast han var/är ju ödmjuk och godhjärtad hela livet igenom.
if you can't travel music should take you around the world.

Likes

Comments