stress.. eller något.
läser böcker med tjejer som är fast i sina egna tankar, i sina egna huvuden och jag vet inte om jag är galen eller om det är det jag läser som är galet. Om jag hade varit intresserad av alkohol hade jag kanske också blivit sådär sorglig. Eller om jag redan är det.
Jag läser två böcker samtidigt men just nu är jag inne i "the girl on the train". Den är bra men den gör mig galen också.. eller bara mer over the top insane.

mötte en gammal bekant härom dagen. vi är lika gamla men hon såg verkligen gammal ut och tanken slog mig bara.. ser jag också ut sådär? gammal och tråkig? jag känner mig inte som att det är så jag ser ut jag känner mig fortfarande rätt ung. 


känner mig stressad.. en sista ledig vecka allt jag måste hinna göra och känna och tänka och vad ska jag komma tillbaka till?




Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Vad är det med alla människor och att alla bara mååste skaffa barn o vara gravida och allt vad det innebär med att prata om det och barn blabla jag är allergisk verkligen.
Ni vet när man brukade känna någon och nu typ tio år senare ser dom ut att ha åldrats tjugo. Jag är ju också äldre naturligtvis men känner ändå att jag ändå är och ser rätt ung ut väl?

I vilket fall en rätt spännande dag. På söndag börjar jag rida igen superscary tänk om jag glömt hur man gör. Hoppas jag tycker att det är lika kul som jag brukade tycka.

Likes

Comments

världens segaste dag. tråkigt väder. var ute och sprang vid typ kl 16 och det var jävligt tungt. Men jag bestämde mig för att det var viktigare idag att komma runt än att springa fort. Sådana här dagar när det är mer överleva än leva så känns det som att pushet och piskan för att springa snabbare och göra mer inte är lika viktigt.
Skittråkig dag verkligen. Sett på film, lä'st bok och varit ute och sprungit, sett mer film, läst mer bok. Bubblande ångest.
En gammal vän ville ses i veckan och först känns alltid sånt kul, när folk faktiskt vill göra någonting och jag kan inte hålla mig och säger ja nästan på en gång sen efter tre sekunder får man en sådan där tanke om hur man ska orka Och varför vill dom ses nu helt plötsligt dom vill aldrig ses annars. Massor sådana där tankar som man inte kan stoppa. Men försöker i alla fall. En veckas semester kvar. En vecka att få ut så mycket som möjligt. Att plocka ihop sig själv på.
It's a constant fight.
Megaångest över vilket gym jag ska träna på. Inte varit på gymmet på över tio dagar.. det var det sköna med att resa bort först. Att kravet och stressen över träningen inte riktigt nådde fram. Jag gick flera mil om dagen och hade ingen möjlighet att träna på något annat sätt och då kändes det mer okej. Nu är det tillbaka rakt in i stressen och pressen. Heslt vill jag ju inte träna på friskis men det är jättenära och billigt. Tänkte på 24fitness eller vad det heter men det är ingen gruppträning där.. även om jag sällan går på sånt vill man kanske ändå ha möjligheten? grejen var att när jag nästan hade bestämt mig och tänkt gå in där visade det sig att tjejen i receptionen brukade jobba på mitt förra gym och då kändes allt helt plötsligt sjukt jobbigt så jag vände snabbt och nu har jag bara varit ute och sprungit istället för jag inte vet hur jag ska komma fram till var jag ska träna.
suck blir så trött på mig själv.
Var jag än tittar så är det alltid samma sak. Läser boken om Robbin Williams , ser på film med Johanna Sällström, Wallander - Hemligheten ni vet den där Stefan Lindman dör... det är liksom överallt på något sätt. Folk som dör.
Jag tänker som alla som ska försöka ta tag i sig... på måndag.

På måndag ska jag bli normal.

Likes

Comments

Åh vad man önskar att man var starkare än vad man är.
Jag vet att jag har så många borden. Så mycket jag skulle behöv ta tag i för att må bättre. Men jag är så trött. När man känner att man inte har något annat eller någon annan att kämpa för än en själv och när man är deprimerad med ångest och självhat och sånt som hör till så är det väldigt svårt att slåss för sig själv.
Det har varit en fin dag idag annars. Med proteinglass och mörk choklad, kusin och kusinbarn och päron. Det är svårt att inte prata för mycket när man spenderat så många dagar bara pratandes med sig själv i sitt eget huvud.

Likes

Comments

Jag ska gå ut och springa, nu snart. Jag ska bara ta mig igenom dimman i min hjärna först.
Det var det som var bäst på resan rent psykiskt alltså, att alltid ha praktiska saker att tänka på som att hitta, veta vad man skulle göra varje dag, vad och vart man skulle äta och att komma på rätt tåg och hitta vart man skulle bo. Planering. Det är hela min vardag när jag jobbar. Planering som ger mindre plats åt all ångest och mörker.
Så nu är jag hemma utan egentligen någonting att göra eller planera vilket betyder att min hjärna äter upp sig själv. Så jag ser på mörka filmer och läser deprimerande böcker och ska gå ut och springa fastän allt känns helt värdelöst och meningslöst och svart. Postresedepression eller not.
Sa upp min terapeut idag oxå, feels good. Just got to keep my mind on the right side of the line.



Nu har jag sprungit och lyssnat på peppig musik. Känns bättre. Två duschar på samma dag dessutom. Ska aldrig känna mig sådär klibbig och snuskig igen som när man bor på hostel o det knappt finns nägot vatten.

Likes

Comments

He looked att the person standing in front of him. Trying not to touch the tension in the air. They'd always had that.
Well he couldn't really remember a day the tension wasn't there.
They had spent almost everyday together for what? A year? Talking, not needing to talk, whistling trough many days. It made him smile thinking about it. Sometimes things were thrown against each other and the most talk was just nonsense. He really liked the nonsense part.
He was an introvert. Really introvert. The alone time was essential for his survival. To b able to run if necessary. People scared him.
So he looked at the person standing there ready to abandon and run. And so he did.
The drama with all the others made him feel trapped. The screaming and conflicts at home. He couldn't stand it. Couldn't stand to hurt someone again but how nice and understanding he tried to be he always ended up hurting someone or himself.
But he had to.
The someone he looked at had broken down on him. Angry and sad. He went back and he tried to hang out as usual people do. Having a coffee and a walk but it was hard and they both drifted the opposite ways.
Sometimes they had texted but he wasn't any good at that either. People wasn't his thing.
He even left the country and then that family thing happened and he moved back. Took a job in a close city and then accidently ran into the person he now looked at.
He had looked into those eyes and they were shining. Smiling at him. They hugged and he had actually asked if they shouldn't meet again and gave someone his number. He had never deleted the other persons number in the first place. did he say that? He can't remember.
So they met. And now he stood there just looking and feeling the tension.
A walk round the lake felt just like he never had left. Was it just minuits or was it hours, days they sat on the bench and just talked and not talked?
They hugged, twice but he can't really remember how it felt like.
All he remember is the little texts every other day he received and tried to answer the most of them. Actually he might even have written one first at one time.
It's all a bit blurry now.
Accidently he had hurt someone again. Really bad this time. And the thing was he had hurt someone crazy. A crazy person who is hurt is really really hard to understand he had recently learned.
Random texts at all times. First the "I don't want to see you ever again, can't talk to you." to the "I like you, really like you, please talk to me."
What was he supposed to do with that?
A love declaration from someone who is mad can't be trusted. He knew that. They didn't know each other that well even. He had said something about him liking back though. Cause he had really liked someone but not like that. It was like unleashing an explosive bomb.
He just had to run. Run as fast as he can.
No more texts and no more get togethers. He couldn't go back even if he read all those "sorry" and "please come back". He even deleted the song and the pictures he got.
Two years. They had been apart for more than that but he still thought about it sometimes. The tension. Like having a relationship without being in it. He was to scared to go further and maybe that was what med him lucky.
What had happened if they had been an item?
Who can choose willingly to be something with someone who is clearly mental.

She closed her eyes. She had made everything up again. Ruined something she would never be anything for anyone else than herself.
It was all in her head, nothing ever happened for real anymore.
She was just mental.
A crazy person no one could ever love back..





Likes

Comments

Så mycket väntan. Hemma i sverige igen. Som jag längtar efter att få sova i min egen säng igen. Duscha och bara kunna gå omkring hemma. Ska försöka komma ihåg att hämta alla mina böcker imorn^^ nu är ju min nuvarande bok snart slut :) sparar lite på den. Gillar verkligen språket i den.
Just nu sitter jag och väntar på första tåget...
Längta hem.

Likes

Comments

Så.
Tjejen i boken jag läser skriver fanfiction och läser fictional-writing på gymnasiet. Så hon skriver massor och jag blir lite avis. När jag läser den vill jag bara skriva jättemycket och jättelångt. Men jag har inte så mycket stories att skriva. Det var lättare i skolan när man gick högstadiet och skulle skriva noveller. Innan livet blev svårt. Eller ja svårare. På högstadiet försökte jag alltid provocera lärarna när jag skrev. Försökte alltid utmana könsnormer och sånt. Att ingenting egentligen kan vara helt säkert. Alla vuxna bara utgick ifrån att alla var hetro och trivdes i kroppen dom föddes i.
Någon dag när jag har ro och kan sitta still även psykiskt ska jag skriva en novell.

På ett sätt har resandet i sig tagit så mycket tankar och energi att jag inte orkat gno in mig i ångesten så mycket även om jag känt den och upplevt den på andra sätt.
Det tar energi att alltid ha ångest. Att slåss mot sig själv när hjärnan gör allt för att det ska vara jobbigt.
Det är meningen att resandet ska vara lite ro för själen och för det mesta har det varit det också. Jag har lagt upp alla fina bilder från allt jag besökt och så och det är ingen lögn i det. Men det finns ju mer. Det är väl här det hamnar kanske.
Har varit jobbigt också. Det är väldigt skönt att gå omkring i världen helt själv och få vara ifred. Jag gillar det, behöver det. Men det har också känts ännu mer ensamt. Har skrivit med några hemifrån så det har känts skönt att det finns en handfull människor som ändå pratar med mig. Men det spelar ju ingen roll om det är här eller hemma jag är helt ensam i världen. Ibland är det väldigt överväldigande. Att känna att man inte är någons förstahandsval.
Btw min terapeut tycker jag är besatt av relationer... kanske för att det existerar så få i mitt liv att det är svårt att inte se människor i gäng eller två och två överallt.
När man är utomlands kan det kännas och märkas ännu mer dessutom att man är annorlunda och inte som andra.
Har tänkt på allt och inget och inte kommit fram till någonting. Hur vacker världen än är så önskar jag minst en gång om dagen att jag slapp vakna upp dagen efter. Jag vet fortfarande inte vad jag vill bli eller vad jag ska göra med mitt jobb. För det mesta trivs jag ju. Jag vet inte vad jag ska göra åt det faktum att jag inte pratat med min bror sen jul... jag vill bara slippa problemet.
Jag har kommit över personen jag väldigt gärna hade spenderat mer av livet med även om hen fortfarande svischar förbi i tankarna lite då och då. Jag vet ju att jag blev ovald that's life det går inte ändra eller ångra något.
Så livet är detsamma när jag kommer hem. Men det är skönt att vara ledig. Skönt att slippa all jobbstress. Även om jag saknar min bästa jobbkompis.
Nu ska jag sova. Drömma drömmar som ger själen vingar och lungorna oändligt med mjuk och frisk luft.

Likes

Comments

Fantastiskt fin dag i barcelona. Fick duscha imorse fy fan vad gött det är att få känna sig ren!!
Legat hela dagen på stranden och läst min bok, den är så bra. Fangirl heter den. Läs den på engelska it's awesome 💛💛
Tänkt och icketänkt hela dagen.
Du borde varit här med mig, du borde varit med hela resan. Suttit med mig på någon tysk bar eller sett ut över montmartre med mig, ätit omelett och gått över halva världen med mig. Du borde räddat mig från människor som gjort mig obekväm. Du borde suttit bredvid mig på stranden idag och badat med mig i havet och ätit av min frozen yoghurt för den var magiskt god. Du borde tröstat mig när boken blev sådär sorglig så hela mitt inre exploderade och gick sönder.
Du borde varit här, jag önskar du vore här.
Jag klarar mig utmärkt på egen hand men ändå om du hade varit här hade allt känts lite mer.
Men du vill inte. Uppenbarligen ville du ingenting alls. Officiellt hatar jag trevliga och ödmjuka människor som ger sken av att bry sig men så gör dom med alla. Dom bryr ickebryr sig om alla och ingen.
Det är en fin semester jag blev bara lite bitter.

Likes

Comments