​Man är så fast i sin egen lilla bubbla att resten av världen bleknar eller nästan försvinner helt.

Har precis läst ut en bok som heter "Keeping you a secret" av Julie Anne Peters..
Den handlar om Holland som möter Cece och blir utkastad av sin mamma och lämnad av sina vänner för att hon råkar inse att hon är gay.
Jag kommer ihåg en tjej på mitt gymnasium som också blev utkastad av samma anledning av sin familj. Så himla svårt att förstå att man kan slänga ut någon på gatan för något som inte påverkar någon alls. 
Varje gång jag läser en regnbågsbok blir jag alldeles blödig och på något sätt så bara fattas det mig lite att jag tappade bort nästan hela min regnbågsfamilj. Hela den världen. 
Ibland, inte alltid men ibland. kan jag sakna det. Sakna att vakna upp bredvid någon även fast jag nästan oftast tyckte att det var jobbigt. Min sfär är så väldigt liten och trång. 
En liten bubbla med väldigt lite luft. 

blalbla jag hade jättelust förut idag att skriva massor massor massor och nu bara orka. 
gnatt

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

ord som bara försvinner. När man blir helt mållös.. eller bara helt tom.
När dom tror att det inte krävs någon kunskap någonstans för att jobba med det man gör. Som att man bara går runt och slappar eller något. Surt. Det är klart det ser lätt ut när man gör det man gör för att vi är jävligt bra på det vi gör. Tröttsamt.

Vissa dagar spelar det ingen roll hur man gör.
Började dagen med en kort sovmorgon.. vaknade ändå kl 4 först men sov ändå till 9. Träffade någon kl 10 för träning... konstigt att träna tillsammans med någon nu för tiden, tar väldigt mycket längre tid. brukar träna en timme ungefär men vi tränade i två timmar idag.. inte så hårt när man måste vila i väntan på någon annan men ändå skönt utan stress och det.
Igår var det en dam som gick på löpbandet bredvid mig som var helt tagen av att jag kunde springa så fort och länge. Ska man bli smickrad eller förolämpad? Sorgligt i alla fall att hon inte hade tillräckligt självförtroende själv för hon var helt övertygad om att hon aldrig skulle klara att springa als.. försökte i vilket fall peppa henne att testa.

har infektion i tandköttet vid en visdomstand..... en sådan där envis hudflärp som bara måste vara svullen och ond. allt är dessutom otroligt tråååkigt och man blir så rastlös fast saken är ju då förstås att man inte orkar ta sig för att göra någonting. försökt. Försökte läsa, sitta vid pianot, se en film. tränade, var på stan och köpte några julklappar men det blir inte bättre. som en stor ångestbubbla som bara är jävligt envis.

http://doryfirren.tumblr.com/post/168227083096/if-i-aint-got-you-alicia-keys-cover-by-dory


Likes

Comments

Sjukt trött. Var hemma hos päronen igår.. gött att få mat och sånt. Vi såg en superbra film som inte gick  att sluta kolla på trots att jag sett den förut. Så var uppe alldeles alldeles för sent och sen upp idag och jobba. Sov innan ridningen idag så jag nästan inte orkade åka dit. Men det var en kul lektion idag.. det känns alltid bättre när det går bra.. såklart.
Känner ju inga i min grupp sen innan och det är rätt skönt. man småpratar lite om ingenting och det är ganska lagom. Men så idag efter lektionen var det en tjej som kom fram och ville ställa en "personlig" fråga.. att ens säga det gör ju att man blir alldeles nipprig. Vi hade tydligen varit med i samma förening för typ tio år sedan och hon kände igen mitt namn så det var väl inte så farligt. Hon hade varit moderator där.
Det kändes lite som att bli påkommen med att typ ljuga om vem man är eller något. ​En person från ett helt annat liv. Just som man tror man lyckats springa ifrån sig själv. 

Likes

Comments

jag har sparat sms från någon som kanske var en vän. Kanske än?
Ni vet när man blir sur på någon men den inte säger någonting så jag är tyst och håller mig undan. För om du sviker vill jag inte vara nära. Man tror att om man ger allt för någon ska den ge allt tillbaka.
Alla andra trodde vi skulle slå ihjäl varandra och inte klara en dag.
It's just a pity and that's why I trust no one.

pratade men min lillebror idag.. allt är nästan som vanligt. ringa någon gång om dagen. när dom kommer och hälsar på spelar vi pingis och ser på film och skrattar åt farsan som vi alltid har gjort. somnar i soffan, går på promenad.
jag vet inte ens vad som hände när han flyttade och jag frågar inte heller. det räcker med att allt är nästan som vanligt. Det kanske blir en vanlig jul ändå.

Har beställt massa fina saker från amazon idag.. väldigt nöjd. köpt en julklapp och spenderat dagen i uppsala hos fina vänner o massa gulliga djur.
tänk om jag hade orkat ha en katt.

I måndags sprang jag en mil. Mest för att bevisa för resten av världen att man kan se ut hur som helst och ändå orka springa en mil på under en timme. så nu har jag superträningsvärk i vaderna. Tänk att man för en stund kan känna sig extremt stark. som att man kan stå ut med vad som helst. Men det går över jag lovar.

Likes

Comments

​Det bleknar men finns ändå kvar. Naglar sig fast. 

Likes

Comments

jag erkänner...
har tappat fokus helt. det är verkligen sjukt svårt att hitta tillbaka när man väl fallit ned i gropen. sockerberoende eller ångest eller vad annat det beror på men jag kommer inte upp. har försökt gå tillbaka till ursprunget men det går inte jag fastnar i bajsigt beteende och jag hatar det.
Mest hatar jag mig själv för att jag inte klarar det och det ger en ond cirkel som gör det ännu svårare. Min största akilleshäl är liksom choklad. Så fort jag får panik, ångest eller känner stress eller allmänt mår pissigt så hamnar jag i ett stort badkar med choklad.
Jag vet bättre egentligen. Men den dåliga delen av mig har så himla bra argument hela tiden. Det är liksom lättare att skada sig själv med choklad för det är gott än att använda något vasst. Choklad är liksom lite mer socialt accepterat än tex rakblad. Någon som blir tjockare är liksom inte lika "in-your-face"-jobbigt som ett stort sår kan vara. Även om folk rent allmänt beter sig lite likadant runt båda.
Jag vet hur man ska göra. Jag kan rensa skafferiet och jag kan säga till mig själv att jag ska anstränga mig för min egen skull hur många gånger i veckan som helst men jag tycker bara inte tillräckligt mycket om mig själv för att slåss tillräckligt hårt för mig. Jag vill bara stoppa huvudet i sanden och lotsas som om ingenting händer fastän jag vet att det gör det.

igår var jag på paddington 2 med min kusin och minikusin. Verkligen en gullig film <3
dom brukar bjuda in mig till bio emellanåt.. alltså barnbio för att mitt kusinbarn vill att jag ska komma dit och lekbråka och sånt där. Han har inte fattat än att jag inte är så tuff och cool som han tror.
Jag sov över på soffan. Vaknade med jordens största huvudvärk.
Igår var en sådan dag då jag mest kände mig utnyttjad. Att hans mamma bjuder in mig med jämna mellanrum som någon slags lekfarbror för att han ska ha någon att leka med så hon slipper för att hon inte gillar att lekbråka och jag vet inte. Jag blir ditbjuden för att leka. Hade jag varit typ 8-10 år kanske det hade varit jättekul Men hon vet ju att jag inte tycker om barn även om jag tycker om min minikusin, vi pratar inte om så mycket och jag känner mig mest där som ett slags husdjur eller något sånt. Vi kan absolut ha jättekul och vi har ju varit på semester ihop och så men jag känner ibland att jag inte finns när jag är där.Så är det ju i o för sig på många platser.
Som att det inte spelar någon större roll att jag existerar.
Varit och tränat med mina päron idag och sen fick dom följa med hem så bjöd jag dom på mat. Det känns bättre. Även om vi inte pratar om allt eller gör särskilt mycket när vi ses så kan man bara vara med dom. Man behöver inte vara så mycket.

Den existentiella frågan är så pass svår att det gör allting meningslöst. Det är därför det är så lätt att lyssna på den stora starka rösten inuti som skriker choklad tex. för att det är meningslöst och stå emot. Som jag tänker alla dagar... Imorgon.. Imorgon ska jag vara duktig.


jag ser om alla Bro-avsnitt... inför den nya säsongen. Saga Norén. Ibland är vi lika. Jag undrar vad andra tänker om mig..... men egentligen spelar det ju ingen roll...
jag vet inte om en diagnos är så himla viktigt egentligen så länge man känner sig själv.

Likes

Comments

​så.. jeg er sån lit frem og tillbake... så en sådandära tinder-relapse fastän jag inte ens vet om jag tycker att det är någon bra idé. I vilket fall.. när man får upp en gammal läkare.  En av dom i raden som bara ville trycka i en piller som tog bort allt som man var. 

Har ni sett på svt-play.. "ung och lovande" Norsk serie såklart.. kempegreijt.

vissa daga bara är allt oemetionellt och tillintetsägande. Eller som idag. När det börjar med maniskt städande för pärnen ska komma och man vill ju inte att dom ska se att man inte orkar hänga upp eller lägga in ren tvätt , eller att man inte har diskat eller att man har persiennerna nerdragna hela tiden. Så man städar och fixar. Sen kommer dom och man äter farsdag-middag lite tidigt^^ 
och sen går man på promenad och går av all ångest för att man valt att ta en vilodag. köper ett par byxor och går hem.
Och sen blir allt helt svart. man hamnar i soffan och orkar ingenting. Och allt man ser blir bara sorgligt.
så jag ser på skam och försöker att tänka normalt. 
hatar när ingenting hjälper...

Likes

Comments

lyckan när man lyckas luska ut hur man konverterar röstmemon till mp3.. känner man sig väldigt teknisk. ^^  http://doryfirren.tumblr.com/post/167207793816/all-of-me-john-legend-cover-by-dory
 annars tappar jag typ ögonen.
Ser på nya norska serien på ettan.. "Monster". Men är sjukt trött så tappar snart ner ögonlocken.
Jobbat hela helgen, Gjort typ 200liter deg idag och varit på spinning. Igår testade jag att köra kettelbellgång i tjockmatta. sjukt jobbigt. Men imorn är jag ledig. Ska sova läänge! sen kommer Mamin och Papin på Farsdag-middag <3

imorn kanske jag orkar skriva något mer emningsfullt...


Likes

Comments

En rätt bra dag. Tränat, käkat med mina päron och varit och fixat en ny frisyr.

Tänkte på en sak dock.
Jag hade en nära vän under några år sen gick det snett när jag blev mer sjuk än vanligt. Skitsamma. Saken är att vi brukar springa på varandra ibland sen jag flyttade tillbaka till födelsestaden och hörts någon gång på messenger. När vi hade setts sist messa jag henne om att kanske ses o fika eller ta en promenad eller något. Vi är ju ändå äldre nu och en gång i tiden delade vi allt. Hon ville gärna ses men hennes mormor var sjuk så det passade inte just då. Och det är ju fine. Grejen är att såhär var det sist också men då hade hon mist jobbet.
Vi är såklart vänner både på fb o instagram så man får ju ändå se att hon hänger o gör saker med andra o det få man ju såklart meen
Om man inte vill ses varför kan man inte bara säga det? Suck. Det var inte ens viktigt men så är det fan jämt. Man försöker bjuda till med folk och dom vågar liksom inte ens säga sanningen.

Likes

Comments

Har ni sett den? Filmen som heter whiplash o går på 8an ikväll.
Jag har sett den flertalet gånger. En av mina favoriter. Fast egentligen triggar den oändligt mycket ångest!
Det är sådana filmer jag gillar bäst oftast, konstigt nog.
Den här handlar i vilket fall om musik. Den sammanfattar mina gymnasieår på några timmar. Att ständigt jämföras med andra och alltid känna att man kanske inte är tillräckligt bra.
Den handlar om en trummis, sjukt galna takter. Han övar som en idiot för att få spela med en stor snubbe, en dirigent som inte går att tillfredsställa, som aldrig är nöjd. Som är en psykopat.
I know the feeling. Han dör liksom nästan bara för att göra den här dirigenten nöjd. Helt sjuk film egentligen men så kan det va. Man fastnar i en musikbubbla där allt bara handlar om att öva lite till och lite till men man blir aldrig så bra som man borde och sen när bubblan spricker och man faller sönder och knappt existerar längre kommer det någon höjdare och trampar på en.
Det är inte för ens flera år senare sen som man inser att man var jävligt bra där någonstans i all hets precis där där man mådde som allra sämst men borde ha njutit av hur allt lät.
Någon gammal snubbe som kör med skrämmande härskarteknik och tror att allt ska vara grymt.
Samma personer som alltid får synas och höras i alla lägen, får höras ännu mer även fast skolan är en plats där alla ska få plats och utvecklas. Man sög i sig allt beröm man kunde få och trodde på allt
Sluta spela för att överleva. Jag önskar jag kunnat fortsätta utan att gå sönder totalt.
Det har tagit år att ta sig upp. År att komma in till musik och musik jag väljer själv och kan säga att jag trivs i. Inte någon annans val av musik, vad som är tufft eller hur man ska vara.
Så jag ser whiplash och går sönder lika mycket som Andrews händer går sönder och blöder när han övar trummor i timmar för att imponera på en psykopatisk idiot.

Minnen från livet går aldrig riktigt ur.

Likes

Comments