Förmodligen de mest ärliga bilderna jag någonsin lagt ut. På bilden till vänster har jag precis haft ett panikanfall medan på bilden till höger är jag pigg och uppfixad. Samma jag, bara i väldigt olika skick.

Hej!

Tänkte passa på att skriva ett litet inlägg om hur det är att leva med paniksyndrom. Jag har levt med panikanfall sen jag var ungefär 14 år gammal även om jag inte blev diagnostiserad med paniksyndrom förrän efter jag fyllt 18. Paniksyndrom innebär att man har återkommande panikanfall och en rädsla för att få de som hindrar en i vardagen. Intensiteten på anfallen har varierat för mig och även antalet anfall. Under vissa perioder har jag varit mer eller mindre panikfri.

Jag vet att psykisk ohälsa, särskilt för de som inte upplevt det själva, kan vara väldigt diffust och svårt att greppa. Jag tänkte därför göra det så konkret som jag bara kan - jag tänkte göra en lista. Så här kommer nu en lista på begränsningar som jag har upplevt/upplever på grund av mina panikanfall och rädslan för att få dem.

- Undviker stora folksamlingar som t.ex. kalas eller att gå på stan
- Undviker ställen där jag har svårt att dra mig undan, t.ex. bussar
- Håller koll på vart utgångar och toaletter finns så att jag har någonstans att fly
- Reser mindre än jag skulle vilja för att de ökade ångestnivåerna kan leda till panikanfall
- Planerar inte att t.ex. träffa kompisar för jag är alltid osäker på om jag klarar av det
- Håller mig alltid i närheten av hemmet så jag kan ta mig hem om jag skulle få ett panikanfall
- Stannar hemma mer för att återhämta mig och sänka ångestnivån
- Kan i snitt bara ha en eller två aktiviteter per dag annars blir jag stressad och det kan trigga panikanfall

På det stora hela blir det väldigt isolerande. Blir sittande mycket hemma och slutar att umgås med vänner och familj. För mig har det hjälpt att vila och därmed sänka den allmänna stressnivån. För att göra det har jag behövt dra ned på antalet aktiviteter i mitt liv, fick t.ex. sluta spela fotboll för ungefär ett år sedan. Sen har jag även jobbat med att utmana mina rädslor, något man inom psykiatrin kallar för exponering. Jag har helt enkelt stegvis utsatt mig för situationer som skrämmer mig, stannat i de när de blivit obehagliga och oftast fått med mig en positiv erfarenhet därifrån. På det sättet har jag med tiden klarat av mer och mer och blivit i princip panikfri.

Så till alla er som lever med paniksyndrom - när ni känner er redo finns det hjälp att få! Vägen till att slippa panikanfall kan vara lång och jävlig men den är helt klart värd det och ni som vågar vandra den är tuffa som få. Och till er som inte lider av paniksyndrom men kanske känner någon som brukar få panikanfall - fråga hur ni ska agera om personen får ett anfall! Hur man hjälper på bästa sätt är väldigt individuellt men några generella riktlinjer kan vara är att ta personen till ett lugnt och ostört ställe, försöka få personen att andas djupt och långsamt och flytta fokuset från paniken. Det kan man göra genom att få personen att t.ex. andas genom näsan, följa någon annans andetag, räkna till hundra eller rabbla upp rotfrukter. Vad som än verkar fungera!

Det var allt jag hade tänkt skriva för den här gången, hoppas inlägget var till någon nytta! Ta hand om er!

Kram /Linnéa

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ville bara dela med mig av en av de bästa låtarna jag känner till, Leah Guest's cover på 7 years. Det är en extremt fin och aktuell text och framförandet är fantastiskt. Slå igång videon och njut!

Likes

Comments

Hej!

Tyckte det var det dags för en tillbakablick på året som gått och kanske också några förhoppningar på året som kommer.

2017 har varit ett omtumlande år för mig. Jag pendlar mellan att säga att det har varit det värsta året någonsin till att säga att det har varit det bästa året någonsin. I början av 2017 mådde jag riktigt dåligt. På en skala från 0-7, där 4 är rejält utbränd och 7 är medvetslös, låg jag på 5,3. Det var en bedrift att förflytta sig från sängen till soffan och tillbaka igen. Jag slogs dessutom med panikångest och självmordstankar. Med den bakgrunden började jag gå i terapi efter jul och blev deltids sjukskriven i mars.

Det har varit en jävligt jobbig resa, det ska jag inte ljuga om, men shit vad långt jag har kommit. Från att ha varit så trött att jag knappt kunnat stå upp ska jag nu flytta hemifrån och börja läsa på universitetet. Jag har utvecklats mer än någonsin tidigare och jag är extremt stolt över vad jag åstadkommit.

Här kommer nu några höjdpunkter från året som gått.

I mars flydde familjen kylan för en vecka i Arguineguin på Kanarieöarna. Det var en välbehövlig vecka i värmen och jag passade på att småslumra i solstolarna och äta gott.

I maj satte vi musiktreor upp vår sista föreställning tillsammans. Från att ha kommit in i aulan på måndag morgon utan att ha någon aning om hur vi skulle få ihop något blev det en jättefin föreställning som hade premiär på onsdagen. Efter fyra föreställningar grät vi allihop, det är svårt att beskriva hur nära man kommer varandra när man jobbar med ett så stort projekt.

Det går ju inte att skriva ett sånt här inlägg utan att nämna studentveckan. Det var så otroligt roligt, vädret var fantastiskt och sällskapet ännu bättre. Vi hade verkligen kommit ihop som grupp så vi gjorde allting tillsammans den veckan. En perfekt avslutning på tre underbara år.

2017 var också året då jag mötte min Henrik. Efter att ha skaffat Tinder som en rolig grej med My råkade jag stöta på honom och det ena ledde till det andra så i början av januari blir vi sambos nere i Lund. (Bilderna är från vår resa till Stockholm i somras.)

Det var den genomgången och som sammanfattning måste jag säga att jag är väldigt tacksam för året som gått. Dels för de fina stunderna jag fått men framförallt för den utvecklingen jag gått igenom, känns som att jag äntligen är på rätt väg igen och kan sikta framåt. För nu finns det mycket att se fram emot.

Jag hoppas ni har det bra!

Kram /Linnéa

Likes

Comments

Hej på er!

Det var ett tag sen jag skrev nu men jag har helt enkelt haft fullt upp. Jag slutade jobba den åttonde och sen dess har jag träffat kompisar, varit med familjen, slagit in julklappar och förberett mig inför flytten till Lund. Ja, ni läste rätt. Jag ska flytta till LUUUUND!!

Den åttonde kom även antagningsbeskedet för universitetet och jag har kommit in på min drömutbildning - Socionomprogrammet. I samma veva skrev Henrik på kontrakt för att hyra en etta i andrahand under hela vårterminen så nu har vi dessutom någonstans att bo. Så OTROLIGT skönt hur smidigt allt löst sig. Ovissheten skrämde mig rejält så att veta när jag ska flytta, vart jag ska flytta och till vad känns obeskrivligt bra. Nu pendlar jag mellan att vara jättetaggad och livrädd. Förbereder mig inför mitt livs största steg hittills - lilla jag ska flytta hemifrån.

För stunden sitter jag med Henrik vid köksbordet. Flitig som han är sitter han och pluggar (två tentor efter jul) medan jag sitter och kollar på serier. Skönt att ha honom hemma, och ännu mer skönt att vårt distansförhållande efter jul kommer att omvandlas till ett samboförhållande. Då blir det istället hela Luleå jag kommer sakna... Man kan inte få allt antar jag.

Nu ser jag i första hand fram emot en mysig jul med pappas släkt, efter det blir det att börja packa inför flytten ner till Lund den sjunde januari.

Ni får ha det så bra!
Kram/ Linnéa

Likes

Comments

Hej!

Idag är det den första december och nedräkningen till julafton kan äntligen börja på riktigt. Jag ÄLSKAR julen! Julstämningen, julmusiken, förväntningarna... Älskar det!

I år tänkte jag försöka följa Svenska Kyrkans alternativa julkalender. Den bygger på att man varje dag ska utföra en eller flera snälla handlingar för människor runtomkring en. Något jag tycker man ska göra varje dag men att bli påmind är alltid bra. Ni får gärna haka på!

Ta hand om varandra!
Kram /Linnéa

Likes

Comments

Hej!

I helgen var familjen till Umeå. Eller Ume, som vi säger i norra Sverige. Resan var en farsdagspresent till pappa men jag tror den var viktig för hela familjen, det har varit en tuff höst för oss. Vi bilade ner lördag morgon och hem igen söndag eftermiddag. En precis lagom lång flykt från verkligheten och vardagen.

Under lördagen var vi på pusselbutiken (mamma och Lollo har ett onaturligt stort pusselintresse), på ett studiebesök på McDonald's (ja, jag har blivit nördig) och sen var det shopping i centrala Umeå som gällde. Vi hann även med en skallgång för att hitta fram till hotellet och en middag på en kaosartad (men god) middagsbuffé. Helgen avslutades med ett besök på Ikea där mamma föreslog att en mjukis-kaktus kanske var rätt väg att gå för mig då alla mina växter bara dör och Lollo och pappa passade på att titta på skidor under lunchen. Det var en mycket bra helg.

Efter helgen hamnade jag i en tillfällig svacka. Hur bra helgen än var så blev de konstanta nya intrycken och bristen på egentid för mycket. Mådde skit söndag kväll, riktigt skit. Var helt paralyserad och gråtfärdig. Tack och lov är svackorna kortare och färre nu, fattar inte hur jag kunde leva med den ångesten konstant förut. Det är verkligen så mycket bättre nu.

Hoppas allt är bra med er!
Kram /Linnéa

Likes

Comments

Hej!

Idag har jag varit ledig och passat på att bara ta det lugnt. Det har varit fullt upp de senaste dagarna så en slappardag var precis vad jag behövde. Jag sov länge, stekte pannkakor till frukost och har spenderat större delen av dagen i soffan. Kroppen är ett riktigt vrak. Har ångest, huvudvärk, ont i kroppen och är illamående. Bristen på vila får sina konsekvenser.

Här kommer några bilder på rosorna och boken jag fick av mamma och pappa i "studentpresent". Tyckte även några bilder på vintern var på sin plats.

I fredags var jag till skolan och hämtade ut mina betyg. Det betyder att jag är klar, helt klar, med skolan. Känns lite blandat måste jag säga. Sååå skönt att ha gjort klart allt så jag slipper stressen men det känns lite tråkigt också. Nu har jag officiellt lämnat Lärkan och gymnasiet bakom mig, en del av mitt liv som jag verkligen tyckt om.

...Och på tal om att lämna saker bakom mig så har jag även varit och sagt upp mig på jobbet. Jag har bestämt mig för att flytta ner till Lund efter jul, räknar helt enkelt med att jag kommer in på något av de programmen jag sökt. Jag kommer jobba till och med den 8/12 och sen tar jag ett långt och välbehövligt jullov innan jag flyttar ner efter nyår. Nu försöker jag bara se till att få någonstans att flytta in också...

Ska gå och sova nu, försöka lappa ihop vraket till kropp. Ni får ta hand om er!

Kram /Linnéa

Likes

Comments

Tack för att du fungerar. För att du kan gå och stå, se, höra och prata.

Tack för att du är så intelligent. För att du har lätt att lära dig nya saker och förstå.

Tack för att du är så rolig. För att du kan skratta även med bara dig själv som sällskap.

Tack för att du är så klok. För att du lärt dig dina begränsningar, använder dina resurser väl och fattar genomtänkta beslut.

Tack för att du är så omtänksam. För att du tar hand om dig och ger dig själv det där lilla extra.

Tack för att du är så tuff, för att du står upp för dig själv.

Tack för att du valde livet och fortsätter att välja livet varje morgon som du stiger upp.

Tack psyket och fysiken, hatten av för er.

Likes

Comments

Hej!

Tyckte det var dags för en liten uppdatering...

Den senaste tiden har jag mestadels bara jobbat. Jag jobbar ju halvtid på McDonalds och ska jag vara ärlig så är det en utmaning i sig. Jag har mycket ångest innan arbetspassen och är slutkörd efteråt. Men jag klarar det. Trots det höga tempot och de konstanta intrycken och ljuden så klarar jag det. Det är jag väldigt stolt över. Nu försöker jag bara hitta en balans. Utmaningar är bra men blir det för mycket kanske jag blir sjuk igen. Går väl okej hittills skulle jag säga.

Igår lämnade jag in sista skoluppgiften efter några små justeringar. Det betyder att jag är klar med skolan(!!!). Jätteskönt. Nu väntar jag bara på betygen för att kunna slutföra min universitetsansökan. Jätteorolig för att något ska tjorva med skolan så att jag inte får de i tid.

Henrik var hem en vecka i slutet av oktober, det var jätteskönt. Jag spenderade större delen av min arbetsfria tid med honom. Vi slappade och myste, hade mycket att ta igen såklart. Tycker det blir jobbigare och jobbigare att ha ett distansförhållande, saknaden är konstant. Det känns skönt att det förhoppningsvis bara är fram till jul och att jag sen flyttar ner till Lund. Blir som överkomligt när det är tidsbegränsat.

Idag har jag varit ledig och passat på att bara ta det lugnt. Sov länge, låg och drog mig i sängen, frukost framför TV:n osv. Efter lunch hade jag tänkt ta en joggingtur men jag hade helt enkelt inte lust så tog en fotorunda i det fina vädret istället. Välbehövligt.

För stunden har jag slagit mig ner i soffan framför Harry Potter och de vises sten. Gick all in för mys med tända ljus, brasa och en kopp te. Jag sitter och jobbar på några lite "större" inlägg till bloggen och hoppas att de ska bli klara snart.

Ta hand om er!

Kram /Linnéa

Likes

Comments