View tracker

Första dagen i December.

Dags att skriva av sig lite igen. Haha.
Adventsmyset i söndags var guld! Vi bakade lussebullar, åt pepparkakor, kolla Sunes jul, drack glögg och varm choklad. Riktigt härligt att hela lägenheten luktade nybakat och att få dela denna härliga stund med underbara människor gjorde min dag.
Denna veckan har hittills varit rätt seg. Jag har mest städat, gått på föreläsningar och skrivit en uppsats. Åkte dock hem till Skåne igår och idag har jag och vovvs varit ute och gått/lekt/myst i över 2h. Efter det blev det mys i soffan trotts att han inte får vara i soffan, busigt. Nu på kvällen har jag skrivit på en uppsats och kollat säsongsavslutningen av Svartsjön med mamma. Riktigt bra serie. Vill på något konstigt sätt ta upp att Han ringde i veckan, blev rätt skakad men bestämde mig för att jag inte är redo att prata med honom än. Vet inte om jag någonsin kommer bli redo men än finns här för mycket känslor, känns barnsligt men måste tänka på mig själv.

Imorgon blir det en tur till Tykarpsgrottan med mamma och mormor, där ska vi gå och mysa på julskyltning. Känner mig lite förvånad över mig själv för kan inte komma ihåg sist jag var såhär intresserad av julpåhitt, måste varit mååånga år sen. I år känns julen så otroligt mysig och jag njuter verkligen. Tror jag har haft så mycket på gång alla år att jag någonstans glömt att njuta, allt har bara varit stress hit och stress dit, har glömt att stanna upp och kolla mig omkring!

Det är så otroligt viktigt att må bra och ta hand om sig själv. Det har jag verkligen fått lära mig det senaste året. Är så glad över allt jag har idag och har äntligen börjat växa lite inombords. Säger inte att jag inte kommer trilla ner igen men vet att jag iallafall tagit några steg framåt nu och ser det som ett rätt stort framsteg.

Ta hand om alla nära och kära, speciellt dig själv ♡

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

En känslosam och tuff vecka har detta varit.
Har varit 100% fri från drogen nu i en vecka. Nästan på minuten var det en vecka sen jag sa mina sista ord till honom. Men *** vad jag saknar honom. Jag gav allt för han och därför har fallet blivit så mycket hårdare. Jag såg genom hans fasad och har alltid gjort. Tyvärr kan han inte själv inse hur fin människa han kan vara och så länge han väljer sin fasad så har jag inte ens valet att stå kvar bredvid honom då det tillslut kommer döda mig. Jag är värd att få leva.

Min fredagkväll var bättre än dom flesta och alla underbara människor fick livet att kännas underbart. Det enda som var mindre bra på kvällen var att jag gick förbi ett hotel där jag och han har varit på en "gataway" här i Halmstad. Tänkte dock inte på det just då men lördagen slog mig hårt. Jobbigaste dagen på länge. Haft så många abstinens känslor och en panikartad ångestkänsla. När det känns som man inte ens kan andas är den värsta känslan som finns. Det var sån tur att jag har underbara människor runt omkring mig som kom på det briljanta idén "bakishäng"! För att inte gå ner sig totalt så måste man hitta på saker som får en att må lite bättre, dock kanske inte det bästa om man totalt flyr från sina känslor men att kunna ta känslorna lite pö om pö då det lät blir för mycket annars. De andra dagarna i veckan har jag försökt hitta på så mycket jag kunnat med folk jag älskar. Bara för att få flyta en gnutta på vattenytan mellan drunkningarna. Jag har vilat rätt mycket också för den delen, då jag vid detta laget vet att det är sjukt viktigt för mig för att orka med allt som händer och känns. Jag har kanske vilat lite för mycket om jag ska vara ärlig men det är svårt ibland.

"Imorgon" blir det lite adventsmys med fina människor, det ska bli härligt att få göra sånt då jag inte brytt mig om sånt på så många år. Har nog på något sätt varit så uppslukad av så mycket att jag glömt bort små mysigheter som jag egentligen värdesätter så högt.

Glöm inte att ta hand om alla nära och kära ♡

Likes

Comments

View tracker

Nästan en månad sen jag skrev här. Har försökt skriva sååå många gånger men bara suttit här helt tom. Dom senaste månaderna har inte varit mina bästa om man säger så, berg- och dalbana delux. Jag har någonstans försökt hitta mig själv och det är inte lätt. Jag försöker och försöker men på något sätt trampar jag alltid snett. Att vara en person som aldrig gillat ensamhet gör inte det hela lättare nu när man håller på att bli "vuxen".. Speciellt inte när personen man trodde man skulle dela sitt liv med inte längre finns på samma planet. Naivt nog så trodde jag till 100% att jag ALDRIG mer skulle behöva vara ensam. Poff så va han borta.
Fokus Melizza fokus.

Utöver detta drama som pågått alldeles för länge (tre månader) så har jag den senaste månaden haft två tentor, jobbat en del, FLYTTAT hemifrån och varit med pappa så mycket jag bara kunnat. Ja det har hänt en hel del och allt på en gång.

Skulle egentligen skriva ett helt annorlunda inlägg men gissar att detta va det jag behövde skriva, ett sätt att lätta på hjärtat. Har länge haft svårt att acceptera att jag inte är perfekt och haft sjukt svårt att visa mig svag. Men har sakta lärt mig att ju mer jag öppnar upp och erkänner att jag inte är perfekt ju enklare är det att inte drunkna. Hälsosammare och smartare tänk får mig att aldrig hamna DÄR igen. Det tar dock tid att lära sig tänka annorlunda och det är en process i sig.

Känner mig som en drogmissbrukare bara att han var min drog, när drogen försvann drunknade jag. Har försökt ta mig upp till ytan många gånger dessa månaderna men på något sätt har jag haft så många återfall. Om drogen bara kunde försvinna hade detta varit enklare. Hade äntligen tagit mig till ytan i helgen men drunknade rejält igår. Försöker nu bli helt fri och lyckas ta mig upp permanent men det är lättare sagt än gjort. Stängde av mobilen igår morse vilket nog var ett bra val då jag kan "försvinna" till en värld där jag kan vara själv. Om det är sunt eller inte vet jag faktiskt inte men jag behöver försvinna ibland. Nu är jag bara rädd att starta den igen. Inte så rädd för de meddelande jag har fått utan mer rädd för det jag borde fått men inte har fått.

Va rädda om er och alla ni har kära!

Likes

Comments

Tänkt skriva här jättelänge för att få skriva av mig man när jag sätter mig ner och ska skriva så tar det stop. Vill lätta på hjärtat men blir helt tom. Vet inte vad det är med mig men jag kan bara inte öppna upp mig och det gör allt bara värre.

Känner mig knäckt

Tur denna varelsen finns ♡

Likes

Comments

Känns som om jag har varit jätte nere när man kollar på min blogg. Tycker synd om alla som har klickat in här, det är dock svårt att inte uttrycka sig på ett nedstämt sätt när det känns som världen har rasat samman. Har valt att uttrycka mig här istället för att skriva till personen som valt att jag inte duger. Har alltid haft svårt att öppna mig när det kommer till sånt här för har aldrig velat att folk ska se mig som "svag" vilket faktiskt på något sätt istället gjort mig svagare.

Är extremt tacksam för allt jag har i detta livet, för mig har inte de två sista åren varit så lätta då jag har gått igenom många olika saker. Har lärt mig att öppna munnen och prata om tuffa saker istället för att lossas som om allt är perfekt, vilket jag märker att många tycker är inspirerande. Har idag kommit långt på vägen till ett sunt liv, även om jag ibland har återfall. Redo att börja leva igen.

Va tacksam för allt du har för imorgon kanske du inte har det längre.

Likes

Comments

Vet inte vad det värsta är...
Att jag varken är det första eller sista han tänker på längre
ELLER
Att han är det jag tänker på hela tiden

Att förlora någon man verkligen älskar är inte lätt, speciellt inte när det är den enda personen man vill prata med när man är nere. Känslan av att inte betyda något för någon som betytt allt för en.

Han försvann som en vind
tårar föll från min kind
kvar fanns ingenting

Likes

Comments

Likes

Comments