July 16th 2017.

She believed she could so she did. 

One year ago I was in the middle of packing the last things, getting my hostfamily gifts and to just process the fact that I would leave everything I know in just 4 days. July 20th I would take my bags and leave Sweden for San Tan Valley, Arizona. It was bittersweet. I didn't know what was coming and I didn't know where i'd end up, all I knew was that I would make the best out of it and always stay true to myself. What I didn't know was that I would return as a changed person, as a girl with more experiences that anyone could have in a year, a girl that got a second family, a girl that met friends for life, and a girl who went to bed crying everytime she even thought about the fact that she one day would be leaving Arizona and the town that had such a huge part in her little heart.

This is a loveletter. To you. To all of you who had even the smallest part in my exchange year. This is a loveletter to all teachers (some of you changed my life) This is a loveletter to you, Ms Meadows, for making even the darkest day bright and always giving me new perspetives on life. This is a loveletter to you, Mr Shough for teaching me things I didn't know anyone could ever teach me. You inspired me every day and you are so important. This is a loveletter to you, Mandy, because as i'm writing this I realize how my year never would've been as great if I didn't have you as a mom. You are my rock and my superwoman. I love you so so so much and I am so thankful for you. This is a loveletter to you, Dakota, Kayden, Bostyn, Landon and Emmet - I love you as my own siblings and I would do anything in this world for you. Even if I sometimes closed my door when you wanted to play, even if I sometimes said that I was in a rush - but I actually just wanted to be left alone. Everything was out of love. And I hope that you one day when you're older will read this and then text me (or call me). This is a loveletter to you, Nate, for always being honest and always being there for me. This is a loveletter to the whole team around me: Hailey Stein and Dawn Brasch, but most importantly, Dawn and Wayne, my IEC's. Through hard and happy times, you were always there for me and guided me.

I believe that it's important to cry because it's over - but also to smile because it happened. I knew that this year would change me in to the deepest core of who I am and the values I have, but never ever in a million years could I imagine HOW it would change me. I pay attention to details now. I look deeper into the core of people, instead of just assume based on first impressions or looks. I always see the sunny side of everything and I ALWAYS ALWAYS ALWAYS aspire to be better than yesterday. I will never forget this year and the people I've met.

A special thank you to my mom who made this possible, my dad, my grandparents and the rest of my family for the endless support and love. Thank you to EF for being everything I needed.

Thank you for all the smiles.





Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments


... Möjligtvis!!

Funderar på att börja igen. Livet leker här på andra sidan jordklotet. Även fast vi här i Arizona fått erkänna oss besegrade och dra på oss boots och coats med ungefär 10 celsius är livet ändå rätt härligt. om 26 dagar kommer min älskade Wilma ända från Louisiana och hälsar på mig här i San Tan Valley, wohoooo!!

kramisen


Homecoming 2016

Likes

Comments

Äääääe hörni.

Är så besviken på mig själv. Jag önskar att jag bloggade varje dag, åtminstonde varannan. Jag önskar att jag jämt tog professionella bilder med min systemkamera, jag önskar att jag jämt checkade in och berättade om roliga saker. Jag önskar att jag i värsta fall kunde blogga en gång i veckan.

Men nepp. Mitt liv här inkluderar inte bloggandet på samma sätt som jag så önskar. Missförstå mig rätt. Bloggen är bara ett ångest moln på min klarblåa himmel just nu. Jag får så så så dåligt samvete varje dag när jag tänker på bloggen: Jag hade ju så stora planer för att vara den ultimata utbytesstudent-bloggen. Jag har insett att jag inte är det personen.

Detta år är det bästa som hänt mig på alla sätt och vis. Jag är så lycklig även fast det har blivit vardag. Jag är som gjord för detta och det känns bara som att det var menat för mig att åka hit. Jag har fått en sorts uppenbarelse, haha! Jag känner mig så självständig och stark på så många sätt. Som om att vad som helst som kastas mot mig kommer jag fixa galant, jag fixade ju det här.

Idag satt jag och pratade med mina älskade "Criminal Justice" partners, Josh och Kayden. På nått sätt kom vi in på bloggen och Kayden säger "Varför ska du slösa bort ens 15 minuter på något som du bara tycker är jobbigt. för andras skull? detta är ju ditt år och du ska bara göra det du vill göra" Det gav mig en tankeställare. Jag vill blogga, så mycket. men viljan att blogga kan inte ens mäta sig med viljan att vilja uppleva nya saker, om det så är att testa det nya glasstället eller åka bil och jaga sandstormen (det är faktiskt en grej här)

Jag är som en nyfödd bebis. Ni vet när de vill lära sig nya saker hela hela hela tiden. När de ligger vakna på natten för att de på något sätt är för nyfikna på livet och allt som kommer hända.

Jag vill mer än allt annat ha något att titta tillbaka på och minnas mitt år. Men vet ni, det kommer jag göra på så många sätt. Jag kommer titta på mina band på fotleden, jag kommer se alla mina 100 ärr från diverse olika skador (och skratta för att jag är så fruktansvärt klantig) jag kommer titta på bilder, videos, konversationer och jag kommer föralltid ha detta år i mitt minne, oavsett om det finns dokumenterat eller inte.

Min dröm var att ha en hel blogg med flera inlägg i veckan, men efter 2 veckors tänkande har jag accepterat att det inte kommer hända. Jag kommer säkert kika in här för att säga hej och hå, lägga upp bilder eller bara skriva av mig. När eller om vet jag inte.

Vet inte om jag ska säga tack för mig men lite så blir det väl. Halvt. dessa 8 veckor jag varit här har varit de bästa veckorna i mitt liv, om just du funderar på att åka på utbytesår så säger jag bara: ÅK. det var ungefär ett år sedan jag började fundera på att åka. Jag tvivlade och funderade. men det var det bästa beslutet i hela mitt liv. utan tvekan. Visst, mycket kan gå fel, men precis lika mycket (om inte mer) kommer gå rätt.


Kontakta mig:

Instagram: Melitzaniva

Snapchat: Melitzaniva

Amerikanskt nummer: (623) 201-9032

Adress: 1196 W. Vineyard Plains Dr. San Tan Valley, AZ 85142-3470 ( MARABOU mottages mer än gärna)






Likes

Comments

Kom till den bästa slutsatsen igår: livet här har blivit vardag. Det finns bra dagar, och så finns det dåliga dagar. Nu känner jag även att jag har kontroll över det. Jag mår jätte bra och känner att jag har fått den mest fantastiska starten på mitt utbytesår ❤️

Likes

Comments

Två dagar i följ har varit tunga. Riktigt tunga. En del saker har hänt som jag ej vill ta upp i bloggen eller med någon i Sverige för den delen, för att jag vill lära mig att hantera problem själv här, i USA. Igår var hemsk. Skolan kändes kämpig och mina vänner försökte ständigt göra mig på bättre humör - jag såg bara mörkt. Jag kom hem, sov, åt, försökte plugga, tackade nej till att gå ut med kompisar osv. Så fel.

Idag kände jag samma sak men istället för att tacka nej till att vara med vänner sa jag ja. Och Gud vilken skillnad, det hjälper så mycket. Jag, Quin och Jett gjorde sen sjukaste videon någonsin till Thrift Shop, med massa galna kläder, skor och pengar. Skrattade så jag grät. Underbara människor!

Nu ska jag sova och jag mår bra. Bättre än bra. Mitt liv här är underbart, det är det verkligen. Jag är så tacksam för allt jag får och stolt över mig själv. Tacksam över Quin som funnits här sen dag 1, systern jag aldrig fick. Tacksam för Lisa, min tyska utbytis som också funnits här sen dag 1. Alla sjuka, underbara, galna och unika människor jag får träffa varje dag.

En sak är säker: jag har blivit hopplöst förälskad i Arizona och i denna upplevelse.

Likes

Comments

Vart ska jag börja.

Förlåt för att jag inte bloggat. (Hör mammas röst i huvudet "du ska inte säga förlåt!") men vill göra det endå. Detta har varit den mest påfrestande veckan hittils. Allt har varit perfekt och bra, men jag har aldrig i 18 åriga liv känt sån här trötthet. Jag är som ett par utslitna skor. Eller så känns det iallafall.

Jag vill göra så mycket, träffa så mycket människor som möjligt, vara bäst i skolan osv. Denna vecka har allt bara krockat: när jag ska göra läxor vill mina vänner ut, när jag är ute så måste jag plugga osv. Skolan går jätte bra, har A i varenda ämne hittils (100%) och jag trivs så himla bra med mina ämnen och mina lärare. Det som brast denna vecka var min fot. Vet inte om jag berättat det men min fot har strulat när vi sprungit Cross Country. Och i Tisdags fick vi det svart på vitt - ingen löpning denna säsong för mig. Så himla tråkigt då jag älskar det.






Lite blandade bilder från veckan. Lisa är i Colorado vilket är så tråkigt.. Jag saknar henne otroligt mycket. Carli jobbar väldigt mycket så det blir mest jag och Quinie bear. Klagar ej!!! Bäst är hon.

Igår kväll åt vi alldeles för mycket glass på hennes trampolin utomhus. Vi låg på en filt och pratade om allt och inget. Plötsligt vaknar jag en timme senare och då har vi alltså somnat där ute. Det blåste ordentligt så vi la oss under filten och sov två timmar till. Värt.

Ville bara kika in och meddela att jag lever och mår bra. Kram

Likes

Comments

Igår när klockan ringde och skolan slutade åkte vi till en populär fastfood resturang här: In n Out! Så gott var det. Efter det åkte vi till Chandler Mall och shoppade kläder, det behövdes verkligen!! Modet här är så annorlunda och jag kunde aldrig kunnat förutspå vad för kläder jag skulle ta med mig. En sen kväll blev det med massa skratt och roligheter: som vanligt med dessa tjejer ❤️

Kom hem vid 11 och däckade. Vid 4 AM ringde klockan och det var dags för HIKING!! Så taggad. Det var jobbigare än vad jag trodde, men så värt när man kom till toppen. Sån sjuk känsla och man kände sig verkligen som "on top of the world"

Sedan åkte vi till världens bästa frukostställe IHOP och åt brunch. Bacon, ägg, omeletter, hash browns, crepes, pannkakor osv. Delicious!!

Nu ligger jag i sängen här hemma och ska sova. Är så trött.
Kram

Bästa ❤️

Likes

Comments

Skoldagen igår var bra. Känner äntligen att jag FATTAR. Helt underbar känsla. Efter skolan fick jag skjuts hem, åt mellis och skulle göra läxor.. Men, jag däckade I mina läxor, bokstavligt talat så vaknade jag med huvudet i Canterbury Tales. Skrattade högt för mig själv.

Sen kom Carli och Lisa och hämtade upp mig så åkte vi hem till Carli. Hemma där badade vi i timmar, spelade nått spel som gick ut på att en skulle simma runt blundandes och försöka kulla de andra. Man kunde skrika "Marco" och då skulle som andra skrika "Polo" för att man skulle få en aning om var i polen de befann sig.. Hur kul som helst.

Perfekt kväll! Nu sitter jag faktiskt på skolbussen påväg till skolan. Vi har latestart idag vilket innebär frukost på Dunkin' donuts. Ikväll ska jag och Mandy till Phoenix till ett shopping centrum och sen en bio förhandsvisning! "The light between oceans" en gråtfilm så har en gnutta ångest..

Kram!!

Okej jag AVSKYR fåglar. Ni kan tänka er mig när jag kliver in hos Carls och ser denna gigantiska fågel??? Man han var så fin!! Kunde massa konster och han är så smart!

Likes

Comments

Vaknade till jätte roliga nyheter! Svenska EF kontoret var väldigt imponerade över min första dag på deras snapchat, så de frågade om jag ville ha en vecka i höst med EF's world wide snap konto! Så himla kul :)

Så 25 september - 1 oktober kan ni se mig där!

Likes

Comments

Denna helg var fullproppad med roliga saker. I fredags var det ett avslut på spiritweek med ett skum party!! Sjukt skön musik, alldeles för mycket skum och förstörda skor. Men SÅ HIMLA KUL!!! Kom hem runt midnatt och duschade i ca hundra år för att få bort all skum och smuts.

I lördags var det upp tidigt för att åka till the lake med vänner!! Klockan 9 åkte vi med Taco Bell som matsäck (livets mat). Efter en lång biltur var vi framme och envis som jag är vägrade jag smörja in mig för att "jag aldrig bränner mig".. WELCOME TO ARIZONA!!! brände mig så fruktansvärt i hela ansiktet.

Där var vi hela dagen, hoppade från klippor och flöt runt på ringar. Perfekt dag.

Likes

Comments