Kan vi ännu en gång ta ett moment för hur fucked up vår värld är. Kan vi ännu en gång ta en titt på hur världen faktiskt ser ut. Ännu en gång på varför jag en gång skrev att jag drar dig som man över en kant, trots att du kanske är en av dem med respekt.

Jag går på Thailands gator. Jag och mina vänner svänger in på en gata, en gata som vi efter några minuters promenad aldrig vill tillbaka till. En gata som vi slumpmässigt valde. Där svenska gubbar står och pratar med 20 åriga tjejer, sen gå dem från baren hand i hand. Dessa tjejer är jämnåriga med mig. De säljer sig och män tar sig rätten till att köpa deras kroppar.

Vi sätter oss på en bar några gator bort. Ensamma befinner vi oss vid biljardbordet som är placerat vid ingången. Två äldre män, över 50 år, går förbi. De stannar upp, pekar på oss sex tjejer, viskar i varandras öron. En av dem vill gå in. Den andra, efter att ha snackat en stund med varandra, drar med sin kompis därifrån. Flera gånger går de förbi efter det.

I början av en trappa står vi, jag och mina två kompisar. Vi inväntar de andra. En man går ner för trappan och greppar snabbt tag om min kompis midja. Vem är du? Varför? Vem gav dig rätten att göra så?

Hey sexy can I take a picture of you?”

I ett gäng står fem män som springer efter med kameran, som försöker stoppa oss, trots ett Nej och noll visat intresse. Varför? Vem har gett dig rätten, trots ett ”nej” till att springa efter med en kamera? De andra fyra står och skrattar, vem är ni ens?

Ska du lämna klubben? Jag kan skydda dig!

Han greppar tag om axeln på vägen ut. En främmande människa som hoppas på ett Ja. Men det blir inget Ja, för vem fan är du?

Det jag ovan har berättat om är ett fåtal saker som kan hända på en kväll. Det är helt fucked up att man som kvinna ska bli sedd som ett objekt för män. Det är fucked up att man inte ska kunna gå på stan utan att någon ska skrika efter en eller röra vid ens kropp. Det är helt fucked up att män ännu inte förstår vart gränsen går.

Ja, jag drar fortfarande dig som man över en kant.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Livets liv! Klockan är 18.10 och jag befinner mig i Thailand. Kom hit tidigt i morse och har legat och solat hela dagen bortsett från storhandlat och packat upp resväskan. Håller även på att redigera en video med klipp från resan hit och hur vi bor. Vill aldrig härifrån, Så underbart.

Likes

Comments

Dags för en update? Kände för det. Hur mår jag? Otroligt bra.

Jag har börjat stänga ute sådant som tar min energi. Ångrar mig inte en sekund. Det handlar om att ge och ta. Får man inget tillbaka är det inte någon som man behöver fortsätta lägga ner energi på. Det har jag verkligen insett den senaste veckan. Har tröttnat. Så nu lägger jag energi på vänner jag vet ger tillbaka. ☀️ förmodligen otroligt värt.

Utöver det så hängde jag med två av mina närmsta kompisar från måndag till onsdags förra veckan. Vi fikade varje kväll haha. Så gosigt! Två av dem finaste och omtänksammaste tjejerna jag känner. I helgen spenderade jag ovanligt mycket tid på olika barer och krogar. Jag jobbade i lördags och följde med Vendela på fotboll i söndags. Hon har varit i London och kom hem i helgen. Har saknat henne och våra spontana mys- och filosoferande kvällar. Så hon fick stå ut med mig hela dagen och kvällen. Hihi.

Den här veckan bjuder på en hel del inlämningar, 3 jobbdagar, planeringsfika inför resan jag drar på nästa vecka och småfix. Ahhhhhh lovar att ni ska få se många bilder. LÄNGTAR

  • 108 Readers

Likes

Comments

Jag vill lägga mig i sängen, jag vill ha mitt tjocka duntäcke och min lurviga filt, jag vill ha mina tio kuddar runt mig. Jag vill aldrig gå upp. Snälla, låt mig ligga där. Jag vill inte röra mig.

Det var länge sen som jag befann mig här. Det var länge sen som jag kände denna känsla. Känslan av tomhet. Känslan av att inte veta något. Känslan av att inte ha kontroll. Men idag, då kände jag den igen.

Känslan ger mig panik. Känslan gör att det känns som att jag kommer gå sönder. Känslan gör mig rädd. Jag får panik i min egna kropp. Jag är så otroligt frustrerad. Jag greppar något för en sekund -en filt, en kudde, en handduk, vad som helst. Försöker klämma så hårt att paniken för en sekund lämnar kroppen. Men sen är den tillbaka.

Jag hatar känslan. Jag hatar att jag känner så här. Men det är okej. Det är okej att vara ledsen. Det är okej att inte må bra varje dag. Idag är en sån dag.


  • 178 Readers

Likes

Comments

Hon minns hur det tisslades, pratades och togs på flickor. Hon minns händerna på henne. Hon minns hur skratt gick genom klassrummet. Hur elaka killarna kunde vara. Alla vet hur det är i mellanstadiet. Alla vet vad som dagligen pågår. Alla tjejer vet hur det känns. Det var där det började för henne.

Han var inte okänd. Han var någon hon träffat tidigare. Det var en regnig mörk höstkväll i oktober år 2012, helt paralyserad låg hon i hans lilla pojkrum med mörkblåa väggar och på hans säng med svart överkast. Och med hans händer på hennes taniga kropp. Händer som tog sig rätten att röra vid henne trots det starka nej hon uttalat och hennes gester som visade tydligt på att det här inte var något hon gick med på. Hon kunde inte röra sig, inte ens sin mun. Hon är 14 år och några minuter senare försöker han dra ner hennes byxor, trots att han inte fått ett JA.

Det är år 2015 och hon vänder sig om och slår till mannen bakom henne. Han är inte den enda som hon slagit till ikväll. Hon befinner sig på en festival där män tagit sig rätten att placera sina händer på hennes kropp, mellan hennes ben. Hon är inte den enda som under samma kväll blev utsatt av dessa idioter till män.

Det är år 2016 och hon är rädd. Hon är ledsen. Hon sitter ensam i en svart soffa någonstans i Bromma. Hon har precis fått känna manshänder på hennes kropp när hon vaknat upp. Hon tog bort händerna, sekunden efter låg dem på henne igen. Hon skakar av ilska. En dag kan man kanske vakna upp i ett samhälle där rädslan inte längre finns. En dag kanske vuxna män kan bete sig som vuxna. En dag kanske de kan förstå vad som är rätt och fel. En dag kanske alla vi människor på jorden inte behöver vara rädda längre. En dag kanske vi slipper veta hur det känns från mellanstadiet. En dag behöver vi inte vara rädda längre för att någon ska ta sig rätten till min eller din kropp.

Hon i dessa korta berättelser är jag, Melissa Larsson. Och JA, jag är rädd för män efter vad jag varit med om.



11 mars 2016 från min instagram @Melissalarsson:

Vill bara säga att jag är så jävla trött, TRÖTT på att killar/män ska ta sig rätten att röra vid mig. VEM fan har gett er tillstånd? Vem fan är ni? Varför ska jag behöva vara rädd för varenda kille som är i närheten av mig? Rädd för att den personen inte har ett skvatt innanför skallbenet? och som när som helst kan ta sig rätten till att röra på mig? Jag talar om för er nu; ni killar som inte tänker på när ni är för på eller närgångna, desperata, ni som har en skev syn, inget vett, moral eller vuxna omkring er som lärt er något. Ni som inte fattar att det krävs ett TYDLIGT JÄVLA JA. Det krävs ett tydligt jävla JA. Kommer du för nära: JAG BACKAR. Jag blir skrämd. Äcklad. Vill springa. Kom inte nära om du inte har mitt hjärta i dina händer, vilket du inte har. Jag har fördomar, jag är paranoid. Jag tänker att du när som kan ta dig rätten att göra något mot min vilja. I'm sorry ni killar som har vett innanför skallbenet. Vissa har inte det och dessvärre så litar jag inte på någon. För man vet aldrig. De flesta tjejer är någon gång med om ett övergrepp, sa pappa när detta hände mig första gång var när jag var 14. Och det var tydligen inte sista gången heller.

MeToo

Likes

Comments

Jösses! Tiden går så otroligt fort. Helt sjukt.

Idag har det gått hela 500 dagar sen jag sprang ut med Veronica på Arlanda för att möta våra familjer efter 10 månader på andra sidan. Det känns som det var igår som vi satt på planet på väg hem och höll på att avlida av nervositet.

Jag träffade faktiskt Veronica i helgen. Vi firade hennes 18 årsdag. Och jag fyllde år i lördags, hela 19 höstrar. Jag fyllde nyss 13??? vart tusan sprang tiden iväg?

Hur har mitt liv varit sen jag kom hem? OJ! Ni har missat massor. Känner mig nästan elak som inte givit er en uppdate haha. Mycket hände när jag befann mig i USA. Jag förlorade en kompis som idag finns i himlen. Jag sa upp kontakten med en annan kompis under sommaren, någon som stod mig väldigt nära, men som tillslut, inte var värd min tid. Och jösses vad det gjorde ont i hjärtat att komma hem och inse att vardagen faktiskt mötte en på riktigt. För i USA kändes det som att livet i Sverige var på låssas.

Jag har träffat fantastiska människor. Jag har otroligt många som idag står mig nära. Något som jag älskar. Tack vare att jag började i 2an efter min resa. Älskar mina tjejer.

2an i gymnasiet var dock inte att leka med! Jag sov inte. Jag orkade inte längre stå upp. Jag blev yr runt människor och trött efter att ha gått en meter. Jag hade lust att lägga mig mitt på plattformen på Södra station och sova. Jag var så förstörd! Jag kraschade. Det tog ett bra tag innan jag insåg att jag på riktigt behövde ta det lugnt. Kanske var det när jag inte längre kunde äta utan att få kväljningar. Eller så var det när jag bröt ihop inför en lärare utan att ens veta varför.

När sommarlovet började så kunde jag andas ut för första gången på 8 månader. Vilken lycka! Men i augusti så slog ångesten till ännu en gång. Rädd för att jag skulle börja må som jag gjorde under 2an. Men fan vad jag är glad! Jag stressar ingenting och allt jag gör och alla ämnen jag har i skolan är roliga. Motivation delux.

För att inte nämna så har jag UF detta fantastiska år. Så jäkla PEPP! Inte nog med det så håller jag på att skriva en bok om psykisk ohälsa. Spelade även in en video på 12 min om två händelser som påverkat mig i mitt liv, är det kanske något som ni vill höra?

För att summera livet i Sverige dessa 500 dagar så har jag gråtit av glädje, samtidigt som jag många dagar låtit tårarna rinna ner över kinderna utan att veta varför. Jag har fått otroligt många fina människor in i mitt liv, samtidigt som jag gjort mig av med flera. Jag har jobbat på tre olika ställen under ett år, samlat på mig olika erfarenheter. Jag har besökt Bryssel och levt sambolivet med mina bästa kompisar. Jag har insett hur mycket en relation kan påverka en negativt, samtidigt som jag fått så otroligt mycket kärlek och har aldrig låtit en person få mitt hjärta så mycket som då. Men jag har också lärt mig att göra mig av det som finns runt omkring mig men som inte ger mig något. Trots att det ibland gör ont.

Jag har insett hur mycket jag vill ta mig ut i världen. Hur mycket jag vill förändra något. Jag har insett att jag är mer målmedveten och driven än vad jag tidigare trott.

Det har ändå varit 500 fantastiska dagar trots alla motgångar.

Likes

Comments

Nu är det endast 3 dagar kvar tills jag sitter på flyget påväg mot Washington DC. Där ska jag spendera två dagar med Explorius utbytesstudenter. På söndag morgon står jag på svensk mark. Galet. Inatt gick jag upp klockan 03, sa hejdå till min värdmamma och mina tre bästa kompisar som skulle med flyget till New York. Det var sista gången jag såg de innan jag åker hem. Ord går inte att beskriva känslan. Det känns inte som jag ska hem. Det känns som om jag ska se de igen om några dagar. Men det ska jag inte.

Har laddat upp mina bilder från kameran, skrivit ut mina biljetter, pratat med både pappa och mamma & packat. Ska packa det sista, ta en dusch och städa rummet. Sen ska Georgia hämta upp mig, ska bo där resten av min tid här i USA och hennes mamma ska ta mig till flygplatsen i Kansas City på torsdag. Ska dock hem till Claire på landet och sova över där inatt. Det har hon velat i flera månader men vi har inte fått det överstryket. Imorgon är planen att ha en tjejdag. Vi ska fixa naglarna, shoppa & äta på vårt gemensamma favvo ställe: Chipolte.


Ciaaaaoooo

Likes

Comments

​Min värdsyster & mina vänner tog studenten idag så vi har haft massa släktingar och vänner över hela dagen. Vi hade Root beer float serverat utomhus och tanken var att vi skulle hålla oss utomhus. Vädret såg inte så lovande ut för några dagar sen men lyckligtvis så höll sig vädret. Jag vet inte hur många som var här.. (typ tillräckligt många då min värdmamma inte ens märkte att jag åkte hem till mina kompisar för att gratta dem) och det var jätte trevligt. 

Graduation här i Kansas i sig är rätt annorlunda. Både från Sverige och från alla "high school"-filmer. Själva studenten tog exakt 43 min och bara 5 personer kastade upp sina "hattar" i luften (ni som sett "High School Musical" know what I mean). En (eller två) tårar har runnit ner över min kind, typ igår både i kyrkan och i bilen och i morse när jag var i kyrkan och sjöng med min ljuva sångröst (skämt o sido) rann tårarna ner över mina kinder. Jag är känslig delux right now, jag är så glad för alla mina vänner som tar studenten här i USA och ska vidare till college men samtidigt så inser jag att jag knappt har någon tid kvar här i USA. Men jag ska planera varenda sekund av mina 10 dagar som jag har kvar här i Kansas. Inga minuter eller sekunder ska slösas. Kram 

Likes

Comments

Idag är det exakt två veckor kvar tills jag står på flygplatsen i Kansas med mitt pass i handen. Är det inte helt otroligt hur året bara flugit förbi. Önskar att jag kunde stoppa tiden så jag hinner umgås med alla underbara människor jag lärt här i usa & hinna göra allt jag inte hunnit göra. Jag är på sätt och vis redo att komma hem, krama om alla nära & kära & göra massa roligt. Samtidigt som jag vet att jag aldrig kommer komma tillbaka till samma liv som jag lever här i usa och det gör mig ledsen.

Idag hade jag min sista track-meet. Jag tävlade i javelin för sista gången och jag hejade på alla mina vänner i alla deras tävlingar.
Har spenderat mycket tid i "the office" i skolan för att slippa vara på lektionerna. Sitter och pratar om sverige & får ett pass så jag inte räknas som sen till lektionen. Haha, sista veckan i skolan är så flummig (snarare jag som är flummig. Kan inte sitta still & springer och pratar med allt och alla). Ingenting räknas ju för mig, så jag vill ju spendera min tid på bästa sätt.
Förra helgen spenderade jag med georgias familj. Vi var ute och åt bbq & sedan sov jag över. Älskar hennes familj. Så snälla & omtänksamma. Min värdfamiljs utbytesstudent Lena (från tyskland) som de hade för 2 år sen kom hit förra helgen för att hälsa på. Sååå roligt! Vi är alltså 3 tjejer i samma rum. Nästan fler tjejer än killar i samma hus. Hon ska stanna här i 3 veckor vilket är hur kul som helst.

I morgon måste jag vara i skolan redan kl. 07.30 för senior-prank. Sen ska jag och mina vänner åka och shoppa. Och i helgen är det "Graduation" för många av mina vänner. Super spännande! Jag är taggad till max.

Ciao

Likes

Comments

I onsdags kväll begav vi oss till Iowa State. Vi övernattade hos min värdmammas syster och på torsdagen besökte vi Iowa State College. De har exakt 38 001 studenter & både skolan och campuset var enormt. Fick så mycket ångest, haha sista jag vill är att gå tillbaka till Svenska skolan. Urk. Men det var super kul att besöka Iowa state college och komma ifrån Kansas & se något nytt. Det var dock ingen stor skillnad från vart jag bor och området jag besökte i Iowa. Men jag älskar ju att se nya områden så det var spännande ändå.

Igår hade vi en överraskningsfest för en av mina närmsta vänner som fyllt 18. Det var lyckat & vi avslutade kvällen med en spontanbio och kom hem runt 02. Vi såg djungelboken i 3d och filmen var riktigt bra gjord. Fick flashbacks från barndomen och ville vara 7 igen haha.

Idag vaknade jag vid 9, åkte till kyrkan med familjen & efter åt vi buffé. Har städat mitt rum, tvättat kläder, städat köket och varit hemma hos Zach. Har precis tagit en dusch och sitter i soffan och tittar på Sons of anarchy. Snart sovdags huh. Insåg precis att klockan slagit midnatt.

Godnatt alla fina!

Likes

Comments