Efter Fraser Island hoppade jag på ännu en buss, denna gång mot Arlie beach. Punkten man utgår från för att hoppa på en båt och besöka östkustens vackraste plats. Whitehaven beach. WOW.

Jag spenderade två nätter på Atlantis Clipper, den så kallade partybåten. Vilket egentligen inte riktigt kändes som en bra match för mig. Men även om kvällens partylekar inte föll mig i smaken hade jag fantastiska dagar med snorkling och den absolut vackraste stranden. Låter en del bilder tala för sig själv. För jag blev mållös.

Sanden på Whitehaven beach är dessutom den finaste(renaste?) sanden du kan hitta. Om du blir påkommen med att ta sand därifrån kan du få sjuuuka böter, omkring 100 000 kr om jag inte missminner mig. Detta för stt sanden kommer från en vulkan, och därför skapas ingen ny, och det är endast NASA som har tillåtelse att ta sand därifrån. Fun fact.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Många säger att Fraser är det bästa på hela östkusten, och jag kan förstå varför. För oj vad det var fint! Men vad alla också säger att ens upplevelse beror ju fullständigt på vilket slags grupp man hamnar i, och min var tyvärr inte den bästa. På bilden ser vi ut att vara Happy family, men sanningen är att vi hade lite inbördes krig. 5/8 var tyskar, och resten av oss svenskar. Problemet var bara att det endast var tyska som pratades, så vi fick ingen sammanhållning under våra tre dagar när vi körde runt på ön. Vilket såklart var tråkigt, men det positiva var att man alltid var flera bilar som åkte i sällskap, så man kunde alltid prata med dom från andra bilar också.

Men förstå mig inte fel, tyskarna var trevliga när dom väl prata, vilket mestadels var på kvällarna när alkoholen(goon än en gång) åkte fram.

Men som sagt var det jättefint och de tre dagarna var härliga. Fraser får helt klart mycket väl godkänt, även om min tripp efter detta tar priset hittills. (Mer om det sen)

Nu, en del bilder från dagarna på fraser 21-23 Januari!

Vi körde fast i sanden nästan det första vi gjorde, fick gräva och putta oss ur situationen.

Vi lagade mat i utomhus köket om kvällarna, och om dagarna körde vi både på alldeles för mjuk sand och de guppigaste och ojämnaste "skogsvägar" du kan tänka dig. (Erkänner att jag absolut hade lite magknip i mellan åt. Speciellt när man fastnar i sanden precis vid vattnet när det börjar bli high tide)

Vi åkte till fina Lake Mckenzie och stötte på en liten miiiini skölpadda!

Vi åkte flera badställen, till exempel en där vattnet är så rent att man kan dricka det, jag gick bara igenom vattendraget dock. Besökte också så kallade Champagne pools, där slog vågorna rätt högt över klipporna och det såg så magiskt ut!

(Även om vissa, läs;bara killar, gick upp på klipporna trots mycket varningar om flera olyckor som hänt pågrund av att vågorna slår över och drar en av klipporna.)

Vi åkte ännu mer bil ( såklart) och vi klättrade upp för Indian head och hade en sån där fantastisk utsikt. Dör kan man verkligen inget annat än bara njuta och försöka ta in varje ögonblick. Lyckades även få syn på en haj där från toppen!

Fraser var underbart! Trots att vi sov i tält utan madrass, och jag använde endast min handduk som täcke, och en medtagen filt som kudde. Så mest på grund av "sängen" kände jag mig ganska klar med fraser efter två dagar, men två riktigt härliga dagar!

Likes

Comments

En och en halv vecka senare är jag tillbaka, nästan. Internet som funnits för användning efter Brisbane har verkligen varit under kritik. Försöker också att använda min egen data så lite som möjligt då jag inte har s mycket kvar som ska hålla under två veckor. Så det sparar jag helst till när jag behöver hjälp av gps för att hitta rätt, haha!

Men efter Brisbane har det verkligen gått i ett. Jag tog bussen vidare till Noosa där jag spenderade två nätter, verkade vara ett mysigt ställe med hann inte riktigt med att göra en ordentlig bedömning på bara den heldagen jag hade. Mötte iallafall upp Claire än en gång i Noosa, och vi hade en toppendag med promenad i nationalparken! Vi var på koala spaning så Claire skulle få se som första, och jag lyckades speja upp tre. Imponerande tyckte Claire, men om man hela livet har haft en pappa som fått en att speja efter djur från bilfönstret lär man sig nog att hålla ögonen öppna!

Vi promenerade i ca 5 km (tror jag det var) för att ta oss ett dopp i the fairy pools innan vi gick tillbaka och vilade på stranden med en varsin iskall slurpie.

Dagen därpå var det dags för min första tour längst östkusten, Everglades! Det var otroligt fint att paddla igenom the everglades, så lugnt och fridfullt. ( oftast, när det inte var stark motvind och bi kämpade för att inte åka bakåt) Det blev alltså en heldag av paddling och det njöt jag av! Så skönt att vars ute i naturen, det saknar man ändå när man spenderat tre månader i enbart städer. Så en mycket bra dag, förutom att jag blev väldigt irriterad på min paddlingskompis som la paddeln i knät när hon trodde att jag inte skulle märka. Hon var visst "trött", vilket jag absolut inte blev av att kämpa mot motvinden på egen hand :))

Efter övernattning i små stugor någonstans där ute i skogen bland ett trettiotal kängurus blev vi skjutsade i bil(kändes lyxigt!!) till Rainbow beach. Fraser Island stod på tur!

Likes

Comments

Staden som dom flesta sagt att man kan skippa helt. Vilket gjorde mig riktigt negativt inställd till Brisbane redan innan jag hoppade av bussen. & jag kan nog hålla med om att det inte är direkt ett bra ställe att stanna för att uppleva och ha en riktig semester känsla.

Men jag kan nog ändå säga att jag gillade Brisbane ändå. Centrum av staden tyckte jag var lite mysigt, allt fanns nära till hands och botanical garden precis i närheten. Jag tror absolut man skulle kunna trivas här. Varför jag inte skulle välja att bo här är dock för jag avgudar stränder och havet. Så jag skulle inte välja en stad längst östkusten som inte har det utan där man skulle få nöja sig med en konstgjord strand som är fullsmockad och mer en känsla av en lekplats för barnen. Men som sagt, staden var ändå mysig, men för att turista räcker det helt klart med en heldag!


Med det sagt är ryggan packad och klar även utcheckade men nu skamobilen sättas på laddning och vattenflaskan fyllas innan dags för dagens busstur till nästa stopp! 

Likes

Comments

Igår var verkligen inte min bästa dag så att säga. Jag förflyttade mig från surfers Paradise till Brisbane, inte mitt piggaste jag efter lördagens utekväll.

Kom fram till skitväder! Det regnade massor, så att det regnade in i hostlet till och med(kanske säger mer om hostlet än regnet dock) och jäklar vad det åskade ett tag. MEN till kvällen fick jag till ett möte jag väntat på i princip sen jag kom till Australien. Jag pratade med bästa vännerna! ALLIHOPA, på samma gång! Även om Tovster inte var närvarande under fotandet! Och det var helt underbart att få prata med på i ett par timmar, var som vilken snackarskit kväll som helst, bara det att vi ej satt brevid varandra. Efter tre månader var det på tiden att vi fick till ett samtal, och det var SÅ värt väntan och gjorde iallafall att min inte så bra dag slutade på topp!

Min dag idag blev dock mycket bättre, även bättre än jag själv förväntat mig. Jag började dagen lugnt på hostlet och gav mig inte iväg förens vid 12. Då tog jag en promenad till "street beach", stadens konstgjorda strand. Där låg jag i någon timme, inte alls så avslappnande som det är vi havet, men det funka! Strosade därefter vidare genom city botanical garden och vidare in mot centrum. Kikade i lite affärer och plötsligt träffade jag på Jaq, den 30 åriga kvinnan från Byron!

Så frågade om hon var pizza sugen och på så vis fick jag sällskap på min plan för att köpa pizza och äta i parken! Vi fick även våra rester uppätna av denna possum som vågade sig alldeles intill oss!!

Likes

Comments

Jag har en anteckning från 11 Januari, en jag skrev en kväll när jag låg och tänkte lite extra. Men någon tanke att jag skulle dela med mig av detta fanns inte. När jag gick tillbaka och läste det nu dock blir jag lite irriterad på mig själv. För det är så ofta jag bara tänker och inte säger. Speciellt när det gäller dom allra närmsta. Så nu publicerar jag min lilla dagboksanteckning, för ni ska kunna se er på någotvis från mitt perspektiv, och för att ni och alla andra ska veta hur lyckligt lottad jag är.


11 Januari
Tolv veckor av möjliga 52 är avklarade, nästan en fjärdedel. Jag har det verkligen toppen nu, om ni bara kan förstå känslan jag fått av bara denna enda vecka när jag faktiskt rest helt själv. Det är helt underbart.

Men utöver detta finns det något jag verkligen insett. Något som man tagit så föregivet när man är hemma att man knappt märker av det. Det är hur viktig min familj är för mig. Jag har alltid ansett att jag har en bra relation till min familj, men aldrig egentligen något speciellt. Jag har alltid vetat att jag har dom där oavsett, men jag tror aldrig jag riktigt insett hur viktigt det är. Även om jag alltid vetat att jag verkligen älskar min familj, att jag alltid vetat att dom är grundpelare i mitt liv så tror jag aldrig att jag riktigt har uppskattat det som man borde. Förens nu.

För jag har alltid vetat, men jag har aldrig varit så medveten om hur mycket jag älskar och vad min familj faktiskt betyder för mig förens nu. Det finns inga personer i hela världen som kan irritera mig så mycket som de fyra puckona, men inte heller någon som kan få mig att skratta och vara lycklig som dom kan heller. Jag kan se det så himla självklart nu när man har distans från det hela, och när man saknar dom som en galning.

Jag skulle aldrig någonsin erkänna det, men ÅH vad jag saknar pappas fåniga försök till att få oss att skratta. Hans otroligt oklara danssteg eller bara konstiga rörelsemönster från frukostbordet till att hämta kaffet. Eller grimaserna han alltid gör när han passerar köksfönstret. Jag saknar att sjunga polaren Per på hög nivå i bilen med honom. Jag saknar att kramarna innan han klappar till mig på ryggen för att han ska åka vidare till 101. Papsi, jag säger det alldeles för sällan, mer som aldrig, men jag älskar dig. Och jag saknar dig, och på alla sätt du mirakulöst får mig att le även när jag gör mitt bästa för att låta bli.

Mamma, dig beundrar jag. Varje gång jag hör att vi är lika på något vis kan jag inte låts bli att le, och känna mig hedrad. Du bär på en sån värme och kärlek. Och ett lugn som är omöjlig att inte bli smittad av. Och med ett hjärta av guld finns det ingen jag hellre skulle likna. Och varje gång jag själv märker små som stora saker som jag gör som påminner om dig känner jag mig varm inombords. Även om det gäller en sån vardaglig sak som att jag kollar datum som en tok för att få bästa möjliga varje gång jag handlar mat. Vad jag längtar efter en av våra mysiga kvällar i soffan med chips och dipp och en dålig svensk dokusåpa. Möjligtvis bonde söker fru. Jag saknar dig så mamsi.

På senaste tiden har uppmärksamheten mesta dels riktas mot det nyaste tillskottet. Din son, som är världens bästa lilla kille. Många gånger riktas mer uppmärksamhet till plutten och du kanske känner att du vissa gånger hamnat i bakgrunden. Och för det ber jag om ursäkt. För det är egentligen inte så. Du må vara lite bakom flötet ibland, och jag gör narr av dig kanske lite för ofta för det ibland. Men Rebecca, som jag ser upp till dig. Det har jag alltid gjort även om jag ibland visar en total motsats. Men du ska veta att du är med säkerhet den starkaste personen jag vet. Gång på gång har du mött motgång efter motgång. Men du har fortsatt att rest dig upp efter varje fall, och fortsatt framåt. Du har en styrka jag inte ens tror du själv är medveten om, men som jag har beundrat i flera år. Du är vår familjs Phoenixfågel. Och jag bara hoppas på att kunna ha en del av den styrkan när allt kommer omkring. Självklart saknar jag dig som en tok, min bästa stora syster, du är en tredjedel av mig själv och jag skulle aldrig kunna tänka mig, eller klara av, mitt liv utan dina knasigheter.

Ellinor, jag vet att jag många gånger genom åren har påpekat att "du borde ha flera vänner" och jag är ledsen för jag vet att det gjorde dig illa ibland. Speciellt när vi var mindre och jag hade den starkare rösten, var den utåtriktade och tillsynes den starka, medan du var den försiktiga, tysta hemma tjejen. Visst fick jag det att verka som om jag tyckte du borde vara mer som mig? Men sanningen är att jag innerst inne alltid avundas dig. Medan jag sprungit runt mellan kompisar med en mängd olika egenskaper, testat mig fram för att veta vem jag hör hemma med har du alltid känts som om du haft båda fötterna på jorden, alltid vetat vem du är. Även när du själv känt dig svag och osäker har jag alltid sett dig som den självsäkraste människan jag vet. För du har inte låtit någon ändra dig, även när din fåniga lillasyster försökte få dig att förstå hur tråkigt det är att vara hemma mesta av tiden avfärda du mig bara genom att säga att det inte alls är fallet utan att det var precis vad du tyckte om.

Jag hittar inte riktigt de rätta orden för att förklara hur jag tänker. Men du har alltid varit en hjälte i mina ögon. Någonstans mellan att jag vägra lämna din säng och nu blev du min allra bästa vän. Jag antar att vi alltid varit nära, men någonstans blev du den viktigaste jag har. Jag antar att den kom med dagen jag insåg att du faktiskt alltid varit den modiga av oss, även om du själv inte insett det. Jag saknar dig så det gör ont. Du är den sista tredjedelen av mig, sista biten som gör mig hel.

Så därför avslutar jag det hela med att säga tack till mamma och pappa för att jag fick dom bästa systrarna jag någonsin kunnat önska. Och för tack för att ni är mina föräldrar, jag kunde inte vara mer lycklig för det.

Likes

Comments

Efter att ha packat ihop ryggan i Byron hoppade jag på nästa buss som tog mig till...

SURFERS PARADISE!

Jag promenerade själv runt i staden någon timme när jag kom fram på torsdagens förmiddag. Tänkte nästan direkt att jag har hittat ett ställe jag kan tänka mig att stanna och jobba i. Gillar verkligen blandningen mellan en fin strand och en större stad.

När jag kom tillbaka till hostlet fick jag syn på Claire, så kul att man i princip har samma reseplan fast med lite tidsskillnaden i planeringen. Så jag slog mig iallafall mig ned brevid henne vid poolen där vi njöt hela eftermiddagen och avrundade med att laga middag och dricka lite vin innan vi drog oss tillbaka till rummet som vi insett att vi delade precis som i Byron! Lite roligt att vi blev roomies även denna gång.

Fredagen var ännu en pooldag för min del, Claire hann delta någon timme innan hon gav sig vidare för att ta sig vidare uppåt i landet. Jag blev inte ensam så länge dock utan träffade på ett annat välkänt ansikte, denna gång från surflägret!

Så under lördagen slog jag och Susan ihop våra planer och tog en promenad till stranden för att solan och bada. Till eftermiddagen hoppade vi i hostlets bubbelpool och hade svårt att ta oss därifrån. Varav vi blev kvar där i 4h innan vi tog oss ann dusch och kvällens middag.

Lördagen var också sista kvällen i surfers så vi avslutade vistelsen med utgång! Ett gäng tjejer vi träffade på under predrinks på hostlet, varav mer än hälften visst var svenskar. En riktigt rolig kväll, mindre roligt att gå upp och ta bussen vidare morgonen efter klockan 10.





Pros & cons?

+
hostlet! Bunk hette hostlet, och även om det var under reperation var det toppen! Poolarean var ju verkligen ett superplus, men även köket var stort och rymligt (och rent!) och rummen var toppen dåså faktiskt hade som ett eget utrymme, typ ett eget kryp in.

+ Fin strand! ( som alltid)

+ Bra partyställe

- Staden itself.
Som nämnt trodde jag att jag älskade stället just för att det har både stad och bra strand. Men surfers paradise visade sig inte ha så mycket att erbjuda förutom just fest.

- turistigt
Kändes som turisters/och aussies semester partyställe. Varav man gick förbi minst tre stånd som försökte sälja på en just deras pubcrawl för kvällen, eller ladiesnight eller vad som råkade vara kvällens fest.

tre dagar var bra, men det är nog inte staden jag skulle välja att bo i. Om jag inte ändrar mig helt och önskar fest varje kväll haha.

Likes

Comments

Efter 5 nätter i Byron Bay kan jag säga att jag verkligen håller med om vad jag hade hört innan. Vilket chill ställe alltså.

Här fanns det inga måsten, kändes som att alla tog dagen precis som det kom. Även de som jobbade där. Det är helt enkelt ett ställe utan stress.

Gick man ned till den fina stranden stod campervans uppradade med surfbrädorna på taket, precis så jag föreställt mig efter alla surffilmer man sett. Även om många av dessa bilar tillhörde backpackers var känslan detsamma.

Hostlet jag bodde på, The arts factory, trivdes jag också på. Även om det var som tidigare nämt ganska mycket hipster över det hela hade det den fortsatta känslan att det är "no worries". Och som jag uppskattade att ha en pool.

En annan lite rolig grej var att en australiensare, som jag absolut skulle kunna likna med en real life crocodile Dundee höll i några olika "aktiviteter" under dagarna. Vi gick med på en liten bushtuckerwalk runt hostlet, då han visade oss flera olika blommor man kan äta, hur man hittar vatten och navigerar sig i vildmarken. Jag kanske inte kommer ihåg så mycket, men det var ändå fascinerande och lyssna på all kunskap han satt på. Speciellt då han har spenderat ett par år i vildmarken, alltså helt utanför civilisationen. Avslutningsvis gjorde han upp en eld med en pinne.

Så, pros för Byron:
• Laid back- no worries- no stress!
• Här kan du verkligen koppla av
• Jag valde att inte göra någon tur någonstans, men möjlighet till små dagsturer finns för stt tex se Nimbin(Australiens motsvarighet till Amsterdam)
• Fin strand som inte var allt för mycket folk, och den var lång så du kan nog alltid hitta din egen plats.

Cons?
• En personlig minus för vistelsen blev att min tour för dolphin Kayaking blev inställd. Detta dock på grund av väder, så det har ju verkligen inte med Byron i sig att göra.
• Jag skulle nog antagligen bli lite uttråkad efter ett tag här då det inte är något stort ställe. Det är liksom inte en stad, men absolut inte en liten håla. Det finns allt du behöver där, men jag fick bara känslan av att jag inte skulle kunna bo där iallafall.

Men för ett stopp längst vägen var det helt fantastiskt och jag skulle gärna åka tillbaka igen!

Likes

Comments

Så igår när jag bytte rum träffade jag på ytligare än tjej som reste själv. Hon är närmare trettio och har vart på resande fot i 20 månader, och planerar på åtminstone ett år till. Hon berättade att hon hade hatat sitt jobb i England, så hon sa upp sig och gav sig ut i världen. Jag tycker det är så himla fantastiskt att möta så många människor med olika historier som man får ta del av. Och att få möta dessa människor som är x-antal år äldre än mig är både väldigt inspirerande men även väldigt lugnande. För jag blir påmind om att man har all makt att välja hur man lever sitt liv, och det finns ingen stress i att veta vad man vill göra sen, eller att man "måste" hem för studier.

Hur som helst så bjöd jag med henne till min och Claires plan för middag nere i stan. Vi hade fått en kupong för en gratis middag som vi tänkte utnyttja. Men som vi sa det, om det låter för bra för att bara sant så är det troligen det också. Den gratis "middagen" visade sig vara en gratis pizza slice, OM du köpte en dryck. Så vi vandrade vidare för att hitta något annat då inget med stället var särkilt lockande.

Vi slutade istället upp på ett ställe som hette The main street. Vi köpte en varsin burgare och det som lockade in oss från första början, ett glas prosecco för $5. Blev en riktigt trevlig kväll!

Likes

Comments

Så dagen startade väldigt tidigt. Måndag morgon och klockan 5 var vi i receptionen för att ta en buss upp till the Byrons light house för att se soluppgången. Tråkigt nog var det väldigt molnigt och det blev inte riktigt den fantastiska synen man hade tänkt sig. Men man kan ju inte alltid ha turen med sig. Men platsen i sig var väldigt fin!

Efter en liten nap när vi kom tillbaka till hostlet fick jag lov att checka ut för att byta rum senare under dagen. Hade nämligen bokning i två olika prisklasser för dessa dagar då det är väldigt fullbokat. Men dagen spenderade vi vid poolen, vilket var otroligt skönt, men så varmt. Luften stod helt stilla, inte en vindpust, så lämnar det med att säga att det var tur att poolen var nära till hands.

Som ni förstår har jag riktig härliga dagar, men jag har betalat mitt pris. Min rygg gör lite ont faktiskt. Ops.

Likes

Comments