View tracker

Psykisk Ohälsa är inget man ska se ner på eller tysta er. För att Psykisk Ohälsa har så många där ute men visar inte alltid det.
En psykisk ohälsa kan se olika ut. Men jag tänker berätta mina erfarenheter! Och början till det!


Hej, mitt namn är Melinda Angel Linn Christiansson. Jag är 19 år gammal och går fortfarande gymnasiet. Läser till frisör och är på mitt tredje året nu. När jag gick i 1an 2014 så var jag väldigt glad och sprallig tjej. Jag mådde inte dåligt och jag hade det hur bra som helst. 25/12-2014 så va jag med min pappa. Han sa så otrolig elak saker om min styvmamma och jag kände bara på mig att allt va bara skumt med honom. Men vi gick på bio och han va hur trevlig som helst. Jag fick också pengar av honom och han sa att han ska ge mig mer för att han kände väl dum över vad han har gjort mot mig tidigare, eller vad det nu va....

Jag åker hem och ha det så otroligt bra. 1-2 veckor efter jag har varit med pappa så ringer socialen min mamma. och frågar hur jag mår och hur jag har det hos min pappa och vad jag har för relation och allt med honom. Mamma säger som det är, att Melinda är inte där så mycket hon bestämmer själv. Så frågade dem om det fanns fler barn in i bilden och sa ja det är 2 så barn. Asså det va de ända jag tänkte på. 2 små barm som inte ens är 10 år gamla.
Och de skulle kolla upp och se vad som hände där och så. ja sedan hörde vi inget mer om det förens nästa år. ja i januari så ringer socialen min mamma igen! Hon berättar då att pappa har blivit tagen av polisen och barnen ska till en annan familj. Det ända jag tänkte på va att jag vill att de ska komma bort i från den miljön, ja det låte hemskt men sant. Känner att barnen hade haft det bättre hos en annan familj. Men jag håller tyst om detta för min pappa för kände inte för att skrika eller säga till han. Han får stå sitt kast!
9/2-2015 så ringer pappa mig och skäller ut mig. Han säger att allt är mitt fel och hur kunde jag och min familj kalla på polisen? Vi var dumma i huvudet och jag behöver verkligen inte vara med i hans familj längre. Jag finns inte längre där, så du kan dra åt helvete. Ehh, ja! Asså jag bröt ut av grät för jag va verkligen inte värd detta här! Hade inte gjort ett piss!!!
Min stora syster håller med pappa och skriver till mig att det allt va mitt fel! Här va jag 17 år gammal och stod där och fick skit!

Men jag bestämde mig för att leva och ändå fortsätta mitt liv som vanligt. Jag va ju van vid att bli sviken av min pappa. Han har gjort det så många gånger!
Jag fyllde 18 i april 2015 och jag åker till USA i 2 veckor. När jag kommer hem ifrån USA så började jag jobba på samma jobb som mamma. Mitt liv började gå verkligen ner åt där. Det va inget fel på jobbet eller så, utan jag började ligga och skaka och kunde inte se något och grät i ca 10-20 min. Jag förstod inte vad det va riktigt. Har aldrig hört tala som panikattacker. Så jag går ner till läkaren, han säger att jag har panikattacker. INGET MER gör han. Jag började får mina självmordstankar så va väldigt nära på att hoppa för tåget men min morbror räddade mig. Ringde mig precis när jag skulle hoppa.
Jag började ta väldigt mycket mediciner. Trycka i mig väldigt mycket för att det dämpade min ångest FÖR STUNDEN!
Bråkade väldigt mycket med min mamma och till slut gå vi till en familjebehandlare och pratar. & hon säger att jag har panikattacker och har självskadebeteende. Alla jag kände sa att jag måste söka hjälp på vårdcentralen och sånt. Men jag hade ingen ork och så gick jag i 1 år. Men i sommaras (2016) så gick jag ner till vårdcentralen och sa jag har svin ont i min mage och mår väldigt dåligt, har panikattacker och ångest. Men den jävla läkaren lyssnade inte på mig och sa "jajaja, jag ska skicka en remis till psykologen och sedan ta lite alvedon! " Efter 1 månad så ringer jag igen och säger att jag måste ha hjälp för jag mår inte bra. Och självklart så får jag prata med samma läkare IGEN så han säger att han ska skynda på remisen och skriver ut mer alvedon.
Till slut så fick jag nog, så jag gick till psykakuten i malmö och prata där och då får jag ångest dämpade tabletter. Blir väldigt trött av dem. Men de sa också att de skulle påskynda min remis till psykologen igen.
Den 13/8-2016 så trycker jag i mig en halv burk av mina knä tabletter som är starka! Och Andreas (Min pojkvän) ringer ambulansen och jag får åka in till akuten..
Där får jag dricka svart kål. Vet inte vad det va. Men det var väldigt strävt och var väldigt sandigt. Blir inlagd och får ligga med dropp. Doktorn kom dagen efter och prata med mig och det gjorde också psykologen så jag blir sjukskriven i 1 vecka ifrån jobbet och får fler tabletter mot min ångest och panikattacker. De skulle även skicka en remis till psykologen igen !
Får prata med en annan läkare på vårddentalen och hon ger mig andra tabletter och där börjar jag med 1 halv och sedan ökar jag efter varje månad för att jag ska bli av med min ångest och panikattacker. Det hjälper så det är så skönt!! Men man känner direkt när man har glömt 1 dag.
Men självklart jag kan må dåligt fastän jag gå på tabletter. Men det känns bättre iallafall. Så det är skönt!
Ja, jag har fått tid hos psykologen nu den 15/11 så det är skönt. jag kämpar mot min ångest dag för dag. Skolan är jobbig för mig för det är väldigt svårt att kämpa när man mår dåligt och visa framsteg i skolan när man väl försöker.



Detta här är början av min PSYKISK OHÄLSA! Och självklart så kan psykisk ohälsa se olika ut. Man behöver inte ha självmordstankar eller självskadebeteende, som jag då har. Men psykisk ohälsa ska man inte tysta ner. Det är lika viktigt som cancer eller någon annan sjukdom! Så om man mår dåligt så ska man våga söka hjälp!!


/Kram Melinda ❤















Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!


Nu känner man verkligen att vinter börja komma. Fick skrapa rutorna i morse på min bil. Ja det va inget jag kände för kl 7 på morgon. Just idag kunde jag heller inte ta tåget, skulle lämna Newbody saker till dem andra i klassen. Så bilen var full med massor med lådor, va inte så sugen på att trycka in dem i bilen kl 7 på morgonen. Men vafan ska man göra?

Hade en lektion idag 08.20-09.50 naturvetenskap. Jag läser ju då frisör så måste man läsa naturvetenskap. Ja roligt kan vi ju diskutera men måste göras. Sen underdagen så hände det inte så mycket och kommer inte göra det heller, blir bara att ta det lugn under en filt och dricka lite te och kanske plugga lite. Måste verkligen ta tag i mitt pluggande!! LYCKA TILL säger jag till mig själv!!


Hur jag mår nu för tiden är ju upp och ner. igår va en väldigt jobbig dag för mig och samma idag. Har så ont i kroppen för att det börjar bli kallt och jag har reumatism och sedan är det ju min förbenade jävla ångest.
Men jag kämpar på och verkligen ligger i !


/Kram Melinda❤







Likes

Comments

View tracker

Hej ! 


Idag så har jag haft studiedag och det va så otroligt skönt! Jag fick verkligen rensa ut mina tankar som jag går och bär på varje dag. 

Jag vaknade 08.30 och då kunde jag verkligen inte gå upp för att jag hade så mycket ångest och självklart så får jag panikattack !!!! ja, de som har varit med om panikattacker vet hur det är. DET ÄR HEMSKT!!!  Men efter 3 timmar efter panikattacken så får jag äntligen kraft och gå upp. Så jag tvättar mitt ansikte och tar min tabletter som jag ska och sedan sätter mig i bilen och kör. Varför jag satte mig i bilen och körde va för att rensa tankarna och jag handla lite gotta och körde ut till en sjö och bara tog det lugnt. 
Bestämmer träff med en kompis och hon fick mig att komma på andra tankar just för stunden. Sen åker jag runt i skurup och bara kör. 
Jag älskar att köra när jag mår skit och bara sitta i en bil när man mår dåligt är så underbart! 

Efter har kör runt i kanske 30 min så åkte jag hem. Nästa precis när jag kom hem så kommer mamma & Lilly också och vi lagar mat och bara myser. 

Just nu sitter jag och skriver och ta det lugnt och ska snart hoppa in i duschen för att imorgon är det skola 😊



/ Kram Melinda ❤











Likes

Comments

Hej!


Jag är en tjej som är 19år och fyller 20 i april. Är väldigt glad och sprallig oftast men jag lider av psykisk ohälsa. Har heller inte haft det lättaste uppväxten men jag står fortfrände på mina ben.

Men i min blogg så kommer det handla väldigt mycket om hur jag mår och självklart roliga saker också. Jag kommer berätta om min uppväxt och så mycket mer!! 😊



/ Kram Melinda ❤












Likes

Comments