På fredag väntas de vara klara. Mitt nya pass med rätt efternamn och lillans första! De öppnade kl 11 så vi åkte dit till öppning Lou och jag. Det var vi ju dock inte ensamma om. Parkeringen var full så jag fick ställa mig en bit bort, något jag inte riktigt planerat för i klädväg. Lilou hade bra kläder och en gosig filt men jag var däremot sämre klädd. Väl inne, några minuter över 11, tog vi nummerlappar och var nr 21 och 22. En lapp för varje person måste tas vare sig det är en vuxen eller ett litet barn. Till en början gick det bra, Lilou lekte i vagnen och var nöjd, men efter att tag så blev hon uttråkad. Jag mutade henne med nya leksaker och med rån, men sedan var även det tråkigt. Efter en timme var dem på nummer 12... Jag ville ju helst bara att någon vänlig själ skulle ge mig deras lapp med tanke på att jag hade en liten bebis, men det kunde jag ju drömma vidare om. Inte ens de som gick runt och kollade ifall någon hade några frågor gällande passen verkade bry sig om att jag hade världens mest uttråkade bebis som eventuellt skulle kunna göra livet surt för precis varenda människa där inne bara hon bestämde sig för det. Vi är väl helt enkelt för inrutade i våra kösystem i detta land.

Ett tag så hittade hon en kompis i en medelålders man som talade engelska. Han var tydligen det roligaste hon sett på länge! Han hade dock andra ärenden än att fixa pass så han var rätt snabbt in och ut igen och så vips var min uttråkade bebis tillbaka.

Efter en och en halv timme så var det äntligen vår tur! Då hade jag hunnit amma lillan på en superlåg liten puff (för varför skulle någon flytta sig från alla bekväma ställen att sitta på för min skull liksom, ja, är lite bitter) och hon var så trött så ögonen gick i kors i princip. Jag var helt färdig jag med vid det här laget och ville bara hem. Hur bilden blev behöver vi inte ens prata om. Men nu är det gjort i alla fall!! Har fortfarande stressen i halsgropen men tanken på att vi åker om 28 dagar gör denna förmiddag mer okej ✈️🏖☀️

 
Melanie

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag har det inte hänt mycket spännande. Inte för mig som har pluggat hela dagen i alla fall. Lilou och T har varit iväg på äventyr och kom hem med både nya pipar till hennes flaskor, en potta och sushi-lunch. Vårt lilla underverk är ju nämligen blöjfri nu! Helt fantastiskt, endast 6 månader gammal! Skämt åsido så läste jag att de med krånglig mage kan ha lättare att uträtta sina behov sittandes på potta och då en potta ändå kommer att behövas senare så fick den flytta in redan nu.

Igår firade vi lilla julafton hemma hos Thomas syster med familj. De hade fixat så fint med god mat och det är så kul att se Lilou med sina kusiner och att se hennes faster och farmors kärlek till henne. Det värmer verkligen ett mammahjärta så mycket när man ser att andra bryr sig så mycket om ens barn! Hon fick så många fina julklappar också. Bland annat en superfin haklapp får Elodie Details och supersöta pyjamasar.

Två uppgifter har jag fått gjorda idag och tänkte försöka hinna klämma in en imorgon innan träningen också. Är så kul att T inte ser det som barnvaktande att vara med Lilou (som jag hört och upplever att många pappor gör) utan de har verkligen roligt och mysigt ihop. Tror ni jag blev avundsjuk när jag hörde alla skratt från badrummet när T badade Lou och jag satt och skrev på en inlämningsuppgift eller? Lite lagom sådär.

Imorgon ska vi iväg och fixa nya pass till mig och Lilou! Jag ska få ett med rätt efternamn och hon sitt första. Med tanke på att jag ska göra mig i ordning med en bebis så får vi se hur jag kommer se ut på denna passbild, det blir en överraskning! Man vet aldrig hur mycket tid man får till att sminka sig och annat. Kanske hinner jag bara sminka ett öga? Det vore ju snyggt.

 
Melanie

Likes

Comments

Idag tog jag och Lou, tillsammans med Chris och lilla Elvira, en sväng till gymmet och körde cirkelträning. Så skönt! Det ligger verkligen något i ”fredagsfys innan fredagsmys”. Får eventuellt övertala henne att göra detta till en stående punkt i kalendern, hehe. Både lilla Lou och Elvira skötte sig exemplariskt medan vi tränade, trodde aldrig att det skulle gå så bra! Sista stationerna fick jag förvisso köra tillsammans med Lilou men det var tredje varvet. Att göra armhävningar och pussa på hennes fötter när jag gick ner var en hit, likaså att göra knäböj med henne i famnen. Good to know!

Jag är nere på min inskrivningsvikt nu, men då jag redan hade gått upp ca 2 kg vid inskrivningen så vill jag gärna ned lite till. Mest av allt vill jag dock bli starkare! Det är ingen barnlek för ryggen att bära bebis och en del muskelmassa gick ju definitivt förlorad under graviditeten. Men jag jobbar på det, sakta (ev väldigt sakta) men säkert!

Inatt var en sååå bra natt!! Vågar man ens skriva det här? Eller kommer jag jinxa kommande natt då? Kanske har vi äntligen kommit ur den där tuffa perioden på riktigt nu. Hoppas, hoppas! Hon har också sovit väldigt mycket idag, vet inte ens vad jag ska göra med all tid? Hade behövt detta sovmaraton igår när jag själv inte var på topp men nu tar hon ju inte emot önskemål så, haha.

Imorgon ska vi fira lilla julafton med Thomas släkt. Ska bli så mysigt! För en julälskare som mig så kan det ju inte bli för många jular 🎄

 
Melanie

Likes

Comments

Idag var inte heller på topp så vi har myst inne mest hela dagen förutom en liten sväng med bilen. Känner mig så dålig när jag inte orkar gå ut och gå, som att jag är skyldig henne frisk luft och miljöombyte varje dag. Förhoppningsvis så klarar hon sig någon dag utan promenad.

Här inne har jag pysslat lite med vår bar cart. Heter dryckesvagn på svenska va? Eller serveringsvagn? Nej? Hur som helst så ville jag inte ha en massa sprit på den då jag inte tycker att det riktigt går i linje med en bebis som snart klättrar på allt (eller vår livsstil) så jag gjorde den till en coffee bar!

Är fortfarande lite fix kvar men är ändå nöjd hittills. Kaffe dricker vi i mängder och nu slipper kapselmaskinen trängas med moccamastern.

Lilou har nu sen ett tag börjat dela med sig. Det är det gulligaste som finns! Hittills är det mest nappen som delas, men även leksaker ibland. Nappen stoppar hon in i ens mun och tar sedan tillbaka den för att göra om det igen, mycket underhållande! Haha. Hennes andra tand har även den kommit upp nu, så nu ser man de två små risgrynen i underkäken. Kommer ju vara så charmigt sen när hon drar av sina smil och två små gaddar tittar fram!

Igår skulle jag tagit fram en stek som vi sen skulle göra i helgen, jag såg dock idag att det var oxfilé jag plockat fram. Vi har köpt en massa kött och köttfärs direkt från en ekologisk gård och har hela frysen full med massa gott kött. En del av det måste jag nog googla på vad man gör med dock, haha. Då det är den största oxfilén jag skådat så äter vi lite av den idag och lite i helgen. Lyxtorsdag med andra ord! När jag skar upp oxfilén så blev det lite småbitar ”över” som jag sedan gjorde barnmat till Lou på, så även hon får lite lyx. Eftersom att hon inte får annat än ersättning och bröstmjölk på em/kvällen så får det dock bli lunch imorgon för henne. Hon fick smaka lite när det var klart och det gick hem direkt. Så kul att även min mat tycks om!

Vi försöker nu att införa lite matrutiner igen. På morgonen blir det just nu pyttelite gröt med hemgjord päronpuré + ersättning och sen en smakportion mat till lunch + ersättning el amning. Vi hjälper hennes mage på traven också med bla vatten och lite katrinplommon. Hoppas såå att det ska gå bra med hennes mage den här gången!

 
Melanie

Likes

Comments

Jag är inte sen med att erkänna att jag var livrädd för vad ett barn skulle kunna göra med vår relation. Graviditeten är en (iaf om man mår bra) underbar tid med massa längtan och kärlek och jag var rädd att verkligheten sen skulle komma lite som en smäll. Skulle mindre sömn förvandla oss till monster som tjafsar om minsta lilla? Man har ju hört om förhållanden som knappt tagit sig igenom småbarnstiden, eller som till och med tagit slut.

Så kom hon, denna underbara lilla människa. I början sov hon så mycket att man nästan hann bli uttråkad och allt var bara en dans på röda rosor. På senare tid har det dock blivit betydligt mindre sömn. Vi verkar nu vara påväg mot bättre nätter (känns som att jag jinxar det varenda gång jag säger det!) men det har varit tufft den senaste månaden. Var det då här som vi skulle gått från att vara ett team till två zombies med kort stubin? Det är lite som att jag väntar på en smäll som inte kommer.

Så till er som är rädda för vad som kommer hända med er parrelation när ett litet liv kommer till världen, var inte det! Visst saknar vi att inte på samma sätt ha lika mycket tid bara vi, men så ska det kännas om man är kär, och att vi har en dotter ihop är det bästa plåstret man kan sätta på de såren.

Prata om allt, så finns det inget att tjafsa om och berätta om hur du själv känner istället för att påpeka vad du tycker att din partner gör fel. Klart att vi inte är felfria eller har alla svar, men vi känner varandra väldigt bra efter alla dessa år. När jag inte hittar bilnyckeln och stressat frågar Thomas vart han lagt den (är expert på att beskylla honom för att städa bort saker) så skrattar han bara numera. Vi vet båda två att det nästan bara är jag som kör jeepen och det lättar upp stämningen med lite mer skratt i vardagen än ett surt ”du hade den sist” till svar, till exempel. Man får helt enkelt välja sina strider och vi väljer att kämpa sida vid sida istället för emot varandra.

Summan av kardemumman! Det blir nog vad man gör det till, men det är definitivt dumt att gå runt och vara rädd i onödan.



 
Melanie

Likes

Comments

Igår var vi iväg till Babyworld redan vid öppning. Var full av energi och så redo för en ny dag. Vi köpte feedern som jag visade upp lite i ett tidigare inlägg, det är som en tygnapp som man kan fylla med diverse frukt och bär som hon sedan kan smaska i sig utan risk för kvävning. Sen så köpte vi en kylbar teether och en superfin badblöja från Lindberg.

Efter en sväng hemma så gav vi oss ut på långpromenad med Chris och Elvira. Nästan precis 2h kom vi upp i, inte illa alls! Var så skönt ute.

Idag är vi mindre pigga här hemma. Jag vaknade upp förkyld med allt från halsont till hosta.. Lilou verkar tack och lov inte så sjuk men även hon har hostat lite och är lite snorig. Så dagens superspännande planer tillsammans med tvillingarna Wiker fick ställas in och efter paketinslagningen så vilar vi nu upp oss i soffan. Lilou genom att sova och jag genom att dricka kaffe och blogga.

Dagens ”lucka” i min ena kalender. Att få små paket varje dag till jul är verkligen roligt! Känner mig som ett barn igen varje morgon.

Jag har jättesvårt att få den nya gloria-ljusstaken att passa in. Såg den som något designmirakel som skulle förvandla allt runtom den till guld, men riktigt så blev det inte.. Lucky for me så är min svägerska ett inredningsgeni. Får slänga iväg en bild till henne med texten ”help me” haha.

Idag blir det alltså till att kurera oss här hemma så hoppas vi på bättre tider imorgon ❣️

 
Melanie

Likes

Comments

Igårkväll fick jag hjälp att klä granen och idag fick jag hjälp med att slå in paket. Hon är bra på mycket den här lilla julenissen!

Hjälper/stjälper, det är väl inte så noga? Hehe

 
Melanie

Likes

Comments

Jag började ju delamma här för ett tag sedan, men det har den här separationsfasen satt stopp för så nu helammar jag igen i princip. Flaska går dock fortfarande bra när vi är iväg eller när Thomas ger. Har egentligen inte så bråttom fram så ser det inte som något stort ”misslyckande” utan tar det för vad det är, är trots allt mysigt att amma!

Då gröten tjorvade så mycket med lillans mage så börjar vi nu lite smått med vanlig mat främst och kommer att smyga fram med gröten. Idag gjorde jag potatis- och morotspuré och så har jag hittat superbra recept med bl.a torsk och kyckling. Ska bli kul att testa! Eftersom att gröten är så bra då den är järnberikad så ska jag även göra aprikospuré som kan bidra med lite extra järn innan vi är på banan med gröten igen. Har också fått tips om att bre lite leverpastej på rån för att tillgodose hennes järn-behov.

Den främsta anledningen till att jag vill göra egen barnmat, förutom att jag vet exakt vad som är i, är att vi fortfarande är inne på smakportioner. Det är så onödigt att slänga en massa mat för att de efter öppning bara håller ett dygn i kylskåp. Då gör jag hellre små portioner i lagom storlek så att inget behöver slängas. Potatis- och morotspurén jag gjorde idag gick hem hos Lilou, och likaså att få clementin i hennes nya feeder!

Typiskt mig att välja den grön/blå feedern över den rosa/lila? Hehe. För övrigt så tråkigt att det alltid endast är de alternativen som finns.

 
Melanie

Likes

Comments

Förra året så hade vi ingen julbelysning ute. Vi hade en grankrans, men det var väl det. I år så har vi piffat upp utsidan lite mer med lyktor, ljusslingor och annat. Här är vår spaljé mellan hus och garage som nu fått en gran-ljusslinga. Så mysigt att komma hem när det ser ut såhär!
I bakgrunden skymtar vår altan med spottar, de ökar myskänslan året om.

 
Melanie

Likes

Comments