Denna nya trevliga funktion som Facebook som kallas Memories som visar va man har varit med om slutar med nostalgi men kan sluta i tårar. Det var vad som hände idag. Jag fick en notis om att jag hade minnen från idag för ett år sedan. Dessa bilder som visades gjorde så att jag började storgråta. Det var bilder från min sista dag i Michigan.

Nu den 16e juni har det gått ett helt år sedan jag lämnade mitt hem i Fremont. Det hem jag under ett år kämpat och njutit av att bygga upp, för att nu lämna och aldring mer återvända till. Visst kan jag komma och hälsa på, som alla säger, men saker är just den att det inte kommer att vara samma sak. Jag komme inte bo på samma ställe, jag kommer inte gå i samma skola, jag kommer inte träna samma sporter med samma människor och jag kommer inte heller känna att jag är en av dem på samma sätt. På något sätt känns det just nu som om jag kommer att vara en turist när jag återvänder dit för att hälsa på. Sanningen är den att jag saknar det så dödligt mycket att det inte kan gå mer än en dag uten att jag tänker på att få komma tillbaka och uppleva allt om igen.

Denna dagen ett år senare har jag suttit och gråtit slut på alla tårar jag har och lite fler för att jag vill uppleva det igen. Träffa alla människor, besöka alla platser, gå på promenader fram och tillbaka mellan alla kvarter, springa från lektion till lektion på 5 minuter, träna i idrottssalarna, brottas på mattorna, känna vinden medan jag sprintar på rundbanan och bara göra allt om och om igen. Men jag gråter för att jag vet att jag inte kommer kunna göra det ingen, inte på samma sätt.

Visst är det så att jag vet att jag skall uppskatta att det hänt, att jag har fått chansen att vara med om det, att jag har fått träffa alla underbara människor och att jag har fått leva i United States under ett år men detta gör det inte mindre tungt. Jag ÄR glad och jag ÄR tacksam men jag är samtidigt helt förkrossad och vrider mig av längtan. Det är svårt att verkligen förstå vad det är jag menar om man aldrig varit med om det. Det är som när man mister det man älskar mest, när man ente vet var man skall ta vägen eller hur man egentligen skall känna.

Jag saknat allt och alla så otroligt mycket och jag älskar att de fortfarande finns där för mig och att de fortfarande finns kvar där ute. Det ger hopp och jag kommer att komma tillbaka trots att allt inte kommer att vare detsamma kommer jag att vara tacksam över att jag kan.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Som jag nämnt tidigare har jag tränat brottning här imon skolan. Den sesongen är dock över nu och jag fick mitt 'varsity letter'. Det stoppade minsann inte mig, jag började en klubb utanför skolan kallad MYWA (michigan youth wrestling association.) Några helger sedan var det ett tournament i vår skola och jag lyckade sa andra plats. Sedan var det dags för regionals, vilket är som en uttagning för vilka som går till the state championship. Den dagen gick den med och jag slutade med en 2ndra plats där med och kvalificerade för all state championship. Det slutade dock med att jag inte gjorde den mot pojkar då det fanns en all girl state championships. I vilken jag slutade med att delta i istället då jag inte kunde göra båda.

Att tjejer brottas är inte lika stort som pojk brottning men det var över 200 tjejer i olika klasser i tournament. Jag behövde Brottas med 4 andra tjejer i min viktklass. Min första match förlorade jag mot en tjej med 3-5 poäng. Hon både vägde mer och hade brottats under minst 4 år tidigare så lite okej är det ändå. De andra 3 tjejerna pinnade jag ner och tog med det 2ndra plats. Jag fick en fin medalj OCH en jättecool singlet (vilket är uniformen man brottas i.)

Jag är vekligen otroligt tacksam över att jag fått denna chansen och över att jag bestämde mig för att börja brottas. Det har varit en fantastisk lärorik erfarenhet och otrolig upplevelse.

​Jag och mina 2 brottar kompisar som också brottades i all girls state championships. Till höger har vi Kaylee som tog 3dje plats och till höger har vi Haley, som brottades i samma viktklass som mig, och tog 4rde plats.

Jag och min bror. Han tog tredje plats av pojkarna i sin viktklass.

bilder på alla tjejer i tournament.

Dem två bilderna där jag håller brottaren till mattan kallas 'pin'. Den nedersta höll domaren upp min hand för vinst.

lite taktiksnack med domaren.

Detta är vad som kallas 'a bracket'. Den berättar vem man brottas mot och ven som van och hur snabbt eller med hur många poäng.

Likes

Comments

Som jag kanske har nämnt har jag börjat brottas som vintersesongsport. Jag och min norska vän Stine och 2 andra amerikanska tjejer började i skolans high school wrestling team. Sedan sesongen började i december har vi haft 2,5 timmars träning varje dag efter skolan och ytterligare meets(tävlingar) varje onsdag och lördagar. så varje onsdag måste man ha något lite finare på sig i skolan, som en klänning eller kostym. Efter skolan slutar eller lite innan tar vi en skolbuss till en annan skola och brottas i två dueller mot 2 andra skolor i varje viktklass teamet har. Vanligtvis är vi hemma runt 10 tiden. På lördagar är det oftast individuella matcher som inte beror på teamet alls, vilket på ett sätt är skönt för då förstör man inte för teamet utan bara sig själv.

Så i lördags var alltså min första vinst genom pin. Vilket var väldigt skönt, så jag åtminstonde vann en gång under min wrestling karriär.Det återstår att se om något mer händer under dessa 2 sista veckorna. Man kan alltid hoppas på det bästa.

Likes

Comments

I lördags gjorde vi huset till en liten mionionbakstuga för idag firar vi min lillebror som ska bli 5 på tisdag. Då är det alltså så att han älskar de små gula figurerna med hängselbyxor, dem så kallade minionerna. På förmiddagen åkte vi rill vår kära walmart och handlade saker som behövdes för ett minion födelsedagskalas. Sen åkte vi då hem och började vår små minionkreationer. Vi bakade muffins och dekorerade dem som minioner. Lika så gjorde vi med enorma marshmallows som vi doppade i gul choklad och ritade på små "söta" ansikten.

Idag kommer mormor, farmor & farfar, gammelmormor&gammelfarfar, aunt Sarah och aunt boob och massa andra. Corbin är så otroligt glad över att bli 5. För då kan han minsann börja skolan han med, precis som sin storebror.

Han fick en massa minionfigurer och en pruttpistol som de har sprungit tungt ock skutt ally och alla med. Han fick också walkietalkies som de har stått och ropat på varandra igenom från varsin sida av huset med.

Likes

Comments

shoppingshoppingshopping, rearearea! som det ska vara. Idag kom min kompis och hennes mamma och hämtade upp mig kl. 8.30 för att åka och göra lite black friday shopping. SÅÅ MYCKET JULPRYLAR! JAG ÄLSKAR DET!!! jag åkte för att hitta skor och jeans... jag köpte inget av det men lyckades komma hem med en del andra grejer. vi åt lunch på olive garden och återupptog vår shopping fram till lite över 19.00.

Likes

Comments