Header
View tracker

Tankar

Jag utesluter inte 80 och 00 - talen ur detta (eller någon annan som kan relatera) men jag kan själv relatera till att vara född på 90 talet, så jag utgår från det.


Tidigare i veckan fick jag höra en medelålders kvinna säga ”Jag tycker det är så kul att folk i din ålder lägger ut roliga bilder på varandra på facebook när någon fyller år, jag älskar din generation. Ni är så roliga.” Och först skrattade jag bara med henne, men sen slog det mig att det var en av de första komplimangerna jag hört som varit riktad till min generation. När jag insåg det blev jag konfunderad. Jag som tycker att generationen 90-talet till stor del är en helt fantastisk generation så varför är det så sällan jag hör positiva kommentarer om oss?


Jag menar, det går inte lång tid mellan gångerna man får höra om hur lata dagens ungdomar är, hur mycket tid ungdomarna spenderar framför sina skärmar, hur uppkäftiga och ifrågasättande tonåringarna idag är, och så rullar det på. Och när folk kommer på att jag tillhör generationen dom pratar om vill dom alltid poängtera att jag inte är inkluderad i deras generalisering, så vem är det du inkluderar undrar jag?


Ni ska få höra min version av det hela.


Till de som påstår att dagens ungdomar är lata och menar att skolan idag är för slapp, ”Man ska minsann inte ha massa datorer och hjälpmedel. Det ska skrivas för hand och pluggas multiplikationstabeller och ekvationer.” - Vill ni ha ett Sverige som inte hänger med i utvecklingen, och stanna på 1900 talets teknologi medan övriga länder utvecklas med tiden? Likt som att teknologin utvecklas, så utvecklas skolan och idag är det väl på tiden att vi börjar snacka mer om hur man driver ett demokratiskt samhälle, kunna diskutera frågor som rör oss och vår framtid för att få ett så välfungerande samhälle som möjligt.


Diskutera etik och moral med varandra och försöka förstå olika synsätt på vad som händer i olika delar av världen, och vad man kan göra för att hjälpa. Världen är på många sätt så mycket mindre idag, mot bara för 50 år sedan, tack vare internet. Då är det väl hur bra som helst om ungdomar lär sig rätt, fel och vilka möjligheter man har att påverka omvärlden, och sitt eget liv? Jag fattar att man behöver kunna skriva, räkna och sånt där med, men vad har jag för nytta av att lära mig differentialekvationer på gymnasiet om jag vill jobba som journalist, undersköterska, författare, svenskalärare..? Dom som kommer ha nytta av det lär sig det på universitetet. Oroa dig inte vi kommer ha läkare och ingenjörer ändå.


Att skriva en utförlig och nyanserad uppsats idag, vilket krävs för att få högsta betyg, eller lära sig två språk utöver svenska är på många sätt både mer tidskrävande, inte lika konkret och svårare än att sitta och nöta in ord eller mattetal. För att inte prata om att skriva och utföra ett gymnasiearbete, eller ett uf-företag. Detta leder också till att folk i min ålder är vana att diskutera lätta, som djupa ämnen för att vidga sina sätt att tänka, och det är en vardagssak, inget märkvärdigt. Folk som inte är vana vid det ser en inledd diskussion mer som ett påhopp och väljer att försöka komma ut diskussionen så fort som möjligt, vägrar ändra åsikt och förstå andras synsätt.


Jag fattar att det var andra tider förr, liksom att jag fattar att mina barn inte kommer växa upp med samma förutsättningar som jag gjort. Och det vill jag inte heller.


Här kommer även det med skärmtid in. Vissa tror att man blir knäpp av att titta på en dator eller telefon för mycket. Men jag har lärt mig att det trodde dåvarande medelåldern om serietidningarna när de kom också, för det var ju ingen riktig litteratur. Folk är alltid ifrågasättande till nya saker, och det är väl vettigt, men vi borde vara ifrågasättande på ett positivare sätt. Allt nytt är en del av utvecklingen framåt, på ett eller annat sätt.


Generationen 80-90-00 är en generation som vågar fråga när man undrar något, vågar ifrågasätta om man tycker något är fel. Vi diskuterar djupa frågor som politik, rasism, feminism, pengar, resurser och massa annat. Eller bara om vi föredrar latte, espresso eller cappuccino. Det är den jargongen vi har mot varandra och hur bra vore det inte med ett land där folk är öppna för att förstå varandras åsikter och vågar ta reda på det man undrar? Vi är en drivande generation där många har höga ambitioner.


Vi är inte lata, men det är inte 1960 längre, och vi sjunger inte psalmer i skolan, vi måste inte ha skolavslutning i kyrkan, och vi måste inte gå till skolan och inte lära oss all världens olika matte-regler. Vi kan knappa in ett mattetal på telefonen och få fram svaret, och därför kan vi istället lägga tid på att känna moral, etik och öppna våra hjärnor på ett annat sätt. Det är ju asbra att utnyttja det!


Så känner du igen dig i att du brukar tycka att dagens ungdomar är uppkäftiga eller lata, försök att istället se det som att vi har gått i en annan skola än dig, och lärt oss andra saker. Vi gillar att diskutera och vi är öppna för att höra vin version också. Man måste för den sakens skulle inte hålla med varann till punkt och pricka men att höra hur någon annan tänker kan vidga ens tankesätt och ens sätt att se på saker.



Och det är klart att det alltid finns ungdomar som inte är som jag beskriver. Det finns även folk i övre medelåldern som inte tänker så om dagens ungdomar med.


Så om du har någon annan tanke om det jag skrivit här så är du välkommen att skriva till mig så kanske jag kan förstå hur du tänker med!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Au Pair, Australien

Jag tänkte att det kunde vara dags för mig att berätta lite om hur jag lever här i Australien och berätta vad det är jag faktiskt gör här!

FAMILJEN:

Jag bor med en familj bestående av mamma Sasha, pappa Dave, Heidi 5år och Daisy 3år. Samt labradoren Sandy, och katten Robbie rainbow. Underbara allihop verkligen. Så lättsamma föräldrar och underbara flickor! Katten är bra för att bli av med min kattskräck och jag måste säga att vi kommer riktigt bra överens. Vi kelar ofta i soffan på kvällarna, trodde aldrig att jag ens skulle klappa en katt typ! Sandy strosar omkring ute hela dagarna ihop med grannhunden Billy, både på våran trädgård, och grannarnas. Snacka om gött liv för en hund. 

BOENDE:

Vi bor för tillfället i en villa i Mount Eliza. Mount Eliza är en liten stad eller samhälle med ca 20 000 invånare ca 45min bilfärd, eller 1h med tåg från Melbourne. Men hela vägen är bebodd så det är en sträcka med flera olika samhällen. Mt Eliza ligger på Mornington peninsula vilket är en halvö med massa fina stränder, mysiga samhällen och underbar natur. Om bara 12 dagar flyttar vi dock till ett nytt hus, precis vid havet denna gången, men fortfarande i Mount Eliza.

BETALNING OCH JOBB:

Jag hjälper familjen med barnen när dom behöver mig. Drop-ofs, pick-ups, hela dagar ibland, kvällar ibland, lite tvätt och disk osv.. Man kan säga att jag är en extra vuxen i hushållet. Totalt jobbar jag ca 35h i veckan!

Jag får boende, mat, bil och telefon (det kan se lite olika ut beroende på vilken familj man är hos) samt att jag en liten lön för de timmarna jag jobbar, men absolut nog så jag klarar mig. Jag har ju ändå redan mat och boende, så lönen är bara för nöje.

LEDIG TID:

Min lediga tid brukar jag spendera med att åka in till Melbourne, träffa andra Au Pairer eller folk jag träffat här. Ibland tar jag bilden någonstans när jag har några timmar ledigt och bara försöker åka ut och se så många ställen som möjligt här omkring. Det blir en hel del kaffe på caféer och luncher eller middagar ute när man umgås med folk, men det är sjukt trevligt!


Som ni kanske förstår trivs jag som fisken i vattnet och fågeln i luften. Känns just nu som jag lever livets liv! Xx

Likes

Comments

View tracker

Au Pair, Australien

En dag med mini roadtrip  längst ut på halvön där jag bor. En bär smoothie på stranden, double shot cappuccino på ett café, en promenad ut på piren, och en massa Au Pair-tjöt mellan Svensken (jag), Tysken och Engelskmannen. 18 grader, sol och helt vindstilla. Bara under mina 3.5 veckor här har vädret ändrats massor. Nu är våren verkligen påväg. 

Hela familjen var ikväll åter samlad runt middagsbordet, efter föräldrarnas resor, även mormorn. Det är härligt.

Imorgon gäller drop-ofs och pick-ups och där emellan en lunch på någon restaurang här i Mount Eliza förmodligen. Life is good

Likes

Comments

Australien

Jag har nu besökt Melbourne flertalet gånget och börjar känna mig hemma där! Och oj vilken underbar stad det är. Först och främst är det en otroligt enkel stad då man lätt kan ta sig runt, med tåg, tarm eller buss. Sen är det också en stad som är fullproppad med mysiga caféer, restauranger och butiker, så jäkla trevligt.

Man talar ofta om Melbournes kaffe som något extraordinärt, och jag måste medge att jag älskar kaffekulturen här. Runt varje hörn kan du hitta ett ställe att köpa dig en cappuccino eller en latte. Dock är kaffet, i min mening, lite svagt, så för mig blir det en double shot eller en long black.

För att inte tala om människorna här. Folk är otroligt hjälpsamma, trevliga, vänliga och allmänt sköna. Det är inte svårt att snacka med folk, om det så är en random på gatan eller någon som serverar dig på ett café.

Att på kvällen sätta sig på en restaurangs uteservering längs med floden och beställa in en riktigt bra burgare, och en god öl, är inget jag klagar på. Och sen gå vidare till någon av stadens alla barer för ett glas lokalproducerat vin? Och sen leva loppan på någon klubb hela naten lång. Dagen efter serveras frukost eller brunch hela dagen så du kan få det bästa av två världar. Sömn och god mat. Det finns så otroligt mycket att se, göra och upptäcka i Melbourne, både dag och natt.

Att man kan känna sig så hemma i en storstad så långt från hemma är något alldeles speciellt. Melbourne, du har lyckats med det

Likes

Comments

Australien, Tankar

När jag packade min väska för att åka till Australien i början av Augusti visste jag att det skulle vara vinter när jag kom fram och att jag borde ta med mig varma kläder, så som någon tjockare jacka (höstjacka typ) och jeans osv.. Det gjorde jag. Ändå när jag kom hit så tog jag min tunna jacka på mig och gick ut. Jag var ju i ett land som man tänker sig är varmt. Men när jag gick där, och verkligen frös så jag trodde mina tår skulle falla av, fattade jag att det där inte var hållbart.

Så trots att det blir varmare och varmare varje dag så bär jag också mer och mer kläder varje dag. Det är som att jag faktiskt börjar fatta att det är vinter och trots att det innebär ca. 13 grader så är det mycket kallare i blåsten och det kräver lite varmare kläder. Och det blåser en hel del kan jag meddela.

Att jag varje dag vaknar upp med en helt igentäppt näsa och rinnande ögon är nog en bidragande faktor till att jag börjar fatta att varma kläder är ett måste. Jag har inte kommit till det stadiet att jag faktiskt tagit på mi min höstjacka, men jag ar iallafall börjat ha en tjockare tröja under min sommarjacka.

Men det är så mindfuck. Jag vet om att det är kallt, men fan, tänker ju att Australien ändå är ett varmt land där man kan gå runt i flipflops och strandklänning varje dag om man vill, inte för att det skulle falla mig i smaken, men det är själva poängen i alla fall.

Vi går mot sommar och varma tider i alla fall, det är najs! Undrar om jag kommer få ångra att jag skrev detta när jag ligger i solen och bränner huden av mig. Vi får väl se!

Hasta la vista!


Likes

Comments

Au Pair, Australien, Tankar

Att åka till andra sidan jorden och inte känna en människa innebär att man måste socialisera sig och träffa en väldans massa främlingar, om man inte vill bli en enstöring som bara sitter inne i sin ensamhet, och det vill inte jag i alla fall. De senaste tre veckorna har jag ätit luncher, druckit kaffe, och haft middagar med helt främmande människor, flertalet gånger. Ibland bara med en annan och ibland i grupp. Det som har känts så himla kul, men också lite överraskande, är dock insikten av hur mycket man har gemensamt trots att man absolut aldrig har träffats innan. Visserligen är många av dom jag träffat antingen svenskar, vilket automatiskt ger än gemensamma nämnare, eller Au Pairer, vilket också ger än gemensamma nämnare och naturliga samtalsämnen. 

Men ännu mer tydliga likheter, alla personer emellan, som jag snackat med, är att vi alla är ungdomar i samma värld. Eller människor i samma värld, rättare sagt, då jag träffat, och haft intressanta samtal med många 50 plusare med.

Detta inkluderar alla jag träffat och alla har haft olika nationaliteter. Svenskar, tyskar, australiensare, amerikaner, kanadensare, nya zeeländare, kineser, koreaner och massa fler. Alla med olika bakgrund, nationaliteter och personligheter har så mycket att dela så fort man är öppen för det. För vi har också haft vår öppenhet gemensamt. Öppenhet till att prata med, och lära känna varandra. Bara den viljan räcker otroligt långt. 

Så om du är en person som brukar ha svårt att hitta gemensamma nämnare till folk och bara ser alla era olikheter, har jag en fråga till dig. Hur öppen är du egentligen till att höra och se vad folk har att berätta? Och hur mycket av det du hör väljer du att förbise, och istället fokusera på vad du inte håller med personen i fråga om? 

Är du till och med sådan att du rent av redan innan du pratat med människan bestämt för dig själv om du har något gemensamt med personen i fråga? Baserat på hur hen ser ut, klär sig, uttrycker sig, rör sig? Eller något du kanske vet om personen så som sexuell läggning, nationalitet, bakgrund, kön? 

Jag menar att bara för att du i så fall möjligtvis ser de sakerna som olikheter, så har ni fortfarande det mest väsentliga gemensamt. Ni är båda människor med en hjärna att tänka med, och tankar är ganska lätt att dela med sig av, hålla med om, diskutera eller rent av bara acceptera. 

Du borde testa det, det är faktiskt ganska kul och intressant! De flesta människorna är faktiskt riktigt trevliga varelser med en enormt bred kunskapsbank som man kan lära sig mycket av! Bara ett litet tips såhär en vanlig onsdag.

Have a good one!

Likes

Comments

Au Pair, Australien

20:45 är klockan och här sitter jag i soffan efter en ledig dag, en bra ledig dag.

En lugn morgon med frulle i lugn och ro och en morgonkaffe med påtår. Älskar det. Efter det följde en fika med en annan svensk tjej som är Au Pair här i Mount Eliza på ett av mina favoritcaféer hittills. Trots att jag absolut inte ha åkt till andra sidan jorden för att umgås med svenskar så är det gött att få en paus från engelskan lite då och då.

Tåget in till Melbourne med pod i hörlurarna för att möta upp ytterligare två svenska tjejer som jag har lite gemensamma kontakter med. Lunch i South Yarra och ännu mer svensk-tjöt.

Tåget tillbaka, och ännu mer pod.

Köpte en cappuccino och och parkerade vid havet, drack den med ebba i andra sidan luren. tack facebook för messenger-samtal.

Barnen sover och här sitter jag 20:57 i ett tyst hus och knappar på tangenterna och, såklart, pod i lurarna.

over and out.


Likes

Comments

Au Pair, Australien, Tankar

Detta är verkligen landet tvärt emot vad jag är van vid. Bara det att jag är från ”norden” och detta är ”down under” är ett ganska tydligt exempel.


Men mer konkreta saker är att jag är van att hoppa in på vänster sida av bilen när jag ska köra och höger när jag ska åka med. Det första jag gjorde när jag kom hit var såklart, av ren vana, att hoppa in på höger sida när jag skulle till passagerarsätet, men hamnade då bakom ratten. Det händer fortfarande ibland.

Jag är van att köra på höger sida av vägen, köra motsols i rondeller, och allt det där, och nu ska ens hjärna ställa om totalt och göra helt tvärt om. Tur att hjärnan vänjer sig fort.


Jag är van att juni-juli-augusti är sommar och att det är kallt på jul. Men nu ska julen firas på stranden, och så är det sommar december-januari-februari. Vår på hösten, och höst på våren.


Dessutom är jag van vid den svenska dygnsrytmen, men nu ska jag sova på dagen och vara vaken på det jag är van vid är natten. Det tog ju inte så lågt tid att vänja sig vid heller dock, som tur är.


Jag är van att skorna tar man av sig i hallen och tar på sig igen när man går ut, nu tar jag på mig dom när jag vaknar och tar av dom när jag ska sova, och bär dem inne, som ute.


Mycket är ovant men tur att människan är en art som är bra på att anpassa sig till mönster, eller är det bara att jag är sån? Inte vet jag, men min slutsats är i alla fall att det inte är särskilt svårt att vänja sig vid nya rutiner, vanor och mönster, som tur är. Frågan är om man kommer behöva vänja sig tillbaka när man kommer hem till det gamla vanliga igen, eller om det är så inpräntat att det kommer per automatik? Only time can tell.

See ya


Likes

Comments