Sådärja!
Då har man joggat 2ggr denna vecka och kommit igång med det...
Känns betydligt lättare att jogga nu än förra gången jag försökte, -20kg kan göra den skillnaden, speciellt för mina stackaras knän :)

Har börjat med Intervall träning för att få upp kondisen 1min gå, 1min jogga osv
Utökade turen med 8min idag ifrån i torsdags(tänkte utöka med 2min per gång tills jag är uppe i en "okey" tid)
Men 8mins ökning kändes helt okey... Får se vad man utökar med nästa gång...

Det största målet jag har är fram till 4:e Juni, vilket är 85kg (95.6kg i dagsläget)...

Aja bye bye =)

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Lite funderingar som jag skrev ner...
En del vänner ville att jag skulle börja blogga efter att ha läst denna så tänkte nu att jag lägger upp den...


Kärlek
 

Kärlek är det en kemisk reaktion för att våran ras ska överleva och fortplanta sig som sedan dör efter 9-12 månader? Eller finns det livslång kärlek?

 

Min egen erfarenhet av kärlek vid 29års ålder är ganska blandad, har ju en livslång kärlek till min mor och mina syskon(iaf de flesta av dem)… Men kommer jag att hitta ”mitt livs kärlek” eller är det bara en uttjatad klyscha?`

 

De första 2-4 månaderna i ett nytt förhållande är oftast helt underbara och det finns inte ett problem i världen, man tror man kan övervinna ALLT som kommer i ens väg och man är en supermänniska!
Men ”smekmånaden” tar tillslut slut och man kommer in i en vardagslunk...

 

Om man har turen att komma så långt ens, för i dagens Sverige är det inte det lättaste att dejta, så för mig som kom ut ur ett förhållande på 2½år drygt så vart det en chock, man kanske träffar någon och det känns bra men det är något som inte klickar, något som känns fel. Det verkar som om att de flesta tror att det finns alltid någon ute där som är bättre än det de redan träffar och därför inte vill binda sig, för TÄNK om dem går miste om den människan!
 

Kraven blir bara högre och högre på dem man ska dejta och på en själv, dem ska ha den hårfärgen, den längden på håret, den kroppen, dem intressena, ska vara rökfri, vara psykiskt frisk, ha den ”perfekta” kroppen, ska ha egna intressen dessutom utöver dem man ska ha gemensamt. Man sätter upp en mall som man ska försöka passa in någon i och är det något som inte passar så går man vidare till nästa.

 

Min personliga erfarenhet av dejtande är att man ska gå på sin magkänsla, oftast så vet man redan första dejten om det är någon man vill träffa igen och ge en ordentlig chans… Men ett av de större problemen idag med all nätdejting och sånt som finns är att oftast så träffar man inte bara en åt gången utan att man har måndagen en dejt, onsdagen en dejt och sen fredagen en dejt med 3 olika personer, hur kan man då ge någon en chans att visa vad den går för om man redan har 2 till dejter inplanerade?

Som sagt gräset är alltid grönare på andra sidan tror man och därför vill man inte binda sig innan man sett vad mera som finns på marknaden.
 

Så vad ska man göra då?
Ta det lugnt och försiktigt eller köra på stenhårt?
Vågar man aldrig så vinner man aldrig, man får helt enkelt hitta någon mellanväg.

 

Sen när man väl är i ett förhållande igen och smekmånaden är över, ja då får man helt enkelt se om man kan få det att fortsätta fungera eller inte

 

Så finns livslång kärlek?
Till familjen? ja, till en partner? Vet inte det får framtiden utvisa men jag hoppas det obotlig romantiker som jag är så är det väl bara att man träffat fel hittills och därför har det tillslut tagit slut.

 

Likes

Comments