View tracker

Måndag och första dagen på v 49, tiden går sjukt snabbt. Hade en jobbig middag ute hos pappa igår, så lätt att fastna i samma i gamla mönster därute och dom överöser en inte direkt med positiv feedback utan avfärdar flertalet av mina framtidsdrömmar men ska varken gå in närmare på det eller hänga ut dom här...måste dock ut dit på middag igen på tisdag av diverse anledningar men försöker tänka att jag då har ett gyllene tillfälle att göra om och göra rätt.
Sovit rätt uselt inatt och blev riktigt jobbigt efter en del exponeringar nu till frukost. Ska försöka lägga mig ner och bara andas just nu. Ytterligare uppdatering kommer under dagen. Stor kram och hoppas ni fått en lite bättre start på veckan än mig!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Frukost med tända ljus och ångesten som sällskap. Det är ta mig tusan inte lätt att praktisera nolltolerans men försöker hela tiden ha som ett mantra i huvudet att så länge jag gör rätt så får det kännas hur jäkla pissigt det vill. Jag vill testa detta nu, både se om jag fixar att bli helt fri(sk) samt hur det faktiskt är att leva därute i den "riktiga" världen. Vill kunna arbeta heltid som sjuksköterska, flytta, kanske ha turen att hitta en partner och skapa mig en egen liten familj. Jag kanske till och med hinner bli mamma innan det är för sent...? Det är dock en bit kvar tills dess och nu är nu så ska ta och resa mig från köksbordet och ge mig ut i badrummet för lite morgonfix. Har inget mer på agendan idag än att jag lovat pappa att äta middag ute hos dom, får se hur det går...var rädda om er och ha en riktigt fin 2:a advent!

Likes

Comments

Efter en frukost där jag praktiserade nolltolerans ska jag snart pallra mig in i duschen och ha texten ovan i minnet. Hoppas att ni sovit el fortfarande sover gott och får en bra start på lördagen!

Likes

Comments

Kvällsmålet blev den där glassen som legat i frysen i flera månader. Var egentligen inte sugen utan hade nog faktiskt velat ha något mer "matigt" men hade bestämt mig tidigare idag för att ta den. Tyvärr var glassen inte alls god...alldeles för lite glass och för mycket söt "deg" för min smak men åt upp den trots att det var jobbigt och ångesten efteråt håller fortfarande i sig. Vet inte varför men just glass, godis, fikabröd etc som inte är gott tycker jag känns jobbigt att äta men har däremot väldigt sällan problem med att äta mat som är halvtråkig och/eller inte särskilt god utan där är det nästan uteslutande själva mängden mat som är jobbig. Ätstörningen är verkligen totalt ologisk och jag är så trött på skiten nu att jag bara vill spy! Ligger i sängen och hoppas att jag trots ångest ska kunna sova hyfsat och vakna med ett lite bättre mående imorgon. Sov gott och tack igen för era kommentarer, blir lika glad varje gång!

Kvällens glass. Får säkert alla B&J fans emot mig nu men deras glass är helt ärligt inte min kopp av te, föredrar mer enkel och "ren" glass...

Likes

Comments

2:a december. Efter en frukost som kanske inte blev optimal pga att det knappt fanns någonting hemma så tog jag återigen modet till mig och ringde ett samtal. Lite stolt att jag gjorde det av flera anledningar och fick med mig både hårda och kloka ord. Känner mest bara att nu jäklar ska ätstörningen dö en gång för alla! Har ett tydligt mål som kanske är naivt men vem vet, mitt upplopp kanske går rätt snabbt trots att jag haft en jäkligt lång startsträcka...?

Nyss ätit lunch och då praktiserade jag verkligen nolltolerans mot ätstörningen. Gjorde exakt så som jag fick höra imorse att jag skulle göra; "lägger du upp en portion på tallriken och tycker det ser mycket ut så ta lite till!". Detta var alltså precis vad jag gjorde. Så här efteråt känns det dock skit, magen är sprängfylld, jag mår illa och äs skriker på mig hur fel jag gjorde, att jag kommer bli en michelingubbe och diverse andra otrevliga saker som jag inte tänker gå in på.

Behöver fokusera på det positiva och hålla i detta över helgen för tänker ringa till samma kloka person och hjälpande hand på måndag morgon och säga att det gått bra men att det känns skit. Egentligen är det nog så det måste och kommer att vara ett tag framöver när jag praktiserar nolltolerans fullt ut, det kommer gå bra och framåt men kännas allt annat än bra.

Tänker se till att den här julen blir bra trots jobbiga tankar. Jag tänker äta precis som jag ska, vara så social som det går och somna varje kväll med vetskapen om att jag kämpat tillräckligt. Detta ska självklart ske varje dag nu men under julen är det extra viktig då jag så gott som alltid fallit tillbaka lite då under alla de år som jag varit sjuk.

Denna gång är det inte bara tomma ord, att jag skriver enbart för att det ska låta och se bra ut, nej denna gången menar jag det verkligen och både tänker och vill omsätta det i praktiken. Aldrig mer ska jag låta ätstörningen få styra mina handlingar, aldrig! Resan ner till Varberg var stats gången som jag valde att låta ätstörningens röst få styra mina handlingar. Vet att både ni som läser samt alla andra i min omgivning säkert inte tror på mig eftersom jag sagt/skrivit detta så många gånger förut men jag både vill och tänker visa er att jag kan och få er att börja tro på mig igen. Det är nu det börjar, på riktigt! Avslutar därför detta inlägg med orden från trissreklamen; "plötsligt händer det!"

Frukost och tänkvärt budskap på tepåsen.

Lunch.

Nolltolerans, ätstörningen ska dö!!

Likes

Comments

Köpte en present till mig själv nere i Varberg som jag dessutom bad att få inslagen men var först idag som jag tog mod till mig och öppnade den. Har haft en exakt likadan bok förut som jag köpte under en mycket speciell vecka i mitt tillfrisknande för nästan tio år sedan. Det var egentligen senaste gången som jag verkligen kände att jag vågade lita på någon annan och "bara gjorde". När jag så såg denna bok inne på bokhandeln i Varberg var det som att den talade till mig, att den friska delen av ellen skrek åt mig att köpa den medan ätstörningen skrek motsatsen. Tog mig nästan en vecka därnere från det att jag först såg den tills att jag köpte den och så nu en vecka på hemmaplan innan jag öppnade paketet...denna bok symboliserar så mycket för mig och vet att när jag nu tänker börja skriva ner mina tankar och känslor i den så finns det inte längre några ursäkter eller någon återvändo. Hoppas, ber samt håller tummar och tår för att när sidorna i denna bok är slut så ska jag redan ha fått min efterlängtade remiss, påbörjat behandlingen och vara frisk från anorexin "på papperet" samt på god väg att bli helt fri från allt vad ätstörningar och psykisk ohälsa heter!
Kämpar just nu stenhårt för att praktisera nolltolerans och gå emot ätstörningen precis hela tiden men fy tusan vad tufft det är, tankarna är allt annat än snälla, kroppen strejkar och beter sig inte alls som jag vill...försöker le och hålla ihop utåt även fast mitt inre är ett enda stort kaos men fake it til you make it liksom...nu ska jag gå till Claes Ohlson och köpa värmeljus innan lunch. Stort, stort tack för era kommentarer på mitt föregående inlägg, ni är bäst! 💗

Likes

Comments

Efter gårdagskvällens sms och telefonsamtal samt några timmars orolig sömn kom jag fram till ett beslut som jag egentligen inte vet om det var rätt eller inte för känner mig både taskig, elak och som en stor svikare men vill tro att det faktiskt blir bäst för båda parter. Så inledde morgonen med att skicka ett sms och avboka helgens besök av R, det funkar helt enkelt inte. Vi är otroligt lika men samtidigt olika och i lite olika lägen iaf mentalt och att du försöka exponera och utmana sig ihop funkar inte riktigt. Vi får vänta med att ses tills hon är mer stabil och jag är starkare mentalt och vågar säga ifrån och stå upp för mig själv mer för nu är jag fortfarande för snäll och stryker medhårs vilket i förlängningen även innebär att jag stryker min egen ätstörning medhårs och det är absolut inget jag vill eller har råd med.

Tänker inte lämna ut vår relation mer för har nog egentligen redan skrivit för mycket men blir lätt så när jag inte direkt har någon annan att ventilera med...oavsett att jag som sagt känner mig som en usel vän nu så behöver jag nog tänka att jag måste ta hand om mig själv först innan jag kan ta hand om andra men också att det inte går att försöka tvinga fram en förändring hos någon annan om hen inte riktigt är redo. Som sagt, det här med relationer är verkligen inte lätt. Ska försöka ta mig an denna dagen nu och ha fullt fokus på mina mål.

Önskar er en så bra onsdag som det bara går!

Likes

Comments

stäng av mobilen innan du går och lägger dig för har precis haft en rörig sms konversation med en orolig och velig vän och nu har mitt sömntåg gått...konversationen rörde även om ännu mer uppe i hjärnkontoret och känner hur det snurrar likt en torktumlare på turboeffekt däruppe. Relationer är verkligen inte lätt och jag är så ovan på det området. När det dessutom finns två jäkla ätstörningar med i bilden så blir det ännu mer komplicerat...ska försöka släppa det nu och vänta på att nästa sömntåg ska avgå. Godnattkramar! 💗

Likes

Comments

Under så gott som hela min sjukdomstid har jag försökt gömma mig. Både fysiskt genom att ha kläder som döljer men även psykiskt då jag dragit mig undan och alltid tänkt "sen"...när jag är frisk ska jag köpa nya fina kläder som sitter åt på vissa ställen och när jag är frisk så ska jag försöka ta mig ut i sociala sammanhang. Grejen är dock att det där "sen" aldrig kommer för just att jag hela tiden tänker "sen" bidrar till att jag aldrig accepterar situationen här och nu, jag accepterar inte mig själv så länge jag är sjuk men det kanske är just därför som jag inte är fri(sk) än? Vet inte riktigt vad som hände idag men det var som att det lite grann gick upp ett ljus inom mig, att allt som jag fått höra från människor i min omgivning om att jag måste gräva där jag står, köpa nya kläder och våga känna mig fin redan nu samt inte isolera mig faktiskt stämmer. Att det nog kan vara så att genom att jag försöker vara snäll mot mig själv redan nu och accepterar att jag trots allt är jag så kanske jag också finner mer kraft, mod och styrka till att exponera mig mer och slå på ätstörningen, kunna separera den från det som är jag?
Imorse tog jag därför på mig nya jeans och en ny tröja som jag först tänkte att jag ska spara till "sen" men kände bara att jag inte orkar skämmas längre och skulle jag inte kunna ha dessa kläder "sen" när jag nåt min friskvikt så för det kanske vara så för jag behöver nog få känna att jag kanske är lite fin redan nu, åtminstone på insidan...? Vill folk titta på min kropp så får dom göra det för även om jag inte gillar det jag ser i spegeln just nu så gillar jag iaf kläderna och det är trots allt bättre än att ogilla både min kropp och mina kläder. Plus att jag i och med detta att jag faktiskt köpt nya kläder gått emot min snålhet gentemot mig rätt rejält vilket resulterat i ångest men är också någonting jag måste igenom och har inte direkt shoppat dom dyraste märkena om man säger så.
Blev ett otroligt rörigt inlägg nu och lyckas nog inte riktigt få fram det jag vill ha sagt men får vara så för behöver bara få skriva av mig lite. Tusentals kramar och stort tack till er som orkar läsa mitt svammel!

Sneak peak på min nya sushitröja☺️

Likes

Comments