Emy

Nu har jag bestämt mig. Jag ska gå på mitt första al-anon möte. För er som inte vet vad jag snackar om är det en grupp med anhöriga till missbrukare som träffas. De delar med sig utav historier och tankar. Jag har länge hört talas om det och var även nära på att gå en gång men fegade ur i sista sekunden.
De har möten inte så långt ifrån där jag bor så nästa vecka ska jag dit, jag vet inte riktigt hur jag känner angående det. Jag vill gå dit men samtidigt klarar jag inte av att få ur mig mina känslor till folk jag inte känner. Det är även svårt att berätta om hur jag känner för mina nära och kära.
Kuratorer, psykologer och även min familj har hänvisat mig till dessa möten i flera år så det är väl dags nu! Det är som mamma brukar säga "tänk på att du inte dör utav det!". Alltså att det inte är farligt, utan det är min kropp som signalerar att det är fara även fast det inte är det.
Önska mig lycka till!

Likes

Comments

Snart är 2016 över. Vilket år! Det var året för förändring. Jag insåg att jag inte kunde göra alla nöjda och det är okej. Jag lyssnade inte på min kropp vilket gjorde att jag kraschade i slutet av året. Efter ett år av små tecken så klarade min kropp inte av att kämpa längre. Min doktor sa att jag måste lugna ner mig innan jag får magsår. Och det största problemet var mitt jobb.
Jag gjorde allt för att synas där, jag ville ha bekräftelse att jag gjorde ett bra jobb. Men jag fick aldrig det. Och det gjorde så jag presterade ännu hårdare. Jag gjorde grejer som inte ens var mina arbetsuppgifter och försökte underlätta för alla andra. Till en sådan grad att jag glömde bort mig själv. Jag började må illa varje gång jag skulle till jobbet. Sedan kom magsmärtan så fort det blev stressigt. En gång var den så smärtsam att jag höll på att kräkas. Jag började tappa ord och prata sluddrigt. Men det värsta av allt: jag blev mer känslig. Jag har aldrig varit en känslosam person, jag kan få ut mina känslor i text men jag skulle aldrig sätta mig ner och prata om vad jag kände.
Men nu kunde jag börja gråta för vad som helst. Direkt när jag kom till jobbet så grät jag och jag gråter sällan.
En dag blev jag sjukskriven. Och jag skämdes. Nu skulle de behöva fixa mina arbetspass och jag ställde till med ett sådant stort besvär. Nu i efterhand kan jag tänka på hur galet det låter. Men allt jag ville då var att göra andra till lags.
Jag började gå hos en psykolog som hjälpte mig att inse att det finns en anledning till varför jag är som jag är. Och det är mitt medberoende.
Jag fick läsa lite om det och jag blev helt varm i bröstet. Här fanns en lista på allt jag har kämpat med och som folk tyckt varit negativt med mig som jag inte kunde ge en förklaring till varför jag gjorde det. Jag har börjat stå upp för mig själv, jag tillåter ingen att sätta sig på mig. Jag säger ifrån och det är fortfarande så nytt att jag känner mig skakig och illamående efteråt.
Detta år var en vändpunkt i mitt liv.
Jag vet vad jag vill jobba med i framtiden och jag börjar mina studier i januari, jag blev moster och gudmor för andra gången, jag träffade en helt underbar kille som är en utav anledningarna till att jag inte gav upp och jag insåg att jag har världens bästa familj som kommer stötta min oavsett.
Jag ser fram emot 2017 och väntar spänt vad den har att erbjuda. Nu börjar mitt nya liv!

Likes

Comments

Jag har alltid varit den personen folk har tryckt ned. Satt sig på. Och jag har låtit dem.
Idag sa jag ifrån, för första gången.
Idag ville en kund ville att jag skulle hjälpa henne med en retur på ett internet köp, något vi inte fick lära oss på kassakursen och som jag heller inte har fått lära mig under denna vecka. Den ordinarie som stod med mig var också ny och visste inte heller hur man gjorde. Då sa den ordinarie att jag skulle gå med kunden till kassan där man hade hand om internet köp så kunde de hjälpa mig och även visa mig hur man gjorde.
När jag och kunden kom fram till kassan frågade kassörskan vad jag ville. Jag berättade vad jag ville få hjälp med och till svar fick jag: "jaha, det är sådant ni ska kunna. Alla som jobbar här ska kunna göra något så enkelt!" Och hon sa det med en väldigt otrevlig ton. Jag och kunden bara kollade på varandra men kassörskan sa att hon skulle ändå göra det. Så jag önskade kunden En god jul och gick tillbaka. Då började jag tänka att jag var helt värdelös och att jag inte klarar av att stå i kassan. Men då kom samtalet jag hade med min psykolog upp. Tänker jag logiskt? Nej. Hon kunde faktist sagt det på ett vänligt sätt och visat mig hur man gjorde.
Så jag gick tillbaka och berättade att jag var ny och jag inte visste hur man gjorde. Jag sa även att jag nyss kommit tillbaka till arbetslivet efter min sjukskrivning och jag blev sårad att ha blivit bemött på det sättet.
Då bad hon mig om ursäkt och sa att hon inte visste att jag var ny.
Vilket jag anser inte spelar någon roll, man ska ändå behandla folk bra.
Jag fick nytt beröm att jag hade sagt till henne, av flera personer.
Detta var ett stort steg för mig och jag är stolt över mig själv. Jag ska inte bli nedtryckt! Jag är värd mer.

Likes

Comments

Idag är det min första dag på Åhléns. Där ska jag hänga i två veckor och hjälpa till med julhandeln. Åhléns är ett helt underbart företag där de var noga med att alla skulle behandlad lika. Både kunder och oss anställda.
Jag är så glad över att ha fått detta uppdrag men nu kommer perfektionisten fram i mig. Tänk om de inte tycker om mig? Jag känner mig osäker på kassasystemet, de kommer säkert tycka jag är helt värdelös. Gamla Emys tankar kryper fram. Nej, detta kommer att gå bra. Man kan inte vara perfekt på sin första dag på jobbet, ingen är det. Det skulle vara konstigt om någon var det. Jag är inte perfekt men det är okej!

Likes

Comments

"Medberoende är ett tillstånd som kan drabba en person som lever tillsammans med en missbrukare, exempelvis en alkoholist, narkoman eller annat destruktivt eller problematiskt beteende. Den medberoende anpassar sitt beteende och sin personlighet efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa. En del lär sig detta beteende redan som barn medan andra har lärt sig det senare i livet. Karaktäristiska drag hos medberoende är bland annat följande: De känner sig ansvariga för andra människors beteende, är ofta omedvetna om vad de själva vill och behöver, känner sig säkrast när de ger, attraheras ofta av människor med behov, attraherar ofta människor med behov, känner sig uttråkade och tomma om de inte har någon att hjälpa, överengagerar sig, tror att deras beteende är andra människors fel.

Medberoende tenderar att komma från problemfyllda eller dåligt fungerande familjer. De avfärdar komplimanger och beröm. Ofta är de rädda för att bli avvisade och tror innerst inne att de inte duger. De försöker bevisa att de duger och ett sätt att göra detta för sig själv och andra är att vara behövda."

Detta är jag. Jag är med medberoende. Jag har alltid trott att jag varit svag och inte kunnat hantera när saker inte går som det ska. Jag förväntar mig alltid det värsta.

När jag jobbade som arbetsledare på en snabbmatsrestaurang gick allt nedåt. Jag kunde inte hantera när saker gick snett. När folk sket i vad jag sa. Då var jag tvungen att göra dubbelt så mycket, för jag var ju tvungen att få allt att fungera. Ta ansvar för andra. Istället för att bli arg så anpassade jag mig efter dem och gjorde deras del. Det är något jag är väldigt bra på. Anpassa mig. På gott och ont. I kyrkan kan jag vara den lugna flickan som pratar med de äldre om matlagning och bakning. På festen är jag den pratglada tjejen som alltid är redo att dra fram ölspelet på telefonen. På jobbet är jag den som gör mer än vad som förväntas av mig. Jag läser av situationen och anpassar mig efter andra. Allt för att göra andra nöjda. Och jag glömmer bort vad jag själv vill och behöver. Men nu är det dags att vara snäll mot mig själv. Det är dags för mig att må bra och acceptera att min barndom sög. Ja, den gjorde det. Den var fylld av rädsla, sorgsenhet och en känsla av misslyckande. Jag kände mig misslyckad när andra inte mådde bra.

Nu börjar min resa, resan till mitt nya liv- fri från mitt medberoende.


Likes

Comments