View tracker

Eftersom att jag är så j*vla glömsk, så tog jag och köpte mig denna dosett. Så jag kan gå tillbaka på eftermiddagen och se om jag verkligen tog mina tabletter..

Inte för att det kanske är hela världen om man glömmer att ta MittVal Kvinna precis varendaste dag, men börjar man glömma en gång så blir det lätt flera dagar. Så detta kommer nog passa virriga mig hur bra som helst!

Dessutom äter jag extra D-vitamin om vintern. Jag har gjort det de senaste två vintrarna, och jag tycker mig må bättre, blir inte lika deppig, har lite mer ork och håller mig friskare än folket i min omgivning som går från förkylning till förkylning. Medans jag håller mig till en rejäl (vad jag kommer ihåg iaf).


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker


Jag har vart jäääkligt frustrerad de senaste veckorna när vågen har stått still om jag ska vara ärlig. Hade ju sett framför mig hur jag skulle droppa 10-20kg första veckorna efter op. Så det var bara så frustrerande när jag först gick upp 2kg för att sedan stanna där i 1,5vecka.

I måndags så släppte det, 0,9kg minus över natten. Sen i tisdags träffade jag lite folk och alla 3 av dom jag träffade sa att
-Shitt det syns ju redan förändring!
-Jaha, säger du det. Svarade jag blygsamt och ifrågasättande.
Träffade en till vän dagen efter som även den sa samma sak, och givetvis med samma svar från mig.

Så i morse ställde jag mig på den där vågen igen, snäll som den var visade den ännu 0,9kg minus bara sen i måndags.
Sen åkte jag och klippte mig, och har vart ute och ränt hela dagen. När jag kom hem tänkte jag att jag lär ta en bild så jag kommer ihåg när jag senast klippte mig.

Och när jag kollade igenom bilderna, så ser jag sån förändring. Jag skiner som en sol, ansiktet har smalnat av.. Och nu känner jag bara en sådan lättnad. Jag är så JÄVLA glad att jag tog beslutet att göra den här operationen. För jag har verkligen känt mig så jävla grå och misslyckad de senaste åren, jag har nästan slutat ta kort på mig själv för att jag har inte gillat den ledsna personen och de livlösa ögonen som mött mig när jag kollat bilden efteråt.

Jag känner livslust.
Jag vill göra saker.
Jag känner mig levande.


Och det har bara gått T R E veckor!

Likes

Comments

View tracker

Idag är det 3 veckor sedan operationen. Allt flyter på utan större problem. Ja, förutom det där ena titthålet som fortfarande gör ont! Nu nästan mer än förra veckan. :/ Ska ringa Sophiahemmet i slutet av veckan och höra hur jag ska. Ska ju vara fit for fight att jobba nästa vecka..

Det löser sig. Börjar bli tråkigt att bara gå hemma nu med. Tänkte precis baka en sockerkaka bara för att ha något att göra. Men så har jag inget bakpulver!! wtf. Får hitta på något annat helt enkelt..

Likes

Comments


Ojoj, nu var det några dagar sedan sist.

Tänk att dagarna går fast man egentligen inte gör någonting. Har ju haft sjukt ont i ett av titthålen, som har begränsat mig.
Det har blivit mycket bättre sedan jag tog ur agrafferna i fredags. Sköterskan sa att det såren såg jättefina ut!

Jag som hade tänkt att jag skulle få lite gjort här hemma när jag var sjukskriven. Men pga. smärtan har det blivit mest tid på soffan. Tack och lov börjar det onda gå över, jag kan nu ligga på båda sidorna utan att det känns som en dolk i/att jag ska spricka på, vänster sida. Så nästa vecka ska jag försöka få lite ordning här hemma. :)

I morgon är det två veckor med sleevie, och vi kommer fortfarande bra överrens. Jag skippade sopporna, då jag fick ångest över att behöva sätta mig med dom. Har i helgen börjat äta fisk, mos och mycket sås. Det går hur bra som helst. Även testat grillkorv och färdiga köttbullar, men då säger sleevie emot med att spänna sig så det gör ont. Ungefär som när man får brain-freeze, fast ner för strupen. Dessutom äter jag nog för fort och troligen för mycket. För jag blir PROPPMÄTT, och måste gå och lägga mig efteråt.

Åt dåligt i fredags, och middagen drog ut på tiden, så jag 'slängde' i mig 2 smörgåsrån med ost, av gammal vana och blev proppmätt, sedan visade det sig att maten var på gång. Så där satt jag, snok på dig liksom.. Men petade i mig lite potatisgratäng och familjen satt och pikade
-Du måste ju lämna lite åt oss, hur ska du få i dig allt det där? Du äter ju oss ur huset. Det kommer nog dröja tills vi bjuder på mat igen.

MEN! De matskedarna med gratäng jag väl fick i mig, var så sjuuuukt mkt godare än då jag mökat in halva tallriken med gratäng förut.

Jag ser det som kvalitet framför kvantitet.

Det är det man måste lära sig att inse efter en sådan här operation. Livet är inte över för att man inte kan möka in mat och inte känna smaken utan att istället njuta av det man får i sig.
Skratta med i pikarna, ha roligt, driv med dig och din sleevie, inse hur mkt bättre än de andra du kommer må efter måltiden. Istället för att tycka synd om dig själv för att du inte kan äta samma mängd. Till vilket pris är det värt det? Är det inte de stora portionerna som delvis drev dig till operation?! Bli vän med din sleevie, för ni ska ju faktiskt leva ihop resten utav livet!

Likes

Comments

En vecka går så fort. Det är helt galet, för en vecka sedan satt jag och väntade på en säng på Sophiahemmet, och nu sitter jag hemma i soffan. Jag mår hur bra son helst, folk säger att jag ser glad ut. Det var längesedan någon sa det. Jag känner mig lättare, ja på andra sätt än dom 10,5kg som tyngt kroppen. Har även tappat ett par kilo i själen.

Jag känner för första gången på några år lugn. (Det kan ju även bero på att jag inte behöver gå till jobbet just nu..)

Mat får jag i mig, vatten med. Ibland känns det som att det går för lätt.
För lätt, sen sitter man där och det känns som man ska spricka, efter 2dl tomatsoppa. Igår kväll tog det stopp efter 1dl.

Behöver få i mig mer protein, men det är svårt när man är så begränsad med soppor. Så köpte smörgåsrån och prästost igår. Ost är packat med protein!
Smörgåsrånen smälter ju i munnen, lika så osten. Magen sa iaf inte emot. Och inom vissa landsting får dom mos och fisk till lunch dagen efter operationen. Såå.

Det enda jag egentligen känner av operationen, är ett av titthålen som har gjort ont sedan dag ett. De senaste dagarna är det den enda smärtan jag haft. När jag ställer mig/står/går. Hade jag inte haft det, så hade jag inte kunnat känna av att jag är opererad. Förutom att jag inte är påtagligt hungrig, och att jag blir mätt på 2dl soppa.


Du och jag sleevie, du och jag!
Vi kommer att fixa det här galant!

Likes

Comments

Jag kunde sova, det trodde jag aldrig att jag skulle kunna. När klockan ringde och min vän redan hade åkt, så var det bara att göra sig redo.

Ducha med descutan.
Klä mig.
Ta 2 omeprazol.
Checka ut.
Beställa taxi.

När taxin närmade sig Sophiahemmet ville jag bara vända. Men övertalade mig att det finns ingen återvändo. Lika bra att göra det här nu. Satte mig på en bänk utanför och ringde min älskling. Tog mod till mig och gick in. Fick vänta en liten stund innan dom visade mig till rummet. Pratade med mamma, det kom några tårar.
Sen vat det bara att installera sig i sängen. På med lucianattlinne i storlek 5XXL, strumpor, trosor och mjukisbyxor. Sköterskorna kom och satte dropp, och jag fick ett gäng tabletter. Sen var det bara att vänta.
Den andra tjejen jag känner kom.
Sen kom en sköterska och sa nu ska vi åka ner, -gå på toa!
Efter dom kollat så blåsan var skapligt tömd, rullade dom ner mig till operationsavdelningen. Hjärtat började rusa. Men höll mig lugn. Fick ligga där nere ett tag. Sen kom en söt narkossköterska och sa att snart är det dags, ska hämta lite saker först. Sen kom narkosläkaren och skakade hand och försäkrade mig om att det här kommer gå bra. Peter Loogna, kirurgen var även han förbi en sväng.

När narkossköterskan rullade in mig till operationssalen började jag få panik. Hon märkte det direkt. Jag blev illamående och darrig. Hon tog mig i armkrok och visade mig till operationsbordet. Jag fick kväljningar. Narkossköterskan sa andas och ta det lungt, du ska få lite lugnande. Sen satt jag där och tillslut bara skrattade jag, åt allt. Då sa hon snällt, nu kan du lägga dig ner. Jag började babbla om kontrastvätska, att jag lätt får kväljningar..Hon förstod och berättade att hon kommer att väcka mig här i operationssalen sen. Plötsligt dök narkosläkaren upp bakom mig och sa att jag skulle tänka på någonting som gjorde mig glad. -Tuuuuurkiiiiiiiieeeet!
-Aaalanyaaaa. Sen blev det svart.

Jag har för mig att jag plötsligt ser en skymt av narkossköterskan som snällt säger, jag väcker dig här nu så du vet.
Sen är det svart igen.
Vaknar till av massa folk som drar i mig, letar efter "pipan" frågar hur jag mår. "illamående" "ont" "omtöcknad".
BLÅS I PIPAN! Så, nu blev det mycket bättre, hör jag.
"VATTEN!" För varje gång jag vaknar till mår jag bättre. Kirurgen kommer förbi och säger att "det där gick hur bra som helst, allt ser jättefint ut!"
-Tack så jättemycket får jag ur mig.

Har en blodtryckskrage runt armen som slår på sig titt som tätt. Jag frågar en av sköterskorna om jag gått från operationsbordet till sängen själv.
"Nej vi har glidlakan"
"Jaha, jag tänkte väl, tack.

Dom var på mig att jag faktiskt fick lov att ställa mig upp, fick sätta mig först sen hjälpte dom mig upp till stående. Det började snurra, jag la mig och somnade igen. Sen kommer dom plötsligt och säger att det är dags att åka upp till avdelningen. "oj redan, eller viken tid på dygnet är det egentligen? "

-just ja, jag ska ha ett par glasögon här någonstans..
-Dom är här!
-Okej, tack så mycket!

Sen rullar vi upp och in på rummet, sitter upp och vinkar som en prinsessa till de andra i rummet.

-Oj vad pigg du ser ut!
-Gör jag?

Sköterskorna kommer med 2 skitstora alvedon. Sväljer en, och jag ser det framför mig som i ett tvspel hur det är som att svälja en bomb, och hur det exoloderar när den kommer till magen. Det beskriver väldigt väl känslan hur det kändes. Samma med den andra tabletten.. Plötsligt känner jag hur munnen fylls med vätska, kändes som att dränkas inifrån, fick en spypåse och det blev bättre bara jag fick spotta ut det. Sen blev det lika en gång till.

Sen frågar jag om dom inte har lite magi att ge mig, och pekar på kanylen i handen..
-Nej tyvärr.
-Nähä, tack ändå.

Säger till sen sköterskestudent att
-Ni är många studenter här, det är braaaa.

Kvicknar till mer och mer, vi ligger och pratar på rummet hur vi aldrig mer vill äta mat. Utan bara dricka vatten.

Magen spänner på vänster sida. Det känns som att ha en ballong uppblåst på insidan. Men det är ändå inte så farligt som jag trodde. Ondast gör det när man ska ställa sig upp. Det känns som något inuti slits sönder. Men det känns ändå lugnt.



Likes

Comments

Nu så, nu knappt 3dagar sedan operationen så känner jag mig så gott som på fötter igen. Visst det hugger till lite i magen, det gör ont när jag ställer mig upp, men förutom det så kan jag inte klaga!

Kroppen är fantastisk på att repa sig.

Kvällen efter operationen låg vi i salen och svor på att vi ALDRIG ville äta riktig mat igen, vi kunde nöja oss med flytande. Men den känslan har ändrats.

Jag tänkte bara kika in och säga att allt har gått bra, att jag är hemma och börjar komma tillbaka på banan igen.. :)

Likes

Comments

Nu står der fan inte på altså. Det är helt ofattbart! Men har haft en kanondag idag ändå.
Började resan vid lunch hoppade på tåget mot Sthlm. I Avesta fick jag sällskap av min nyfunna vän som jag delar hotellrum med inatt.
När vi kom till Sthlm mötte vi upp med 3e tjejen i samma ärende på centralen. Vi letade efter någonstans att inta vår sista måltid. Efter att ha irrat omkring ett tag hittade vi en pizzeria där vi beställde varsin kycklingsallad och cola zero. Skålade och njöt! Första riktiga maten på nästan två veckor för mig. (Det var den godaste sallad jag någonain har ätit!) Sen bestämde vi oss för att gå på bio, skrattade gott till Sex tape. Och nu sitter vi och kollar på tv på hotellet, har tagit våra omeprazol och ska väl snart tvätta av oss med descutan innan vi går och lägger oss. Sen i morgon.. ja.. det är en annan historia.

Ska vara på Sophiahemmet kl 11 imorgon. Min rumskamrat ska vara där 7. Så vet inte riktigt vad jag ska ta mig till de där timmarna jag är ensam. Kommer nog ha lite smått panik. Men fan, det här kommer bli bra.

JÄVLIGT BRA!

Likes

Comments