​Alla ni som varit gravida och väntat ert första barn kommer säkert känna igen sig i det jag kommer säga nu...men varför berättade ingen hur första tiden efter bebis har kommit skulle kännas?! Alla säger att smärtan försvinner när bebis har kommit. Fine, det gjorde den väl. Men den byttes ut mot en annan typ av smärta. Jag kunde i princip inte sitta riktigt utan kudde på drygt 2 veckor (ändå hade jag en förlossning som dem kallade "ett skolboks exempel" = så bra som den bara kan vara, typ.) Men smärtan man har efter förlossningen var inte heller att leka med. Och ingen nämnde någonsin ammningen...?!?! Första dagarna var pain in the ass, både psykiskt och fysiskt. Det var jobbigt, det gjorde ont. Och det tog ca 2 veckor innan det blev bättre också. Idag, har jag inga problem alls efter barnafödandet. Men jag hade önskat att någon hade förvarnat eller iallafall nämnt något utav detta. Jag i princip bodde på min kudde på soffan, (tacka vet jag ammingskudden. Bra uppfinning! 💙) Ammade hela dagarna och bara myste på. 

Första månaden egentligen handlade väl allt om att anpassa sig efter bebis och försöka lära känna honom. Sedan när man tyckte att man började ha lite mer koll på läget så tog jag mig i kragen och började träffa folk. Jag har börjat träffa andra mammor och bebisar nu och jag är så glad att jag tog initiativet att ta kontakt med dessa människor. Helt plötsligt känns det inte lika jobbigt att vara hemma på dagarna då man kan spendera dagarna med andra som gör samma sak. (Fatta mig rätt, jag älskar att vara med C. Men det blev många ensamma och långa dagar då B börjat jobba igen.) Nu kan jag både träffa andra och vara med C samtidigt och det är det bästa. ❤ Så man har träffat några nya människor nu, träffat några arbetskollegor samt träffat min familj mycket så på den fronten känns allt bara så underbart just nu.

Jag saknar dock fortfarande jobbet. Kalla mig galen, jag vet. Men tanken är att jag ska få jobba lite kvällar i höst iallafall och gästspela lite. Man är ju arbetsnarkoman och helt arbetsskadad när man längtar efter jobbet... Men jag är speciell, det visste vi ju redan. 😉

Tiden hit har varit jobbig på många sätt. (samtidigt många bra stunder också!) men nu hoppas jag att B vet vad jag pratar om. Du har gjort många misstag men nu har du en sista chans att ta vara på. Vi älskar dig, o för oss är du världens bästa pappa och sambo. ❤

På återseende!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments