Kanske är jag naiv eller kanske är jag dum. Fine. Låt så vara då. Människor måste lära sig att öppna ögonen och sluta ta saker för givet. Det spelar ingen roll om det är en vän, en partner, en familjemedlem. Man måste vårda alla relationer. Annars finns det en risk att man förlorar någon man håller kär. Man kan inte tänka att "äkta vänskap", "äkta kärlek" och "blodsband" aldrig tar slut. För det kan dem göra. Jag har växt upp i en familj som redan i tidigt skede var tvungen att gå skilda vägar, mot våran egen vilja. Samtidigt har jag under livets gång sett familjer som slitit deras "blodsband" i stycken, bara för att dem själv vill det. Så blodsband betyder ingenting - så länge man inte har givit den något namn, någon betydelse, någon innebörd. Det behöver inte alltid betyda något "bara" för att man kommer ifrån samma familj.

Det finns många familjer som tar avstånd från varandra. Hatar varandra. Förgör varandra. Nu är det mest vanligt att familjer håller ihop. Men vi får inte glömma att alla inte gör det. Så jag vill bara påminna alla Er som tar ert kött och blod för givet, att det kan komma en dag då dem inte finns kvar. Dem fick nog. För att du alltid gjorde narr av dem. För att du aldrig hade tid med dem. Eller så dör det bara med tiden.

I mitt fall verkar det som att allt som jag och min syster delat under alla dessa år inte längre har någon betydelse. Det spelar ingen roll att hon har varit den person som stått mig allra närmast och varit min bästa vän hela livet fram till nu så kan saker förändras när man minst anar det. Allt detta bara på grund av ett missförstånd. Och då spelar det ingen roll hur mycket vi än bråkat tidigare i livet och alltid hittat tillbaka till varandra så kan nästa gång vara den sista. Det kan vara försent, åt helvete försent.

Det har gått två månader sedan vi egentligen hade någon riktig kontakt. En tid som vi aldrig har varit ifrån varandra tidigare. Och även om det blev fel den dagen så ser jag ingen anledning till att Du skulle göra "samma sak" tillbaka. Du kan inte ha missat att jag har mått dåligt och varit inlagd på sjukhuset en tid nu. Du kan inte säga att du inte visste. Och det gör mig väldigt besviken. För när du själv har varit med om samma sak och vet hur den känslan känns så kan jag inte förstå att du medvetet kan göra samma sak tillbaka, om du inte är ute efter att göra mig sårad. Inte ett enda samtal. Du kunde inte ens ta dig en minut till att skicka iväg ett meddelande bara för att kolla att jag fortfarande lever. Då börjar man fundera, vad är blodsband, egentligen?

Jag blir bara så ledsen. Hur man medvetet kan såra en annan människa och sedan stå rak i ryggen som om inget har hänt. Blodsband kan betyda allt och ingenting. ​Det blir vad man gör det till.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments