Motgång på motgång... Nu börjar även ​jag​ bli less även om jag har försökt hålla humöret uppe under en längre tid nu. Allt är en fasad och nu vill jag inte vara med längre. Jag får höra att det är någonting ​hela​ tiden av vänner och familj. Och jag har försökt brett på ett leende och sagt att det är okej, det gör inget. Men nu börjar energin ta slut för mig också. Så nu vill jag bara ha ett slut. 

Det är sjukhus, vårdcentral, mödravårdsbesök, drama, bråk och alla dessa "måsten". Nu tror och hoppas jag att jag avverkat det allra sista på den fronten, att vi nu kan lämna April och se fram emot ett fullspäckat Maj med roligheter och massa kärlek. ❤ Det är trots allt i Maj allt ska hända. 

På Måndag blir det nytt försök, då är det bara att börja om med alla dessa tråkigheter igen. Men till dess, hoppas jag att jag får en lugn och bra helg nu. ​Måtte något gå bra för mig för en gångs skull. ​För även om det är ​förbjudet​ att säga högt, så är jag ​lite​ less på att vara gravid nu. Jag känner mig nöjd. Nu vill jag ha bebis på utsidan istället för insidan. Och på't tal om det så ska vi nu ikväll (har jag bestämt) packa väskorna inför BB som är det absolut allra sista vi har kvar att göra, så vi är redo när allt händer. För nu kan precis vad som helst hända. Speciellt när mitt mående inte är att lita på och det kan bli akut. 

Nu ska jag gå in till köket och hjälpa mannen med middagen som han håller på med. Blir god middag och mys ikväll bara tror jag. Lugnt och skönt. Annat var det förra året när vi firade Valborg. Då fick vi också vara tillsammans, precis som idag. 

Det är du och jag B 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kanske är jag naiv eller kanske är jag dum. Fine. Låt så vara då. Människor måste lära sig att öppna ögonen och sluta ta saker för givet. Det spelar ingen roll om det är en vän, en partner, en familjemedlem. Man måste vårda alla relationer. Annars finns det en risk att man förlorar någon man håller kär. Man kan inte tänka att "äkta vänskap", "äkta kärlek" och "blodsband" aldrig tar slut. För det kan dem göra. Jag har växt upp i en familj som redan i tidigt skede var tvungen att gå skilda vägar, mot våran egen vilja. Samtidigt har jag under livets gång sett familjer som slitit deras "blodsband" i stycken, bara för att dem själv vill det. Så blodsband betyder ingenting - så länge man inte har givit den något namn, någon betydelse, någon innebörd. Det behöver inte alltid betyda något "bara" för att man kommer ifrån samma familj.

Det finns många familjer som tar avstånd från varandra. Hatar varandra. Förgör varandra. Nu är det mest vanligt att familjer håller ihop. Men vi får inte glömma att alla inte gör det. Så jag vill bara påminna alla Er som tar ert kött och blod för givet, att det kan komma en dag då dem inte finns kvar. Dem fick nog. För att du alltid gjorde narr av dem. För att du aldrig hade tid med dem. Eller så dör det bara med tiden.

I mitt fall verkar det som att allt som jag och min syster delat under alla dessa år inte längre har någon betydelse. Det spelar ingen roll att hon har varit den person som stått mig allra närmast och varit min bästa vän hela livet fram till nu så kan saker förändras när man minst anar det. Allt detta bara på grund av ett missförstånd. Och då spelar det ingen roll hur mycket vi än bråkat tidigare i livet och alltid hittat tillbaka till varandra så kan nästa gång vara den sista. Det kan vara försent, åt helvete försent.

Det har gått två månader sedan vi egentligen hade någon riktig kontakt. En tid som vi aldrig har varit ifrån varandra tidigare. Och även om det blev fel den dagen så ser jag ingen anledning till att Du skulle göra "samma sak" tillbaka. Du kan inte ha missat att jag har mått dåligt och varit inlagd på sjukhuset en tid nu. Du kan inte säga att du inte visste. Och det gör mig väldigt besviken. För när du själv har varit med om samma sak och vet hur den känslan känns så kan jag inte förstå att du medvetet kan göra samma sak tillbaka, om du inte är ute efter att göra mig sårad. Inte ett enda samtal. Du kunde inte ens ta dig en minut till att skicka iväg ett meddelande bara för att kolla att jag fortfarande lever. Då börjar man fundera, vad är blodsband, egentligen?

Jag blir bara så ledsen. Hur man medvetet kan såra en annan människa och sedan stå rak i ryggen som om inget har hänt. Blodsband kan betyda allt och ingenting. ​Det blir vad man gör det till.


Likes

Comments

Angående mitt tidigare inlägg så blev domen hårdare än jag tänkt mig. Det slutade med ett sjukhusbesök och där blev jag kvar och inlagd i 8 dagar. På bara några timmar kunde man se stor skillnad och mitt tillstånd förändrades snabbt. Jag vill egentligen inte gå in djupare på detta och prata om det som har hänt då det har varit en väldigt jobbig och tuff tid för mig på sjukhuset. Jag är bara glad att jag inte avvaktade och väntade längre. Jag lyssnade på magkänslan och folk omkring mig får tycka vad dem vill. Kanske att jag är känslig, kanske att jag har låg smärttröskel, kanske att jag känner efter för mycket... Denna gång hade jag rätt. Jag gjorde rätt. Jag vill bara blunda och stänga av. Jag vill inte tänka på hur detta kunde sluta om jag inte hade sökt hjälp i rätt tid. Det har varit omtumlande att få komma hem ett par dagar, har drabbats av gråtattacker hela helgen och det är väl nu som verkligheten börjat komma ikapp mig. 

Nu är läget lite bättre. Fick lov att komma hem iFredags men fick tydliga order om att jag måste komma in igen så fort jag börjar känna mig sämre utan att tveka. Så nu får man äta medicin ett tag och ha koll på hälsan lite extra. Får jag minsta feber eller liknande så måste jag åka in. Och det känns oroväckande. Men sista tiden nu måste jag prioritera mig och barnet i magen. Så det är klart att jag kommer ta varje tecken som är avvikande, på allvar. Har känt att jag dippat några gånger under helgen och det har legat på sträcket till att jag skulle ha feber. Men idag ska jag tillbaka på sjukhuset för att kolla hur stabil jag är. Så ska ta och göra mig klar och åka dit nu. ​Alla där ute, ta hand om varandra! Glöm inte det. Kram. 💗

Likes

Comments

Jag fick fingrarna ur och städade upp lite på hemmaplan idag. Inte dammsugning eller torkning av golv - Det är BIG NO från Sjukgymnasten! Men jag fick lite annat gjort istället. Lite små saker - men som även dem måste göras ibland! Jag är nöjd 😊 Får hoppas att B också blir nöjd... Nu försöker jag samla ork till att ta mig till duschen. (haha...) för att sedan ringa 1177 och förmodligen åka till antingen primärvårdsjouren eller till akuten ikväll. Med min vanliga otur! Alltid ska det vara något... 👎 Vet att B är så less på detta eviga rännande fram och tillbaka... Men vad ska man göra. 😔 Får se senare ikväll vad domen blir!

Likes

Comments

Det är många bollar som snurrar i mitt huvud nu. Trots att man "bara" går hemma på dagarna så hinner man knappt med det man ska göra. Men idag har jag ringt 3 viktiga samtal så det känns bra iallafall. Ska försöka se över hemmet under dagen också, som att ta tag i diskberget som snart rasar ihop... Måste bara samla ork. Det går sakta när man är gravid. 😂 Allt tar tid! Sedan ska jag nog dyka ner i bebis alla saker. Bara för att fylla på en dos med längtan. Som om att den inte är maxad redan! 💓 ​39​ dagar återstår och ska jag vara ärlig så börjar det bli lite pirrigt nu. Jag har varit och hälsat på jobbet igen och nu känner jag mig nöjd. Nu är jag redo för det nya livet som ligger framför mina fötter. Jag ska skiljas från jobbet ett tag nu och först nu känns det okej. För nu har jag fått mitt "avslut", jag har fått träffat många en sista gång ​på återseende ​och det var allt som behövdes. Nu blir det all fokus på familjen och hemmet. Allt för att det ska bli så bra som möjligt. 

Likes

Comments

Det blev några fler dagar än jag hade väntat mig. Men idag är det precis 14 dagar sedan förkylningen tog fart och den är inte riktigt över ännu. Jag är dock, mycket bättre! 😌 Annars har det väl inte hänt så mycket mer än att jag har gått in i vecka 34 och bara inom ett par dagar går in i vecka 35. 💓 Jag kämpar på med det mesta fortfarande och håller hoppet uppe. Någon gång måste det ju vända.

Sjukhuset ringde precis också, så det blir ett besök dit nästa vecka. Får se vad vi kommer fram till då och hur framtiden ser ut. Verkligheten börjar komma ikapp mig nu och jag inser att det inte är långt kvar innan det är dags för den stora operationen. Men jag vet att jag måste göra den för att få ett normalt liv igen... 

Likes

Comments

​Det är jobbigt nu. På många sätt. Det är en sak att vara gravid. Men det är en helt annan sak att vara förkyld ​OCH​ gravid. Fy vad dåligt jag mår. Verkar som att influensan är och hembesöker mig. Så det blir nog några tysta dagar från min sida nu fram till dess att jag mår lite bättre... 💊 Har gått in i vecka 33 nu iallafall, och bebis är väldigt pigg och aktiv. Så mysigt! Men ibland känns det som att hela magen ska ploppa ut 💛

Likes

Comments