Header
View tracker


En av huvudanledningarna till att jag valde att åka som aupair var att jag på något vänster hoppades på att kunna hitta nya sidor hos mig själv. Något som förhoppningsvis kunde definiera den personen jag en dag skulle komma att bli. Jag förstod att jag genom att träffa nya människor skulle förstå vad för slags person jag själv var genom insikten vilka jag klickade bra och dåligt med. Jag förstod att jag skulle bygga upp ett självförtroende som jag tidigare inte så starkt haft och bli det som jag varit lite rädd för innan; självständig. Men vet ni, mitt år som aupair skulle ge mig så oerhört mycket mer än så. Så mycket mer.

Under det första halvåret som aupair spenderades många av mina timmar på dagen med ett block och en penna. När mina värdbarn var i skolan valde jag att lägga den största lediga tiden på bara mig själv. Jag skrev och skrev, funderade och reflekterade och tog hjälp av de allra mest fantastiska böckerna jag inte trodde fanns. Sakta men säkert djupdykte jag i mig själv och lärde mig förstå mitt sätt att vara. Varför jag handlat som jag gjort i olika situationer, vilka mina starka intressen faktiskt är, vad jag bryr mig om och mitt tankesätt.

Jag fick möjligheten att sammarbeta med CulturalCare. Inte bara i ett, utan i flera spännande projekt. Jag blev en del av CC globala ambassadören och blev även en del i deras nystartade Research grupp. Jag jobbade hårt och lärde mig så otroligt mycket! Grafisk design, kunskaper i Sociala medier, tankesätt hos Aupairer och var helt enkelt med och utvecklade idéer och nya initiativ i samarbete med CulturalCare. Förhoppningsvis fortsätter jag jobba för dem när jag kommer hem som mötesledare!

Jag kommit i underfund med vilket hårt jobb det är att ha barn, vad det faktiskt innebär och därmed också verkligen lärt mig uppskatta allt mina föräldrar någonsin gjort för mig som jag inte förstod när jag var yngre.

Jag har också fått insikt i hur otroligt lyckligt lottat jag är. Över det liv jag har, över de personer som står mig nära och hur många som faktiskt bryr sig om mig. Tack till alla ni som stöttat mig under mitt år här. Ni har ingen aning om hur viktiga ni varit för mig.

Slutet av andra halvåret skulle komma att bli annorlunda för mig. Sommaren kom och dagarna tickade plötsligt förbi fortare än jag kunde anat.

Jag skulle vilja sammanfatta sommaren som galen. Stressig som tusan och magen har vänts ut och in minst 100 gånger för allt som jag ville hinna med. Spendera tid med vänner, spendera tid med värdfamilj, många timmars jobb, 10 dagar i Kalifornien, stänga bankkonto, stänga telefon, avskedsplanering, hejdåmiddagar och den där jäkla packningen. (Att packa ner ett helt år är kasst, jag lovar haha..) Jag hängde på stranden, i SagHarbor, ute med båt på vattnet, på mina favorit fik, ute på klubbar, i bilen sjungandes till musik eller hos mina närmaste vänner. Jag slutade hänga på sociala medier, hade inte tid att skypa med min familj hemma i Sverige utan bara rände runt. Och jag ÄLSKADE det. Fullkomligt älskade livet i den där fartfyllda bubblan.

Men nu står jag här. Klar. Done. Efter ett år. Och all stress blandat med de tusen känslorna jag har tar kål på mig. Jag vill ju få tid till alla, umgås med mina närmaste vänner och min värdfamilj. Jag vet aldrig om jag riktigt kommer kunna landa i det som är, acceptera att min tid är slut. Och I magen bara skriker det av längtan att åka iväg igen(?). Hur ska jag klara av att komma hem? För mig känns det som att backa ett steg och jag känner mig nästan lite rädd. Det kallas TravelBug har jag hört. När du väl börjar att resa kan du inte sluta.

Jag läste en artikel som jag tänkte dela med er som handlar om just det här. Den beskriver precis hur jag känner för att åka hem. För ett år sedan hade jag inte förstått, och många av er kan jag säkerligen lova inte heller gör det. Men den här texten är verkligen, ord för ord, en exakt beskrivning av hur jag känner.

" You see the world, try new things, meet new people, fall in love, visit amazing places, learn about other cultures – then it’s all over. People always talk about leaving, but what about coming home?

We talk about the hard parts while we’re away – finding jobs, making real friends, staying safe, learning social norms, misreading people you think you can trust – but these are all parts you get through. All of these lows are erased by the complete highs you experience. The goodbyes are difficult but you know they are coming, especially when you take the final step of purchasing your plane ticket home.
All of these sad goodbyes are bolstered by the reunion with your family and friends you have pictured in your head since leaving in the first place.

Then you return home, have your reunions, spend your first two weeks meeting with family and friends, catch up, tell stories, reminisce, etc. You’re Hollywood for the first few weeks back and it’s all new and exciting. And then it all just…goes away. Everyone gets used to you being home, you’re not the new shiny object anymore and the questions start coming: So do you have a job yet? What’s your plan? Are you dating anyone? How does your 401k look for retirement? (Ok, a little dramatic on my part.)

But the sad part is once you’ve done your obligatory visits for being away for a year; you’re sitting in your childhood bedroom and realize nothing has changed. You’re glad everyone is happy and healthy and yes, people have gotten new jobs, boyfriends, engagements, etc., but part of you is screaming don’t you understand how much I have changed? And I don’t mean hair, weight, dress or anything else that has to do with appearance. I mean what’s going on inside of your head. The way your dreams have changed, they way you perceive people differently, the habits you’re happy you lost, the new things that are important to you. You want everyone to recognize this and you want to share and discuss it, but there’s no way to describe the way your spirit evolves when you leave everything you know behind and force yourself to use your brain in a real capacity, not on a written test in school. You know you’re thinking differently because you experience it every second of every day inside your head, but how do you communicate that to others?

You feel angry. You feel lost. You have moments where you feel like it wasn’t worth it because nothing has changed but then you feel like it’s the only thing you’ve done that is important because it changed everything. What is the solution to this side of traveling? It’s like learning a foreign language that no one around you speaks so there is no way to communicate to them how you really feel.

This is why once you’ve traveled for the first time all you want to do is leave again. They call it the travel bug, but really it’s the effort to return to a place where you are surrounded by people who speak the same language as you. Not English or Spanish or Mandarin or Portuguese, but that language where others know what it’s like to leave, change, grow, experience, learn, then go home again and feel more lost in your hometown then you did in the most foreign place you visited.

This is the hardest part about traveling, and it’s the very reason why we all run away again."


Idag med bara 1 dag kvar tills jag återvänder hem så har jag förstått att vägen till att hitta sig själv är en pågående process. En process som jag egentligen inte önskar ska ta slut. Jag vill fortsätta leta, gräva fram nya spännande personlighetsdrag och intressen hos mig själv. Jag har spännande mål, kommit till insikt med andra och insett hur fantastiskt och spännande livet faktiskt är, om man bara stannar upp lite grann. Jag har växt. Och jag är stolt över mig själv.

Jag kan le. Jag har styrkan att vända en negativ dag till en positiv bara genom att dra på smilbanden. Jag vet var mina gränser går, kan känna av mina beteendet och göra något åt dem. När jag är stressad vet jag att det hjälper att gå ut och kolla på himlen en stund, ta fem djupa andetag och om jag har tid yoga i 15 minuter. Och när jag är ledsen vet jag att det hjälper att gråta eller ta en tur i bilen och snacka vett med mig själv. Och ibland bara bita ihop, det är ytterligare en del av mig själv som har ändrats. Jag känner mig tuffare, klarar av att lägga strunt åt sidan, något jag absolut inte kunde göra när jag åkte hit.

Jag har blivit expert på att berömma mig själv. Ge mig komplimanger och veta att jag gör massor av bra saker. För det gör vi ju verkligen, vi är ju fantastiska, alla vi människor

Imorgon återvänder jag hem efter att sagt hejdå till mina 5 bästa vänner från Tyskland, Spanien och Schweiz och Sverige. Mina 5 bästisar som jag spenderat nästan varje dag med. Jag säger även hejdå till en annan person som står mig speciellt nära hjärtat och ja, det känns tufft. Jag återvänder hem med något som känns som ett stort hål. Jag vet att hålet står för rädsla. Rädsla för vad som ska komma härnäst. Jag lämnar en vardag jag kämpat med att bygga upp, en vardag full av rutiner och starka relationer. Jag lämnar det som just nu är mitt liv. För att börja om.

Men jag återvänder också hem efter ett år av obeskrivliga upplevelser, jag har sett Mexico, Canada och I princip hela Amerikas västkust. Jag återvänder hem med ett huvud som kan NYC utan och innan och med en kropp mer tränad än jag någonsin varit tack vare att jag började med yogan. Så mycket den har gett mig. Jag klarar av att vända situationer åt det håll jag önskar och inspireras av nästan allt jag ser. Tack vare yogan och dess tänk.

Jag återvänder hem med ett leende, leendet står för självständighet, glädje och personlig utveckling. Leendet står för allt det fina jag fått vara med om. Allt jag har lärt mig, hur jag har hanterat situationer och tacksamheten över vad andra personer har lärt mig under min tid här. Att åka som AuPair var det absolut bästa beslutet jag tagit i mitt liv och jag vet att det här året har format mig åt det håll i livet jag vill ta. Precis som jag önskade när jag åkte hit för exakt ett år sedan.

Det här är mitt sista inlägg på den här bloggen. Bloggen som jag kommer att printa ut och göra en bok av. Är ni intresserade av att fortsätta följa mig i vad jag än kan tänkas göra finns jag kvar på instagram mdlne och Snapchat mdln. Jag nås förstås också alltid på mail ifall det finns frågor som ni önskar få svar på.

Tack till alla er som läst min blogg. Ni har stundtals varit riktigt många och jag har tyckt det varit så fantastiskt kul att få inspirera er med mitt äventyr på andra sidan jorden men nu är det dags för mig att skriva en ny bok.

Glöm inte att sprida kärlek, skratta och kramas. Och våga.

Igår blev jag överraskad på stranden. Jag trodde jag och min värdfamilj skulle ha en mysig goodbye picknick på stranden men när jag väl kom dit hade min värdmamma bjudit in alla mina närmaste vänner! Vi åt pizza och Caesarsallad, chips och grillade smores. Och sedan tog hon fram den här underbara tårtan och då brast det, haha. Oj vad jag grät. Min underbara värdfamilj, mina underbara vänner, åh vad jag älskar er. Tusen tack för allt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu är jag tillbaka i TheHamptons efter den absolut bästa resan jag gjort i hela mitt liv. Galen, äventyrlig, svinkul och häpnadsväckande. Jag är så tacksam, så lycklig och så inspirerad. Här mina vänner - jag berättar i bilder. Min lovade reflektion postar jag imorgon! Ha det bäst!

Dag 1 Los Angeles; Beverly Hills och Hollywood.

Paddleboard och övernattning vid Lake Havasu!

Dag 2 Grand Canyon National Park

Dag 3 Route 66

..Och VEGAS! Två av mina livs bästa nätter!

Dag 5 Death Valley

Dag 6 Yosemite National Park (Finaste platsen jag någonsin sett)

Dag 7 San Fransisco!

Så, 3 hotell- och 4 campingnätter senare sitter jag nu på mitt rum och har kommit till insikt i att jag inte är någon Camping Queen. Och så var det med det. Är så stolt över mig själv som släpade på den där jäkla sovsäcken, satte upp mitt egna tält och bara duschade var tredje dag. Även om skogslivet inte är något för mig så har jag lärt mig så mycket och har nog aldrig uppskattat min säng så mycket som jag gör nu. Tack till alla er som delade den hör oförglömlig resan med mig. Vilken tur jag har som fått uppleva så mycket!!

Likes

Comments

View tracker

HEJ! Nu har jag äntligen tagit mig tid till att skriva lite grann!! Det går i 180 här borta! Ambassadör jobb i massor, startar veckan med många timmars jobb och avslutar med långledigt! Jag träffar massor av underbara människor och försöker samtidigt spendera tid med min värdfamilj! Jag försöker njuta av värmen, stränderna, maten, alla iskaffe som slinker ner och även uppskatta alla galenskaper vi stöter på här! Jag kunde verkligen inte ha det bättre än vad jag har det just nu joch tanken på att jag om en månad är påväg hem igen är så ofattbar. Tror jag måste börja meditera igen för just nu lever jag i något slags speedmoln som flänger runt och knappt har tid att prata med min familj hemma i Sverige. Jag tror jag känner stress över att åka hem, och vet inte riktigt hur jag ska fördela min lediga tid!

Avskedskalaset för Melanie som åkte hem i Fredags fick mig att inse att min tur snart också är här och jag tror jag flippade ur lite grann. Att åka hit som AuPair var så stort för mig, allt var så nytt och allt var så främmande, jag var ute på okänd mark så att säga och jag fick jobba länge och hårt för att hitta min plats här. Jag lyckades. Jag har turen att få spendera min lediga tid med världens underbaraste grupp av människor, jag kan alla bakvägar, jag kan språket. Jag vet var pizzan smakar bäst och jag vet hur barnen fungerar och hur jag ska bete mig i olika situationer med dem. Jag kan gå runt i huset och sjunga högt och jag vet hur jag ska få Z att äta när han inte vill. Jag vet när jag behöver vara allvarlig och när jag kan skoja runt. Mitt WiFi ansluts automatiskt när jag kliver in i mina vänners hus och jag vet vilken tid på dygnet det är mest trafik. Jag har byggt upp någonting här. Jag känner mig trygg, jag känner mig som hemma.

Och tänk, det är just då, som det är dags att åka tillbaka. Och börja om(??) Jo, självklart pirrar det i magen av att veta att jag ska få krama om alla där hemma igen men efter det? Efter alla underbara välkomnanden och reunions då står jag där på ruta 1 igen. Vad vill jag göra och var ska jag ta vägen? Och vet ni, det skrämmer mig. Men .. jag har hört att det är då, när någonting skrämmer dig, som du utvecklas som mest. Och det är ju exakt det jag vill. Så jag får helt enkelt landa i situation jag befinner mig i just nu.

Jag jobbar med en lång reflektion just nu. En reflektion över mitt år. Ganska personlig men ändå något jag skulle vilja dela med mig av till er för att visa hur mycket beslutet om att åka som aupair har betytt för mig. Än är den inte klar men jag hoppas kunna publicera den i samma veva som jag åker hem. Tills dess hittat ni mig på instagram (mdlne) och SnapChat (mdln)

Mycket bus har vi haft i veckan! Lek på strand och i lekparken!

Avskedsmiddag för Mel på BayBurger!

..och dagen efter överraskade vi henne på hennes altan med tårta, pizza och presenter! Äskande Mel, du saknas oss så mycket redan efter tre dagar!!! Jag har sådan tur som får se dig i Augusti igen! (Ja!! Hon kommer till Sverige och hälsar på! Längtar så jag spricker!!)

Fina fina vänner på Superica i SagHarbor!

Världens bästa värdmamma var fyllt år också!! Grattis ännu en gång Marit, du är bäst!!! Dagen till ära gjorde jag och barnen en jordgubbstårta, recept från Felicia! Bästa!!

Titta här vilka godingar!! Igår köpte vi med oss sallad och blåbärspaj från en farm i Amagansett och satte oss i Amagansett Square för att lyssna på en gratis konsert! Så mysigt hade vi tillsammans!!

Likes

Comments

Nu har jag vi kat av Felicia hejdå för den Här gången! Tur att det inte är så långt kvar tills vi ses igen! Vilken himla underbar vecka vi har haft, en av mina bästa någonsin vågar jag säga! Och såå mycket som vi har gjort! Magiska frukostar, strandhäng, sånguppträdande, iskaffe, god mat, paddleboard, NYC, midsommarfirande och båtturer.. Berättar genom mina bilder längre ner!

Imorgon är verkligheten tillbaka och jag har barnen heldag framöver eftersom de slutat skolan! Jag har tusen uppgifter jag måste komma ikapp med och även packa upp alla fem (!?) resväskor med kläder. Japp, nu har vi flyttat! De sista 1,5 månaderna spenderas i WaterMill. Måste erkänna att det kändes lite vemodigt att packa ner hela rummet i Amagansett, där jag bott nästan ett helt år. Well, well, var sak har sin tid och nu tänker jag njuta Max den sista månaden här! Tänk att jag kommer hem snart? Är det verkligen på riktigt?

Vi har sett fler än en solnedgång i veckan.. Något av det vackraste som finns..

Duktiga på att laga mat har vi också varit, hemmagjord pizza, sallader, pasta och lax med sötpotatis är lite av det vi lyckats få ihop! Kul med mat!!

Men givetvis har vi även ätit ute också! Så mycket gott, och så mycket fina ställen jag velat visa Felicia! Här är vi på LT Burger i Sag!

Sen ska vi ju inte snacka om alla underbara frukostar vi har gjort. BÄSTA måltiden på dagen! Mmmmm

Sen har vi varit ute och ränt en del också! Så himla kul har vi haft! Så kul att få ta med Felicia och visa henne hur våra helger ser ut!

Sen var ju just den här helgen lite speciell för oss eftersom vi firade midsommar!! Väldigt roligt att få berätta för mina nära vänner från världen över vad midsommar faktiskt är och hur vi firar den! Det blev en väldigt mysig kväll i WaterMill som avslutades i SagHarbor ute på havet! Så synd att jag inte har någon bild därifrån - Vid midnatt tåg vi båten rakt ut i havet och stannade för att kika på stjärnorna en lugn stund invirade i varsin filt. Ett sånt där moment du kommer ihåg för evigt. Så tacksam. Så tacksam för allt jag får vara med om här. Frö mina vänner, för alla människor jag får stöta på, för det otroligt vackra stället jag faktiskt får bo på, och för min värdfamilj som ger mig sådan frihet. Önskar jag kunde utrycka mig med mer än bara ett stort tack, underbara värld!

Fantastiskt bra plats att fota på, i våra vita midsommarklänningar och en midsommarkrans. Fina fina vänner. I Love you so Much!

Likes

Comments

Vi startade veckan på världens underbaraste sätt! Tänk vilken tur jag har som får bo vid en pool. Verkligen så glad och tacksam över det. Vi gjorde iordning världens godaste frukost och satt länge i solen och njöt. Den här måndagsmorgonen var bara bäst, kommer minnas den länge!

Efter frukost tog vi en vända i bilen och sedan hängde vi länge på Indian Wells Beach! Bästa!!

Det blev tisdag och vi rockade loss i bilen hela vägen till SouthHampton där vi myste runt länge bland de fina gatorna!

Eftermiddagen spenderades vid poolen! Vi badade, yogade (Happy International yoga day!!!) och lekte med Felicias GoPro! Välbehövlig lugn eftermiddag!!

..här avslutade vi tisdag kväll! På LongBeach med en varsin glassbägare från BuddhaBerry!

Likes

Comments

Två väldigt hektiskt härliga dagar i city senare är vi tillbaka i Hamptons med tusen upplevelser rikare!! Har varit nära på att gråta av lycka flera gånger redan över att hon äntligen är här, min bästa vän, efter 10 månader ifrån varandra!! Vår helg i bilder? Varsågod!!

Vi bodde på hotell Pennsylvania, otroligt bra läge med både Pennstation, Madison Square Garden, EmpireState Building och min favorit restaurang bara runt hörnet!

Det första vi gjorde lördag morgon efter en god frukost på omelett och FrenchToast var att promenera till CentralPark! Där satte vi oss på min favorit plats där du har världen finaste utsikt!!

Sedan bara promenerade vi runt i city. Jag älskar det. Vi besökte Magnolia Bakery (Felicia was in heaven, Konditorn som hon är, så roligt att få se henne sådär över exalterad!!! Haha)

Väääldigt mycket senare än vad vi planerat (förstår inte var tiden tog vägen i helgen.. Haha) så kom vi iallafall fram till FlatIron och ShakeShack! Bästa hamburgaren någonsin(!!) Där kikade vi på ekorrar, fick se ett frieri och njöt av det vackra 28 gradiga, soliga vädret!!

Kvällen kom, och förväntansfullt gjorde vi oss iordning! Vi skulle gå på musikal!!!

Finding Neverland! Åh(!) vilken bra musikal! Skratt, tårar och rysningar. Precis så som det ska vara!!

Vi avslutade kvällen med shopping på TimeSquare! Bästa shoppingen sker vid midnatt här i NewYork, haha.

Det blev söndag, och idag var vi uppe tidigt för att hinna med allt vi ville göra!! I nya klänningar tog vi tunnelbanan downtown, besökte ChinaTown och traskade mot BrooklynBridge!

BrooklynBridge, här har jag ju varit hundra gånger, men trots detta slutar jag aldrig förvånas över hur otroligt vackert det faktiskt är. Underbara, underbara!

Vi kom fram till Brooklyn och promenader direkt till vårt Beunchställe; Jack and Horse Tavern. Alltså omg på deras pannkakor! Bästa någonsin!!

Sedan stod Soho och shopping på schemat! Länge (!) strosade vi runt på Sohos gator och hann även med ett till cupcake ställe till Felicias stora förtjusning; GeorgeTown CupCake!

Sista bilden togs nere i Greenwich Villige som vi kikade runt i innan vi tog oss upp mot HighLine! Därefter åt vi middag på Barilla och sent tog vi tåget hem till Hamptons igen!!

Idag har jag träningsvärk i benen efter alla steg i bara ballerina som vi tagit! Men jag är sååå glad! För Nu väntar en HEL vecka här ute! En HEL LEDIG vecka som ska fyllas med skratt, vågor, sand i håret, galenskap och god mat! Bäst bäst bäst!! Följ vår vecka på min SnapChat; mdln

Likes

Comments

Fullt upp hörni!! Här springer tiden iväg och än en gång har bloggen hamnat i andrahand! Aj aj aj. Jag har ganska mycket att tänka på såhär i slutspurten av mitt år, om en vecka flyttar vi in i andra huset så hela huset här i Amagansett ska packas ner!! Projekt efter projekt ska avslutas och jag förstår inte riktigt var jag ska få tiden ifrån! Evigt tacksam över att barnen fortfarande går i skolan så jag har de där timmarna att jobba på!

När jag jobbar hänger vi vid poolen eller åker till stranden, barnen älskar det, och jag älskar det. Och På fredag är det sommarlov här för barnen och de flyger iväg till Sverige en vecka och jag har min andra veckas SEMSTER!! På fredag kommer bästa Felicia Hit och vi ska hänga inne i city hela helgen och sedan ha det galet bra här ute i Hamptons en hel vecka!! Längtar ihjäl mig!!

Därefter är det bara en månad kvar till Kalifornien och västkusten och därefter är det bye bye! (Det kan inte vara sant.. Ska jag verkligen åka hem igen...) Tänkte att jag framöver skriver ganska korta inlägg och bara visar er bilder från mina dagar, Kanske hjälper det mig till att bli bättre!! Och som jag sagt innan, vill ni har massor av uppdatering- följ mig på SnapChat mdln. Där är jag väldigt aktiv varje dag.

Så, här kommer massor av bilder från senaste veckan! Ikväll är det AuPairmöte på stranden och efter det planerar vi att åka och mysa vid en annan strand där våra kompisar satt upp en Bonfire. Önskar er en kanon vecka!!

8.30 AM, Indian Wells Beach

Jag var och klippte mig för första gången efter10 månader! Bra jobbat Madelene!!

Solnedgång.. LongBeach, AmbrahamsLanding och IndianWells

Lek och bus på stranden!

Häng med fina vänner på Gurney's i Montauk!

Likes

Comments

Hej!! Åh jag är verkligen så dålig på att komma ihåg att blogga!! Förlåt! Dagarna går så fort och jag har saker att göra hela tiden så jag glömmer bort min stackars blogg! Jobbar jag inte med projekt från CulturalCare svarar jag på mail eller yogar. Så fort jag är ledig är jag utomhus och när helgen kommer är jag allt annat än hemma! Jag planerar Felicias besök för fulla muggar och försöker få ihop resten av min tid här med allt jag vill hinna göra!

Om tre veckor flyttar vi tillbaka till huset i WaterMill. Ser mycket fram emot att få spendera mina två sista månader där men samtidigt känns det vemodigt att lämna huset jag bott i sen jag kom hit, jag kommer ju inte tillbaka hit igen liksom, jag ska packa ner hela rummet.. Knas. Men innan dess ska jag ha en kanonvecka med Felicia som kommer om bara 10 dagar!!! Förstår knappt att det är sant, min bästis kommer hit, efter 10 månader!! En helg inne i city och resten här ute i The Hamptons! Så mycket jag vill visa, tror på den bästa veckan någonsin! Åh(!) vad jag längtar!!

Annars rullar dagarna på. Samma rutiner fast med varmare väder! Vi hänger mycket på stranden, äter massor av glass, räknar ner dagarna till sommarlov och leker i trädgården. Följ mig gärna på Instagram mdlne och snapchat mdln, där är jag väldigt mycket aktivare än här!

Likes

Comments

Dagarna går snabbare än vad jag hinner med och jag vet inte riktigt alls hur jag känner inför det. Hela vintern har jag räknat ner dagarna till dagen jag åker hem igen men plötsligt vill jag att tiden ska stå still. Den där fantastiska sommaren alla pratade om är här nu, och vet ni, den är precis så fantastiskt som alla beskrev den. Brasor på stranden i solnedgången, surf och paddleboard på havet, partaj sena nätter, glass på kritvit strand, buss till och från NYC, nya ansikten och vänner från världen över och alla utstrålar ren glädje.

Är det något jag har kommit underfund med under min tid här är att jag behöver fortsätta resa. Träffa nya människor och se nya platser. Jag har alltid velat rest, men det är först nu jag förstår vilken stor inverkan det har på mig och vad det faktiskt ger mig. Därför är jag ändå nyfiken över vad jag näst kommer hitta på. Jag vet ju att jag är klar med AuPairandet och jag vet ju att den gemenskapen jag kommer sakna något så oerhört här ändå kommer försvinna eftersom mina kompisar också åker hem en dag. Jag vet att jag behöver gå vidare i livet, starta någonting nytt men som ni förstått känns det svårt. Jag har byggt upp en trygghet här nu, ett hem. Och plötsligt dras jag bara ifrån allting. Snipp snapp slut så var den sagan slut liksom. Haha. Well well, jag har trots allt två månader kvar här och det är ändå en hel del. Går in stenhårt för att leva i nuet njuta mer än någonsin. # 70 dagar kvar

Från gårdagens Bonfire i SagHarbor

Likes

Comments

Hela helgen spenderades inne i stan med mina bästisar och jag vågar säga att den här helgen hamnar på min topp 5 från hela mitt år! Åh vad jag älskar sommaren! Att få traska runt i storstan i klänning, äta god mat utomhus, hänga i parker och dricka iskaffe är svårt att slå! Nu bjuder jag er på ett hejdundrans bildspel från i helgen! Puss

Vid 2 rullade tåget in på Pennstation och jag mötte upp Jenna som jag skulle stanna över hos. Vi kilade till WholeFoods där vi köpte oss egenplockad sallad i världsklass!

..lite vin, ost och frukt fick följa med hem också givetvis. Och sedan njöt vi en stund i hennes lägenhet innan det var dags att göra sig iordning för kvällens Musikal. THE BOOK OF MORMON

Hahah, åh vilken musikal. Så himla rolig, inte för alla, stundtals ganska rå men jag tyckte den var otroligt rolig. Vi hade väldigt bra platser och hade därför möjligheten att verkligen se musikalartisternas ansiktsuttryck nära vilket jag tycker ger lite extra! Jag är så nöjd och hade en väldigt rolig kväll!!

Efter musikalen satte vi oss vid Rockefeller Center. Summergarden & Bar tror jag det hette, för en drink. Och vilken utsikt. NYC är verkligen vackert, dag som natt!

Det blev morgon och jag mötte upp Eva och Anja! Med en helt oplanerad dag tog vi oss an gatorna!

Vi traskade till CentralPark och njöt av den fantastiska utsikten för att sedan promenera längst med 5th Avenue för att kika i affärer!

Vi tog sedan tunnelbanan ner till FlatIron Building och parken intill där vi lunchade på ShakeShack, BÄSTA!!

Vi promenerade sedan till den svenska godisbutiken SockerBit som ligger nere i Greenwich Village och passade även på att titta på Carries lägenhet i Sex And The City på Perry Street!

Jag fick sedan besöka HigLine för första gången! Åh så vackert det var! En gammal tågräls som blivit en gångbana längst med Manhattans kust (?). Där fanns även ett BlueBottle stånd (världen absolut godaste kaffe) så lyckan var total!

Vid 9 rullade tåget tillbaka till EastHampton. Och även om stan är helt fantastisk var det skönt att komma hem igen där det är lite lugnare.. Haha. Idag är jag ledig och har ingenting planerat. Bästa känslan någonsin!

Likes

Comments