Plastikkirurgi snackas det mycket om i dagens samhälle. Vår vardag kretsar också mycket kring ideal nu mera. Det snackas mycket om kroppar, hur man ska se ut, vad man ska väga osv. Det skrivs mycket i tidningar, på sociala medier hur man ska vara. Och jag kan känna att det går till överdrift. Samtidigt som att det finns folk som snackar om att det enbart är trafik och olycksfallsskadade som bör få göra plastikkirurgi, även där tycker jag det är fel. Men att plastikkirurgi finns är bra, att det är ett alternativ för de som faktiskt blivit drabbad av något eller varit med i olycka. Det är häftigt att det faktiskt finns något som kan förändra en människas ansikte eller kropp. Jag tycker det är coolt i sig att det finns människor som är så pass duktiga och kan de här sakerna med plastikkirurgi.

Jag är varken för eller mot det. Jag anser att människor själva bör få bestämma vad de vill göra med sitt utseende, sin kropp osv. Men jag är absolut för när det gäller att det finns som ett alternativ. Sen att det finns människor som opererar sig överallt och dessutom ser värre ut efter alla operationer än innan är en annan sak. Men det är fortfarande en smaksak. Och fortfarande människans egna val. Jag tycker inte bara trafik och olycksfallsskadade ska ha möjligheterna till plastikkirurgi, man får inte glömma att alla människor ser olika ut och det finns vissa som absolut inte trivs med sina kroppar osv. Sen tycker jag dock det är helt galet att sociala medier och tidningar berättar för världen hur det är man ska se ut. Jag är inte för att man gör reklam med smala tjejer, stora bröst, stor rumpa och helt perfekt tight kropp. Det är för bra för att vara sant, när de görs sån reklam vill alla se ut sådär. Och så ska de inte behöva vara.

Jag själv som tre barnsmamma har genom gått plastikkirurg. För snart fyra år sedan opererade jag mina bröst. Och även om det kostade mycket pengar är det pengar jag aldrig någonsin ångrat. Därav känner jag också att det inte alltid är en nackdel med plastikkirurgi. Efter att du varit gravid och burit barn i flera månader, ammat och din kropp fått arbeta som tusan så älskar jag tanken av att just plastikkirurgi fick mig att älska mig själv igen. Jag har även några gånger sprutat i Fillers i mina läppar. Inget ingrepp på de viset, men de räknas nu mera också som plastikkirurgi om jag förstått de rätt. Jag tycker det är snyggt, därav gör jag det. Det handlar inte om att mina läppar är för små egentligen, utan mer att jag kan justera om jag nu vill det. Gräsen går där du sätter den.
Alla bestämmer vi själva, över oss själva.

Men man ska vara otroligt noga med var man går, priset är inte alltid det som avgör. Att titta runt är ett alternativ. Besök, ring och prata med personal. Ställ frågor. Alerisplastikkirurgi är en bra plats för er som går i tankarna. Jag har kollat runt lite, enkel sida. Och de bästa är att dem faktiskt finns Stockholm, Malmö och Uppsala. Perfekt för mig som bor i Skåne. Jag var faktiskt redan igår runt på internet och sökte runt. Sugen på en ny operation. Men det är ju inte bara att göra det. På Aleris sida kan man hitta priser, hur en operation går till och även ställa frågor online. Det är faktiskt jätte bra. Ibland vill man kanske inte ringa och prata med någon direkt, man kanske vill kolla runt men undrar om något.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vi hade en fantastisk dag igår. En hel dag på Bakken. Det var en super dag, vädret var ändå hyfsat mycket på vår sida. Det regnade rejält en kort stund. Men det blev fint. Maten var god, sällskapet var bra och barnen var nöjda! Som sagt dagen blev lyckad.
Stora töserna stack till mormor och morfar igår kväll efter att vi kommit hem.
Jag njöt i soffan en stund, Zoey somna ganska kort efter. Och nu sitter jag på jobb, jobbar 12 timmars pass idag, haft fullt upp hela morgonen då jag varit ensam.
Idag jobbar jag sista passet som månads anställd. Nästa vecka är jag tim igen. Och nu ska jag börja sätta mig bakom skolbänken igen. Har börjat sen förra veckan, men nu har jag jobbat, haft barn på sommarlov men nu ska även den sista och minsta skolas in imorgon. Längtar lika mycket som jag inte längtar. Det är ångest framkallande lite..

Likes

Comments

Tänk att min dotter blivit så stor. Igår började hon ettan. Det är näst intill ofattbart att hon är 7 år. Och går i ettan. Hur?
Hon var lagom stolt, men blyg.
De hade start på skolgården, alla klasser. Tyvärr missade jag nästan hela processen då miley skulle till dagis. Hon var också så stolt. Nu är de äldst på förskolan. Och förstår ni att hon om ett år börjar förskoleklassen? Hon kommer gå med sin storasyster. Helt galet.
Vi invigde vardagen med ett besök på Malmöfestivalen med vår agge och hennes.
Grodan stannade hos sin pappa. Vi åt, köpte med oss en hel del gottis hem. Synd vädret aldrig är pålitligt så man står och äter i ösregn, samtidigt som vi hetsäter för att vi ska slippa käka vatten...
men annars hade vi trevligt. Synd att festivalen blir mindre och mindre för varje år som går.

Ja vi köpte med oss gottis hem...

Nu i skrivande stund är jag påväg till Lund. Jobbar 14-22 idag. Ska jobba helgen också men jobbar endast söndag, och kör då ett 12 timmars pass.
Imorgon ska vi iväg till grannarna och njuta av livet lite. Ja, som sagt livet rullar på. Och jag är rätt nöjd med hur livet är. Och ska nu plugga lite medan jag jobbar..

Badade grodan imorse, klippte naglar, körde inpackning då ungen har enormt mycket hår. Ja, hon fick spaa lite imorse. Är förälskad i henne. Och hon blir bara mer och mer lik miley.

Likes

Comments

Det finns saker jag öppnat mig väldigt mycket om här på bloggen, saker som jag känner, tänker och ibland varit med om. Sen har vi saker jag inte alls velat dela med mig utav. Jag har skrivit inlägget flera gånger man aldrig vågat publicera. Och det är för att jag antagligen inte varit redo. För att jag vill visa respekt till människor.
Men någonstans i mig vill jag prata om det, berätta det, komma ut och prata om det.


Jag kan bara prata för mig själv nu. Och det är det jag tänker göra. Som liten hade jag inte en perfekt uppväxt, långt ifrån. Där och då tyckte jag att uppväxten var hur bra som helst, i min värld som ett litet barn var den mer eller mindre perfekt. Hur skulle jag veta? Hur skulle jag förstå att uppväxten egentligen var rent åt skogen.
Uppväxten var inte alltid skit såhär i efterhand. Men nu när jag suttit och tänkt tillbaka så inser jag att mycket stod fel till. Saker och ting gick inte rätt till helt enkelt.
Jag minns dagar jag kom hem från skolan, gick i lågstadiet, jag gick kanske i 3an om jag inte minns fel. Jag kom hem, fick syn på min mamma i sitt värsta tillstånd, hon var arg, ledsen och ganska påverkad av alkohol. Jag minns att hon hade bråkat med "pappa", och jag kommer ihåg att självskadebeteende fanns väldigt mycket i min uppväxt. Och jag lovar, där och då trodde jag att jag skulle förlora min mamma. Jag minns att jag hörde hennes musik, högt. Vardagsrummet var rent mörkt. Hon satt på golvet i vardagsrummet, grät, tittade på mig och jag såg bara blod. Jag gick in på mitt rum, stängde dörren. Hörde fortfarande musiken. Jag kände för första gången hur mitt bröst verkligen värkte. Jag tänkte bara på vad som skulle hända om jag förlorade min mamma. Jag minns att jag hade i huvudet hela tiden, "ikväll kommer jag förlora min mamma, hon kommer att dö..."
Det ekade så i mitt huvud.. Jag ville inte gå ut från mitt rum den eftermiddagen, jag ville men jag var rädd för att möta något jag inte ville. Jag minns att "pappa" satt på ovanvåningen, vid datorn. Oberörd. Han var van vid dessa bråk, som alltid spårade ur. Nu i efterhand tror jag att det var första gången i mitt liv som jag kände ångest. Jag visste inte vad ångest var då, men idag när jag vet kan jag relatera till känslan jag hade då. Jag har aldrig vågat berätta för någon hur och vad min uppväxt egentligen gick ut på. Mina syskon vet. Men att våga berätta för någon skulle aldrig vara viktigt. För jag ville inte att folk skulle se ner på mig eller på en människa som jag älskar. Men idag inser jag att folk får tycka vad de vill. Jag är säker på att livet för alla inte varit helt perfekt. Och detta var bara en av alla saker som hände under min uppväxt. När jag kom in i en viss ålder testade jag att skada mig själv, för att se hur det verkligen kändes. jag ville veta vad det var min mamma kände, kanske kunde jag få ett svar på varför hon gjorde det också. Men jag insåg snabbt att det inte kom något svar. Fördelen med att ha varit med om en jobbig uppväxt och fått barn i tidig ålder har fått mig att vilja göra annorlunda. Ta detta från mina barn, för jag minns allt så väl. jag känner känslan så väl. Och klart det gör ont i mig att fortfarande kunna se bilderna. Ett barn ska aldrig behöva vara med om det. Aldrig behöva känna känslan av att ens förälder kanske kommer dö. Jag säger inte att jag alltid kommer att göra rätt som förälder, för det vet jag redan nu att jag inte kommer. Men jag kommer alltid att försöka göra mitt bästa för att mina barn ska få en uppväxt som inte gör ont att tänka tillbaka på. Och sålänge jag slipper bråka och skrika framför barnen så kommer jag se det som att jag gjort en del bra. Jag vet att mina största redan varit med om för mycket och jag hatar mig själv för det. För jag skulle skonat dem från det istället för att sätta spår i dem.
Som sagt min uppväxt har varit precis som alla andras, inte helt perfekt. Därav har jag väl också varit den människa jag varit, och blivit den människa jag blivit. Jag säger inte att jag varit eller är felfri. Långt ifrån, jag har varit en riktig subba, varit ego, tänkt som en idiot. Och jag har fått sota för det, lärt mig något av det. Förändrats, blivit bättre, men fortfarande inte felfri. Och det är något jag aldrig kommer att bli heller.

jag kommer aldrig att ångra hur jag varit, för hur jag tänkt eller tyckt.
jag kan bara be om ursäkt för att just du råkade träffa mig mitt i livet.
och jag kommer aldrig ångra mina handlingar, för det har tagit mig hit.
kommer heller aldrig be om ursäkt för hur jag tänkt eller tyckt, för jag tänker stå för mina åsikter.
tänker inte försvara mig med något, utan det var mina åsikter då.
jag växer för varje dag, och jag kan bara bli bättre. Och kanske vara en människa som mina barn förhoppningsvis ser upp till en vacker dag. Sålänge jag gör min roll som mamma bra, så är jag lycklig. Och kommer leva på det. Man kan inte vara alla till lags alltid, och ska man vara det så ska man se till att man är sina barn till lags först av allt, innan man gör något för någon annan!

Likes

Comments

Den känslan när du känner att du inte är redo.
Den känslan går jag runt med just nu. Jag är as taggad på livet och vad livet tar mig. Jag har inte varit såhär lycklig och känt mig så behövd på länge. Jag känner att jag gör nytta, att jag ger något till livet. Jag är positiv till livet. Men jag känner också hur trött jag är. Både i kropp och knopp. Det har varit sjukstuga hos oss ett tag och än är det inte helt över. Jag har fått ta hand om det jag kunnat, samtidigt som jag förberett kalas och jobbat. Samtidigt kom de som en storm att min skola började. Och jag fick ångest. Ångest för att jag inser att vardagen börjar och att Haley börjar ettan om 2 dagar. Dagis drar igång. Miley fyller år på måndag, Zoey skolas in på måndag. Jag ska erkänna att det är tack vare inskolningen som jag har ångest. Och är trött. Jag är inte redo och släppa iväg henne flera timmar om dagen. Men det är något som jag måste om jag ska plugga och kunna jobba samtidigt. Jag kommer dock göra allt för att kunna studera mer flexibelt så jag slipper ha henne på dagis allt för många timmar eller varje dag. För vissa kanske jag är mesig, men hon är alldeles för liten. Mina mamma dagar finns kvar, men jag vill plugga klart. Och jag har kämpat som satan för att komma in till linjen.
Som sagt jag ger inte upp, men jag ska lägga upp allt mer noga.

Likes

Comments

Det är så himla mycket som hänt sista tiden.
I helgen hade vi kalas för våra små. Fantastiskt kalas som jag la ner själen på. Och fantastiska gäster och tre töser som älskade sina presenter. Alla gav så bra och fina presenter.
Barnen glada, vi glada.

Idag började min skola. Var där på introduktionsmöte. Jag är lite tveksam men det är nog som det känns nu när jag vet att vardagen sätts igång på allvar om några dagar när Haley börjat ettan, miley dagis och även Zoey på måndag. Det känns i hjärtat. Jag önskade Zoey kunde vara hemma mer, hon känns för liten. Så jag ska allt försöka plugga så mycket hemifrån som jag kan för att få ha henne hemma. Jag är inne på sista jobbeveckan, kommer dock jobba lite från och till efter också. Jag har älskat arbetsplatsen, människorna och jobbet. Känns sorgligt att det gått så fort. I helgen så blir det bakken. Vi är taggade. Och om några veckor är det dags för ögonblicket i mitt liv, som skulle varit redan när jag var 18. Men hellre sent än aldrig säger dom.

Har kommit hem från jobb för en stund sen och nu blir det sängen för att jobba även imorgon!

Likes

Comments

Jag har varit så aktiv idag. Vabbade som sagt idag, de mina är sjuka. J är riktigt dålig och mest legat hela dagen. Jag började dagen med att storhandla och handla inför lördagens kalas.
Bakat har jag gjort, egna tårtbottnar, kladdkaka och ännu mer muffins. Samt Västerbottenpaj gill kvällsmat med en god sallad och vitlöksbröd. Nora har hjälpt mig hela dagen. Och vid middags bordet var det ett fint tjejgäng, min bästa kompis Angelica kom upp och åt med oss också. J sov. Hoppas på att de blir friska tills imorgon. Haley feber ännu. Zoey likaså.

Kolla som de två sjuklingarna ligger. Sådan far sådan dotter.

Likes

Comments

Jag har jobbat sen i måndags, jobbar mitt sista pass för veckan imorgon. Men fick snällt vabba. Hela familjen ligger sjuka. J orkar inte ta hand om barnen, Haley har haft hög feber sedan i söndags. Var sjuk även på sin egen dag. Miley är den enda som är feberfri. Zoey är jätte varm, äter inte, skriker och har ont verkar det som. Jag jobbar egentligen 8-15 imorgon. Men kände att jag inte har så mycket till val. De måste bli friska till lördag, då ska vi ju ha kalas.
Nu ska jag käka tacos som de lagade när jag hade kund. Även övningkört idag. Gick väl helt ok.

Såklart, är man sjuk får man faktiskt äta hur mycket glass man vill! Hon äter inte och vill inte äta något. Men en piggelin gick ner iallafall.

Vi har det rätt lugnt på jobb. Så igår tvingade vi iväg en arbetskollega för att köpa Max till oss!✌🏽

Likes

Comments

För 7 år sen blev jag mamma för första gången. Skräcken jag kände, nervositeten som fanns i min kropp är oförklarlig. Aldrig hade jag varit så rädd i mitt liv tidigare.
Men aldrig har det varit ett val jag ångrat. Oavsett hur tufft det varit så har jag tack vare henne bara kämpat mig uppåt.
Hon är den som fått kriga med mig mest. Hon är en fantastiskt tjej idag. Stor och klok. Mest av allt är hon kärleksfull.
Hon visade mig vad kärlek var. Hon gav mig en känsla jag aldrig tidigare fått.
Grattis på din dag min fantastiska dotter!

Tyvärr jobbar jag 12 timmar idag. Men vi har firat dig i helgen och imorse hann jag sjunga för dig och ge dig de sista!

Likes

Comments

Så mycket jag fått höra sen jag väntade mitt första barn. Så mycket skit jag tagit av de jag trodde var mina vänner, av andra. Så många blickar jag fått möta. Så oseriösa sjukvården tog mina ord. Det var väl inte en kamp rakt igenom. För jag hade redan gett mig fan på att jag skulle klara det.
Livet som ung mamma är inte en dans på rosor. Jag har alltid fått kämpa lite extra. Lite mer än mammor som kanske både haft boende, utbildning och fast jobb. En stabil ekonomi. Jag har fått slita mer, kämpa hårdare för att folk skulle kunna sluta se ner på mig som ung mamma.
Det var nästan en skam att vara mamma när jag själv var ett "barn". Det folk inte visste var att jag lyckades växa upp rätt fort under min tid. Klart jag var liten fortfarande. Men de spelade ingen roll.
Idag står jag här, lycklig tre barnsmorsa. Ångrar ingenting jag gjort. Ångrar inget val. Och bryr mig inte om jag fått kämpa mig hit där jag är idag, idag går jag med huvudet högt. Jag har bevisat för mig själv och många andra att jag klarade av att vara en ung mamma, utbildning håller jag på med, jag jobbar, håller på med körkortet och tar hand om mina barn. Heltid. Är det något jag lärt mig så är det andras ord när de säger att jag inte kommer att lyckas. Då ger jag mig fan på det, och idag har jag fixat det. Och helt ärligt jag är stolt över mig själv. Jag gör fel och kommer att fortsätta med det. Men jag lär mig och blir bättre.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw