Det finns saker jag öppnat mig väldigt mycket om här på bloggen, saker som jag känner, tänker och ibland varit med om. Sen har vi saker jag inte alls velat dela med mig utav. Jag har skrivit inlägget flera gånger man aldrig vågat publicera. Och det är för att jag antagligen inte varit redo. För att jag vill visa respekt till människor.
Men någonstans i mig vill jag prata om det, berätta det, komma ut och prata om det.


Jag kan bara prata för mig själv nu. Och det är det jag tänker göra. Som liten hade jag inte en perfekt uppväxt, långt ifrån. Där och då tyckte jag att uppväxten var hur bra som helst, i min värld som ett litet barn var den mer eller mindre perfekt. Hur skulle jag veta? Hur skulle jag förstå att uppväxten egentligen var rent åt skogen.
Uppväxten var inte alltid skit såhär i efterhand. Men nu när jag suttit och tänkt tillbaka så inser jag att mycket stod fel till. Saker och ting gick inte rätt till helt enkelt.
Jag minns dagar jag kom hem från skolan, gick i lågstadiet, jag gick kanske i 3an om jag inte minns fel. Jag kom hem, fick syn på min mamma i sitt värsta tillstånd, hon var arg, ledsen och ganska påverkad av alkohol. Jag minns att hon hade bråkat med "pappa", och jag kommer ihåg att självskadebeteende fanns väldigt mycket i min uppväxt. Och jag lovar, där och då trodde jag att jag skulle förlora min mamma. Jag minns att jag hörde hennes musik, högt. Vardagsrummet var rent mörkt. Hon satt på golvet i vardagsrummet, grät, tittade på mig och jag såg bara blod. Jag gick in på mitt rum, stängde dörren. Hörde fortfarande musiken. Jag kände för första gången hur mitt bröst verkligen värkte. Jag tänkte bara på vad som skulle hända om jag förlorade min mamma. Jag minns att jag hade i huvudet hela tiden, "ikväll kommer jag förlora min mamma, hon kommer att dö..."
Det ekade så i mitt huvud.. Jag ville inte gå ut från mitt rum den eftermiddagen, jag ville men jag var rädd för att möta något jag inte ville. Jag minns att "pappa" satt på ovanvåningen, vid datorn. Oberörd. Han var van vid dessa bråk, som alltid spårade ur. Nu i efterhand tror jag att det var första gången i mitt liv som jag kände ångest. Jag visste inte vad ångest var då, men idag när jag vet kan jag relatera till känslan jag hade då. Jag har aldrig vågat berätta för någon hur och vad min uppväxt egentligen gick ut på. Mina syskon vet. Men att våga berätta för någon skulle aldrig vara viktigt. För jag ville inte att folk skulle se ner på mig eller på en människa som jag älskar. Men idag inser jag att folk får tycka vad de vill. Jag är säker på att livet för alla inte varit helt perfekt. Och detta var bara en av alla saker som hände under min uppväxt. När jag kom in i en viss ålder testade jag att skada mig själv, för att se hur det verkligen kändes. jag ville veta vad det var min mamma kände, kanske kunde jag få ett svar på varför hon gjorde det också. Men jag insåg snabbt att det inte kom något svar. Fördelen med att ha varit med om en jobbig uppväxt och fått barn i tidig ålder har fått mig att vilja göra annorlunda. Ta detta från mina barn, för jag minns allt så väl. jag känner känslan så väl. Och klart det gör ont i mig att fortfarande kunna se bilderna. Ett barn ska aldrig behöva vara med om det. Aldrig behöva känna känslan av att ens förälder kanske kommer dö. Jag säger inte att jag alltid kommer att göra rätt som förälder, för det vet jag redan nu att jag inte kommer. Men jag kommer alltid att försöka göra mitt bästa för att mina barn ska få en uppväxt som inte gör ont att tänka tillbaka på. Och sålänge jag slipper bråka och skrika framför barnen så kommer jag se det som att jag gjort en del bra. Jag vet att mina största redan varit med om för mycket och jag hatar mig själv för det. För jag skulle skonat dem från det istället för att sätta spår i dem.
Som sagt min uppväxt har varit precis som alla andras, inte helt perfekt. Därav har jag väl också varit den människa jag varit, och blivit den människa jag blivit. Jag säger inte att jag varit eller är felfri. Långt ifrån, jag har varit en riktig subba, varit ego, tänkt som en idiot. Och jag har fått sota för det, lärt mig något av det. Förändrats, blivit bättre, men fortfarande inte felfri. Och det är något jag aldrig kommer att bli heller.

jag kommer aldrig att ångra hur jag varit, för hur jag tänkt eller tyckt.
jag kan bara be om ursäkt för att just du råkade träffa mig mitt i livet.
och jag kommer aldrig ångra mina handlingar, för det har tagit mig hit.
kommer heller aldrig be om ursäkt för hur jag tänkt eller tyckt, för jag tänker stå för mina åsikter.
tänker inte försvara mig med något, utan det var mina åsikter då.
jag växer för varje dag, och jag kan bara bli bättre. Och kanske vara en människa som mina barn förhoppningsvis ser upp till en vacker dag. Sålänge jag gör min roll som mamma bra, så är jag lycklig. Och kommer leva på det. Man kan inte vara alla till lags alltid, och ska man vara det så ska man se till att man är sina barn till lags först av allt, innan man gör något för någon annan!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Den känslan när du känner att du inte är redo.
Den känslan går jag runt med just nu. Jag är as taggad på livet och vad livet tar mig. Jag har inte varit såhär lycklig och känt mig så behövd på länge. Jag känner att jag gör nytta, att jag ger något till livet. Jag är positiv till livet. Men jag känner också hur trött jag är. Både i kropp och knopp. Det har varit sjukstuga hos oss ett tag och än är det inte helt över. Jag har fått ta hand om det jag kunnat, samtidigt som jag förberett kalas och jobbat. Samtidigt kom de som en storm att min skola började. Och jag fick ångest. Ångest för att jag inser att vardagen börjar och att Haley börjar ettan om 2 dagar. Dagis drar igång. Miley fyller år på måndag, Zoey skolas in på måndag. Jag ska erkänna att det är tack vare inskolningen som jag har ångest. Och är trött. Jag är inte redo och släppa iväg henne flera timmar om dagen. Men det är något som jag måste om jag ska plugga och kunna jobba samtidigt. Jag kommer dock göra allt för att kunna studera mer flexibelt så jag slipper ha henne på dagis allt för många timmar eller varje dag. För vissa kanske jag är mesig, men hon är alldeles för liten. Mina mamma dagar finns kvar, men jag vill plugga klart. Och jag har kämpat som satan för att komma in till linjen.
Som sagt jag ger inte upp, men jag ska lägga upp allt mer noga.

Likes

Comments

Det är så himla mycket som hänt sista tiden.
I helgen hade vi kalas för våra små. Fantastiskt kalas som jag la ner själen på. Och fantastiska gäster och tre töser som älskade sina presenter. Alla gav så bra och fina presenter.
Barnen glada, vi glada.

Idag började min skola. Var där på introduktionsmöte. Jag är lite tveksam men det är nog som det känns nu när jag vet att vardagen sätts igång på allvar om några dagar när Haley börjat ettan, miley dagis och även Zoey på måndag. Det känns i hjärtat. Jag önskade Zoey kunde vara hemma mer, hon känns för liten. Så jag ska allt försöka plugga så mycket hemifrån som jag kan för att få ha henne hemma. Jag är inne på sista jobbeveckan, kommer dock jobba lite från och till efter också. Jag har älskat arbetsplatsen, människorna och jobbet. Känns sorgligt att det gått så fort. I helgen så blir det bakken. Vi är taggade. Och om några veckor är det dags för ögonblicket i mitt liv, som skulle varit redan när jag var 18. Men hellre sent än aldrig säger dom.

Har kommit hem från jobb för en stund sen och nu blir det sängen för att jobba även imorgon!

Likes

Comments

Jag har varit så aktiv idag. Vabbade som sagt idag, de mina är sjuka. J är riktigt dålig och mest legat hela dagen. Jag började dagen med att storhandla och handla inför lördagens kalas.
Bakat har jag gjort, egna tårtbottnar, kladdkaka och ännu mer muffins. Samt Västerbottenpaj gill kvällsmat med en god sallad och vitlöksbröd. Nora har hjälpt mig hela dagen. Och vid middags bordet var det ett fint tjejgäng, min bästa kompis Angelica kom upp och åt med oss också. J sov. Hoppas på att de blir friska tills imorgon. Haley feber ännu. Zoey likaså.

Kolla som de två sjuklingarna ligger. Sådan far sådan dotter.

Likes

Comments

Jag har jobbat sen i måndags, jobbar mitt sista pass för veckan imorgon. Men fick snällt vabba. Hela familjen ligger sjuka. J orkar inte ta hand om barnen, Haley har haft hög feber sedan i söndags. Var sjuk även på sin egen dag. Miley är den enda som är feberfri. Zoey är jätte varm, äter inte, skriker och har ont verkar det som. Jag jobbar egentligen 8-15 imorgon. Men kände att jag inte har så mycket till val. De måste bli friska till lördag, då ska vi ju ha kalas.
Nu ska jag käka tacos som de lagade när jag hade kund. Även övningkört idag. Gick väl helt ok.

Såklart, är man sjuk får man faktiskt äta hur mycket glass man vill! Hon äter inte och vill inte äta något. Men en piggelin gick ner iallafall.

Vi har det rätt lugnt på jobb. Så igår tvingade vi iväg en arbetskollega för att köpa Max till oss!✌🏽

Likes

Comments

För 7 år sen blev jag mamma för första gången. Skräcken jag kände, nervositeten som fanns i min kropp är oförklarlig. Aldrig hade jag varit så rädd i mitt liv tidigare.
Men aldrig har det varit ett val jag ångrat. Oavsett hur tufft det varit så har jag tack vare henne bara kämpat mig uppåt.
Hon är den som fått kriga med mig mest. Hon är en fantastiskt tjej idag. Stor och klok. Mest av allt är hon kärleksfull.
Hon visade mig vad kärlek var. Hon gav mig en känsla jag aldrig tidigare fått.
Grattis på din dag min fantastiska dotter!

Tyvärr jobbar jag 12 timmar idag. Men vi har firat dig i helgen och imorse hann jag sjunga för dig och ge dig de sista!

Likes

Comments

Så mycket jag fått höra sen jag väntade mitt första barn. Så mycket skit jag tagit av de jag trodde var mina vänner, av andra. Så många blickar jag fått möta. Så oseriösa sjukvården tog mina ord. Det var väl inte en kamp rakt igenom. För jag hade redan gett mig fan på att jag skulle klara det.
Livet som ung mamma är inte en dans på rosor. Jag har alltid fått kämpa lite extra. Lite mer än mammor som kanske både haft boende, utbildning och fast jobb. En stabil ekonomi. Jag har fått slita mer, kämpa hårdare för att folk skulle kunna sluta se ner på mig som ung mamma.
Det var nästan en skam att vara mamma när jag själv var ett "barn". Det folk inte visste var att jag lyckades växa upp rätt fort under min tid. Klart jag var liten fortfarande. Men de spelade ingen roll.
Idag står jag här, lycklig tre barnsmorsa. Ångrar ingenting jag gjort. Ångrar inget val. Och bryr mig inte om jag fått kämpa mig hit där jag är idag, idag går jag med huvudet högt. Jag har bevisat för mig själv och många andra att jag klarade av att vara en ung mamma, utbildning håller jag på med, jag jobbar, håller på med körkortet och tar hand om mina barn. Heltid. Är det något jag lärt mig så är det andras ord när de säger att jag inte kommer att lyckas. Då ger jag mig fan på det, och idag har jag fixat det. Och helt ärligt jag är stolt över mig själv. Jag gör fel och kommer att fortsätta med det. Men jag lär mig och blir bättre.

Likes

Comments

Godmorgon.

Idag har jag haft sovmorgon typ. Börjar 10, så är påväg till jobb nu. Det känns lite som att jag bott på jobb senaste veckan. Men vet ni vad, jag älskar att vara på jobb. Det är min tid att få vara själv, gå på toa själv. Jag saknar såklart barnen. Men det har varit skönt att komma hemifrån, om ni förstår vad jag menar. Jag får längta mer efter dem. Vi slipper bråka varje dag. Jag har kommit in i rutiner vilket jag inte haft under min mammaledighet. Och jag älskar dessa rutiner. Jag vaknar varje morgon innan klockan ringer, alltid så orolig över att jag inte ska höra klockan ringa när det väl är dags.
Idag jobbar jag 10-21. Inte haft mycket att göra sista dagarna. Lite tråkigt, men tur man har bra kollegor. Vi har ändå roligt.

Igår slutade jag 15, hemma strax över 16. Efter att jag hämtade upp barnen påvägen som lekt med sina kusiner. Jag var rätt känslomässigt laddad igår. Ville gråta en skvätt men förstod inte varför.. antar att jag är inne i en sån period igen. Inget jag tycker om, men alla ska vi ha såna dagar. Fick iallafall bakat inför barnens kalas. Liten del av det hela dock! Men jag har typ allt i huvudet hur jag vill att det ska se ut. Det blir en del att göra men helt okej för mig, det är en gång om året. Det kan jag leva med!
Snart på jobb, hoppas på mer och göra idag.

Likes

Comments

Idag kör jag mitt sista pass för veckan, och mitt sista 12 timmars pass för denna helgen.
Imorgon är jag ledig och det ska bli skönt!
Dock så är det inte mycket att göra på jobb. Igår jobbade jag själv på morgonen, senare kom en kollega. Sen satt vi där tillsammans hela dagen och snacka skit, kolla skit program, beställde falafel, åt tårta som en annan lämnat till oss som slutade på jobb. Kollade Malmö ff när de spelade. Ja, som sagt inte så mycket action på jobb just nu. Klagar inte, men det blir lång tråkigt när man jobbar 12 timmar och bara sitter ner. Kommer bli plattrövad sen. Dock så trivs jag på min arbetsplats. Och kollegorna är super! Vi har faktiskt sjukt roligt! Så det är inga problem att sitta i 12 timmar och inte göra något! Jag hoppas dock på mer action idag, så jag slipper vara trött vid 15.
Ja, det är jobbet jag hänger på mer eller mindre nu förtiden. Därav väldigt lite bloggande.

Ja, när man sitter för mycket då är alla torra skämt sjukt roliga😅.

Likes

Comments

Idag vankades det kalas. Vi hade trevligt, och go mat och fika. Dock var ju vädret inte alls lika lockande. Annars har vi inte gjort något speciellt bara tagit det lugnt. Är ledig imorgon också sen börjar jag jobba igen, tis-sön. Hela helgen jobbar jag 9-21. Resten av familjen ska på dop då.
Nu fick J för sig att han ville käka pizza, kl 21. Så vi fick precis leverans med pizza. Älskar hemkörning!
Sen blir det sängen. Är förbannat trött.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw