Wow, var tiden går snabbt. Sen jag senaste bloggade så har mycket hänt. Har rest fram och tillbaka med det bästa fordonet som finns, tåg. Från Göteborg till Lekvattnet och Lekvattnet till Göteborg typ tre gånger på två veckor. Vilket var både roligt och tufft. För har tyvärr blivit väldigt känslig när det gäller att resa och mår illa och får huvudvärk lätt om jag läser eller gör något annat än att bara stirra ut genom fönstret. Men det gillar jag att göra ändå. I alla fall så har det varit skoj och fått mig växa lite som vuxen och insett var jag hör hemma. Tänkte berätta mer om det en annan gång.

Jag har knappt varit hemma i tre dagar innan nästa resa börjar; för ska idag med hela min familj åka till Norrbotten till den lilla skit stan jag bodde i innan. Okej, jag kanske överdriver men för mig var det jätte jobbigt att bo där och var därför jag ville flytta. Men efter som mina föräldrar har ärenden ditt, för vi har huset kvar där och mina syskon ville hälsa på kompis så tänkte jag: "way not? Skulle vara roligt att också träffa mina kompisar och åka till Finland." Men har märkt att jag tänker mer negativt över Haparanda ju längre tiden går. Försöker inte vara det eller säga negativa saker om stället för jag har också bra minnen därifrån och kompisar men det blir som att det inte räcker till...

Usch! Säger jag bara. Efter som jag valde att följa med så ska jag sluta gnälla och tänka det som en av våra familjeresor, vilket kanske inte heller är så roligt men då har i alla fall resan ett syfte (för mig).😜 Så det kommer väl vara ett äventyr. Vi ska ändå bara vara borta fem dagar, om man inte räknar rese dagarna vilket bli åtta dagar då. Men det bästa av allt är att det blir mer tåg! Natt tåg den här gången, så vi åker på kvällen och i morgon tar vi buss resten av vägen för att det inte ens finns tåg spår ditt. Gillar inte att åka buss men finns inget annat alternativ so what can you do?

Men om jag ska vara ärlig så gillar jag att resa så bryr mig inte var destinationen är så längre jag får uppleva ett äventyr! Vilket är mitt motto; att varje dag är ett äventyr. Så ha det bra till nästa gång😊

Yours sincerely, Mayella

Tagen vid Kil tåg station. Både snyggt och dumt att lägger grafiti på tåget..😅

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu har jag varit i Göteborg en hel vecka, men har känns som ett år! Har haft fullt upp typ varje dag med allt möjligt. Först och främst så har veckan varit fullt med vänskap och kärlek. Har träffat vänner, både nya, gamla och nära. Har skrattat och levt mitt liv till det fullaste och insett att jag inte behöver skynda mig för att göra det jag vill göra utan låta naturen ta sin gång. Att behålla de personer i mitt liv som ger mig glädje och inte tänka så mycket mer på det. Men kanske det mest viktigaste; att inte längre titta tillbaka, utan framåt med hopp och styrka att jag kan klara det här som kallas livet.

Det är konstig hur en vecka kan förändra ens liv eller ska jag säga en sommar. Att något som vänner, resa, familj, fester, böcker, filmer... ja, vad som helst kan göra så stort intryck på en människa. Att beställa en drink på en bar och låtsas som att man vet vad man gör eller skaffa sin första tatuering bara sådär. Eller skicka en snap till killen du gillar med ett hjärta på slutet som du har vilja göra flera gånger men vet inte om det passar för vill inte förstöra det ni redan har. Ja, jag har gjort dessa saker som tydligen fick mig känna mig lite mer vuxen. Vilket låter töntigt när jag skriver ner det så här men fan vad det var roligt!😂

Det känns verkligen som en lycklig tid för mig nu och jag ska försöka minnas den här vecka varje gång jag bli nere eller har det tufft. Men kanske det bästa av allt är att jag har mina kära vänner att prata med om dessa minnen. Även om jag inte har många vänner och inte heller vill ha det så är jag glad att jag har dem och kommer verkligen uppskatta varje en av de unika vänskapen.

Så tack Kajsa för den här galna helgen som jag kommer ha mitt hjärta för evigt och att du håller reda på mig när vi är på våra äventyr, längtar till nästa gång! Tack Nathalie för att du göra allt till en fest, och oroa dig inte, det finns en kille där ute för dig. Tack till mina vänner i Happis för att ni orkar stå ut med mig och tänker på mig även fast vi inte pratar ofta, ni finns i mitt hjärta alltid. Tack Jojo, för att du accepterar mig och mina konstigheter, hoppas du också kommer att se mitt hjärta. För utan er skulle jag inte veta hur det är att var en vän och vad det innebär. Jag älskar er alla!💚

Yours sincerely, Mayella



Har haft svårt att ladda upp bilder och har typ inte tagit några nu men körsbärsblommor är ju alltid trevligt att se på😌

Likes

Comments

Det har gått mer än en vecka sen vi kom till Lekvattnet. Vi har haft fullt upp med att klyva ved och annat som måste göras när man har hus. Har även bastat varje kväll och har känns som riktigt sommar med brädspel och badning. Speciellt massor med skratt.  Vad sommar är härligt!

Jag nämnde tidigare att det är min sista sommar i Lekvattnet som är en by i Värmland. Det är här jag är född. Det är här i det röda undliga byggda hus som jag tog mina första steg. Det är här min kusin och jag dansade med bara blöjor på till salsa musik i det orange, lila vardagsrum. Ovetande om våra pappor som väntade på oss andra sidan av Atlanten.

Det är här min pappa första gången såg snö och upplevde vintern. Det är här som pappa bygde en lekstuga åt mig och jag målade lekstugan med vanlig vattenfärg och alla sa att det skulle gå bort när det regnade. Men det hände aldrig. Tyvärr så var lekstugan tvungen att rivas för några år sedan på grund av att den inte höll längre.

Det är som nu, när pengar och tid inte längre räcker och offringar måste göras som att sälja huset och gården i Lekvattnet. Att ens tänka den tanken att någon annan ska bo i det hus och gård som min familj och jag har så många minnen i är så overkligt.
Jag är van att gå vidare och har flyttat många gånger utan att tänka så mycket på det. Men huset har alltid funnits där och varit som en stadig punkt i mitt liv. Huset är mitt hjärta, min fristad och min dröm. 

Jag har vetat en lång tid att det ska säljas men när jag är här så känns det så verkligt och gör mera ont i mitt hjärta. Det är en stor hjälplöshet jag känner. Att det inte finns en lösning. Men också en insikt på att det kanske är dags att gå vidare för om vi inte hade huset så skulle vi inte åka hitt. För minnena finns kvar ändå. Det är sorgligt att min dröm att själv äga huset en dag och utföra alla planer jag har tänkt på att göra när jag väl ägde gården inte kommer hända. Men det hela kanske är för det bästa. Vad vet jag om hur det är att ha ett hus?

Nej, jag kommer fortsätta att hoppas in i det sista att vi kan behålla huset. Men ska njuta och leva mina dagar här till det fullaste!

Yours sincerely, Mayella

En bild jag tog i går på grannens kor när vi var på väg att bada. Blir så facinerad av bondgårdslivet, om jag inte var allergisk så skulle jag jobba på en bondgård! 🐄🐑

Likes

Comments

Hejsan! Tänk att det är sommar och redan midsommar nu i helgen! Tiden går så snabbt... Jag har inte haft någon lust att skriva på bloggen på ett tag nu. Men tänkte passa på nu när jag är bortrest från storstan till landet att kanske posta ett inlägg här och där. För det var meningen att bloggen skulle vara något roligt och inte kännas jobbigt och som ett tvång.

I alla fall så känns det som att jag måste skriva om mina dagar här i mitt älskade Lekvattnet som kan vara de sista dagarna jag kommer vara här i mitt liv. För här känner jag mig i fred och min kreativitet blommar som blommorna och gräset på gården.
Ha. Ni ser börjar redan bli lite poetisk!😜

Yours sincerely, Mayella ❤

Vet att det är sent för ett blommigt körsbärsträd men tänkte det passade. Är tagen på Botanisk Trädgården i Göteborg på deras Hanami event. Gillar verkligen Japan, är sååå sugen på att åka ditt och uppleva en riktigt Hanami eller Japan över huvudtaget.🌸

Likes

Comments

Nu har det gått ett tag sedan jag har skrivit ett inlägg, eller publicera ett. I bland skriver jag ett inlägg när jag får inspiration men publicerar det inte alltid. I alla fall så har jag haft en del grejer på gång med skola, jobb och livet helt enkelt. Jag har just nu praktik på ett bageri som jag "jobbar" på varannan dag. Det är ett tufft jobb så är ofta trött efter åt och när jag är ledig tar jag chansen och vilar. Vilket ofta blir att läsa en bok eller titta på en serie.

Jag var på biblioteket förra veckan för att egentligen lämna böcker men efter som jag hade tid så kunde jag inte låta bli att titta runt lite. Det slutade med att jag låna fyra böcker och reserverad någon bok. Hehe. Kunde verkligen inte låta bli! Jag hittade böcker som jag har på min lista att läsa och tänkte, vad väntar jag ? Så har försökt läsa lite varje kväll men efter som jag är så trött har det varit svårt att koncentrera sig, speciellt när det är ett annat språk. Men har lyckas att hålla mig vaken och har snart läst ut den första boken så kommer säkert skriva om den sen.

Nog om det, känns om jag skriver mycket om böcker. Men jag älskar verkligen böcker och att läsa. Har även varit och utforska stan och sett helt nya plaster och byggnader. Det är roligt att bo i en så stor stad när man tidigare bodde i en mindre stad men skulle samtidigt inte kunna bo i en allt för stor stad. Jag gillar verkligen både stan och landet och har svårt att stanna för länge på en av dem innan jag längtar till det andra.

Ska nu arbeta lite med ett och annat som måste göras, men passade på när jag slutade tidigare att skriva lite. Hoppas jag kommer hinna med att skriva oftare i fortsättningen. För även om det inte är många som läser bloggen så är det ändå roligt och känns bra att ha någonstans att uttrycka sig på med allt möjligt. Vilket jag tycker är viktigt, för vem vet vad som kan hända?

Your sincerely, Mayella

Bilden tagen från Skansen Krona i Göteborg och visar lite av Haga.

Likes

Comments

av Maria Dahvana Headley

Aza Ray har sen hon var ett spädbarn haft en mystiskt lung sjukdom som gör att hon har svårt att andas vilket gör att hon också har svårt att prata och att leva. Så när hon en dag ser ett skepp i himmeln så tror hennes familj att det är en bieffekt av alla mediciner hon tar. Men Aza är säker på att det är mer än en hallucination när hon hör röster som säger hennes namn. Hennes bästa kompis (eller kanske mer än en vän) Jason är den enda som verkar tro på henne. Men innan hon hinner ta reda på mer om hennes relation till Jason så går något fel och hennes sjukdom kommer ikapp och Aza lämnar vår värld för att kommer till en annan, Magonia.

I Magonia på ett skepp bland molnen är inte Aza länge svag och döende, hon kan andas för första gången i sitt liv till och med bättre. När hon lär sig mer om sitt nya liv och tillvaro så får hon veta att ett krig är på väg mellan Magonia och jorden och att hon är den som har makten att stoppa det. I Azas händer så har hon en mäktig kraft som kan förinta en hel värld. Men på jorden så har hon Jason som älskar henne och hennes familj. Vilken sida står hon på, människorna hon älskar eller hennes eget folk?

Vilket leder till en händelserik berättelse om att hitta sig själv, kärlek, sitt hem och vad allt innebär. Maria Dahvana Headley har skrivit en riktig unik roman med sitt eget sätt att skriva och hur unga tänker. Det var intressant att läsa som att karaktärerna själva berättar sin historia som att de vet att de lever i en bok. Eller som jag själv tänker, i ett perspektiv där man själv är en karaktär i sitt eget liv, sin egen bok.

Det som gjorde mig frustrerad var själva berättelsen och hur det var upplagt. Det kunde ha varit bättre och ett annat upplägg men istället blev det en som var självklar och vanlig. När jag läste boken så var jag mer inne på världen som författaren skapade än själva berättelsen och hade svårt att gilla huvudkaraktären Aza när hon inte länge var döende. Hon var lättare för mig att relatera till när hon var sjuk, (vet inte riktigt vad det säger om mig). Gillade mer Jason och hans personlighet.

Jag tror det är meningen att huvudkaraktären ska vara lite ovetande för att göra en bra berättelse. Men det är irriterande efter som jag tycker det verkar självklart att exempel Aza inte får veta hela sanningen om sin uppgift. Hon litar blint på allt de säger efter att hon bestämmer sig för att glömma sitt liv på jorden istället för att använda vanlig förnuft, för hon är trots allt med främlingar. Men jag förstår också att hon vill att det ska vara sant och vem vill inte känna sig speciell? Eller att andra är ärliga?

I alla fall så hade jag svårt att bestämma mig om jag gillade boken eller inte men kom fram till att jag verkligen gillar, kanske älskar, själva Magonia och Maria Dahvana Headleys skrivande efter som den är så unik och får fram så många olika känslor. Men tycker som sagt att upplägget skulle ha varit bättre. Det är verkligen en svår bok enligt mig men en speciell också, finns inte så många böcker som Magonia, i alla fall vad jag har läst.

Hoppas att jag inte skrev för mycket om det är någon som läser det här och vill läsa Magonia. Jag rekommenderar boken till de som vill komma in i en annan värld som kommer att vara fastna i dina tankar när du tittar upp bland molnen i hopp om att se Magonia.

Your sincerely, Mayella


Fanns så många bra qoutes i den här boken så jag hade riktigt svårt att välja! Tog i alla fall de här fyra:

“Death is the Santa Claus of the adult world. Except Santa Claus in reverse. The guy who takes all the presents away.”

- Magonia, Aza

“Yes, I’m a reader. Kill me. I could tell you I was raised in the library and the books were my only friends, but I didn’t do that, did I? Because I have mercy. I’m neither a genius nor a kid destined to become a wizard. I’m just me. I read stuff. Books are not my only friends, but we’re friendly. So there.”

- Magonia, Aza

“I like the sky. It's rational to me in a way that life isn't.”

- Magonia, Aza

“I {} you more than [[[{{{}}}]]].”

- Magonia, Jason


Likes

Comments

De senaste dagarna har jag varit en sväng i stan men känner ännu att jag inte har kommit till mitt mål riktigt. Vädret har varit lite jobbigt, soligt med kraftig vind. Jag vill inte klaga för gillar när det är soligt men inte så mycket när det blåser. Vilket det tyvärr gör ofta här i Göteborg. 🍃 Ändå härligt med fint vår väder, fast det har varit regn på nätterna med hemskt åska också. Hade verkligen svårt att sova då för gillar verkligen inte åska. 😖

Men har haft fullt upp med en del grejer och kunde äntligen hämta ut boken jag har väntat på! Fast jag läste ut den på två dagar. Hehe. Så kommer ett inlägg om vad jag tyckte om Magonia som den heter och mer om själva boken senare under veckan. Kan säga att den inte alls var som jag tänkte mig, faktiskt mer.

Känner mig fortfarande väldigt trött så har sovit lite för länge på dagarna, som är lite jobbigt för gillar inte vakna för sent. Tror det beror på pollen, för är pollen allergiker så det tar nog en del energi med medicinen och allt blommande. 🌹

I alla fall så var det här en kort uppdatering och vill skriva mer om min vandring i Göteborg med bilder i ett annat inlägg. Ha det bra så länge och Glad Påsk!🐤

Yours sincerely, Mayella

Vacker måne, fast den "gömde" sig bakom molnen. 🌃

Likes

Comments

Jag har bott i Göteborg i snart två år och känner mig fortfarande som en turist. Jag hamnar för det mesta på samma ställen för man har sina favoriter. Men det gör att jag inte har sett så mycket av Göteborg. Jag blir lätt rastlös och gillar inte att vara på en plats för länge vilket var en av anledningar jag flyttade hit, för att stan är för stor för att man ska ha sett allt. Så jag har bestämt mig för att åka ut hela nästa vecka till olika områden och se om jag hittar något speciellt och verkligen leva upp till mitt motto.

Jag har tagit fram en karta och googlat lite på olika ställen värt att se men jag insåg att det jag letat efter är nog inte det turisterna får se när det kommer till Göteborg utan vad de inte får se. Eller kanske mer historian av stan genom byggnader och parker som finns gömda lite här och där. Helt enkelt vardags livet i Göteborg. Jag har redan varit på olika ställen i stan där jag har sett vackra äldre byggnader och hemliga trapp uppgångar som leder till ännu hemliga ställen.

Så jag tänkte åka tillbaka till platser jag har varit och gå den vägen jag inte har gått förut eller inte haft någon anledning att gå och fortsätta tills jag känner att jag har sett tillräckligt och inte orkar mer. Men också områden och platser jag definitivt inte har varit förut.

Ska passa på att ta med kameran och lära känna den bättre också, för har inte haft en tidigare så vet inte riktigt hur den funkar än. Man blir så lätt van vid sin mobil där kameran gör det mesta åt en medans en systemkamera har så många olika faktorer för att man ska kunna ta en så bra bild som möjligt. Vilket är anledningen jag vill ha systemkamera för att lära mig mer hur det funkar.

Ska försöka skriva lite varje dag och kanske publicerar någon bild på instagram. Men bara om jag känner för det annars blir det bara jobbigt och det är mening att det här hela med bloggen och upptäckande ska var roligt. Så i morgon åker jag och hoppas jag inte går vilse!😁

Kom ihåg att varje dag är ett äventyr!

Yours sincerely, Mayella


GÖTEBORG från "kart" perspektiv😜

Likes

Comments

Idag har jag varit så frustrerad på ingenting men samtidigt allt. Mest på att jag är så trött och inte känner någon lust att göra något än bara läsa eller titta på någon serie. Vilket var jobbigt när det var så fint väder ute och jag ville ut och ta bilder, men orkade inte.

Vill verkligen läsa men boken som jag har väntat på har inte kommit till biblioteket som jag hämtar upp de böcker jag reserverar. Så är lite irriterad på att jag läste ut The Scorpio Races så snabbt, men det var så spännande!😱 Boken jag väntar på är Magonia av Maria Dahvana Headley och har verkligen vilja läsa den så längtar frustrerande på att börja läsa. Har som en mental inställning på att läsa den boken så är svårt att börja läsa något annat. Brukar inte ta mer än några dag för böckerna att komma men nu har det gått mer än en vecka.

Åkte i alla fall till min mummo (mormor) för hon har varit sjuk och hade en tufft natt så åkte ditt för att se om hon mådde bättre. Vi fikade och pratade, mest hon, och sen gick vi för att handla. Var också inne i centrum innan för att försöka bli lite mer piggare men kände mig nästan klaustrofobisk inne i affären och irriterad på människor. Fattar inte vad det hela kommer ifrån vilket gjorde mig mer frustrerad. Verkar vara en sån dag i dag.

Men nu är jag hemma och känner mig lite mer positiv. Ska titta lite på Rick and Morty vilket är en animerad serie som har lite mörk humor men de får mig att skratta så whatever. Ha en bra lördags kväll eller kanske det blir natt? 😜

Yours sincerely, Mayella


Likes

Comments

av Maggie Stiefvater

På ön Thisby, vid början av november varje år hålls Scorpio loppet, (Scorpio Races) på stranden vid Skarmouth. Varje år så kämpar ryttarna på de blodtörstiga och vilda vattenhästarna för att ta sig till mål, men alla åter vänder inte levande. För att vara med i loppet innebär det att man spelar för sitt liv men också för tradition och ära.

När Puck bestämmer sig för att var med i loppet för att rädda sin familjs så går hon emot traditionerna och sig själv. Men hon har ingen aning vad hon ger sig in på, och det vet vet också resten av ön. När hon får oväntat stöd av den mystiska Sean som verkar vara den enda personen som kan hantera vattenhästarna på ön. Så blir det ännu viktigare att vinna för att bevis för sig själv och andra vad hon går för.

Sean har vunnit Scorpio loppet fyra gången utan problem men när han äntligen kan få vad han vill ha om han vinner årets lopp så ändras allt och för första gången så vill han verkligen vinna. Men när han träffar modiga Puck så händer det något med honom som gör att han börjar tveka vad han egentligen vill i livet och vad som är värt att förlora för att få något han behöver.

Det växer fram en unik berättelse när Puck och Sean utan att veta om det inspirerar varandra att stå upp för sig själva och hitta sin plats tillsammans på Thisby. Deras kärlek till sina hästar och ön är tillräckligt för att få mig att känna att jag är där med dem på deras resa och håller andan när loppet är igång.

Maggie Stiefvater har verkligen ett speciellt sätt att berätta en historia med unika karaktärer som jag inte kommer att glömma och klyftiga dialoger. Hon är helt klart i en av mina favorit författare. Därför läser jag för det mesta engelska böcker eller deras original språk om jag har möjligheten, för känner att jag förstår bättre. Det kan bli lite svårt att skriva då på svenska men så länge jag skriver så folk fattar är jag nöjd.

Jag har mer och skriva om The Scorpio Races men kommer då spoila hela boken och om det är någon som läser det här så vill jag inte förstöra om man tänker läsa den. Vilket jag hoppas ni gör! Jag rekommendera också om ni gillar boken att läsa The Raven Boys som för mig är det bästa Stiefvater har skrivit. Kanske kommer att skriva mer om The Raven Cycle i ett eget inlägg för det är riktigt bra.

Tills nästa gång, ha det bra!

Yours sincerely, Mayella



"Tell me what to wish for", I say. "Tell me what to ask the sea for."

"To be happy. Happiness."

- The Scorpio Races, Sean


"There are moments that you`ll remember for the rest of your life and there are moments you think you`ll remember for the rest of your life, and it`s not often that they turn out to be the same moment."

- The Scorpio Races, Puck


"She stand beside Corr. looking up at him.

I want her to love him."

- The Scorpio Races, Sean

Likes

Comments