View tracker

Hejhej!! Nu har jag tänkt om lite och det är att jag ska starta bloggen, men skriva om det jag personligen tycker om och det jag känner att jag inte har nån press i att skriva. Och det mesta kommer nog vara när jag ska se kändisar eller träffa de. Det är sånt jag är entusiastisk i och det jag spenderar min vardag åt.
Iallafall så hände det en väldigt sjuk grej denna vecka. Förra veckan så planerade jag och mina kompisar att vi ska ses i Stockholm. Det var planerat att jag åker upp tisdagen och så möts vi alla på onsdagen. Det vi senare den veckan fick reda på var nog det sjukaste som hänt mig. - Luke och Ashton i 5 Seconds of Summer är och skriver musik i Stockholm!!!!! Paniken som uppstår för mig då är sjuk. Vi bokar resan och det blev helt plötsligt tisdag, jag sitter på bussen och är så nervös. 'Nu behöver jag bara åka upp och sen ta oss dit så är allt löst" det fick jag sitta och intala mig själv hela tiden. Jag går av bussen och möter upp min kompis Josephine, hon är världens bästa, och saknar verkligen henne just nu. Hon hade med sig sin kompis Julia som hade med sig två andra. Vi gick och åt och sen så drog vi mot studion. Vi var framme där runt 17 och så satt vi där väldigt länge. Jag fick sitta och uppdatera mina kompisar hela tiden om vad som hände, vakten sa till oss att inte skrika och stanna på den sidan av vägen som vi var på. Som sagt så satt vi där i flera timmar, klockan var innan nio och Cory, vakten alltså, kom ut och sa att det blir tyvärr inga bilder men de kommer säga hej och vinka till oss. Väldigt besviken, men nu har vi väl suttit här i flera timmar, varför ska man dra då? Klockan var kvart över nio och jag smsade min kompis Therese. Jag håller precis på att skriva ett sms när dörren öppnas, Cory börjar ta på sig en mössa och dörren öppnas ännu mer. Luke kommer ut och säger 'Hi guys, how are you?' Jag var inte alls beredd, skakade så mycket, så fick inga bilder. När de båda gått ut börjar jag gråta så mycket, Josephine börjar dra mig, för att springa mot tunnelbanan men jag bara skriker 'nej deras bil kommer' medans jag står och gråter. Så jag stannar upp och går långsamt fram och så åker deras bil förbi. Notera att det bara var jag och Jossan som gick just där. Då sitter Luke i framsätet och ler jättestort och vinkar till oss, jag börjar tjuta ännu mer och Jossan drar mig ännu mer vilket gör att jag snubblar lite och tittar såklart lite snabbt mot luke som jag tror såg det. För det såg ut som han skrattade åt mig. Precis efter det ringde jag Therese och samtidigt som jag sprang hyperventilera jag och grät. Jag fick inte ut några ord. Tillslut fick jag ut det och Therese hade redan anat det då jag inte svarat på hennes mess ännu och med tanken på hur mycket jag grät. Sedan så åkte vi iväg och fick äntligen sova efter en lång dag. Dagen efter, det var en lång morgon, men så fort vi var inne på centralen vänta vi in våran kompis Matilda. Nu var det Therese och Ebba jag var med efter Jossan hade åkte hem. Så fort vi mött upp henne så drog vi till studion. Vi hade varit utanför studion i ca 10min när nån pekar och säger 'de kommer så va tysta'. Ena sidan av gatan så ser jag nån som jag tyckte likna Ashton men jag tänkte att det absolut inte kunde vara han. Men sen så kom han närmare och vi hörde hans skratt, jag dog väldigt mycket på insidan. Så fort ashton står vid dörren säger han "hi, oh there's Luke" och så pekar han mot honom, just då så kände jag mest hur jag bara ville gråta. Jag skakade inte alls den dagen, då jag redan sett de på nära håll dagen innan. Luke vinkar bara till oss sen går de in. / det var sista gången jag såg luke): några timmar senare kommer ashton ut, han ska bara gå och köpa lite saker sen kom han tillbaka. Då stod han o hade en konversation med oss i flera minuter, han var världens mysigaste. Frågade hur vi mådde och hur det var. Sedan gick han in, och vi var tvungna att dra för att hinna med bussen. Om jag hade kunnat stannat en natt till så skulle jag fått bild på med luke, Julia, jossans kompis, träffade honom och jag är så glad för hennes skull. Är väldigt tacksam för dessa två dagar, väldigt ledsen över att jag inte bor i Stockholm men är så glad över allt som hände. Tack till alla inblandade ❤️❤️

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag vet inte varför jag har tagit tag i detta 11 dagar efter konserten, men nu ska ja äntligen skriva om min dag den 13/5!!
Jag var inte i skolan den dagen, vilket var sjukt skönt så jag fick sova ut lite. När jag gått upp duschade jag, efter det pt jag frukost och var allmänt lat.
Vid 11-12 tiden så började jag fixa mig. Jag sminkade mig, vilket tog nån sjukt lång tid, men ville ju att det skulle bli perfekt. Efter det lockade jag håret och sen bytte jag om. Jag tog också på mig 2 armband, ett 5 Seconds of Summer armband och mitt australienska/Storbritannien armband. Och två ringar, ett kors och ett löv! Vid två tiden åkte vi, för att vi skulle tanka och sen hämta mina kompisar. När vi åkte upp pratade vi mest hela tiden, när jag tänker på vad vi pratade om hade vi sjuka konversationer, men tiden gick väldigt fort. När vi var i Stockholm började alla köer. Det tog ca 1h extra pågrund av alla köer, vilket var ganska jobbigt. När vi var framme träffade jag en tjej som jag har pratat med, Marcia. Vi hade bråttom, för att hon skulle åka iväg men alltså jag var i sån chock! Efter det så gick vi och köpte sallad, det var sjukt gott att få äta haha. Jag ville ju såklart köpa lite merch så jag gjorde det. Men fick stå ensam, i spöregn och utan jacka för det. Jag öpte en tröja, bildset och turnéprogrammet.
Sedan ställde vi oss i kön för att få komma in, det tog 30 minuter. När vi var inne gick vi nästan direkt till våra platser, när vi var vid våra platser var jag typ helt svimfärdig. De var långt ifrån, men ändå nära. De var bättre än vi trodde!! 20.30 gick de på, introt som va ca 2min började. Det börjar med att Ashton trummar sen kommer de andra ut. Jag kommer ihåg hur jag nästan svimma när jag såg luke, och ja det finns en anledning, tänker ta upp det i ett annat inlägg. De var så sjukt bra och det var sånt tryck, michael pratade om att vi inte skulle titta på hans bröstvårtor, hahah. Nästan alla av de hade ätit svenska köttbullar. Då gjorde de såklart en låt, som hette swedish meatballs, fast nån annan av dem sjöng swedish people, haha. De tog upp en sjukt snygg kille som hette Jesper på scenen. Och han fick spela lukes gitarr. Calum sa, vi älskar er, om jag har rätt. Michael sa, tack. Och såklart calums bas solo, det var ett av de bästa grejerna den kvällen. Efter she looks so perfect sa de att det var den sista låten, så de gick av i typ 2min. Så alla började typ stampa/springa på stället så hela läktaren skakade. Efter det så kom de ut och sjöng good girls och what i like about you! Mina favorit låter som de uppträdde var wrapped around your finger, end up here, amnesia, good girls, long way home, disconnected, permanent vacation och everything I didn't say. Så nästan alla men de gjorde alla låtar så sjukt bra!! När vi skulle hem var vi väl lite trötta och stod och sjöng the vamps låtar utanför Globen haha. Påvägen hem åt vi godis och var allmänt trötta. Vi tittade såklart på alla videos vi filmade, för att de blivit en bilolycka så tog bilresan hem ovh en timme extra.
Detta var den bästa konserten jag gått på, hoppas jag får se dem nästa år. Nu taggar vi one direction om mindre än en månad!!

Likes

Comments

View tracker

Hej!! Herregud, denna helg har varit helt underbar! Träffade och såg Samir & Viktor och JTR på lördagen. Då jag också träffade massor av underbara tjejer som har nu blivit mina vänner. När vi träffade Samir och Viktor tog det 40 minuter men de var sjukt snälla! Och på JTR så träffade jag först Tom och Robin bakom scenen. Då fick jag en "smyg" kram från Robin, eller 2 stycken. Sen så frågade jag John om jag fick ta en bild och då sa han bara att vi skulle ta en där inne istället. Då gick jag först en gång, då jag köpte skivan och John skrev mitt namn, jag dog typ. Sen så när jag var framme vid Robin så tog jag och han en bild tillsammans! Sen tog vi också en gruppbild och jag frågade om jag fick hålla någons hand, och John erbjöd, då dog jag. Haha. Sen så gick vi en gång till och då så går jag till Robin direkt och då säger han "var inte du här nyss?". Men jag fick de att signera mitt Eric Saade skal. Jag sa till Robin hela tiden, inte ansiktet men han höll pennan ovanför hela tiden. Sen så gjorde Tom samma. Sen frågade jag John om han skrev på ansiktet och han sa "nej, bara på håret". Och Robin tyckte det var lite kul att jag var så orolig över Eric hahah. Och jag fick såklart kramar, sen gick vi runt och träffade dem utanför efter typ 30 minuter. Jag gick såklart till Robin först och jag sa att jag var så kort och han bara "nej, men det gör inget, min flickvän är också det". Asså han är så sjukt snäll. Och så sa jag att alla var så sjukt långa och att Oscar också var det. Och han bara "vem? Oscar zia?" Och jag bara aa, men Robin tyckte att Oscar var kort jämfört med han själv. Hahaha asså älskar han. Och jag fick också en sista kram av alla, de var så sjukt snälla och började typ gråta när de åkte.
Och på söndagen så var vi där för Skyscraper, Hasse Andersson och Albin! Vi träffade först Skyscraper, jag var inget fan men var ju ändå tvungen att fangirla lite. Sen när Hasse var på scenen hade vi sjukt kul, med våran fina dans. Och sist var det Albin. Han var sjukt bra och hade Mattias med sig! Det var bara att när de signera och vi var vid sidan blev jag sjukt yr. Två av tjejerna jag lärde känna häromdagen hade precis åkt och jag var sjukt ledsen. Jag blev så yr att jag typ svimmade, vi fick hämta vatten från signeringsbordet och Albin och Mattias var sjukt oroliga och tittade över mot oss hela tiden. Efter signeringen så frågade de vakterna om de kunde gå till mig. Jag började typ gråta direkt. Albin kom först och frågade hur jag mådde och sen så pratade vi lite till och tog bilder! Alltså jag är sjukt glad och kan inte komma över hur snälla de var mot mig. De brydde sig så mycket! Vi träffade de också lite snabbt bakom innan de åkte iväg. Om jag minns rätt frågade någon av dem hur jag mådde nu, jag fick också en sista kram av dem. Alltid jag hade den bästa helgen på länge, TACK till alla. Sjukt bra helg!!

Likes

Comments

jag har alltid sett upp till louis och zayn som mest. så att få höra dessa nyheter var det värsta i mitt liv. vet inte hur mycket jag gråtit, kunde inte somna för jag grät så mycket. ni får tycka det är konstigt, men det skulle varit samma sak om det var någon av de andra också. en stor röst fattas i bandet.. han betyder så sjukt mycket för mig, han hade börjat blivit glad och sen så hände allt det där förra veckan o allt gick ner. tack zayn för den underbara tiden, 5år, skulle viljat ha fler. älskar dig. 23/07/10-25/03/15

Likes

Comments

Så denna throwback är från min första One Direction konsert. Den var i juni 2014, 14 juni.
Jag hade önskat mig biljetter i slutet av december till min födelsedag för att vara säker på att jag skulle få.
Det var en dag då jag var i bilen med min mamma och hon pratade i telefonen med pappa. Då hade han sagt att min brors student var den 13 juni.
Och 13 juni var datumet jag skulle gå från början, men pågrund av det så var de tvungna att ändra.
Mina föräldrar hade pratat med ticnet och de gjorde deras bästa för att hitta platser ungefär där de andra var. Och jag tror att vi fick bättre platser.
Så jag visste ju tre månader innan min födelsedag vad jag skulle få. Jag hade också hittat biljetterna och börjat gråta väldigt mycket!
Så på min födelsedag när jag fick dem var det ingen överraskning, men jag var så sjukt glad att jag äntligen kunde få se vilka platser jag skulle ha och att få hålla i biljetterna.
Mamma hade redan bestämt vem jag skulle gå med, och det var hennes kompis dotter. Hon var 19 år då, och jag var sjukt glad över det för att det var hon som fick mig att gilla dem igen!
Dagen innan konserten var jag så avundsjuk på alla som gick den 13onde, min kusin höll på att spamma sin snapchat mystory och skicka sjukt mycket till mig. Men jag laddade upp med att lyssna på alla deras låtar och lyssna på 5 Seconds of Summer.
Dagen efter gick jag upp väldigt tidigt, utan anledning. Jag ville njuta utav hela dagen. Och om det var att vara uppe 24 timmar så fick det vara det!
Första gången jag skulle upp somna jag, men andra gången (vid halv nio) var jag sjukt pigg och bara sprang upp ur sängen!
Jag tittade på MTV som hade One Direction marathon, och det var sjukt kul! Så 20 minuter innan vi skulle åka börja jag och fixa mig.
Jag hade bestämt att jag inte skulle sminka mig så jag bara bytte om och såg till att jag hade alla saker med mig. (Jag tänkte typ inget och tog så sjukt lite grejer med mig.. Ska tänka mer detta år)
Sen skulle vi hämta tjejen jag skulle gå med och sen åkte vi mot Stockholm!!
På vägen dit lyssnade vi på skivan Midnight Memories, och när vi kommit in Stockholm var mamma tvungen att ha gps på så vi fick lyssna på den istället!
När vi kommit till Solna så blev jag sjukt nervös och taggad, vi åkte ganska tidigt utan anledning.. Men jag klagade inte!
När vi sen gått i 20 min såg vi en lång kö med massor av tjejer. Alltså så var vi rätt, vi hade kommit till Friends Arena!
Så innan vi letade upp våran ingång ville jag köpa lite grejer. Först köpte jag alla One Direction grejer jag ville ha. En tröja, bilder och armband. 
Sen så såg jag alla 5 Seconds of Summer grejer och köpte en tröja,bilder och armband.
Sen så gick vi mot våran ingång och där köpte jag en ljusstav!
Och då var det två timmar tills insläppet började. Så vi höll på att kasta bollar i tunna som man fick göra. Men det blåste så mycket där så de flög iväg..
Och för att det blåste så börja vi frysa och vi tog på oss våra One Direction tröjor! Sen 30 minuter efter insläpps tiden fick vi gå in! När vi var inne gick vi upp alla trappor och hittade våra platser. Jag typ skrek utav glädje för att det var ändå ganska bra platser. Vi satt på läktare 3 men det var sån sjukt fin utsikt över arenan! Och nu spolar vi fram tiden lite, klockan var 18.50. Då skulle 5 Seconds of Summer gå på, men de var försenade med 7 minuter. Det var de längsta minuterna i mitt liv just då. När de gick på så blev jag så chockad att jag inte fattade något, men för att jag var den enda som typ visste vilka de var och älskade dem vid min sektion så skulle jag bara njuta. Så jag skrek och sjöng och sista låten så stod jag och hon jag gick med och bara skrek och sjöng sjukt högt. Så kul!! Sen när de gått av var det inte lång tid tills One Direction skulle på.
Men de blev lite försenade med 30 minuter. Sen så tonade all musik ner, och intro musiken började.. Det var då man bara "va, redan?!".
Jag var inte alls lugn under videon och försökte vara det, sen så blev musiken långsammare och de sista bilderna i videon med de tillsammans
Några sekunder senare hörde man bara Harrys röst och då började Midnight Memories.
Alltså jag var i en sån chock hela konserten men jag kommer ihåg att jag hade så kul. Och att lämna arenan var så sjukt svårt, men jag var så glad och började gråta när vi var på väg hem. Det bästa från konserten var hur alla sjöng med i Little Things och när de sjöng Mamma Mia.
Alltså det gjorde min sommar att få gå på konserten. Jag kommer ihåg dagen efter, de hade lämnat Sverige klockan elva på kvällen. Och vid elva tiden såg jag ett flygplan, och jag tror ända till denna dag att det var deras plan. Längtar så sjukt mycket till On The Road Again Tour! Vilket kommer bli ännu bättre för att det är i Göteborg. Kommentera om ni vill veta mera om konserten!

Likes

Comments

Hejj!! Nu hade jag tänkt att jag skulle börja med en grej som jag kallar för "throwbacks". Och det är som det låter, throwbacks till något kul som jag inte skrivit om!
Och jag tänkte då börja med idol finalen 2014, jag ville såklart gå för att One Direction skulle vara där. Jag tjatade väldigt mycket på mina föräldrar och fick ett sms efter tio i skolan att mamma hade köpt biljetter! Jag var så sjukt nervös och trodde att hon inte skulle köpa. Men hon gjorde det! Började gråta mitt i klassrummet, om ni fattar hur glad jag var tror jag ni fattar varför jag börja gråta.
Och nu till dagen det hände. Jag fick gå hem efter lunchen så jag hade tid att fixa mig och äta. Vi åkte runt två från Norrköping och stannade 2 gånger för att köpa dricka och en toapaus. Vi var framme lite innan fem om jag minns rätt! När vi hittat parkering så gick vi in i köpcentrumet precis vid Globen och gick runt och åt lite! När det var insläpp gick vi in och skulle gå till våra platser. Fast vi fick inte det direkt pågrund av att One Direction repade, jag började nästan gråta utav det för man hörde hur de hade kul! När vi fick gå in började det tråkiga, väntan. Men när allt började gick allt för fort. Och det var dags för One Direction! När de gick ut på scenen innan de börja sjunga började jag typ gråta direkt. Deras uppträdande var seriöst det bästa på länge, jag blev så sjukt glad och längtan var över. När de var klara blev det ju såklart lite mer tårar för att det var slut. Jag trodde att det var min sista gång jag skulle få se dem, det var därför jag ville gå. Tack mamma och pappa för en av de bästa upplevelserna i mitt liv!




Likes

Comments