Så där gott folk, nu är julen igång på riktigt!

Idag fick jag besöka min första familj för julen. Hur roligt som helst.
För er som inte vet så har jag varit jultomte fyra år i rad. Blev också utnämnd till Årets Tomte 2016 i Västerås.
Ett mission som jag tycker är huuuuur kul som helst. Jag åker runt under julafton men också dagarna runt jul för att glädja barn och vuxna. Detta kommer bli sista året då jag är ute under julafton för sen så sitter jag ju hemma med skrikande barn, nerspydd skjorta och bränd julskinka.
Finns väl en tjusning i det också, hehe.

Kanske lika stor tjusning i att jag just nu i skrivande stund sitter ensam nere i soffan medan resten av familjen ligger och sover. Kl:21,00. Lördag.
Imorse när jag vakna 05.30 så klev jag upp och tänkte stänga av alarmet som jag satt på 05.45. Sen så slog det mig att det är lördag så jag gick och la mig igen, helt förvirrad!

Helt uttråkad.

Jag behöver ett projekt. Något att fördriva min tid med. Jag har bloggen nu och det är jävligt roligt faktiskt. Speciellt när jag träffar massa polare som jag inte alls tror skulle läsa en blogg sen säger dem att dem läser min, riktigt roligt. Jag behöver något annat kreativt. Jag kanske ska skriva en bok. Jag har alltid velat kunna titulera mig som författare så jag kanske har min chans nu, att kanske skriva en bok om Louise?

Hur många skulle läsa den tror ni?
jag menar att där sida 2 är lika spännande som sida 176.
Haha, nä jag tror nog att den boken isåfall skulle handla om mig själv och ha titeln.
"mina memoarer som en skengravid och uttråkad man!"


Nehepp, då kanske man ska ta och skalla sängkanten och vakna upp till en söndag som säkert är precis som en lördag, eller tisdag.

hahaha, låter helt deppig men det är jag inte.
Jag är fett glad och förväntansfull inför en fartfylld graviditet, Tjohooo!

Ta hand om er...

All kärlek!

Mattias Fallberg



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Nu har jag jobbat klart för idag och för denna vecka. Många samtal har vi haft med många härliga elever. Mitt enda svar till mina elever idag var, "lös problemet!"
Jag kände mig rätt trött som mentor/elevstödssamordnare idag men jag tycker att jag löste det väldigt pedagogiskt och bra genom att låta dem själva bli stärkta av "learning by doing" systemet, haha.

Hörs...

Trevllig helg...

All kärlek!

Mattias Fallberg




Likes

Comments

Just nu så har jag åkt från jobbet och är på väg att köpa med mat hem efter senaste smset
- "köp med dig mat hem, jag orkar inte vara med och bestämma vad jämt!"

Så nu när ni läser detta så sitter jag troligtvis i bilen på väg runt om i stan för att hitta något att köpa med hem till min hungriga, illamående, gravida kvinna.
Jag har redan nu åkt över den stora vallbybron för att se om det möjligtvis finns något snabbare avslut på denna stress.

Innan graviditeten så skulle man ju bara förstå allt hon menade utan att hon ens sa nåt och fatta hur det är nu...

...Krisläge!

Hoppas vi hörs igen...

Mattias Fallberg

Likes

Comments

...slutet av året såklart och inte slutet av graviditeten.
​Nej, den kommer väl aldrig ta slut som det redan nu känns. Vi är i början och jag vill redan träffa den lilla stjärnan. 
Är helt spänd och ivrig för varje dag som går.
​Tänk när den väl kommer ut och bara skriker, då tänker man väl "sluta skrik eller gå tillbaka in igen!"​.

Vi har precis kommit hem från barnmorskan och jag måste säga att det är en riktig mysig kvinna det där.
​ Hon utger ett lugn och en trygghet, vilket jag behöver när jag sitter där på andra sidan bordet bredvid Louise. Som är så känslig i allt just nu. Inge fel med det men hon kan börja gråta över att vi sitter och pratar om att jag ger frukost på sängen varje morgon för att hon annars mår dåligt om hon inte äter innan hon kliver upp. 
Detta måste jag flika in med och säga är en av anledningarna till att jag inte tror att denna graviditet någonsin kommer att gå över.
​Jag tänker att hon tänker "ooh, så här vill man ju alltid ha det!" och sen är jag så snäll att jag bara gör det och sen har det gått 37 år och alla barn har flyttat ut och jag bara fortsätter med samma vanliga morgonrutin.
Vet ni vad, det skulle inte jag bry mig om faktiskt. Det hade fått vara så. Det är en riktig liten gest man kan göra för den man älskar.
​Ge frukost på sängen.
​Hur lätt som helst till att göra dagen bra för din kvinna och förhoppningsvis få någonting tillbaka av det.
​Förhoppningsvis sa jag. Jag lever på hoppet och ser fram emot en livslång graviditet, hahaha!​
​Nej, nu har jag drivit tillräckligt med min älskade Louise för idag.

Jag är stolt över henne. Riktigt stolt är jag och det ska hon få veta i att om hon läser detta och uppger koden
​"Mattias du har rätt i allt!" så kommer jag att ge henne en helkroppsmassage.
​Vi får se hur lång tid det tar tills hon uppger den koden, då vet jag också att hon följer bloggen.
​För när hon nämner koden så får jag äntligen henne på fall och lite beröring, win win!
​(massage är enda gången jag får röra henne nu utan att hon galer om att hon mår illa!)
​Fast nu gör jag ju det för att jag vill visa min uppskattning och inget annat, eller lite att, skitsamma,
​Jag gör det för båda oss, haha!


Bildnotis: Här står jag både framför ett vackert fyrverkeri och bredvid ett hejdundrande fyrverkeri. 
​Vet ni vad dem båda fyrverkerierna har gemensamt?

Svar - ​​Båda pirrar till skönt i kroppen!

...men visst, hade ni gissat på kort stubin hade det också varit rätt svar!​


Ta hand om er!


Mattias Fallberg

​​​

Likes

Comments

Okej, så här ligger det till...

Vi som har läst på och ställt oss in efter varje veckas förändringar blev det idag 1 steg framåt 2 steg bakåt,
(lite som livet i vanlig ordning men det är ju ändå bara att knata på)
Vi blev iaf skickade tillbaka tre veckor i graviditeten och hela tiden stannade till för mig...
Jag såg de senaste tre veckorna med Louise illamående passera i revy.
Hur hon ligger och kvider sig i ömkan och förtvivlan, hur hon ber mig Kl:05.33 på morgonen att gå ner och göra två mackor åt henne och ge henne en kiwi, hur hon bara pekar på vad vi ska ha i affären och jag springer sicksack mellan hyllorna och svettas med kundvagnen, eller hur jag för den delen måste ut och handla utan lista och svettas av rädsla för att det ska bli fel, hur hon sover under helgens sköna lediga timmar och hur jag sitter och pratar med mig själv för att få svar på mina frågor.
...jag kände hur febern kom direkt när jag fick veta att jag kommer få svettas ytterligare tre veckor med min gravida fru och hennes begär.
Buhuu, jag har ju också begär!

Allt detta passerades under de sekunder som barnmorskan sa att vi inte är i V.13 utan att vi imorgon går in i V.11.
Att fostret inte var 6 cm utan krympt ner till 3 cm igen.

Nåväl. Jag är glad att fått se mitt barn, Louise och mitt kärleksbarn, ens finnas och vara till.
Jag som sett detta som något helt overkligt blev idag helt verkligt.
Vilket är heeeeelt galet och roligt!


Imorgon ska vi förbi barnmorskan och ja, vad vet jag vad vi ska göra där. Kanske få höra,
"Louise, jag förstår hur du mår och se till att din man verkligen tar hand om dig just nu!"
...så, det är bara att sitta och se glad ut som vanligt.

Nu i skrivande stund får jag höra
"Åh, jag är så trött att jag ser dubbelt!"
Jag tänkte direkt kommentera "passa på och titta på mig då!" men hon är inte riktigt på det modet...

...så jag avslutar nu.

Ta hand om varandra och sprid kärlek!

Mattias Fallberg


Likes

Comments

Jag sitter och väntar på att ta mig till sjukhuset för att göra ett s.k. Kub-test.
Mer info om Kub-test, se länken under.
https://www.1177.se/Vastmanland/Fakta-och-rad/Undersokningar/KUB---kombinerat-ultraljud-och-blodprov/
Är inte orolig alls över detta utan vill mest vara väl förberedd på vad som kommer att ske och kan ske. Sen kommer vi inte få nå 100% säkra svar utan bara uppskattningar.
Jag funderar fortfarande på hur jag vill göra med att se kön på barnet, det har jag inte bestämt mig för. Däremot har Louise det, hon vill såklart se. 
Det kommer vi få reda på vid det senare ultraljudet om vi nu bestämmer oss för det. Tillsammans.

Väldigt viktigt att man gör allt tillsammans.
Det känner jag att jag och Louise gör men det är inget man ska ta förgivet. Så tack kära Louise för att vi gör det här tillsammans (även om jag är fett disträ ibland och inte fattar att det ens är ett barn i magen).  

fortsättning följer...

Mattias Fallberg

Likes

Comments

Jag har suttit större delen av dagen i möte och samtal, så vissa dagar tycker jag att det är jävligt skönt att Louise inte är så aktiv för då slipper jag prata så mycket när jag kommer hem.

Innan tiden kommer försvinna iväg så tänkte jag att jag ska skriva lite mer om mitt jobb.
Mitt jobb som mentor/elevstödssamordnare.

Rollen går ut på att vara länken mellan skola och föräldrar och att finnas som en stöttning till elever.
Vilket är nog det som jag prioriterar först i mitt jobb.
Att jobba MED eleverna och hjälpa dem att hitta motivationen till att lyckas.
Varför jag skrev ordet "med", med stora bokstäver var att jag vill förtydliga arbetet med att jobba MED eleverna.
Skolverksamheten i all ära men jag tror mer på att skolformen bör ses över hur man jobbar för eleverna. Mycket traditionellt arbetssätt sitter kvar och visst, det köper jag men förstå mig rätt.
Jag tror på att vi kan jobba mer med elever än inte med och bara för.
Det är elevernas motivation och inställning det handlar om. Vill dem inte så vill dem inte och då ska man inte slösa tid. Däremot så kan man jobba med elever och låta dem hitta sitt sätt till att motiveras och där kan man hjälpa och stärka än mer.
Jag tror att eleverna har lättare att komma undan situationer i dagens skola och klara sig undan mycket av sitt egna ansvar.
Vi måste våga sätta ännu mer krav och ansvar på elever och föräldrar. Det handlar om elevens skola och elevens framtid och det kan ingen annan kliva in och bestämma över. Därav så jobbar jag mycket med eleverna i min roll som mentor och låter dem själva komma med lösningar med hjälp av mina verktyg, som dem sen får ta med sig vidare i livet.

Jag tror på att vi måste tro mer på eleverna och låta dem själva ta mer ansvar. Dem fixar det. Jag lovar, och bara för att jag jobbar med gymnasieelever så menar jag inte att man ska vänta till den åldern. Detta kan man göra från förskoleålder. Absolut i viss mån men att låta barnen ta lite ansvar, dör man inte av.

Våga tro på barnen...

Jag kan lätt bli lite luddig i när jag ska förklara hur mina tankar går, kanske är det för att karusellen går igång ordentligt över det som jag brinner för.

Nu skriker Louise där uppe och frågar vad klockan är. Så jag tror att jag måste avsluta nu för att snabbt kunna ge henne det som hon alldeles strax kommer att be om.

Må bäst och våga tro på varandra.

All kärlek...

Mattias Fallberg

Likes

Comments

​Idag har vi inte alltid varit sams och jag tänker inte ge er detaljer om det men det är väl som alltid att jag har rätt och det kan störa henne. Så låter det iaf när jag förklarar saken, hehe.
​Det är mänskligt att tjafsa så det är ingenting som jag kommer låtsats om att vi inte gör, för det gör vi.
​Däremot så måste jag börja lära mig mer om "den gravida kvinnan". 

Man gör ju allt man kan men ändå gör man fel (nu vet jag att det är många som kommer känna igen sig i det även om deras kvinnor inte är gravida) men det här är något helt annat. Det finns delar som växer fram tillsammans med hormonerna i den gravida kroppen som gör att man lätt går till attack, saker blir mer känsliga och saker blir större än vad dem egentligen är (nu känner vissa igen sig igen, hehe)

Summan av kardemumman.
​Så är det viktigt att man håller en god ton till varandra och en öppen kommunikation.
​Kan ni inte hålla en god kommunikation i stridens hetta så hitta sätt som passar er. Gå ifrån varandra en stund och kom tillbaka till varandra med öppna armar eller byt fokus och led in samtalet kring något helt annat för en stund.
​Hitta erat sätt att lugna stämningen.

Jag skriver ut detta för att det är viktigt att vara ärlig. Det ska vara öppet att prata om saker. Nu har jag också lättare att skriva om ämnen än att uttrycka mig verbalt även om jag inte har svårt att prata.
​Att skriva har alltid funnits nära mig så det är något jag alltid gjort. 


Nu sover familjen där uppe och jag ska strax publicera detta inlägg och somna in jag med.
​Haha, "somna in", det lät som om jag inte kommer att vakna igen.
Så vilken tur att jag blev sams med den gravida kvinnan där uppe så att hon inte tar en kudde över mitt huvud så att jag "somnar in" på riktigt, phu!


Ta hand om er och ladda för en ny vecka....


All kärlek!

Mattias Fallberg​​

 

Likes

Comments

Louise tillstånd...

Stabilt och oförändrat (vågar inte säga att det börjar sakta men säkert se bättre ut för om hon läser detta så kanske hon drar nytta av det och mjukar ner sig). Så, hon kämpar på stadigt och är fortfarande den starka kvinnan jag blev kär i.

Det finstilta
Jag kan komma, och har redan, skojat mycket på Louise bekostnad om hennes mående men det får både hon och ni ta. Jag älskar henne oändligt ändå.

...och mitt tillstånd!

Japp, det är så det ligger till! 
​Så ni vet varför jag kanske har olika strumpor på mig, tandkräm runt munnen, tröjan ut och in eller varför jag inte har tid att ringa och höra hur ni mår.
​Ni vet vart ni hittar mig (bredvid Louise).

Nä, nu ska jag sluta skoja till det.

Läste tidigare idag på preglife appen som jag har att barnet nu börjar höra och känna igen röster, dags att börja prata som kalle anka tänkte jag direkt men jag skippa den delen att låta barnet tro att den växer upp i en tecknad värld, så jag var lite seriös för en gångs skull och satte högtalaren nära magen, drog på reggae musik som knodden kunde gunga till.

Det ger en härlig feeling som inget annat kan. Ja, förutom pepparbiffen igår kväll. Den va grym!

Nä nu ska jag slita ut min gravida kvinna ut i friska luften låta henne andas.

Ta hand om er.

All kärlek!

 - Mattias Fallberg -

Likes

Comments

Ja, det är sant!
Det är det som håller mig vid liv denna fredagskväll och fredagsmys.
Det mest livliga som hänt hittills under kvällen och jag har svårt och tro att något annat kommer att toppa denna så kallade "höjdpunkt", egenlagad pepparbiff med potatisgratäng. Wihooo!
Det må väl vara utifall man slår in eurojackpotten till nattetid som man kanske gläds lite extra. Annars är det samma gamla 12 veckors visa. Att ligga i vågrätt läge och höra stön. 

Joo, jag vet vad ni tänker men det finns ingen som helst njutning i att höra det stönet som låter här hemma, så fortsätt ni med erat mys ni.

Jag kom iaf hem tidigt under dagen, vid 14 tiden och tänkte "dra mig baklänges så gött och handla lite godis och sen dra på sig mjukisbyxor och dansa lite hemma!"

telefonen ringer...

-"Ååh, älskling köper du med dig lite frukter hem, kanske lite olika juicer, fast inte juicer men du vet vad jag menar. Sen kan du köpa keso. Gärna med frukt på. Det finns såna färdiga som du köpte förut, sen kan du köpa nå mat till ikväll..och etc..!"
jag svarade - "vad vill du äta ikväll då?"

Louise: - Men fråga inte så mycket, bestäm du, överraska. Köp nåt gott!"

"Köp nåt gott?!?!", var det som ekades i mannen med störst beslutsångest huvud.

Jag lovar er. Jag svettades redan innan jag kom in i affären. Vanligtvis svettas jag i affären när jag väl är inne, och mest när jag inte har någon lista att gå efter.

Men nu var jag orolig, "vad menar hon?", "tänk om jag köper fel!"

Jag ringde upp och (jag kollar nu hur många gånger jag ringde upp Louise)...6 gånger, och då svarar hon tillslut de sista gångerna - "men vad kommer du ifrån för planet egentligen, köp nåt bara!"

Jag tror att de personer som såg mig på city gross höll mobilerna redo på uppslaget nummer, 112 alternativt psykakuten!

...MAN DOWN, hade ekats i lokalen!

Jag överlevde iaf...

Jag ska nu ligga och glädjas åt kvällens pepparbiff och fortsätta passa upp på min stönande kvinna, det är hon väl värd!


Ha en fin helg allesammans och ta väl hand om er...

All kärlek!

Mattias Fallberg

.


Likes

Comments