Om jag någon gång klagat på att det aldrig händer något i mitt liv så ska jag sluta upp med att påstå det nu!

Igår började jag skolan, även om det inte riktigt kändes som om det var en riktig skoldag. Det enda vi gjorde var i princip att sitta rätt upp och ner och bara bli matade med en massa information. Det finns ju inget tråkigare än att få en lunta med papper som du först ska läsa och sedan sitta och lyssna medan en annan person sedan läser allting högt för dig. Jag tycker detta är ett sätt att verkligen slösa bort en massa tid på. Helt onödigt. Idag fick vi i alla fall ha något som liknade en lektion. Vi kommer läsa totalt sjutton kurser på fyra terminer, varav fyra av dessa är något som kallas för LIA och som står för lärande i arbete. Alltså praktik. Det här är nog det jag ser mest fram emot! Det kommer ju verkligen ge oss en uppfattning om var yrket innebär, och det är ju alltid en fördel att få känna av det redan första terminen så man snabbt kan avgöra om det är något man verkligen vill satsa på.

Jag känner mig så exalterad över att få göra något nytt. Det finns många andra saker jag också ser fram emot som jag inte kunnat göra på jobbet de senaste åtta åren, som att ha smycken på mig, eller nagellack. Det allra bästa är att jag nu kan använda alla mina kläder som bara hängt i garderoben!

I morgon blir nog en konstig dag. Min sambo har ju kommit in på Universitetet i Stockholm så han åker redan i morgon. Vi var ju som sagt helt inställda på att han skulle komma in på Lunds Universitet så det blev ju en rätt stor överraskning när han kom in i Stockholm istället, och ganska bråttom med flytt och allt. Vi hoppas ju så klart på en förflyttning mellan skolorna i framtiden, men just nu tar vi en dag i taget. Det kommer kännas konstigt att vara isär efter att ha varit sambor i tio år. Men som jag sagt, det finns mycket värre saker för ett par att utsättas för.

Har inte haft så mycket tid för foton de senaste dagarna men jag bjuder på en klänning jag sydde nyligen!

Bjuder även på mina extremt snygga hörlurar som jag har när jag syr hahaha.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så var det det här med att inte säga för mycket . . . I gårdagens blogginlägg skrev jag att jag mådde rätt bra och känner mig stabil, vilket jag gör för den mesta delen, men nu händer det så mycket och igår kväll svämmade alla känslor inuti mig över och de var bara tvungna att komma ut. I fredags var ju sista arbetsdagen för mig, vilket gjorde att jag hade en himla massa blandade känslor inuti mig, och nu i morgon ska jag börja skolan igen, och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har tittat lite i böckerna jag beställt för första terminen och där är en väldig massa medicinska termer, juridik och latin och detta gjorde mig mer än nervös. Jag tänkte alltid så högt om alla andra och så lite om mig själv. Dessutom är jag tyvärr en sån person som påbörjar en miljon saker och avslutar nästan ingenting. Detta är jag väldigt medveten om och jag vill förändra mig så jag kommer kämpa som en idiot om jag måste. Jag kan inte fortsätta leva som jag gör nu, där jag aldrig är utvilad, aldrig har någon energi, alltid har ont i kroppen och inte orkar göra nånting när jag väl är ledig.

Jag känner att jag inte orkar göra nånting och detta ger mig rejält med dåligt samvete. Jag kommer knappt ihåg när jag städade här hemma sist, det enda jag gör är att plocka undan saker och håller i ordning i köket. Det känns viktigt. Min trädgård ser inte klok ut, där är ogräs på vissa platser som är över en meter högt. Jag tycker mig höra grannarnas tankar när de står och tittar ut över min trädgård, och jag förstår dem. Gubben som byggde huset och bodde här innan oss var trädgårdsmästare så det här huset känner de flesta i byn till och till och med jag kommer ihåg från när jag var liten hur fint det här huset och trädgården var. Sen hjälper det inte att alla mina grannar jämt och ständigt är ute och påtar och har sig och har enligt mina ögon helt perfekta trädgårdar. Detta ger mig extremt dåligt samvete! Ibland kan jag ändå tänka att "fuck it, det är mitt hus nu!" och de får tänka vad de vill, det är ju faktiskt aldrig någon som säger nånting till oss så allting kan mycket väl vara idéer jag har i mitt huvud . . .

En annan sak som är rätt jobbig just nu, är att min sambo också kommit in på en utbildning. Det är vi bägge väldigt glada över för det har varit hans dröm i flera år nu och han har verkligen kämpat för att komma in så jag är jätteglad för hans skull. Vi var såå säkra på att han skulle komma in i Lund, vilket hade varit idealiskt och det ligger bara en timme bort med tåg. Detta hände så klart inte. Han kom in i Stockholm istället. Vilket är 60 mil bort. Jag är väldigt säker på att detta inte kommer vara ett problem för vårt förhållande, men det ställer ju högre krav på mig eftersom jag nu ensam måste fortsätta att hålla i ordning och ta hand om huset. Tyvärr bor nästan alla mina kompisar rätt så lång borta och jag har bara min mamma nära, men hon är förtidspensionerad pga hälsoproblem så tyvärr kan hon inte hjälpa till så mycket. Hon kommer dock vara dagmatte till Ella de dagar jag är i skolan så det är ju en sak jag inte behöver ha dåligt samvete över.

Usch. Världens gnälligaste inlägg från min sida men det händer mycket nu. Dessutom är bilen sönder och kommer inte gå igenom besiktningen, men det behöver vi inte gå in på så detaljerat. Jag väljer att ignorera det just nu.

Jag ska försöka göra något nyttigt idag här hemma. Förhoppningsvis får jag något annat att tänka på och så känns det lite bättre sen . . .

Biforgar en bild på de fina blommorna en kollega gav mig i fredags när jag gick hem. Tycker de är såå fina och det känns bra att någon tänker på mig. . . ♥

Likes

Comments

Har har nu haft mitt sista möte med min psykolog och det kändes väldigt bra. Har träffat henne i princip hela detta året så på ett sätt inte väldigt länge, men ändå ett bra tag. Det slog mig för ett par månader sedan att jag inte skulle kunna gå kvar nu när jag börjar skolan för hon jobbar endast två dagar i veckan och det passar inte med mina nya tider. Jag har alltid trott att det finns en mening med allt och nu föll det ut så här och jag tänkte att jag känner mig ändå väldigt stabil just nu så det kändes ganska bra att vi hade vår sista träff nu i veckan. Jag tror även att mitt miljöombyte kommer att göra mig gott. Det här kommer att bli bra.

Igår var dessutom min sista arbetsdag, och det var en konstig känsla. Jag har ju ändå varit där i tre och ett halvt år och många av mina kollegor och även många boende har ju varit där under hela den tiden så det var med många blandade känslor jag gick därifrån igår eftermiddag. Jag fick lova att både jag och Ella skulle komma tillbaka snart och hälsa på och det ska jag verkligen göra.

Har inte hunnit med att sy så mycket den senaste tiden, har haft mycket att göra samt att vi hade besök av släktingar i en hel vecka så har knappt haft någon tid alls till att sy eller att titta på film för den delen. Försöker att ta igen det nu eftersom det är de två sakerna som verkligen lugnar ner mig och som ger mig ny energi. Har dock sytt den här enkla och väldigt sköna klänningen i två olika färger. Det kommer bli perfekt att ha i höst!


I love it!

Likes

Comments

Nu börjar det närma sig. På måndag börjar jag skolan. Det är sju år sedan sist jag satt i skolbänken så det känns riktigt nervöst nu. I och med att jag ska börja skolan känns det som om detta är slutet på en era. På fredag ska jag göra mitt sista arbetspass på obestämd tid. När jag går därifrån har jag jobbar inom vård- och omsorg i åtta år. Innan dess arbetade jag som charkuterist i sju år så man kan väl säga att jag inte byter jobb så ofta haha. Mitt nya område är egentligen inte nytt eftersom jag ska läsa till läkarsekreterare, jag kommer fortfarande tillhöra vården men jag kommer ha helt andra arbetsuppgifter.

Jag älskar stora delar av mitt nuvarande jobb men jag känner att jag inte har något direkt inflytande och yrket är inte vad det en gång har varit. När jag började jobba som undersköterska var det själva omsorgen jag var intresserad av, även om den medicinska biten också är väldigt intressant. Jag ville ta hand om människor. Nu känns det som om den medicinska biten har tagit över alltmer och tiden till kunderna är för liten. Tiden över lag räcker inte till. Jag känner mig aldrig utvilad, jag är alltid trött och jag har konstant ont i bägge mina fötter. Det känns verkligen som om det är dags för en förändring!

Har inte hunnit med så mycket de senaste två veckorna eftersom jag har lite grejer att avsluta på jobbet, men det känns som om jag snart har knutit ihop hela säcken så att säga. Min "att-göra-lista" bockas långsamt av och jag känner att jag kan börja slappna av lite. Jag älskar ju att lära mig saker så jag ser verkligen fram emot att få börja studera igen.

Jag har kommit in en period då jag blivit besatt av klänningar, är snart uppe i fyrtio stycken. Helt sjukt. Här är en härligt somrig klänning jag sydde nyligen!¨

Den här klänningen älskar jag, tycker att mönstret och färgerna är helt underbara. Jag blir så glad när jag ser den!

Likes

Comments