Den här veckan har gått upp och ner både fysiskt och psykiskt. Har varit trött men ett par kvällar har jag orkat med en liten stund i mitt syrum och det var skönt även om jag egentligen inte åstadkom så mycket.

En rolig sak som hänt är att jag skickade in en text till insändaren i Kristianstadsbladet och igår var den med i tidningen! Jag trodde inte den skulle få så mycket uppmärksamhet men det är många av mina kollegor som tyckte det var bra gjort och till och med några anhöriga har hört av sig. Just nu känner jag mig mer positiv än jag gjort på bra länge och jag känner att på något sätt har jag gjort en skillnad, även om den är ack så liten. Det är bara så jäkla skönt att höra att folk bryr sig. Nu ångra vi på ett litet tag till och ser vad som händer!

Dessa påskliljor och söta blommor hittade jag på ängen utanför mitt hus, visst är de fina? Vårkänslor deluxe!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag är jag ledig så jag tog en tur till Second Hand - butiken här i byn. Jag brukar inte hitta särskilt mycket som tilltalar mig, men idag fick jag full jackpot! Hittade några fina klänningar, varav minst en jag tänker sy om till en byxdress att ha i sommar, ni kan ju själva försöka lista ut vilken av dem det är . . . Förutom klänningarna hittade jag en lång huvtröja med blommigt mönster som kommer vara mycket passande nu i vår med det rådande blommiga modet. Köpte två par byxor med för en billigt peng samt en gul porslins- muffin till min samling. Vet inte vad det är men jag kan bara inte låta bli att köpa dem. Visst är de söta!

Inte illa för fyra hundra kronor, jag är löjligt nöjd med dagens fynd!

Likes

Comments

Jag har nyöigen börjat sy i vävda tyger och detta plus ytterligare ett par shorts fick jag ut av ett gammalt vintage påslakan!

Supersköna och jag är garanterat den enda med byxor i detta tryck!

Likes

Comments

Klänningar är mitt absoluta favoritplagg, och den här fick jag av en god vän för ett par veckor sedan. Den var inte riktigt min stil men så fort jag såg den fick jag en idé om att göra om den till en byxdress. Det enda som krävdes var att klippa av den till önskad längd, sedan använde jag ett par shorts jag har som passar bra och använde dem för att klippa själva formen till shortsdelen, efter det fållade jag nertill och lade till dolda fickor i sidorna. Jag är jättenöjd, denna ska jag verkligen använda i sommar!

Likes

Comments

Jag är i grund och botten en positiv person, och jag försöker att se det positiva istället för det negativa i de flesta situationer. Det ingår i mitt arbete att ha ett stort leende på läpparna och vara trevlig mot alla jag möter, oavsett vem det är. Jag ska vara professionell i alla möten med kunder, anhöriga och överordnade. Bakom min mask döljer sig dock en massa oro och ångestfyllda tankar på grund av väldigt snabba förändringar inom organisationen. Förändringar som vi inte valt utan blivit påtvingade.

Våra scheman har försämrats, vi får göra ett så kallat "önskeschema" men det finns ingen garanti för att vi får jobba som vi vill ändå, det är verksamheten som styr.

Personal har det dragits ner på trots att vårdtyngden är densamma som tidigare, om inte tyngre. På helgerna ska nu två personal ta hand om arton boende under en kväll och av dessa har fem dubbelbemanning. Lägg då till att alla arton har medicin vid flera tillfällen och några även insulin. Ibland måste vi gå över på andra avdelningar och hjälpa till med både vårdrelaterade situationer och medicin- och insulingivning. Detta hos kunder vi knappt känner och som gör att det inte känns vidare patientsäkert, men gör vi inte det är det arbetsvägran och de måste ju ha hjälp oavsett vem det är som hjälper dem!

Vi ska ha så kallade resurspass där vi ska hjälpa till att täcka upp på de andra avdelningarna, och i värsta fall ska vi hjälpa till inom annan verksamhet på andra områden, bland annat andra boenden och i hemtjänsten. Detta betyder att vi kan behöva gå ut i hemtjänsten, och området där jag jobbar är bland de största i kommunen så många orter som ingår i området har jag inte ens varit i förut! Lägg då till att här har de mätt ut tid för körning mellan kunderna och minuterna vi ska vara inne hos dem, allt ska göras på tid, och har du otur kan du missa en färja och då är hela din runda förstörd rent tidsmässigt.

Det kan vara så att vi får veta dagen innan vart vi ska vara och när vi ska vara där och allt detta resulterar i att många av oss på arbetsplatsen ständigt går runt och oroar oss över resurspass och inte kan fokusera oss på nuet. För mig som inte alltid har tillgång till bil är detta ett orosmoment eftersom jag inte ens vet om jag kan ta mig till eller ifrån dessa områden på passande tider. Det gör också att irritationen i arbetsgruppen ökar eftersom det då hamnar på de andra kollegorna med bil att bli förflyttade och jobba på andra arbetsplatser. Allt detta är väldigt orättvist och åtminstone jag oroar mig för att det ska ses som arbetsvägran om jag inte kan ta mig till anvisad arbetsplats.

Mina kollegor mår dåligt, både fysiskt och psykiskt. Många är sjuka, har värk, går in i väggen eller blir deprimerade. Jag mår dåligt. Jag sover dåligt, vilket resulterar i att jag är extremt trött om dagarna och när jag kommer hem måste jag sova två till tre timmar för att orka med. Vissa kvällar struntar jag i att äta, inte för att jag inte är hungrig, utan för att jag inte orkar laga mat och för att jag hellre vill sova. Detta bidrar till att jag får ännu mindre energi. Jag springer runt i ett hamsterhjul och kan inte hoppa av.

När jag går till jobbet har jag en klump i bröstet, och det finns inte ett skit jag kan göra åt saken. Ingen lyssnar på mig, på oss, vi som vet hur det ser ut och hur det fungerar nere på golvet. De ser bara sina siffror "si och så många anställda per boende" oavsett om de klarar sig själva eller måste ha hjälp med allt.

Smörja fötter, dra på stödstrumpor, göra omläggningar, hjälpa till vid toalettbesök, hjälpa till med påklädnad, använda oss av förflyttningshjälpmedel, bädda sängar, rulla upp gardiner, borsta tänder, borsta håret, tvätta ansiktet, dela ut mediciner, ta blodsockerprofiler, ge insulin, se till att dem äter, slänga sopor, duka frukostbord, förbereda frukost; koka gröt, bre smörgåsar, koka kaffe, plocka undan, diska och duka på nytt. Gånga nu detta med arton boende och dela det på ca två och en halv timmes morgonhjälp så får de boende ca tretton minuters hjälp vardera. Lägger vi till ett par duschar på det krymper tiden än mer för de andra. Vill man vara social får man vara det under tiden man utför alla sina sysslor. Vari ligger värdigheten i detta?

Likes

Comments

I ett år har jag funderat på vilken riktning jag vill att mitt liv ska gå åt, och försökt fundera ut vad jag vill. Jag har egentligen tre alternativ att välja mellan. Jag kan välja att stanna kvar i mitt nuvarande yrke, jag kan söka ett annat jobb antingen inom vården eller annat område och jag kan söka mig till en utbildning. Jag har sagt det förut och jag vidhåller att jag älskar mitt jobb men det tär på mig och jag ser och lider med många av mina arbetskollegor som mår dåligt, som slutar eller blir sjukskrivna. Jag har en gnagande känsla att om jag inte stannar upp och gör något nu så kommer jag falla in i en av de grupperna och det vill jag inte!

Nu är det i alla fall snart dags att söka till högskola och jag har funderat i flera veckor på vad jag ska göra. Jag har några alternativ men igår vände jag på det hela och tänkte att finns det några av dessa utbildningar jag egentligen inte vill hoppa på? Det var en utlösande faktor för mig för nu har jag lyckats zooma in ett område jag är extra intresserad av så det hjälpte. Har markerat i min kalender med stora bokstäver SÖK TILL HÖGSKOLAN! så jag inte missar det som jag gjorde förra året.

Anledningen till att jag inte bloggat på ett tag nu är att jag är för trött. Vissa dagar kommer jag hem från jobbet och försöker hålla mig vaken tills det är tid att gå och lägga mig. Vissa nätter sover jag tio till tolv timmar, ibland till och med mer. Jag skulle kunna sova dygnet runt om det skulle vara så. Jag orkar ingenting de dagar jag jobbat. Igår var jag ledig och då var vi och hälsade på en av Ellas valpar och hans matte, vi gick en lång runda i ett naturområde och efter det var jag helt slut. Ibland känner jag att jag vill göra saker men jag kan inte. Ofta måste jag tvinga mig själv att göra saker och träffa vänner så att jag inte ska bli helt isolerad. Jag försöker att planera in en social träff varje vecka och det är ungefär lagom för mig. Jag försöker dessutom få till en dag i veckan då jag spenderar några timmar i mitt syrum. Idag är en sån dag. Jag är ledig så jag tänkte se om jag kan få ihop en ny klänning jag tänkt på ett tag!


Några bilder på promenaden med Ella och Svante i Stackedala ♥

Likes

Comments