I går var årets hittills sämsta dag för mig, på alla tänkbara sätt. Jag önskar att jag hade stannat hemma, legat i sängen och dragit täcket över huvudet och bara sovit. När jag vaknade kände jag inte alls för att gå till skolan, men jag tvingade iväg mig själv ändå. Väl framme visade det sig att vår lärare försovit sig så vi satt och gjorde i princip ingenting i en hel timme och när hon väl kom hade vi lektion i kanske tjugo minuter, sedan slutade internet att funka så vi kunde alltså inte göra en enda uppgift så hon fick ju låta oss gå. Helt bortkastad tid.

På lunchen förhörde min klasskompis mig på de latinska glosorna vi skulle kunna till i går, och jag tyckte att jag kunde dem när jag gick och la mig i söndags kväll men jag fick nån sorts blackout och när jag skulle komma ihåg dem kunde jag inte det. De var som bortblåsta. Den ångesten jag upplevde i går har jag inte känt på flera år, jag fick en existentiell kris och funderade på att lägga ner allt och skita i allt vad utbildning heter. Ångesten var som ett tjockt täcke som låg över mig och tyngde ner mig så att jag blev alldeles handlingsförlamad. Jag tvingade mig själv att gå på den andra lektionen också fastän det inombords kändes som om jag skulle kvävas av ångest och dö när som helst, och jag försökte trösta mig själv med att läxförhöret i alla fall inte är betygsgrundande och att jag faktiskt haft alla rätt på de andra testerna.

På vägen hem köpte jag en fet påse godis som jag tryckte i mig i soffan och sedan somnade jag av utmattning. Nej fy fan säger jag bara. Jag hade hoppats att jag aldrig mer skulle få uppleva denna känsla av ångest men det verkar som om den inte riktigt har släppt taget om mig. Men jag vägrar låta mig besegras, så jag kämpar på . . .

På tal om kris så undrade min sambo om jag har en livskris för när han kom hem i söndags hade jag helt plötsligt lila hår. Har velat ha det i flera år men aldrig tagit tag i det och känt att jag är för gammal för sånt tjafs, dock blir jag inte yngre så jag gjorde helt enkelt slag i saken!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

I går vaknade jag vid halv åtta på morgonen och insåg ganska snart att jag inte skulle kunna ta mig iväg till skolan. Jag blev hemma och tänkte att jag kanske kunde vila mig i form och kanske skriva lite på min hemtenta. Sju rader. Jag klarade av att skriva sju rader på mitt arbete innan jag kände att nu däckar jag snart. Var tvungen att lägga mig i sängen igen. Somnade runt ett och sov till sex på kvällen. Var bara precis uppe och käkade lite samt tittade lite på Youtube sen vid tio kraschade jag totalt. Jag var så trött att jag aldrig upplevt någon liknande. Jag började skratta okontrollerat samtidigt som jag skulle försöka göra mig i ordning och gå och lägga mig igen. Det enda jag kunde göra var att dra av mig alla kläder och lägga mig ner. Jag kände mig full rentav och jag har inte druckit på flera månader så det måste ju vara någon slags utmattning jag drabbats av. Jag tog i alla fall beslutet att ända tillbaka mina mediciner till den dos jag hade tidigare annars känns det som om jag kommer att gå under. Jag klarar inte av det här mer.

I dag har jag på något vis lyckats med att göra klart halva min hemtenta men jag har tagit MÅNGA pauser och nu tog det stopp. Skulle egentligen vilja sova men ska försöka med att ligga på soffan och vila nu och se om det hjälper. Tar fram en gammal klassiker och glor på The Frighteners!

Bildresultat för the frighteners michael j fox

Hoppas ni har en trevligare helg än mig!

Likes

Comments

Jag har haft rejält ont i huvudet i tre dagar och jag har mått så jäkla dåligt. Jag misstänker att det är på grund av en medicinändring som jag gjorde i helgen för jag känner mig verkligen helt off. Det känns ok så länge jag sitter eller ligger still men när jag rör mig eller vrider på huvudet känns det som om hjärnan inte riktigt hänger med och allting är som i slow motion. I går morse körde jag bil till skolan och det var var bland det värsta jag varit med om för min hjärna klarar inte av så många intryck just nu. Jag vill helst undvika allt ljud och ljus men samtidigt har jag en fet hemtenta om två lagar som jag måste skriva helst innan söndag så det lär ju absolut inte hända. Oh well, jag får försöka att uthärda nu när jag kommit så här långt.

Wish me luck guys!

Likes

Comments

För ett år sedan såg jag en bild på en sittpuff som någon hade gjort av gamla jeans, och jag kände att en sån MÅSTE jag också göra! Sagt och gjort, jag började lobba hos familj och vänner att de skulle rota fram lite gamla jeans som de inte längre använde och ge dem till mig. Det gick seegt men till slut hade jag fått ihop en hög med jeans och kunde påbörja mitt projekt. Jag bestämde redan förra året att allt skulle vara återbrukat och i och med att denna idé föddes började jag spara på varenda liten tygbit och varenda liten remsa som blev över från det jag sydde förra året sparades på hög. Till slut hade jag hur många kassar som helst med bara tygrester i och allt detta använde jag för att fylla ut puffen med. Jag skojar inte om jag säger att den väger nästan 10 kg! Så nu kan nu själva lista ut varför det tog mig ett år att planera och till slut utföra det här projektet . . . Från början till slut tog det mig cirka sex timmar att göra den men det var väl värt besväret och riktigt roligt att sy!

Jag är ingen Rembrandt men jag gjorde en grov skiss av hur puffen skulle se ut och sedan klippte jag ut två passande mönsterdelar.

Jag kan ju så klart inte sy utan att sätta igång en gammal skräckis på datorn heller!

Det var bara att sätta igång. Att klippa var den värsta delen, det blev totalt 48 jeansbitar som skulle nålas och sys ihop.

Det här tog tid . . .

Nästan klar!

Det gick åt FYRA kassar med tygspill samt alla jeansresterna som blev över för att fylla hela puffen.

Sydde medvetet på det svara för att det skulle synas mindre och när jag väl vänt den upp och ned syntes sömmen inte alls!

Tada! Såå jäkla nöjd med denna och den är uppskattad av både barn och vuxna, alla vill prova att sitta på den. Till och med Ella gav den tassen upp!

Likes

Comments

Ja det blev visst ett väldigt långt uppehåll i bloggandet, fem månader för att vara mer exakt. Så vad var det som hände? Jo - MYCKET! Jag kom in på min drömutbildning, sambon kom in på sin - i Stockholm. Vi blev särbos som studerade på heltid, 60 mil ifrån varandra. Hela hösten gick åt till att få ihop någon slags existerande vardag. Det blev mycket studier på tåg mellan Hässleholm och Stockholm för oss bägge två. Ekonomin blev tuff men det gick ihop. Tiden till att sy har försvunnit så nu ägnar jag mig endast åt de roligaste projekten. Jag började jobba extra på mitt gamla jobb och fann lyckan i mitt gamla yrke, den som jag trodde jag tappat bort för längesen. Sambon har äntligen kommit in på Lunds universitet så nu kan vi vara sambos igen vilket är rätt så spännande.

Vad händer under 2018 då? Jo jag gör ju som alla andra, jag har avgett några nyårslöften inför det nya året:

# Gå ner i vikt

# Äta hälsosammare och motionera mera

# Bli mer ekonomisk och sluta köpa onödiga grejer

# Ha mer framförhållning, framförallt när det gäller skolarbete

# Vara snäll mot mig själv!


Har ni avlagt några nyårslöften och i så fall vad?

Likes

Comments

Om jag någon gång klagat på att det aldrig händer något i mitt liv så ska jag sluta upp med att påstå det nu!

Igår började jag skolan, även om det inte riktigt kändes som om det var en riktig skoldag. Det enda vi gjorde var i princip att sitta rätt upp och ner och bara bli matade med en massa information. Det finns ju inget tråkigare än att få en lunta med papper som du först ska läsa och sedan sitta och lyssna medan en annan person sedan läser allting högt för dig. Jag tycker detta är ett sätt att verkligen slösa bort en massa tid på. Helt onödigt. Idag fick vi i alla fall ha något som liknade en lektion. Vi kommer läsa totalt sjutton kurser på fyra terminer, varav fyra av dessa är något som kallas för LIA och som står för lärande i arbete. Alltså praktik. Det här är nog det jag ser mest fram emot! Det kommer ju verkligen ge oss en uppfattning om var yrket innebär, och det är ju alltid en fördel att få känna av det redan första terminen så man snabbt kan avgöra om det är något man verkligen vill satsa på.

Jag känner mig så exalterad över att få göra något nytt. Det finns många andra saker jag också ser fram emot som jag inte kunnat göra på jobbet de senaste åtta åren, som att ha smycken på mig, eller nagellack. Det allra bästa är att jag nu kan använda alla mina kläder som bara hängt i garderoben!

I morgon blir nog en konstig dag. Min sambo har ju kommit in på Universitetet i Stockholm så han åker redan i morgon. Vi var ju som sagt helt inställda på att han skulle komma in på Lunds Universitet så det blev ju en rätt stor överraskning när han kom in i Stockholm istället, och ganska bråttom med flytt och allt. Vi hoppas ju så klart på en förflyttning mellan skolorna i framtiden, men just nu tar vi en dag i taget. Det kommer kännas konstigt att vara isär efter att ha varit sambor i tio år. Men som jag sagt, det finns mycket värre saker för ett par att utsättas för.

Har inte haft så mycket tid för foton de senaste dagarna men jag bjuder på en klänning jag sydde nyligen!

Bjuder även på mina extremt snygga hörlurar som jag har när jag syr hahaha.

Likes

Comments

Så var det det här med att inte säga för mycket . . . I gårdagens blogginlägg skrev jag att jag mådde rätt bra och känner mig stabil, vilket jag gör för den mesta delen, men nu händer det så mycket och igår kväll svämmade alla känslor inuti mig över och de var bara tvungna att komma ut. I fredags var ju sista arbetsdagen för mig, vilket gjorde att jag hade en himla massa blandade känslor inuti mig, och nu i morgon ska jag börja skolan igen, och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har tittat lite i böckerna jag beställt för första terminen och där är en väldig massa medicinska termer, juridik och latin och detta gjorde mig mer än nervös. Jag tänkte alltid så högt om alla andra och så lite om mig själv. Dessutom är jag tyvärr en sån person som påbörjar en miljon saker och avslutar nästan ingenting. Detta är jag väldigt medveten om och jag vill förändra mig så jag kommer kämpa som en idiot om jag måste. Jag kan inte fortsätta leva som jag gör nu, där jag aldrig är utvilad, aldrig har någon energi, alltid har ont i kroppen och inte orkar göra nånting när jag väl är ledig.

Jag känner att jag inte orkar göra nånting och detta ger mig rejält med dåligt samvete. Jag kommer knappt ihåg när jag städade här hemma sist, det enda jag gör är att plocka undan saker och håller i ordning i köket. Det känns viktigt. Min trädgård ser inte klok ut, där är ogräs på vissa platser som är över en meter högt. Jag tycker mig höra grannarnas tankar när de står och tittar ut över min trädgård, och jag förstår dem. Gubben som byggde huset och bodde här innan oss var trädgårdsmästare så det här huset känner de flesta i byn till och till och med jag kommer ihåg från när jag var liten hur fint det här huset och trädgården var. Sen hjälper det inte att alla mina grannar jämt och ständigt är ute och påtar och har sig och har enligt mina ögon helt perfekta trädgårdar. Detta ger mig extremt dåligt samvete! Ibland kan jag ändå tänka att "fuck it, det är mitt hus nu!" och de får tänka vad de vill, det är ju faktiskt aldrig någon som säger nånting till oss så allting kan mycket väl vara idéer jag har i mitt huvud . . .

En annan sak som är rätt jobbig just nu, är att min sambo också kommit in på en utbildning. Det är vi bägge väldigt glada över för det har varit hans dröm i flera år nu och han har verkligen kämpat för att komma in så jag är jätteglad för hans skull. Vi var såå säkra på att han skulle komma in i Lund, vilket hade varit idealiskt och det ligger bara en timme bort med tåg. Detta hände så klart inte. Han kom in i Stockholm istället. Vilket är 60 mil bort. Jag är väldigt säker på att detta inte kommer vara ett problem för vårt förhållande, men det ställer ju högre krav på mig eftersom jag nu ensam måste fortsätta att hålla i ordning och ta hand om huset. Tyvärr bor nästan alla mina kompisar rätt så lång borta och jag har bara min mamma nära, men hon är förtidspensionerad pga hälsoproblem så tyvärr kan hon inte hjälpa till så mycket. Hon kommer dock vara dagmatte till Ella de dagar jag är i skolan så det är ju en sak jag inte behöver ha dåligt samvete över.

Usch. Världens gnälligaste inlägg från min sida men det händer mycket nu. Dessutom är bilen sönder och kommer inte gå igenom besiktningen, men det behöver vi inte gå in på så detaljerat. Jag väljer att ignorera det just nu.

Jag ska försöka göra något nyttigt idag här hemma. Förhoppningsvis får jag något annat att tänka på och så känns det lite bättre sen . . .

Biforgar en bild på de fina blommorna en kollega gav mig i fredags när jag gick hem. Tycker de är såå fina och det känns bra att någon tänker på mig. . . ♥

Likes

Comments

Har har nu haft mitt sista möte med min psykolog och det kändes väldigt bra. Har träffat henne i princip hela detta året så på ett sätt inte väldigt länge, men ändå ett bra tag. Det slog mig för ett par månader sedan att jag inte skulle kunna gå kvar nu när jag börjar skolan för hon jobbar endast två dagar i veckan och det passar inte med mina nya tider. Jag har alltid trott att det finns en mening med allt och nu föll det ut så här och jag tänkte att jag känner mig ändå väldigt stabil just nu så det kändes ganska bra att vi hade vår sista träff nu i veckan. Jag tror även att mitt miljöombyte kommer att göra mig gott. Det här kommer att bli bra.

Igår var dessutom min sista arbetsdag, och det var en konstig känsla. Jag har ju ändå varit där i tre och ett halvt år och många av mina kollegor och även många boende har ju varit där under hela den tiden så det var med många blandade känslor jag gick därifrån igår eftermiddag. Jag fick lova att både jag och Ella skulle komma tillbaka snart och hälsa på och det ska jag verkligen göra.

Har inte hunnit med att sy så mycket den senaste tiden, har haft mycket att göra samt att vi hade besök av släktingar i en hel vecka så har knappt haft någon tid alls till att sy eller att titta på film för den delen. Försöker att ta igen det nu eftersom det är de två sakerna som verkligen lugnar ner mig och som ger mig ny energi. Har dock sytt den här enkla och väldigt sköna klänningen i två olika färger. Det kommer bli perfekt att ha i höst!


I love it!

Likes

Comments

Nu börjar det närma sig. På måndag börjar jag skolan. Det är sju år sedan sist jag satt i skolbänken så det känns riktigt nervöst nu. I och med att jag ska börja skolan känns det som om detta är slutet på en era. På fredag ska jag göra mitt sista arbetspass på obestämd tid. När jag går därifrån har jag jobbar inom vård- och omsorg i åtta år. Innan dess arbetade jag som charkuterist i sju år så man kan väl säga att jag inte byter jobb så ofta haha. Mitt nya område är egentligen inte nytt eftersom jag ska läsa till läkarsekreterare, jag kommer fortfarande tillhöra vården men jag kommer ha helt andra arbetsuppgifter.

Jag älskar stora delar av mitt nuvarande jobb men jag känner att jag inte har något direkt inflytande och yrket är inte vad det en gång har varit. När jag började jobba som undersköterska var det själva omsorgen jag var intresserad av, även om den medicinska biten också är väldigt intressant. Jag ville ta hand om människor. Nu känns det som om den medicinska biten har tagit över alltmer och tiden till kunderna är för liten. Tiden över lag räcker inte till. Jag känner mig aldrig utvilad, jag är alltid trött och jag har konstant ont i bägge mina fötter. Det känns verkligen som om det är dags för en förändring!

Har inte hunnit med så mycket de senaste två veckorna eftersom jag har lite grejer att avsluta på jobbet, men det känns som om jag snart har knutit ihop hela säcken så att säga. Min "att-göra-lista" bockas långsamt av och jag känner att jag kan börja slappna av lite. Jag älskar ju att lära mig saker så jag ser verkligen fram emot att få börja studera igen.

Jag har kommit in en period då jag blivit besatt av klänningar, är snart uppe i fyrtio stycken. Helt sjukt. Här är en härligt somrig klänning jag sydde nyligen!¨

Den här klänningen älskar jag, tycker att mönstret och färgerna är helt underbara. Jag blir så glad när jag ser den!

Likes

Comments

Ja igår var min sista semesterdag och den utnyttjade jag till max. Jag var på en liten utflykt med min mamma och syster och vi körde upp till Olofström. Jag har väl egentligen inte spenderat mycket tid inuti Olofström, men väl strax utanför. När jag växte upp var båda mina föräldrar djupt involverade i bangolf och vi ungar släpades med överallt sommaren igenom på alla diverse tävlingar som mamma och pappa skulle vara med i. Så klart blev det ju så med tiden att även vi började spela och under ett tag var jag faktiskt med i Svenska Serien i bangolf, och det var riktigt kul!

Grejen med Olofström är att vi var där så ofta för det tar inte så lång tid att köra dit, och jag har massor av minnen av att jag sprang runt i skogen där och att det var en massa andra barn där som jag lekte med medan de vuxna spelade. Så igår när vi kom dit så var jag tvungen att ta en runda i skogen och i området runt omkring och gud vilken härlig känsla och vilka minnen som kom tillbaka till mig. Träffade även en hel del gamla spelare och de flesta kommer jag ihåg sedan så långt tillbaka som till 80-talet och det var kul. Jag blev riktigt inspirerad och det kan hända att jag tar fram klubban inom en snar framtid och går några rundor . . .

Likes

Comments