Om jag någon gång klagat på att det aldrig händer något i mitt liv så ska jag sluta upp med att påstå det nu!

Igår började jag skolan, även om det inte riktigt kändes som om det var en riktig skoldag. Det enda vi gjorde var i princip att sitta rätt upp och ner och bara bli matade med en massa information. Det finns ju inget tråkigare än att få en lunta med papper som du först ska läsa och sedan sitta och lyssna medan en annan person sedan läser allting högt för dig. Jag tycker detta är ett sätt att verkligen slösa bort en massa tid på. Helt onödigt. Idag fick vi i alla fall ha något som liknade en lektion. Vi kommer läsa totalt sjutton kurser på fyra terminer, varav fyra av dessa är något som kallas för LIA och som står för lärande i arbete. Alltså praktik. Det här är nog det jag ser mest fram emot! Det kommer ju verkligen ge oss en uppfattning om var yrket innebär, och det är ju alltid en fördel att få känna av det redan första terminen så man snabbt kan avgöra om det är något man verkligen vill satsa på.

Jag känner mig så exalterad över att få göra något nytt. Det finns många andra saker jag också ser fram emot som jag inte kunnat göra på jobbet de senaste åtta åren, som att ha smycken på mig, eller nagellack. Det allra bästa är att jag nu kan använda alla mina kläder som bara hängt i garderoben!

I morgon blir nog en konstig dag. Min sambo har ju kommit in på Universitetet i Stockholm så han åker redan i morgon. Vi var ju som sagt helt inställda på att han skulle komma in på Lunds Universitet så det blev ju en rätt stor överraskning när han kom in i Stockholm istället, och ganska bråttom med flytt och allt. Vi hoppas ju så klart på en förflyttning mellan skolorna i framtiden, men just nu tar vi en dag i taget. Det kommer kännas konstigt att vara isär efter att ha varit sambor i tio år. Men som jag sagt, det finns mycket värre saker för ett par att utsättas för.

Har inte haft så mycket tid för foton de senaste dagarna men jag bjuder på en klänning jag sydde nyligen!

Bjuder även på mina extremt snygga hörlurar som jag har när jag syr hahaha.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så var det det här med att inte säga för mycket . . . I gårdagens blogginlägg skrev jag att jag mådde rätt bra och känner mig stabil, vilket jag gör för den mesta delen, men nu händer det så mycket och igår kväll svämmade alla känslor inuti mig över och de var bara tvungna att komma ut. I fredags var ju sista arbetsdagen för mig, vilket gjorde att jag hade en himla massa blandade känslor inuti mig, och nu i morgon ska jag börja skolan igen, och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig. Jag har tittat lite i böckerna jag beställt för första terminen och där är en väldig massa medicinska termer, juridik och latin och detta gjorde mig mer än nervös. Jag tänkte alltid så högt om alla andra och så lite om mig själv. Dessutom är jag tyvärr en sån person som påbörjar en miljon saker och avslutar nästan ingenting. Detta är jag väldigt medveten om och jag vill förändra mig så jag kommer kämpa som en idiot om jag måste. Jag kan inte fortsätta leva som jag gör nu, där jag aldrig är utvilad, aldrig har någon energi, alltid har ont i kroppen och inte orkar göra nånting när jag väl är ledig.

Jag känner att jag inte orkar göra nånting och detta ger mig rejält med dåligt samvete. Jag kommer knappt ihåg när jag städade här hemma sist, det enda jag gör är att plocka undan saker och håller i ordning i köket. Det känns viktigt. Min trädgård ser inte klok ut, där är ogräs på vissa platser som är över en meter högt. Jag tycker mig höra grannarnas tankar när de står och tittar ut över min trädgård, och jag förstår dem. Gubben som byggde huset och bodde här innan oss var trädgårdsmästare så det här huset känner de flesta i byn till och till och med jag kommer ihåg från när jag var liten hur fint det här huset och trädgården var. Sen hjälper det inte att alla mina grannar jämt och ständigt är ute och påtar och har sig och har enligt mina ögon helt perfekta trädgårdar. Detta ger mig extremt dåligt samvete! Ibland kan jag ändå tänka att "fuck it, det är mitt hus nu!" och de får tänka vad de vill, det är ju faktiskt aldrig någon som säger nånting till oss så allting kan mycket väl vara idéer jag har i mitt huvud . . .

En annan sak som är rätt jobbig just nu, är att min sambo också kommit in på en utbildning. Det är vi bägge väldigt glada över för det har varit hans dröm i flera år nu och han har verkligen kämpat för att komma in så jag är jätteglad för hans skull. Vi var såå säkra på att han skulle komma in i Lund, vilket hade varit idealiskt och det ligger bara en timme bort med tåg. Detta hände så klart inte. Han kom in i Stockholm istället. Vilket är 60 mil bort. Jag är väldigt säker på att detta inte kommer vara ett problem för vårt förhållande, men det ställer ju högre krav på mig eftersom jag nu ensam måste fortsätta att hålla i ordning och ta hand om huset. Tyvärr bor nästan alla mina kompisar rätt så lång borta och jag har bara min mamma nära, men hon är förtidspensionerad pga hälsoproblem så tyvärr kan hon inte hjälpa till så mycket. Hon kommer dock vara dagmatte till Ella de dagar jag är i skolan så det är ju en sak jag inte behöver ha dåligt samvete över.

Usch. Världens gnälligaste inlägg från min sida men det händer mycket nu. Dessutom är bilen sönder och kommer inte gå igenom besiktningen, men det behöver vi inte gå in på så detaljerat. Jag väljer att ignorera det just nu.

Jag ska försöka göra något nyttigt idag här hemma. Förhoppningsvis får jag något annat att tänka på och så känns det lite bättre sen . . .

Biforgar en bild på de fina blommorna en kollega gav mig i fredags när jag gick hem. Tycker de är såå fina och det känns bra att någon tänker på mig. . . ♥

Likes

Comments

Har har nu haft mitt sista möte med min psykolog och det kändes väldigt bra. Har träffat henne i princip hela detta året så på ett sätt inte väldigt länge, men ändå ett bra tag. Det slog mig för ett par månader sedan att jag inte skulle kunna gå kvar nu när jag börjar skolan för hon jobbar endast två dagar i veckan och det passar inte med mina nya tider. Jag har alltid trott att det finns en mening med allt och nu föll det ut så här och jag tänkte att jag känner mig ändå väldigt stabil just nu så det kändes ganska bra att vi hade vår sista träff nu i veckan. Jag tror även att mitt miljöombyte kommer att göra mig gott. Det här kommer att bli bra.

Igår var dessutom min sista arbetsdag, och det var en konstig känsla. Jag har ju ändå varit där i tre och ett halvt år och många av mina kollegor och även många boende har ju varit där under hela den tiden så det var med många blandade känslor jag gick därifrån igår eftermiddag. Jag fick lova att både jag och Ella skulle komma tillbaka snart och hälsa på och det ska jag verkligen göra.

Har inte hunnit med att sy så mycket den senaste tiden, har haft mycket att göra samt att vi hade besök av släktingar i en hel vecka så har knappt haft någon tid alls till att sy eller att titta på film för den delen. Försöker att ta igen det nu eftersom det är de två sakerna som verkligen lugnar ner mig och som ger mig ny energi. Har dock sytt den här enkla och väldigt sköna klänningen i två olika färger. Det kommer bli perfekt att ha i höst!


I love it!

Likes

Comments

Nu börjar det närma sig. På måndag börjar jag skolan. Det är sju år sedan sist jag satt i skolbänken så det känns riktigt nervöst nu. I och med att jag ska börja skolan känns det som om detta är slutet på en era. På fredag ska jag göra mitt sista arbetspass på obestämd tid. När jag går därifrån har jag jobbar inom vård- och omsorg i åtta år. Innan dess arbetade jag som charkuterist i sju år så man kan väl säga att jag inte byter jobb så ofta haha. Mitt nya område är egentligen inte nytt eftersom jag ska läsa till läkarsekreterare, jag kommer fortfarande tillhöra vården men jag kommer ha helt andra arbetsuppgifter.

Jag älskar stora delar av mitt nuvarande jobb men jag känner att jag inte har något direkt inflytande och yrket är inte vad det en gång har varit. När jag började jobba som undersköterska var det själva omsorgen jag var intresserad av, även om den medicinska biten också är väldigt intressant. Jag ville ta hand om människor. Nu känns det som om den medicinska biten har tagit över alltmer och tiden till kunderna är för liten. Tiden över lag räcker inte till. Jag känner mig aldrig utvilad, jag är alltid trött och jag har konstant ont i bägge mina fötter. Det känns verkligen som om det är dags för en förändring!

Har inte hunnit med så mycket de senaste två veckorna eftersom jag har lite grejer att avsluta på jobbet, men det känns som om jag snart har knutit ihop hela säcken så att säga. Min "att-göra-lista" bockas långsamt av och jag känner att jag kan börja slappna av lite. Jag älskar ju att lära mig saker så jag ser verkligen fram emot att få börja studera igen.

Jag har kommit in en period då jag blivit besatt av klänningar, är snart uppe i fyrtio stycken. Helt sjukt. Här är en härligt somrig klänning jag sydde nyligen!¨

Den här klänningen älskar jag, tycker att mönstret och färgerna är helt underbara. Jag blir så glad när jag ser den!

Likes

Comments

Ja igår var min sista semesterdag och den utnyttjade jag till max. Jag var på en liten utflykt med min mamma och syster och vi körde upp till Olofström. Jag har väl egentligen inte spenderat mycket tid inuti Olofström, men väl strax utanför. När jag växte upp var båda mina föräldrar djupt involverade i bangolf och vi ungar släpades med överallt sommaren igenom på alla diverse tävlingar som mamma och pappa skulle vara med i. Så klart blev det ju så med tiden att även vi började spela och under ett tag var jag faktiskt med i Svenska Serien i bangolf, och det var riktigt kul!

Grejen med Olofström är att vi var där så ofta för det tar inte så lång tid att köra dit, och jag har massor av minnen av att jag sprang runt i skogen där och att det var en massa andra barn där som jag lekte med medan de vuxna spelade. Så igår när vi kom dit så var jag tvungen att ta en runda i skogen och i området runt omkring och gud vilken härlig känsla och vilka minnen som kom tillbaka till mig. Träffade även en hel del gamla spelare och de flesta kommer jag ihåg sedan så långt tillbaka som till 80-talet och det var kul. Jag blev riktigt inspirerad och det kan hända att jag tar fram klubban inom en snar framtid och går några rundor . . .

Likes

Comments

Om du som jag har en massa kläder liggandes som du inte använder så kan ett alternativ vara att upcycla dem till något nytt. Jag har exempelvis två linnen med smala axelband som är i bambuliknande material som jag inte använt på år och dar men jag kunde inte göra av med dem eftersom det ju är bland de skönaste materialen som finns. Så jag bestämde mig för att sy om dem.

Det allra första jag gjorde var att klippa bort kanten nedtill för den ska återanvändas. Sedan provade jag linnet och mätte ut vilken längd jag ville ha och markerade med en krita. Efter det vek jag linnet dubbelt på längden och ritade ett streck hela vägen över, dubbelkollade att det var rakt och klippte sedan rakt över.

Moment två var att ta kanten jag klippte av och klippa av en bit. Man kan trä bandet runt området under bysten och mäta hur tight man vill ha det och sedan helt enkelt klippa av det och sy ihop kanterna.

För att få det jämnt runt om satte jag fyra knappnålar runt om med lika mellanrum, gjorde likadant på toppen och matchade sedan nålarna mot varandra. Sedan sydde jag ihop de bägge delarna med en vanlig zick zack söm. Eftersom bandet ska vara ca  åttio procent kortare än toppen måste du dra i bägge tygbitarna så de blir lika långa medan du syr. När du sytt hela vägen om är du färdig. Jag har inte provat detta på ett vanligt bomulls linne ännu men jag är säker på att det går minst lika bra.

Lycka till!

Visst blev det bra? Sjukt sköna är dem!

Likes

Comments

Igår var jag hos en kvinnlig healer, eller helare som vissa säger. Jag har ju haft i princip noll kraft, mycket ångest och tryck över bröstet ganska länge nu och när man som jag upplevt detta många gånger om börjar man till slut se sig om efter andra alternativa metoder, som till exempel healing. Det var först en kompis till mig som var där och hon i sin tur tipsade en av våra andra kompisar att gå dit och de två var så himla nöjda att jag tyckte jag med skulle ge det en chans.

När jag kom dit så började hon med att mäta mina energier, och hon hade en liten rundel jag skulle hålla i medans hon mätte på olika ställen på kroppen på mig. Jag kunde ju själv se att den där mätaren inte ens reagerade när hon körde den över mina händer och fötter. Jag har ju så länge jag kan minnas alltid haft kalla händer och fötter och till och med nu under sommaren sover jag med strumpor på, hela vintern går jag klädd i chenilestrumpor.

Jag hade egentligen ingen aning om vad som skulle hända hos henne igår, min kompis sa bara att "du får se själv!". Hade jag vetat att hon skulle använda sig av nålar hade jag nog tänkt mer än en gång! Hon satte som små akupunkturnålar på mig och vissa av dem använde hon för att sticka mig på olika ställen. Det första hon gjorde var att sticka mig i pekfingrarna, en gång i varje. Det tog inte ens en sekund så kände jag mig helt avdomnad från axlarna och neråt. Om jag hade ett uns av energi kvar i kroppen så försvann det på direkten. Sedan sa hon att hon skulle ta bort min huvudvärk, vilket var något vi inte ens pratat om, jag hade bara sagt över telefon att jag hade problem med ångest och stress men hon kunde "se" en massa om mig i alla fall. Hon bara tittade på mig och undrade om jag var sjukvårdspersonal. Det var lite spooky.

Hon sa att innan det blir bättre kommer det bli sämre, och det blev det. Igår hade jag så ont i huvudet och jag mådde så illa att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Kände mig totalt orkeslös och satt i soffan nästan resterande dagen. Jag hade dessutom ont i alla mina vanliga problemområden, höfterna, axlarna, ryggen, nacken. Det var riktigt längesen jag mådde så dåligt.

Eftersom jag är så jäkla rastlös så gick jag upp i mitt syrum en stund och lyckades få ihop en byxdress. Fick idén av en tjej på Youtube som heter PinkChocolateBreak och som gör awesome tutorials och som dessutom är lätta att följa. Den här byxdressen gjorde jag av två av min sambos gamla t-shirts. Sjukt skön och så jäkla nöjd blev jag!


Likes

Comments

Min ångest är tillbaka. Vanligtvis har jag ångest inför vissa situationer, exempelvis när jag ska gå på intervju eller när jag vet att jag ska få en överraskning. Jag tycker egentligen inte om det som för mig är okänt, men ibland utsätter jag mig för det i alla fall för att jag vill utvecklas och överkomma mina rädslor.

Som det är nu har jag ångest varje dag. Den kom från ingenstans, en fredag för fem veckor sedan. Jag hade bara precis stigit upp på morgonen för att göra mig i ordning för jobbet. Så fort jag steg in i badrummet kom den som ett slag i magen. Poff, från ingenstans. Helt oförberedd och lite paralyserande. Den var inte som den varit förr, när den var som värst, då hade jag velat lägga mig ner på golvet i fosterställning och gråta och tycka synd om mig själv. Mitt i ångesten tvingade jag mig själv att tänka logiskt. Jag tvingade mig själv att fortsätta och gjorde mig redo för jobbet och genomföra arbetspasset. Jag vet från tidigare erfarenhet att det inte hjälper att sitta hemma och trycka och bara tänka för då trillar jag in i en cirkel av ångest och då blir det än värre. Men en helgen stannade jag hemma och lämnade inte tomten på tre dagar. Jag stannade i min trygghetszon för att jag känner mig säker här.

'Nu är det inte så farligt, säger jag och jämför fortfarande med den allra värsta ångest jag upplevt. Den ligger precis vid ytan och bubblar och jag försöker att ta det lugnt och inte stressa, inte planera för mycket, så att det inte bubblar över. Jag försöker att ha ett vardagligt liv och jag tillåter inte ångesten att hålla mig tillbaka. Jag tvingar mig själv att gå på som vanligt. Jag fokuserar på idag. Nu har jag gått på semester och jag lever en dag i taget, nu kan jag andas ut på riktigt. På min semester ska jag inte göra nånting och det ska bli så skönt. Jag ska bara vara, bara vara jag!

Likes

Comments

Ja jag har alltid värnat om miljön och är väl inte världsbäst alltid på att tänka ekologiskt och ekonomiskt men jag försöker i alla fall. Nu i och med den nya lagen om att affärerna ska börja ta betalt för sina plastpåsar så är det väl en ypperlig tid för att återinföra tygpåsen. Jag har gjort ett par olika modeller och börjat med att sy dem av sängkläder, vilket är billigt, hållbart och dessutom återbruk, som ju ligger mig varmt om hjärtat. Den första modellen jag provade var en helt vanlig rektangulär form med handtag på sidorna, dessa passar ju bra till att bära det mesta, dock har de ingen botten så fick prova en modell till. Jag fick tillfälle att prova den andra modellen idag när jag var och handlade och den är jag mycket nöjd med så den blir det definitivt fler av framöver!

Som synes går jag lite bananas när jag kommer på något nytt så i skrivande stund har jag sexton tygkassar här hemma som jag förmodligen kommer ge bort till nära och kära!

Likes

Comments

För några månader sedan var jag hos veterinären med min lilla vovve för hon hade två knölar som jag var orolig för, vi hade dessutom upptäckt att hon ser dåligt när det är mörkt ute. Vi fick då veta att hon har en ögonsjukdom som heter PRA, progressive retina atrofi, vilket innebär att hon med tiden kommer bli helt blind. Det stör inte oss nämnvärt även om veterinären sa att hon endast har cirka trettio procents syn kvar, hon klarar sig jättebra ändå och det enda problemet är som sagt att hon ser dålig mörker. Vi har endast gjort små förändringar här hemma och vi har nu en lampa som är Ellas lampa och den har vi tänd om nätterna så hon kan gå i trappan och gå mellan sovrummet och vardagsrummet om hon vill.

Den ena knölen hon hade var en talgkörtel så inget farligt, men den andra bedömde de som en juvertumör. Då var den inte så stor men med tiden har den växt och hon fick tre till så förra veckan var vi tillbaka hos veterinären och sen fick hon operationstid den här veckan. I måndags lämnade jag henne tidigt på morgonen och fick sedan hämta henne på eftermiddagen. De tog bort fyra tumörer, tillhörande körtlar, livmoder och äggstockar för att minimera risken för fler tumörer. Hon har fått bra med smärtlindring så hon har inte ont och återhämtningen går bra, i dag känns hon nästan som sitt gamla jag. Lilla hjärtat. Underbart konstig start på semestern men på det här sättet kan vi vara hemma och bara ta det lugnt så hon blir helt återhämtad.

Älskade vän! ♥

Likes

Comments