Ni vet det här som man säger när man påbörjar ett nytt förhållande? Att man tror att det ska hålla för evigt och att man tror att man aldrig skulle kunna få någon bättre osvosv. Att man helt enkelt oftast nöjer sej med någonting som egentligen inte är bra. När man vet om att man förtjänar mer och bättre men nöjer sej med det man har, även fast att man egentligen inte mår bra i förhållandet. När allting är mer fel än vad det är rätt?

Jag har kommit förbi det.
Jag tror på första gången i mitt liv när jag faktiskt säger detta. Jag vill leva resten av mitt liv med Emil. Han är den finaste människan på alla sätt och vis, han är så himla go. Så himla genomsnäll på alla sätt och jag vet om att han ALDRIG NÅGONSIN skulle göra någonting för att skada mej eller göra någonting som riskerar vårt förhållande. För första gången i mitt liv så har jag träffat en människa, en partner som har samma ambitioner och prioriteringar i livet som jag har. En som är vuxen i sättet men som ändå kan vara hur barnslig som helst. En som är precis som mej. Snäll rakt igenom. Jag vet för första gången i mitt liv att, det är såhär jag vill och ska bli behandlad av en annan människa. Och jag trodde aldrig att jag skulle få känna den känslan som jag gör idag. Jag tror på ödet. Emil har blivit så illa behandlad i sina förra förhållanden och jag likaså. Så att vi hittat varandra och hjälpt varandra ur det där mörka hålet som jag aldrig trodde att jag skulle komma upp ifrån. Är helt otroligt. Jag blir tårögd av bara tanken. Jag har träffat den mest givmilda människan i hela världen. Jag har träffat människa, som jag vet älskar mej. Rakt igenom. Jag är så jävla lycklig. Ursäkta för svordomar här och där. Men Gud vad lycklig jag är. Jag är så himla lycklig. Jag är värd allt. Jag är viktig.

Emil är värd allt, Emil är bäst.

Och vet ni vad det bästa av allt detta är? Jo, att Emil är min pojkvän. Min fina fina pojkvän. Som jag är så sinnessjukt himla stolt över. På alla nivåer som finns i hela världen.

Fyfasen vad jag älskar denna pågen.

Likes

Comments

Förut tyckte jag att dethär med Pokémon Go var töntigt och jag sa att jag aldrig skulle spela det. Nu när E har fått mej till att börja spela det så är det det bästa jag vet. Snacka om att bli beroende av någonting. Vi ska ta en runda ikväll ute på Skäralid och gå en långrunda och ha det mysigt OCH JAGA POKÉMONS. Helt otroligt. Det är typ så våra konversationer ser ut när Emil är på jobb:

E: Hej hjärtat, saknar dej massor. Vet du vad vi ska göra idag?
Jag: Jaga Pokémons?
E: Ja!

Likes

Comments

Fick 3 dagars biljett av Emil till Sweden Rock, så där spenderades dom bästa dagarna i mitt liv. Fick se så många bra band och framförallt - jag fick se Corroded & In Flames. Och att Emil fyllde 21 under tiden som In Flames spelade gjorde allting tusen gånger bättre.

Sens vi kom hem därifrån så har jag inte gjort mycket mer än och sova i princip. Emil jobbar förmiddag, så han går upp 04.45 så jag är inte direkt vid liv då. Sen slutar han kl 2 och är hemma ungefär halv 3. Igår när han kom hem så låg jag fortfarande i sängen, vägrar gå upp haha!

Emil har fått mej att göra någonting som ingen har fått mej till att göra innan, spela Pokémon Go. Inget jätte "wow" men vi tar roadtrips överallt, går i skogen osv. Det är så himla mysigt! Man behöver kvalitetstid. Man är inte alltid ensamma, utan man har i princip alltid någon annan runt om sej hela tiden. Och idag ska vi hämta Emils bil som varit på lagning!

Likes

Comments

Svar: JA.

Igår ringde telefonen runt kl 5 & Matilda blev helt överlycklig. Dom ringde från stället jag var på intervju på & idag började jag helt enkelt jobba! Så från & med idag (23/5) så har jag alltså jobb!

Stället där jag ska jobba på, är DHL, genom ett bemanningsföretag som heter EnFuturum. Så jag började jobba där idag, full dag direkt. Så just nu så ska jag jobba 07:30-16.30 måndag-fredag. Ska gå upp kl 6, för att ta tåget 06:45 från Kvidinge. Tåget tar 5 minuter & det tar ca 10 minuter att gå till jobb från stationen. För en gångsskull så mår jag faktiskt helt underbart

Helt jävla underbart!

  • 9 readers

Likes

Comments

Har haft tvätt och städdag idag. Började dagen med en långgrunda med Mira, sen springa ner till tvätten och börja städa lite - ner i tvätten igen - städa - gå en långgrunda med Mira igen - städa. Så ska alldeles strax gå en långgrunda med henne igen hade jag tänkt. Eller om jag väntar med det tills Emil kommer hit (om ca 10 min skulle jag väl gissa på)

Mitt i städningen så ringde telefonen, första gången så hann jag inte svara och jag kände inte igen numret så jag struntade mest i det och städade vidare. Sen ringde det igen från samma nummer så jag sprang till telefonen och svarade så snabbt jag bara kunde, pratade lite med personen och det slutade med att jag ska på arbetsintervju imorgon kl 1. Detta gjorde min hittills hyfsat värdelösa dag, bra på typ 2 sekunder. Sen skrev Emil strax efter det att han kunde komma hit idag och då blev jag ännu gladare!

Vad är oddsen? Är det nu allting ont vänder till gott tro?

  • 12 readers

Likes

Comments