Ibland blir inte alltid saker som man tänker sig.. Det känns som de senaste 2 månaderna har varit lite så & för ni som känner mig så vet ni att jag gillar inte när jag inte får som jag vill... Jag är en tjej med en ganska stark vilja & går det inte så som jag vill så blir jag frustrerad men samtidigt, vem blir inte det? Blir man inte frustrerad över att något inte gick som man själv ville, ville man det verkligen då?
Det är lite som att vara tävlingsinriktad när folk kallar en för ''en dålig förlorare''? Men varför skulle man vilja vara en bra förlorare & blir man inte ledsen, arg och besviken när man inte vinner, ville man verkligen vinna & gjorde allt för att vinna? Enligt min åsikt, nej. Vilket fall som helst, saker jag har velat ska hända har inte riktigt gått vägen & för en gångs skull så kanske det var en bättre mening med det?

Jag är tjejen som är otroligt målmedveten, motiverad & har rätt så höga mål & förväntningar på mig själv. Allt ska även hända på en & samma gång, det är ofta många bollar i luften, högt tempo & snabba beslut som gäller. Så har jag nog alltid varit, enda sedan jag var liten tror jag. Livet är en tävling & tävlingar är till för att vinna. Skulle man inte vinna så vet man till nästa gång hur man ska göra för att vinna, allt i livet är en lärdom & man lär sig utav allt som händer här i livet. Är det någon mer därute som är som jag, som kanske känner igen sig?

Väldigt länge har jag samtidigt som jag har mina mål, förväntningar och alla bollar i luften varit den som ska göra alla till lags runt omkring mig. Jag vill alltid finnas där för vännen som behöver någon att ringa, systern som ställer upp oavsett vad, tjejen som rycker in på jobbet med kort varsel & tidigare flickvännen som skulle gå genom eld för att göra sin pojkvän lycklig.. Jag vill att mamma & pappa ska vara stolt över mig, samtidigt som man måste ju tänja på gränserna när det gäller allt, för man måste veta vart gränsen går. Jag säger inte att man inte ska vara tillgängliga för andra och finnas till när ens nära & kära behöver en, absolut inte. Självklart ska man vara det! Familj & vänner är för mig det viktigaste jag har, utan dem hade jag inte ens varit halva den människan jag är idag.
DÄREMOT så ska man passa sig för vilka man ger sitt allt till, för är dem inte beredda på att göra det tillbaka? Är de verkligen en sån nära & kär vän/familjemedlem?

Något jag har fått lära mig den hårda vägen är att det finns dem människorna som ger utan att förvänta sig någonting tillbaka, dem människorna är ovanliga & den bästa typen av vän/familjemedlem man kan ha. De ger sin tid & energi utan någon förväntning tillbaka.
Sen finns det dem som tar energi. Dem som alltid måste få hjälp direkt, ska få all uppmärksamhet och när det väl gäller att du behöver hjälp eller någon att vända dig till så är de aldrig tillgängliga. De äter upp din energi men de ger dig ingen... Jag är så jäkla trött på sådana människor för de tycker att dem är berättigade till allt, utan att själva tillföra något. Känner du någon sådan människa? Det tror jag, det gör vi alla & vad kan jag säga. De kommer antagligen alltid vara på det sättet & om du frågar mig så är det bästa att bara ta avstånd. För dem lär inte ändra sig.

Efter att jag flytta till Stockholm så insåg jag att jag har chansen att börja helt om på nytt med min sociala vänskaps krets. Något som är otroligt läskigt men även så kul! Jag älskar att träffa nya människor & jag behöver lite nya vänner i mitt liv, inte för att mina ''gamla'' inte är bra utan mer för jag behöver vänner i denna stora stad & jag vet precis vad för typer av vänner jag letar efter. Glada, öppna själar som är hungriga på livet & allt vad livet har att erbjuda. De som ser möjligheter istället för hinder, de som har mål & drömmar som de faktiskt jagar & inte bara sitter & pratar om. Vänner som ger & tar. Energigivande vänner och inga energiätande vänner.
Jag har verkligen världens chans att få världens bästa vänner här uppe & jag ser så mycket fram emot det!

Alla dem där ''vänner'' man har som slukar ens energi, aldrig finns där när man behövs och tycker att vänskap är något som är på deras villkor när de själv vill & har tid. Sånna som alltid kommer prioritera något som är roligare än det som är planerat & de som gärna pratar om sina egna problem, sina egna framgångar utan något intresse av att lyssna på det man själv kanske vill säga. De är vännerna som tar ens energi och to be honest, det är inga vänner. Det är människor som söker bekräftelse & uppmärksamhet för att få ha någon att skryta, klaga och visa upp sig själv för.. Jag är så färdig med sådana människor i mitt liv.. Så alla dem vänner jag haft eller kommer komma i min väg som är så är bara att vinka till, önska lycka till & move on and find better friends...

Trots att saker inte gått som jag velat det senaste så har det ändå på något konstigt sätt blivit så himla bra..
Jag kan inte säga mer just nu om vad som är nästa steg i mitt liv men jag vet att det kommer bli så jäkla bra!
Jag är i en ny stad, ska träffa massa nya vänner framöver, knyta kontakter, ha roligt & fokusera på vad jag vill i mitt liv. Det är dags att följa sina drömmar, sätta upp småmål för att nå sina stora mål & det är dags att göra de saker man alltid sagt man vill göra! Jag känner mig optimistisk för framtiden & ja...

Jag vet att livet är vad man gör det till & vill man något så är det bara upp till en själv att göra det möjligt. Det är dags att se möjligheter, öppningar och tänka outside the box. För att uppnå mål & komma till ställen man inte tidigare varit så måste man göra saker man inte tidigare gjort! Dream big!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments