Det känns så avlägset men ändå så nära. Skilsmässan gick igenom precis innan årsskiftet men ändå så känns det så långt borta. Var det verkligen bara två månader sedan jag mådde som sämst? Som jag satt hemma i lägenheten i Åsa och inte visste hur min framtid skulle bli eller vart jag och vovven skulle ta vägen? Jag hade inget jobb, ingen lägenhet efter februari och jag visste varken in eller ut. Var det verkligen 2 månader sedan jag låg vaken varje natt grubblandes på, -Vad ska jag göra härnäst?
Det känns så avlägset men ändå så nära. Det har hänt så mycket detta året och jag tror aldrig jag utvecklats såhär fort någonsin i hela mitt liv. Det har vart jobbigt, det har vart tufft, men samtidigt så har det vart precis vad jag behövt göra också, en riktig storstädning i mitt liv och lista ut, -Vem är jag & vem vill jag vara?

Som allt här i livet så är saker inte alltid lätt, men det behöver inte bli svårare än vad man själv gör det. Jag tror att tack vare att jag är uppväxt i en super bra familj där jag alltid fått lära mig att man kan bli vad man vill bli & man skapar sin egen framgång själv så tror jag även att man kan skapa sina egna motgångar ibland. Detta är nog något jag gjort ofta emot mig själv. Så när jag fick hem skilsmässopapperna så tänkte jag, -såhär vill jag aldrig må igen och detta vill jag inte uppleva någonsin igen. Det fanns bara en sak att göra. Jag måste göra en storstädning i mitt liv.

Istället för att alltid finnas där och fokusera på hur alla andra mår så lade jag faktiskt fokuset på mig själv. Nätterna jag inte kunde sova satt jag med min dator i knät och började skriva på bloggen. Jag kladda ner allt jag tänkte, kände och behövde få ur mig. För mig var det en stor hjälp att faktiskt förstå mig själv bättre samt tänka över mitt liv och hur det blev som det blivit. Jag insåg saker om mig själv som både skrämde mig men som även styrkte mig. Jag insåg att jag faktiskt har valet att göra vad jag vill, bli vad jag vill och nu gäller det bara att komma på vad det innebär för mig. Jag satt och skrev ner mina drömmar och mål med hur jag ville min hälsa skulle vara, min relation med familj och vänner, vad ska jag vill arbeta med, hur min relation till mig själv ska vara, samt hur mitt kärleksliv ska vara. Vilken typ av kille vill jag ha vid min sida när jag väl är redo att börja dejta igen. En tanke som fortfarande är skrämmande men samtidigt spännande..

När jag fått ner alla min mål, önskningar och förhoppningar om framtiden så var nästa steg, hur ska jag ta mig dit? Och det är något som jag jobbar på varje dag, vill man utvecklas som person och få det liv man önskar få, då gäller det att varje dag ta ett steg i taget för att ta sig dit. Jag insåg att jag ofta har väldigt bråttom med saker och när jag hittar en ny passion eller något jag gillar då kör jag 110 % och glömmer av dem andra delar i mitt liv som måste få minst lika stor uppmärksamhet. Jag har lärt mig att man måste prioritera och ta en sak i taget, för var sak tar sin tid.

Nu sitter jag här, i min alldeles egna lägenhet med vovven sovandes vid mina fötter. Jag startar mitt nya heltidsjobb den 1 mars, ett arbete som jag verkligen ser fram emot att jobba på och är så lycklig över att jag fått. Jag har fått chansen att vara reporter för en tidning och varit med under melodifestivals cirkusen och träffat så många nya vänner och nya möjligheter. Jag har världens bästa familj som jag vet skulle göra vad som helst för mig & mina fina vänner som står kvar vid min sida efter allt som hänt det senaste.

Ibland så är livet rent utsagt ett helvete och allt kan kännas hopplöst, jag om någon har vart där. Men det som är det fina med det är att då vet man verkligen hur det känns när allting är helt fantastiskt och man känner att nu, nu börjar jag känna mig lyckligare. Livet är kämpigt, svårt och jobbigt men så länge man står på sig, kämpar och vet vem man är eller vill bli så är ingenting försent. Det kan alltid bli bättre! Så länge man jobbar på sig själv, vem man är, vad man vill bli och hur man vill sitt liv ska bli så lovar jag att en dag så kommer det bli så!

Äntligen så är jag på rätt väg och jag har kommit så långt från vart jag var två månader sedan. Mitt liv börjar falla på plats. Vad som kändes som ett 5000 bitar pussel är nu reducerat till ett 100 bitar pussel och jag har hittat mina hörnbitar och bygger på bit för bit varje dag. Jag har inte hela bilden framför mig nu på direkten över hur det kommer sluta, men jag vet att jag sakta men säkert kommer komma dit. Jag har inte bråttom, att få det liv man vill ha och bli den person man vill bli är inget som kommer över en natt, det är något som sker varje dag resten av ens liv och jag känner mig så positiv inför framtiden!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments