Att bli rädd för kärlek & allt det innebär kan vara svårt om man gått igenom en svår separation, skilsmässa eller tufft uppbrott. Alla kärleks relationer som man någonsin har haft påverkar ens syn när det gäller hur man ser på kärlek & vad den kan innebära för en själv. Så hur vet man att man är redo för kärleken igen?

Något som jag själv känner efter min skilsmässa är att jag inte längre har bråttom med saker i mitt liv, jag har börjat ta avstånd från saker som jag kanske vanligtvis hade ''rusat'' in i gladeligen. Vissa saker är är bra att jag inte ''rusar'' in i, men vissa andra saker som jag vanligtvis hade älskat att göra är jag tveksam emot. Jag har helt enkelt blivit rädd för att våga göra saker för jag är rädd att det ska gå fel.. Jag tror att min ''OCD'' och vilja till att saker ska vara perfekt har tagit överhanden för mig. Jag har blivit rädd för att misslyckas på ett negativt sätt. Misslyckas är inget fel att göra, för misslyckas man inte ibland så har man ingen möjlighet att lyckas. Man måste våga saker & något jag har märkt är att när det kommer till kärlek så är jag mycket reserverad.

Vanligtvis så är jag den som älskar att flörta, självklart gillar man att se ''vem som kollar in en, och vem som inte gör det''... Men nu så är det inte lika spännande, jag har liksom slutat bry mig. Och när möjligheten för kärlek kommer så blir jag livrädd.. Jag är rädd att det ska bidra till att alla de dåliga saker i mina föregående relationer ska uppdagas igen.. Min hjärna sätter mitt hjärta i försvar & jag vet inte hur jag ska komma runt det... 

Vanligtvis så är jag den som älskar romantik, komplimanger & kärleksfulla gester. Jag är den eviga romantikern som önskar att livet vore lite mer som på film men som självklart vet att så är det inte. Men mitt hjärta och hela jag ryggar tillbaka när romantiken kommer mig nära inpå, jag blir livrädd & ''skojjar'' nog bort det eller inte låtsas om det, vilket är superelakt & inte alls likt mig. 

Självklart så får man ''sår & ärr'' från sina gamla relationer, speciellt om de ej var hälsosamma eller bra för en & de dåliga upplevelserna & känslorna kan stanna kvar hos en under en längre tid. Man behöver tid att få läka efter sådana upplevelser & särkilt så behöver man hitta tillbaka till sig själv & vad man själv vill. Det är OK att bli rädd, rygga och sätta sig i försvar när det kommer till kärlek, så länge man är medveten om varför man gör det & försöker jobba framåt & förbi det. Man måste komma ihåg att alla är inte som ens föregående ex, och man får försöka se framåt & förbi sitt förflutna. Låt det förflutna vara en läxa och inte en bestraffning inför framtiden. Det är okej att visa känslor, få känna känslor, det är ok att få bli älskad igen.. Man kan inte uppleva kärlek om man inte kan uppleva sorg.. Jag tror att när man väl är redo för kärlek igen så kommer man veta det, tvinga inte fram något, låt det ta tid men framförallt var ärlig emot dig själv och den som kanske kan vara din nästa kärlek. Tycker personen verkligen om dig & vill vara med dig så är kärlek inget man tvingar fram, utan det får komma. Ibland kommer det långsamt & ibland kommer det snabbt.. Men var ärlig om hur du känner så brukar det mesta ordna sig under tiden.. Försöka våga känna, försök våga kärlek igen. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments