​När det stod i tidningarna att det varma vädret skulle komma så tänkte jag, Åh vad skönt med lite sol % 15 grader men så fel man kunde tänka. Nu sitter ute på altanen hos mina föräldrar i shorts och linne i skuggan för det är för varmt i solen. Termometern står på 25 grader i skuggan och ja, för en gång skull hade tidningarna rätt. 

Med bra väder så kommer oftast lusten på att vara ute och hitta på så mycket roliga saker som möjligt, för svensk som man är så vill ju vista sig så mycket i solen som möjligt när den väl är framme. Så det har blivit två utflyktsdagar, en till Tjolöholm och en till Varberg och självklart så fick hundarna följa med. Jag och D åkte i hans sprillans nya bil och snäll som han är så fick hundarna åka med ifall det låg en filt i baksätet vilket jag självklart ordnade. Vilken kille som låter mina hundar få åka med i hans helt nya bil.. Hur många + poäng får man inte på det? 

Ena utflyktsdagen så åkte vi till Tjolöholm slott och satte oss och hade picknick nedanför slottet vid havet. Vädret var ännu inte 25 grader men i jeans och linne kunde man sitta och njuta av det härliga vädret. Hundarna låg så nöjda i gräset och sov även dem. På väg tillbaka till bilen så tog vi en extra lång runda längst med halvön och wow vad vackert det var i skogen. Det var partier som var täckta av vitsippor och man går ju längst med havet hela vägen så utsikten var underbar. Vi fick oss några fina bilder på hundarna, men jag måste ändå säga, det är svårare att få två hundar att posera fint än bara en. 

Andra utflykten gick till Varberg då vi besökte Varbergs fästning och sedan Träslövsläge med D. Vi gick den härliga strandpromenaden runt fästningen och hjälpas vad varmt det var. 24 grader och strålande sol, inte ett moln i sikte. Det blev short och linne & till och med då så suktade med efter att kunna svalka sig. Hundarna var ju självklart med även dem till varberg och dem skötte sig rätt så fint. Det är roligt att vissa hundar reagerar dem emot och ska skydda varandra medans vissa kollar de inte ens på? Det måste ju vara att vissa känner dem sig hotade av än andra? Vi åkte ut till Träslövsläge efter vi hade vart på fästningen och tänkte vi skulle köpa lite glass, det tänkte även resten av sydsverige.. Kön ringlade sig lång så vi var glada att vi hade stannat och köpt macka och bulle på vägen så gick ner dit vi hitta skugga och la ut filten för lite mer picknick. Det är så skönt att D är så ok med hundarna och faktiskt tycker det är kul när dem är med, (eller vad vet jag han kanske hatar det men inte säger något, haha). 

På vägen hem skulle jag stanna i stallet för att mocka och tänkte att då kan hundarna vara hos mina föräldrar så går de fortare. Så helt plötsligt bjöd jag in mig + D och hundarna på middag hos mina päronen och vi tillbringade resten av kvällen där. Riktigt mysigt och jag tror inte D blev avskräckt av min galna familj. Den kan ju som sagt vara rätt så intensiv. 

Nu sitter jag åter igen hos päronen som sagt i shorts & linne på deras altan och njuter av det härliga vädret. Aron ligger nedanför och smaskar på sitt ben och Baloo ligger inne och svalkar sig vilket jag förstår det är ändå 25 grader i skuggan. Snart är det dags för efterrätt och ikväll ska jag ta in hästarna. Jag hoppas verkligen att detta väder håller i sig! 

​Lite bilder ifrån 2 dagar utav äventyr! 😊 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Något som vi alla är bra på män som kvinnor är att hitta fel. Fel på oss själva, fel på våra kollegor, fel på jobbet, fel på saker våra vänner, släktingar och den farligaste boven, fel på vår partner.

Jag vet att jag kan vara duktig på att hitta fel på saker och ting därför jag älskar när det är ordning och reda och saker är ''rätt'' eller görs på rätt sätt. Det kan vara allt från i vilken ordning jag städar saker här hemma eller hur det utförs till att jag inte kan gå och lägga mig om det inte är nerplockat i diskmaskinen. Vi alla har väl våra sätt att göra saker och ting på och något som är svårt är när man är i en relation och som jag och mitt ex var, bodde tillsammans är att vi är två helt olika individer som gör saker på olika sätt och kanske har olika levnadsätt på vad vi tycker är livskvalitet & vardagsrutiner.

När man helt plötsligt är två som ska bo tillsammans och hitta sina rutiner så är det så enkelt att störa sig på saker ens partner gör som man själv aldrig kan tänka sig göra eller inte ens förstår varför dem gör det. 

Saker som jag kanske tycker är självklara som man lägger smutsvästen i tvättkorgen och inte på golvet framför eller i sovrummet. Kan man lika gärna ställa ner tallriken i sinken så kan man ställa ner den i diskmaskinen. När det ska städas så ska man först damma, damsuga och sedan moppa. För så är det ju bara? Eller hur. 

Innan jag går och lägger mig så ska det vara snyggt, jag kanske hellre plockar ner i diskmaskinen och fräshar upp här hemma innan jag lägger mig och sover så jag vet att det är snyggt när jag vaknar. Medans han hellre gör det när han vaknar så han kan gå och lägga sig och veta vad han ska göra nästa morgon. Det är små enkla rutiner som vi själva gör varje dag som man kanske inte tänker på försen någon annans rutiner krockar med ens egna. 

Helt plötsligt så ser vi fel i saker vi partner gör eller kanske inte gör. Vi ser små detaljer som egentligen är obetydliga men som faktiskt spelar stor roll i längden. Och när man väl upptäcker ett fel en gång, då är det ofta det återkommer. Det är så lätt att fastna i en ond spiral att man går runt och är irriterad och smågrinig för något den andra gör, eller inte gör att detta faktiskt tär på ens relation. Man vill inte vara den som ständigt ''tjatar'' om att ''snälla kan du inte ställa ner i diskmaskinen nu när den ändå är tom?'' Eller kan du inte plocka upp ur diskmaskinen om den är ren? Till varför kan du aldrig städa upp innan vi lägger oss så det är snyggt när vi går upp? Dem där strumporna som alltid lyckas ligga runt om i lägenheten är ju inte så svåra att lägga i tvättkorgen men aldrig så tycks dem komma dit ändå.. Tänk om man istället för fel såg detta som den andras partners rutiner & hur den personen är? 

Män och kvinnor tänker inte likadant & tur är väl det? I en relation där man bor tillsammans så kommer man ständigt möta problem där den ena tycker olik den andra eller att den ena gör något eller inte gör något som den andra gör. Det kan tära på ens relation eller så kan det faktiskt stärka den. Om man har en bra kommunikation och låter dessa ''fel & brister'' som man båda tycker den andra har, pratar man om dessa så kan man helt vända på detta. Vet man att sin partner gillar att lägga sig och sova efter det är snyggt hemma i köket så kanske man kan se till att det är det? Glömmer den andra alltid sina strumport på golvet men är van att kasta av sig dem hemma ja då kanske den kan få göra det då? Det är inte så jobbigt för den andra att plocka bort den. Om man lär sig vad den andra uppskattar att man slutar göra eller börjar göra så blir dessa små romantiska gester istället för ett jobbigt fel som den andra ser varje dag och måste ''tjata om''. 

Min poäng är att fel & brister som en annan människa har är inte alltid fel & brister, det går att göra någonting åt. Vi alla är olika, vi alla tycker olika och vi alla gör olika, det är ett faktum. Men med en bra kommunaktion och att man faktiskt vill vara med varandra och göra varandra lyckliga så får man hitta vägar & sätt för att den andra kan leva med sina rutiner osv.

Vi alla har olika levnadsstandard. Vissa kan leva i en jätte stökig lägenhet kanske men själva inte tycker det är stökigt eller jobbigt, medens andra kanske måste ha ordning och reda hela tiden runt omkring sig. Vi måste respektera och vara lyhörda emot våran partner. Kan vi ändra på små saker i vår vardag för den andra ska må lite bättre eller liknande så gör det. Och istället för att gå och vara små irriterad över små saker den andra gör eller inte gör, säg det till den. Oftast så är det kanske inte något man tänker på att man har gjort eller inte gjort och då är det bättre att man får höra det på en gång en flera veckor efter när en liten sak blåst upp till en stor sak. 

Ta vara på varandra, lyssna på varandra och se till vad kan jag göra för min partner som gör att dens vardag blir lite enklare eller bättre? Oftast är det dem små sakerna som spelar stor roll. Gör den där lilla extra saken som sätter guldkant på vardagen åt er partner. Det handlar om att kompromissa, lyssna och sedan faktiskt visa att man hör vad den andra säger. Agera på era ord & ta vara på varandra. Det är något som jag har lärt mig. 


Likes

Comments

Sömnlösa nätter och långtråkiga dagar, så har min vardag sett ut sedan jag kom hem från sjukhuset förra veckan. Ligger jag inte sömnlös så drömmer jag mardrömmar och jag har inte riktigt bestämt mig för vilket som är värst. Att ligga vaken på nätterna och filosofera om sitt liv eller drömma mardrömmar om saker man verkligen hoppas aldrig kommer hända.. Vilket fall som helst så vet jag att jag längtar efter en god natt sömn, vakna upp utvilad utan känna någon smärta i kroppen men vem vet när den dagen inträffar.

Något jag märkt det senaste är att jag blir så grinig, sur och lättirriterad över minsta lilla nu för tiden. Varför? Jo antagligen för jag inte får tillräckligt med sömn, och att man går runt hela dagarna, rastlös då man inte har något att göra. Sedan denna eviga smärtan, den är så tröttsam & jag längtar tills jag kommer till reumatologen i Varberg så jag kan få mediciner igen för mina besvär. Jag är helt enkelt trött på att vara trött!


Likes

Comments

Baloo har nu bott hos mig & Aron i 1,5 vecka och allting går så bra (Peppar, peppar ta i trä)...
Jag var så orolig i början att de kanske inte skulle funka ihop, att det skulle gå bra mellan dem de första dagarna och sedan så skulle den ena tröttna på den andra men än så länge så verkar inte det ske. Det känns som dem båda faktiskt gillar varandra och de leker på lika villkor. Baloo har lärt sig att säga ifrån när Aron blir för mycket till en retsticka & Aron börjar lära sig att läsa av Baloos signaler när han vill/inte vill leka. 

Promenaderna går så bra med de båda, Aron går nästan finare nu i koppel än vad han gjorde innan Baloo kom hit. Det känns som de är trygga att gå sida i sidan med varandra och självklart så måste Aron kissa på exakt samma ställe som Baloo. Hemma i lägenheten så blir det mycket sovandes men även mycket lek och bus. Baloo älskar apport medan Aron tycker det är roligare med jage. Aron förstår inte riktigt att om man släpper bollen så kastar jag ju iväg den igen, men nej, det är mycket roligare att springa med bollen i munnen än att släppa den. Baloo däremot förstår det och älskar att leka apport. 

Här är några bilder som man hunnit ta de senaste dagarna. Är de inte söta tillsammans? 

Likes

Comments

Varför händer dåliga saker bra människor?
​Detta är något som jag tyvärr upplevt mer än vad jag hade velat det senaste, dåliga saker. Dåliga saker händer bra människor, så är det bara. 

Jag är inte den som brukar klaga över hur jag mår eller över saker som händer i mitt liv för jag vet att det finns alltid någon som har det värre än vad jag har det. Men det innebär ju inte automatiskt att det jag upplever inte är jobbigt, inte är svårt & inte är ''betydelselöst'. Man kan aldrig veta vad en annan människa går igenom eller har gått igenom för det är omöjligt att känna en människa på alla sätt & vis och vi alla är olika. Vi alla hanterar kriser, svårigheter och olika händelser olika, för så är det. Vi alla reagerar olika, men det betyder inte att någons reaktion är överdriven eller tvärtom. Vi alla har vårt sätt att hantera de saker som händer oss eller andra runt omkring oss, så är det bara. 

Så länge man bara vet hur man ska hantera det man går igenom och veta att man kommer överleva, oavsett vad, så kommer man överleva. Vi får aldrig svårigheter som är över vad vi klarar av. Det kanske inte alltid känns så men så är det. Människan är en överlevare, när vi sätts i en svår situation som kan kännas som vi aldrig kommer klara av att gå igenom så lovar jag, det kommer man. För människan är en överlevare, en kämpare, så länge i har någonting att kämpa för så kommer vi att överleva, oavsett hur stora eller små vårt problem är så är det överkomligt. 

Livet är inte alltid rättvist, dåliga saker kommer alltid att hända bra människor, så är det bara. 
Men det finns alltid ett sätt att ta sig igenom det, det går att hantera och det går att överleva. Vi vet aldrig hur vi kommer reagera när det värsta tänkbara inträffar, ingen vet det, inte förrän det händer. 
Och när det väl händer så gäller det att kämpa vidare med vetskapen om att allt kommer bli bra, man kommer att överleva. 

Likes

Comments

​Jag sa på ''skoj'' för ett tag sedan ''Nu går allting för bra så snart kommer väl allt gå åt skogen igen'', kanske borde jag sagt ''peppar, peppar ta i trä'' efter? 

Jag har alltid sagt att man får aldrig mer saker i sitt liv än vad man klarar av att hantera & i vissa perioder har det vart svårare för mig att själv tro på det. Just nu är det en sådan period..
Allting har gård så bra efter skilsmässan, jag hade ju ordnat bostad, jobb och ''hittat mig själv'' och känt, nu är situationen under kontroll. Men nu knappt 4 månader senare så börjar saker dala nedåt igen. 

Igår fick jag beskedet att jag måste leta ny bostad då min hyresvärd flyttar tillbaka tidigare än beräknat, jag skulle ju bo här till februari nästa år. Så nu blir det lite kort varsel att återigen ge sig ut på ''bostadsmarknaden''. Någon som i dagens Sverige knappt existerar då det finns inga lägenheter att söka tyvärr. Så det enda man får göra är att söka det som finns och sedan hoppas på att man får lite tur.. Jag har ju ändå någon månad på mig att hitta nytt så det ska nog ordna sig, det som är jobbigt är den extra stressen att inte veta om man har någonstans att bo när jag måste flytta.. 

Jag har även vart väldigt mycket sjuk det sista, var som sagt inlagd på Varbergs sjukhus och är nu åter hemma. Mår väl piss och ska på återbesök, men försöker vila upp mig så gott det går. Jag hoppas läkarn kommer på snart vad det är som orsakar mina besvär och att det går att ordna det snart.. Det finns inget jobbigare än att vara sjuk och tyvärr inte kunna göra någonting åt det.. 

Men trots allt det ''dåliga'' som vart nu det senaste så har jag så mycket gott i mitt liv även. Har en otrolig familj som alltid ställer upp för mig oavsett vad, vänner som finns där och stöttar mig. Har två underbara hundar som är totalt ovetande om vad som egentligen händer men är glada för de allra minsta sakerna. Känslan efter man varit nere i tvättstugan och tvättat och sedan kommer upp 5 minuter senare och blir välkomnad av två studsande hundar som pratar och vill pussa och hälsa på en är obeskrivlig.. Det är en sån kärlek så man blir ju helt överväldigad. Jag är så tacksam för så mycket i mitt liv, och det får jag inte glömma bort när jobbigare tider som dessa kommer. Allting löser sig alltid, det gäller bara att ha lite is i magen, försöka tänka positivt och ha tro på att saker kommer att ordna sig. 

Likes

Comments

​Som ni alla kanske såg på min instagram men även snapchat så har jag legat inne på sjukhus. Varför? Jo sedan en månad tillbaka så har mitt HB varit väldigt lågt samt haft brist på järn och folsyra i kroppen. Detta har gjort att jag varit extremt trött, vart kraftlös och väldigt ''borta''. Dvs, lider av anemi & varför är det läkarna håller på att utreda. Det visade sig att jag hade blod i avföringen och därav så låg jag inne på varbergs sjukhus nu 3 dagar och gjorde en gastroskopi under sövning. Visade att min magsäck varit lite inflammerad och mycket möjligt att jag har haft magsår pga alla naproxen jag ätit. 

Det är inte lätt när man har läkemedel som orsakar biverkningar som leder till en ny sjukdom som sedan leder till en annan, det blir som en djungel och jag orkar inte mer.. Är så evigt trött på detta. Nu har jag fått sluta med alla tabletter och detta resulterar ju i att allt blir värre men att magen blir bättre.. 

Men jag litar på mina läkare och ska träffa några specialister som förhoppningsvis kan få bukt med denna djungel av biverkningar och ''nya sjukdomar' som tillkommit nu dem senaste veckorna. Nu är jag hemma igen och mår lite bättre, går på smärtstillande och ska tillbaka till Varbergs kirurgen om 6 veckor för återbesök. Ska även till reumatologen i varberg i Juni och sedan till Kungsbacka sjukhus även för kontroller. Så nu hoppas jag att allting vänder och blir bättre. Det är skönt att vara hemma igen iallafall. 

Fick fina blommor av mamma på sjukhuset som fick följa med hem och pynta lägenheten ❤️ 

Likes

Comments

Förhållanden är något av det mest komplicerade som finnes, dels för att man aldrig kan sätta sig in i någon annans förhållande och förstå samt ge råd men även för ingen kan sätta sig in i ens eget förhållande och göra densamma. Så hur ska man vara säker på när det är dags att lämna en relation? Hur ska man med gott samvete kunna känna att man har gjort allt man kunnat för att hålla liv i sitt förhållande? När är det okej att lämna?

Något jag har reflekterat mycket över genom min skilsmässa är att när jag började prata om att lämna min man så var mina vänner och släktingars åsikter många och olika. Det var allt från ’’Det kommer inte göra dig lycklig att skilja dig’’, till ’’Ibland blir saker jobbigt, då får man kämpa’’. ’’’Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt’’? ’’Kunde du inte tänkt på detta tidigare?’’ ’’Varför gifte du dig då?’’

Åsikterna var många och väldigt olika och jag undrar fortfarande hur folk resonerade när de sa dessa saker till mig. Att säga till sina vänner & släktingar att man vill skilja sig efter att knappt ens vart gifta i ett år är ingenting man säger lätt. Det är inte heller något som man kommer på över en natt, och självklart så gifte jag mig inte för att skilja mig? Något jag frågade folk var, hade du sagt likadant till mig om jag inte var gift? Vad hade du sagt om vi ’’bara’’ var sambos?

Jag tror att det endast är en själv som kan välja när man vill lämna en relation, vare sig det är pojkvän/flickvän, sambo, särbo, man/hustru, oavsett vilken ’’titel’’ man har på sin relation så kan ingen förutom en själv bestämma när det är dags att gå. Alla relationer är olika, och vi alla är olika. Självklart kan vi be om råd, tips och åsikter, men vi kan inte basera våra beslut på dessa. I slutet av dagen så är den ens eget liv och vi måste själva styra över det, oavsett om man är rädd för vad andra ska tycka och tänka.

Jag är så glad att jag vågade säga hur jag kände, att jag vågade säga att jag ville skilja mig trots att jag visset att jag skulle få många jobbiga följdfrågor och folk som kanske kommer kolla snett på mig. För jag visste att detta är mitt liv och det är jag som lever det och därför så kommer jag leva det så som jag vill.

Relationer är något som är svårt & komplext, något som kan vara det bästa som har hänt en eller det värsta som har hänt en. Men alla relationer vi har i våra liv såsom kärleksrelationer, vänskapsrelationer ens relation till en syster/bror eller mor och far är så olika. Och det finns inget rätt eller fel i ens beslut som rör dessa.

Vad jag har lärt mig när det gäller relationer är att man måste veta vad man vill & hur man mår i relationen. Det kan vara frågor som: -Är jag lycklig? - Är det såhär jag vill leva mitt liv? - Kan jag kompromissa om detta? - Vad kan jag inte kompromissa om. - Blir jag sedd & hörd? - Bryr sig den andra om mig? - Vet den andra vad jag behöver och vad jag vill? - Kan jag vara mig själv? - Lever jag som jag vill? - Vågar jag stå upp för mig själv? -Hur vill jag att mitt liv ska vara?

Alla dessa frågor är så viktiga och jag kan säga att svaren på dessa frågor kan vara olika från dag till dag. Sedan får man ställa frågorna tvärtom, dvs hur känner min partner? Vet du vad dem vill, är den lycklig? Osv.
En relation krävs att man är två, båda måste lägga in lika mycket arbete och båda måste jobba för att vårda relation och få den växa.. Men det viktigaste jag har lärt mig är att det är så viktigt att veta vem man själv är och vad man själv vill, för vet man det så kommer alla relationer man får i livet bli så mycket enklare om man är säker i sig själv.

Vet du vem du är & vad du vill?

Likes

Comments