Ännu en söndagskväll är här och denna som så många andra söndagskvällar spenderas ensamt i soffan. Viaplay går i bakgrunden men i mina tankar är jag lite vilsen...
Hela 10 månader har gått sedan jag återigen har blivit singel och trots att jag faktiskt träffat killar sedan dess som bockat av dem flesta av mina små ''måsten'', eller önskemål kanske man ska kalla det så har jag ännu inte hittat något som ger mig det där pirret i magen.. Det kanske låter lite skumt men jag är rädd för att jag någonstans i mitt förra förhållande lämnade det där pirret i magen någonstans på vägen och jag vet inte hur jag ska hitta tillbaka till det. Är jag bara extremt kräsen & inte hittat killen som kan göra mig pirrig i magen eller har jag stängt av mig så känslomässigt efter allt att jag själv kanske inte är redo för att åter hitta det igen?

Tankar är många och på något konstigt vis sitter jag och reflekterar över vilka killar det är jag dejtat det senaste och det har faktiskt vart riktigt fina killar som uppfyller de ''måsten''/önskemål som jag har. De har haft bra jobb, vart ambitiösa och satsat på en karriär. De har vart måna om sin hälsa och sitt välmående och tagit hand om sig själva båda psykiskt och fysiskt. De har vart hjälpsamma, omtänksamma och vettiga. Man har liksom kunnat haft sånna där mysiga samtal om livet som vart superseriösa men även i nästa sekund kunnat gjort nått helgalet som man skrattar åt. De har fått mig att må bra när de gäller mig själv och vem jag är. De har i princip uppfyllt många av mina önskemål och det med bravur men ändå så har jag inte känt det där pirret i magen. Visst jag har väl längtat efter att träffa dem, saknat att pratat med dem osv men inte har jag längtat ihjäl mig och nästan fått abstinens när man inte pratat på nån dag.

Tänk om jag helt tappat bort mig själv och stängt av den delen av mig som kan bli kär?
Eller kanske har jag bara inte träffat den som jag är redo för att bli kär i?

Jag vet inte riktigt vilket det är utav dem men oavsett vad så saknar jag det. Jag saknar känslan att vara kär, att längta ihjäl sig efter någon. Sitta med telefonen i högst hugg och le medans man läser nått gulligt sms som 'jag saknar dig' eller något liknande. Jag saknar känslan av att vara så galet kär i någon så det nästan känns som man ska spricka. Sådär kär som man bara ser folk bli i romantiska ''äckliga'' filmer på tv, såsom typ Stolthet & fördom eller något. Jag saknar att vara kär i någon som är lika kär i mig..

Jag saknar helt enkelt någon att mysa med i soffan en söndagskväll med viaplay i bakgrunden...

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments