​Kära gamla bloggvänner. 
Det var nu ett bra tag sedan jag bloggade om anledningarna är många. Det har vart en jobbig period det senaste för mig & då har inte direkt mitt fokus legat på att hålla ställningarna uppe på sociala medier, tyvärr! Ibland får man prioritera & för en gång skull så har jag äntligen gjort rätta prioriteringar, nämligen att prioritera mig själv. 

Detta är något som jag är sjukt dålig på att göra då jag hatar när fokuset ligger på mig & hellre hjälper andra än att hjälpa mig själv.. Det är väl en fin kvalité att ha, men samtidigt så måste man själv må bra för att kunna ha orken till att hjälpa andra. 

Den senaste tiden så har det vart jobbigt då min hälsa & kropp har kämpat emot mig. Mina mediciner jag tagit för min reumatisk sjukdom har gjort att min kropps egna immunförsvar har gått emot sig själv. Detta resulterade i anemi, magsår, migrän, infektioner & virus som bara följts av varandra tills det inte kändes som att det fanns något slut.. Det mest jobbiga någon människa kan gå igenom är nog när man inte mår bra och oavsett vad man gör så kan man inte hjälpa kroppen att återhämta sig. Såhär var det för mig den senaste tiden. Det har vart läkarbesök efter läkarbesök, förhoppningar på att denna gången kommer resultaten vara bra & jag kan återgå till mitt normala liv, men alltid har resultaten vart densamma vilket innebär att min kropp återhämtade sig långsamt. 

När detta sker så gäller det att lyssna på sin kropp samt sina läkare & faktiskt ta det lugnt & ge en själv möjligheten till återhämtning. För mig är detta extremt svårt då det värsta jag vet är att sitta hemma & inte ha någonting att göra.. Det är otroligt psykande & jag har verkligen hatat det. 

Som att strö salt i såren så fick jag i samma veva reda på att jag måste flytta ut ur min nuvarande lägenhet & den extra stressen av att veta att man är bostadslös inom någon månads tid hjälpte ju inte kroppen att återhämta sig.. Stresspåslaget innebär mer migrän, mer ont i magen såklart & sämre allmäntillstånd. Det är hemskt när ens kropp & huvud är stressad för det påverkar verkligen så mycket. 

Igår så fick jag äntligen lite trevliga & bra besked som jag verkligen behövt. Nu verkar det som att boende läget är under kontroll, jag har lyckats få en lägenhet i andrahand till mars månad nästa år.. Detta är en stor sten som lyfts från mina axlar & det är nästan helt i hamn.. Hoppas verkligen att det går hem nu.. 

På torsdag ska jag äntligen till en specialist läkare nere i Varbergs som förhoppningsvis kan ge mig lite bättre hjälp än vad jag tidigare har fått på sahlgrenska sjukhus. Så håll tummarna för mig denna vecka så kanske faktiskt allt löser sig på en & samma vecka! 

Idag känner jag mig sjukt optimistisk & glad för en gång skull! 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Sömnlösa nätter och långtråkiga dagar, så har min vardag sett ut sedan jag kom hem från sjukhuset förra veckan. Ligger jag inte sömnlös så drömmer jag mardrömmar och jag har inte riktigt bestämt mig för vilket som är värst. Att ligga vaken på nätterna och filosofera om sitt liv eller drömma mardrömmar om saker man verkligen hoppas aldrig kommer hända.. Vilket fall som helst så vet jag att jag längtar efter en god natt sömn, vakna upp utvilad utan känna någon smärta i kroppen men vem vet när den dagen inträffar.

Något jag märkt det senaste är att jag blir så grinig, sur och lättirriterad över minsta lilla nu för tiden. Varför? Jo antagligen för jag inte får tillräckligt med sömn, och att man går runt hela dagarna, rastlös då man inte har något att göra. Sedan denna eviga smärtan, den är så tröttsam & jag längtar tills jag kommer till reumatologen i Varberg så jag kan få mediciner igen för mina besvär. Jag är helt enkelt trött på att vara trött!


Likes

Comments

Då var man här igen, varbergs sjukhus. Detta känns lite som standard för mig, måste ju ligga inne på Varbergs sjukhus minst 1 gång per år, annars är något "för bra för att vara sant"..
Man känner sig så snygg i sina sjukhuskläder och när man igår fick en snygg kille som undersköterska på akuten så kändes det ändå rätt okej att vara där. Dock blev jag flyttad och inlagd på avdelning och sedan dess inte sett skymten av någon söt manlig undersköterska eller sjuksköterska.. Så ingen mer ögongodis för mig.. Så nu är det synd om mig igen.

Nu har jag precis orkar duschat och inväntar svar från läkaren angående om jag får åka hem i eftermiddag eller ej.

Kan någon säga till min kropp att skärpa till sig?

Likes

Comments

''Du är ju inte sjuk väl? Det ser ju inte så ut, tycker du ser ut precis som vanligt & ung är du ju också!''
Att ha en reumatisk sjukdom är oftast inte något som syns på utsidan, utan det kommer och går i skov, vissa dagar är jätte bra & vissa dagar är riktigt dåliga. Man är tvungen att leva med en kronisk sjukdom varje dag i resten av sitt liv. En sjukdom som inte alltid syns på ens utsida, utan den blir en del av vem man är & hur man får anpassa sitt liv därefter. 

Jag vill verkligen inte tala illa om svensk sjukvård för jag är så tacksam att jag bor i ett land där sjukvård är något alla har rätt att få & jag betalar mer än gärna skatt för det. Däremot så har jag många gånger under mitt 21 åriga liv från 9 års ålder blivit ''missbedömd'' & känt att läkarna inte förstått när jag förklarat mina besvär. 
Det tog mig flera år att få en diagnos ställd på varför jag varje dag har smärta & stelhet i min rygg. Jag fick ofta höra ifrån läkarna att jag är  ung så det är ''bara'' växtvärk det brukar gå över med tiden, eller om du tränar upp ryggen så kommer det bli bättre, det är inte konstigt att det gör ont när du tränar. 

Jag har under så många år väntat på att träffa en läkare som kunde ta mig på allvar och faktiskt inse att det var inte ''bara'' är växtvärk eller att träning behövs för att det ska försvinna. Efter många undersökningar, MR-röntgen och en hel del utredningar så fick jag diagnosen Bechterew sjukdom, även kallad elvospondylit eller ankyloserande spondylit.
​Det är e
n reumatisk autoimmun sjukdom som beror på inflammation, framförallt i muskelfästen och leder. Man får ont, blir trött och stel. Smärtan finns alltid där och kommer och går i perioder, oftast tätare i början. Det är en sjukdom som kommer följa mig resten av mitt liv, dvs den är kronisk. Men med rätt behandling och träning så kan smärtan & sjukdomen dämpas men den kommer alltid följa med en varje dag, oavsett om man vill eller inte... 

Att äntligen få en diagnos efter så många år av smärta i ryggen och vetat att något inte stämmer, så var det en stor lättnad att äntligen få en diagnos. Nyheten om att man har en reumatisk, kronisk sjukdom är väl inget man blir glad över då det kommer att påverka mitt liv.  Jag är så glad att jag träffade en bra läkare med rätt kunskap & som faktiskt lyssnade på mig, mina symptom och därefter bestämde sig för att göra en utredning. Det tog mig nästan 7 år från jag började få ont i ryggen tills jag fick svaret på varför. Utöver Bechterew sjukdom så har jag även fått diagnosen ​endometrios ​som jag hade turen att träffa en gynekolog med bred kunskap inom sjukdomen endometrios som är en vanlig svensk sjukdom men som få läkare vet om.. 

​Man ska alltid lita på sig själv & sin egen kropp när den säger ifrån att något inte står rätt till. Det spelar ingen roll om man är ung eller att sjukdomen inte visar symptom utåt. Man ska inte behöva visa att ''här har jag ett sår, det blöder'' för att man ska bli trodd. Vi lever i ett samhälle idag där många lider av sjukdomar som inte alltid syns utåt, både fysiskt & psykiskt. Man ska inte behöva vara gammal för att ''få rätt att ha ont i ryggen'' eller ''för ung'' för att ha någon sjukdom..

​Allt syns inte alltid utåt på hur vi mår men det betyder inte att man inte är sjuk... 


Likes

Comments