Det känns så avlägset men ändå så nära. Skilsmässan gick igenom precis innan årsskiftet men ändå så känns det så långt borta. Var det verkligen bara två månader sedan jag mådde som sämst? Som jag satt hemma i lägenheten i Åsa och inte visste hur min framtid skulle bli eller vart jag och vovven skulle ta vägen? Jag hade inget jobb, ingen lägenhet efter februari och jag visste varken in eller ut. Var det verkligen 2 månader sedan jag låg vaken varje natt grubblandes på, -Vad ska jag göra härnäst?
Det känns så avlägset men ändå så nära. Det har hänt så mycket detta året och jag tror aldrig jag utvecklats såhär fort någonsin i hela mitt liv. Det har vart jobbigt, det har vart tufft, men samtidigt så har det vart precis vad jag behövt göra också, en riktig storstädning i mitt liv och lista ut, -Vem är jag & vem vill jag vara?

Som allt här i livet så är saker inte alltid lätt, men det behöver inte bli svårare än vad man själv gör det. Jag tror att tack vare att jag är uppväxt i en super bra familj där jag alltid fått lära mig att man kan bli vad man vill bli & man skapar sin egen framgång själv så tror jag även att man kan skapa sina egna motgångar ibland. Detta är nog något jag gjort ofta emot mig själv. Så när jag fick hem skilsmässopapperna så tänkte jag, -såhär vill jag aldrig må igen och detta vill jag inte uppleva någonsin igen. Det fanns bara en sak att göra. Jag måste göra en storstädning i mitt liv.

Istället för att alltid finnas där och fokusera på hur alla andra mår så lade jag faktiskt fokuset på mig själv. Nätterna jag inte kunde sova satt jag med min dator i knät och började skriva på bloggen. Jag kladda ner allt jag tänkte, kände och behövde få ur mig. För mig var det en stor hjälp att faktiskt förstå mig själv bättre samt tänka över mitt liv och hur det blev som det blivit. Jag insåg saker om mig själv som både skrämde mig men som även styrkte mig. Jag insåg att jag faktiskt har valet att göra vad jag vill, bli vad jag vill och nu gäller det bara att komma på vad det innebär för mig. Jag satt och skrev ner mina drömmar och mål med hur jag ville min hälsa skulle vara, min relation med familj och vänner, vad ska jag vill arbeta med, hur min relation till mig själv ska vara, samt hur mitt kärleksliv ska vara. Vilken typ av kille vill jag ha vid min sida när jag väl är redo att börja dejta igen. En tanke som fortfarande är skrämmande men samtidigt spännande..

När jag fått ner alla min mål, önskningar och förhoppningar om framtiden så var nästa steg, hur ska jag ta mig dit? Och det är något som jag jobbar på varje dag, vill man utvecklas som person och få det liv man önskar få, då gäller det att varje dag ta ett steg i taget för att ta sig dit. Jag insåg att jag ofta har väldigt bråttom med saker och när jag hittar en ny passion eller något jag gillar då kör jag 110 % och glömmer av dem andra delar i mitt liv som måste få minst lika stor uppmärksamhet. Jag har lärt mig att man måste prioritera och ta en sak i taget, för var sak tar sin tid.

Nu sitter jag här, i min alldeles egna lägenhet med vovven sovandes vid mina fötter. Jag startar mitt nya heltidsjobb den 1 mars, ett arbete som jag verkligen ser fram emot att jobba på och är så lycklig över att jag fått. Jag har fått chansen att vara reporter för en tidning och varit med under melodifestivals cirkusen och träffat så många nya vänner och nya möjligheter. Jag har världens bästa familj som jag vet skulle göra vad som helst för mig & mina fina vänner som står kvar vid min sida efter allt som hänt det senaste.

Ibland så är livet rent utsagt ett helvete och allt kan kännas hopplöst, jag om någon har vart där. Men det som är det fina med det är att då vet man verkligen hur det känns när allting är helt fantastiskt och man känner att nu, nu börjar jag känna mig lyckligare. Livet är kämpigt, svårt och jobbigt men så länge man står på sig, kämpar och vet vem man är eller vill bli så är ingenting försent. Det kan alltid bli bättre! Så länge man jobbar på sig själv, vem man är, vad man vill bli och hur man vill sitt liv ska bli så lovar jag att en dag så kommer det bli så!

Äntligen så är jag på rätt väg och jag har kommit så långt från vart jag var två månader sedan. Mitt liv börjar falla på plats. Vad som kändes som ett 5000 bitar pussel är nu reducerat till ett 100 bitar pussel och jag har hittat mina hörnbitar och bygger på bit för bit varje dag. Jag har inte hela bilden framför mig nu på direkten över hur det kommer sluta, men jag vet att jag sakta men säkert kommer komma dit. Jag har inte bråttom, att få det liv man vill ha och bli den person man vill bli är inget som kommer över en natt, det är något som sker varje dag resten av ens liv och jag känner mig så positiv inför framtiden!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag önskade så mycket att det skulle vara Han & Jag genom allt, att ibland förväxlade jag nog verkligheten med fantasi. Ibland är det lätt att vilja ha något så mycket att man till slut intalar sig själv att det kan bli så bara jag försöker lite till, ändrar lite på detta eller gör såhär istället. Men ibland så får man inse att man kanske inte alltid delar samma dröm & då får man skilja på verklighet och fantasi. Det är oftast då man inser att det är något man saknar i sin verklighet som man kanske inte kan få. Men vissa drömmar och fantasier kan man inte släppa taget om. Dem drömmar & fantasier är en del av en själv. Det är hjärtats önskningar och dem kan man inte bortse från.. Jag kan inte bortse ifrån min dröm, mitt hjärtas innersta önskan.

Drömmen om att ha en egen familj, en man man älskar högt över allt annat och som älskar en tillbaka. Någon att göra framtidsplaner med, dagdrömma med, att ha någon att hålla i handen genom allt. En tröstande axel att luta sig emot när man känner sig ledsen, någon som torkar ens tårar istället för att skapa dem. Någon att skratta med och ibland åt. Som kan få mig att le när man behöver det som mest, men även någon som går runt och ler utan någon som helst anledning. Någon som uppmuntrar en, utmanar en, någon som får en att känna sig speciell när man inte alltid själv känner så. Någon som älskar en för den man är, för sina styrkor men även sina svagheter & brister. Någon som känner en utan och innan, som vet vem man är och vad man behöver. Någon som får en att känna mig älskad och vet hur man vill bli älskad. Någon som skulle gå genom eld & vatten för ens skull för den vet att man själv skulle gjort detsamma för den. Någon man kan lita på oavsett vad, som alltid är ärlig. Någon som är ens klippa. Någon som vet vad dom vill i sitt liv, har mål och drömmar & kämpar för att uppnå dem. Någon som är omtänksam, varmhjärtat, rolig, ärlig, flitig, pålitlig.. Någon  man stolt kan hålla i handen och kalla för sin. Någon man varje dag jobbar tillsammans på sig själv, sin relation för att bli den bästa möjliga personen för den andra. Någon som vet ens mörkaste hemligheter och hjärtats djupaste önskningar. 

Tänk att ha någon som kysser en så tiden stannar så man känner fjärilar i magen att man bara vill pausa den stunden förevigt. Tänk att ha någon man älskar så mycket att man inte kan tänka sig världen utan den personen, för den personen är hela ens värld.
Tänk när man träffar denna någon & den känner exakt samma som man själv gör? 


Likes

Comments

Det ska bli så härligt att flytta till helgen. Lämna lägenheten man delat med sitt ex & starta sitt nya liv i sin alldeles egna lägenhet. Det ska bli riktigt spännande och blir ett nytt kapitel i mitt liv. Detta blir första lägenheten som jag har ensam. Jag och mitt ex flyttade ju ihop direkt när jag flyttade hemifrån. Så jag har ju faktiskt aldrig bott ensam. Men det kommer gå bra för jag har ju hunden, så helt ensam är jag inte.

Jag kommer få nycklarna till lägenheten lagom till helgen så jag kan börja flytta in och förhoppningsvis ha flyttat ut allt från gamla lägenheten innan månadsskiftet. Blir rull rulle denna vecka med saker som sker. Flytten går till  en lägenhet vid torget i Kungsbacka. Jag kommer bo nära allt för en gång skull. Aron blir ''stadsvovve' & jag kan inte längre släppa ut han i trädgården på morgonen utan måste klä på mig, gå ner för trappuppgången och gå ut på en promenad. Så blir en liten omställning för oss, men det blir bra!

Imorgon börjar jag packa ner allting i lådor, ush vad jobbigt. Men det blir kul sen när man ska packa upp allt och själv bestämma vad som ska vara vart & inreda nya lägenheten precis så som jag vill. Rosa överallt? haha.
Någon som har tips på hur man får själva flyttningsprocessen att blir enklare & roligare?

Likes

Comments

​Denna vecka har vart super busy! Det har verkligen varit någonting varje dag, dock så älskar jag fart och fläkt! 
Började nytt jobb på Lindt's Choklad denna vecka på freeport och det har gått superbra. Riktigt roligt jobb och farlig god choklad. Har även vart på flertal intervjuer inför jobb. Har två jobb jag verkligen vill ha, så jag hoppas jag får erbjudande från någon av dem. Håller tummarna. 

Nu idag så var även min ex-man över och hämtade sina sista saker. Det var lite tungt & jobbigt men nu kan jag verkligen stänga det kapitlet och gå vidare. Jag önskar honom all lycka i världen & jag vet att vi valde rätt beslut om att gå isär. För trots att det var jobbigt att se han idag igen så kände jag i hjärtat att det är rätt det vi gör och saker och ting kommer bli bra, för oss båda. 

Är det någonting jag lärt mig det senaste året om mig själv så är det att ingenting är omöjligt och ibland så är det okej att totalt misslyckas. Jag misslyckas hellre med saker i mitt liv än att aldrig våga drömma, uppleva och försöka. Att misslyckas med saker betyder ju faktiskt att man försökt lyckats men inte riktigt gjort det. Vilket är bättre än att aldrig försöka med saker i sitt liv. Man lär sig saker och utvecklas som person genom att leva sitt liv, inte bara överleva det. 

Är jag inte lycklig, glad eller känner att jag kan utvecklas som person så kan jag välja att gå vidare. Jag är ju faktiskt inget träd.. Är du? 

Likes

Comments

Bara för att jag skrattar så betyder det inte att jag är glad.
Att jag har ett leende på läpparna betyder inte alltid att jag mår bra.
Bara för att jag är som brukar betyder inte att allting är som det ska.
Att jag har humöret på topp betyder inte att alltid att livet är bra.
Bara för att jag inte visar utåt hur jag egentligen mår så betyder inte det att jag är lycklig.

Vi alla har våran egna inre kamp om saker i livet vi tycker är jobbiga, vill ändra på eller längtar efter att uppnå.
Att vara lycklig är något vi alla vill vara men kanske sällan känner att vi är till 100 %. Vi alla har våra murar vi bygger upp så att folk inte ska se hur vi egentligen mår eller känner. Ibland känns dess murar lika höga som Mount Everest och ibland tillräckligt låga så vi precis kan kolla över muren.
Vi alla har osäkerheter, svagheter och drömmar som vi aldrig tycks uppnå och det är okej. Så länge vi är medvetna om dem och inte låter dem styra över hur vi lever vårt liv. Ibland mår man dåligt, ibland är man ledsen och det är okej. Det är okej att känna sig besviken, arg, ledsen, frustrerad, gråtfärdig och som man inte orkar mer. Det är okej! Men vi ska veta att vi kommer inte alltid må så, saker blir bättre & vi växer som människor genom det.

Vi alla har vår egna inre kamp som vi kämpar med & det är okej. Så länge man blickar framåt & inte tillbaka. Så länge vi vill må bättre och kämpar vidare så kommer det bättre tider. Att vara lycklig är ingenting man blir utan det är något man är. Att vara lycklig är något man ständigt får jobba på att vara. Ibland är det lättare att vara lycklig & ibland är det svårare, dock så är det aldrig omöjligt att välja att vara lycklig.


Likes

Comments

När folk började höra att jag skulle skilja mig från min man så var det första många sa, ''Men ni som är så lyckliga ihop''. Ja självklart upplever ni oss som lyckliga för inte tar vi med våra problem och bråk hem till släkt och vänner när vi träffar dem? Då upplevs vi säkert som lyckliga för vem vill visa att man precis har suttit hela bilresan dit och bråkat? Självklart sätter man på ett leende på läpparna & upplevs som det lyckliga, söta paret. Jag kände att i vårt fall så var det i dem tillfällena när vi var runt annat folk som jag existera för honom. Så självklart så var man ''lycklig'' & satte upp fasaden och uppskattade när man väl fick den kärlek som man egentligen hungrade efter.

Något som är farligt i förhållanden är när man båda eller den ena blir ''för bekväm'' & slutar anstränga sig för den andra. När detta händer så är det oftast småbråken börjar dyka upp, irritationen stiger och man helt enkelt långsamt glider isär från varandra. Detta hände för oss.. Man kan inte sluta anstränga sig för den andra. Oavsett ifall man så är sambo, gift eller i ett förhållande med någon så är relationer något som kräver arbete. Vi alla vet hur jobbigt det var i skolan när man hade ett grupparbete och någon bara ''gled med'' och inte la ner sin del i arbetet. I en relation är det likadant, det räcker inte att ge 50/50 utan man båda måste ge 100/100. Relationer är något man måste jobba på, varje dag och för att hålla det levande så krävs det att båda parter gör sin del.

Självklart kan det vara perioder då någon kanske inte ger 100% utan 80 % pga mycket på jobbet, sjukdom eller andra åtaganden som tar tid. Och i perioder är det självklart okej, så länge man båda vet att när det händer för mig så finns den andra där och backar upp mig. Många säger att i relationer så behöver man ge & ta. Visst så kan man ju se det men för mig så innebär en relation med någon (speciellt vid äktenskap) att man är villig att ge allt utan att ens tänka på vad man ska/kan få. Det är dem relationerna som fungerar bäst, när båda ger allt för den andra utan att kräva eller förvänta sig någonting tillbaka. Men för att det ska funka så innebär det att båda tänker likadant.

Anledningarna är många till varför vi skilde oss & det är så lätt för andra att säga ''men ni verkar ju så lyckliga tillsammans'' för de ser oss bara när vi är ute bland folk. Man ska inte behöva vara lycklig med ens partner endast när det är folk runtomkring. Den mesta tiden i ens relation spenderar man hemma, bakom stängda dörrar och är man inte lycklig hemma med sin partner, ja då är det dags att fundera ut varför det är som det är och vad man behöver göra åt det. Relationer kräver arbete och så länge båda är villiga att kämpa så finns det hopp, men om någon redan gett upp så är det oftast tyvärr ett ''dött lopp''.

Ingen förtjänar att leva i ett olycklig relation och sorgligt nog så finns det många sådana. Men dessa olyckliga relationer kanske inte syns just för allting händer bakom stängda dörrar...

Likes

Comments