För ett år sedan så var mitt liv rätt så bra.. Jag var singel, tränade 6 dagar i veckan, gjorde matlådor, gick till jobbet varje dag, Hade hunden hemma så ofta jag ville & hade bra stadiga rutiner. Ryggen var bättre, (tack vare träningen) och jag sov på nätterna och inge bekymmer... Sen så hände det som händer många.. Man träffar någon, får nya prioriteringar & helt plötsligt så hoppar man över gymmet på tisdagen för att ta en fika med ens nyblivna kärlek, man skippar även yoga passet dagen efter för man vill ju umgås.. Jag ändrade mina prioriteringar & istället för att prioritera mig själv så prioriterade jag ''oss''. Innan ''oss'' ens fanns.

Jag tror inte jag är ensam om att göra så. Det är lätt hänt, man menar ju väl men oftast så slår det tillbaka. Det gjorde det nu, ett år senare när jag sitter här på tåget från Stockholm hem till Göteborg och tänker, vart fan gick det fel? I ett förhållande är man alltid två, jag skyller absolut inget på mitt ex, men man är två i ett förhållande & jag tror vårt gick från 0-110 när det borde gått från 0-100 långsamt.. Men så är det med allt i mitt liv, jag gör ingenting halvhjärtat utan det är från 0-100. Behöver ingen diagnos men jag antar jag har lite ADHD med allt i mitt liv.. Vilket oftast är något positivt men ibland så glömmer man bort sig själv..

Men nu är det slut på det. Denna gången, detta året så ska det faktiskt vara fokuserat på mig själv. Jag har sagt det innan och kommer säga det igen. nu är det banne mig dags att fokusera på mig själv!!! Jag ska komma igång med träningen, äta bättre, få bättre sömnvanor, vakna på morgonen och längta efter att gå till jobbet, ta långa promenader med vovven & bara njuta av mitt eget sällskap för en gång skull. Självklart kan jag dejta, men jag vill inte ha bråttom. Jag har inte bråttom, jag måste lära mig att nöja mig med att leva i nuet, inte gå runt och övertänka allt och ständigt vara påväg någonstans. Trust me, kommer fortfarande ha mål och drömmar jag kommer jaga MEN det ska inte stoppa mig från att andas, leva just nu och bara njuta av nuet.

Idag åker jag hem till Göteborg för att hämta upp Aron till Stockholm, samtidigt passar jag på att träffa familjen, göra lite ärenden hemma på västkusten och ladda upp batterierna för att sedan åka tillbaka till Stockholm för att få en nystart. Satsa på mig själv, mina mål, mina drömmar och verkligen leva i nuet..

Jag är peppad, jag längtar efter att gå och träna, få nya goda recept på nya nyttiga maträtter, hitta nya promenadvägar för mig och Aron och bara må bra! För det förtjänar jag. Jag förtjänar lite lugn och ro, få lov att tänka på mig själv & lägga fokuset på mig själv igen.. Denna gången ska jag verkligen göra det!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ibland blir inte alltid saker som man tänker sig.. Det känns som de senaste 2 månaderna har varit lite så & för ni som känner mig så vet ni att jag gillar inte när jag inte får som jag vill... Jag är en tjej med en ganska stark vilja & går det inte så som jag vill så blir jag frustrerad men samtidigt, vem blir inte det? Blir man inte frustrerad över att något inte gick som man själv ville, ville man det verkligen då?
Det är lite som att vara tävlingsinriktad när folk kallar en för ''en dålig förlorare''? Men varför skulle man vilja vara en bra förlorare & blir man inte ledsen, arg och besviken när man inte vinner, ville man verkligen vinna & gjorde allt för att vinna? Enligt min åsikt, nej. Vilket fall som helst, saker jag har velat ska hända har inte riktigt gått vägen & för en gångs skull så kanske det var en bättre mening med det?

Jag är tjejen som är otroligt målmedveten, motiverad & har rätt så höga mål & förväntningar på mig själv. Allt ska även hända på en & samma gång, det är ofta många bollar i luften, högt tempo & snabba beslut som gäller. Så har jag nog alltid varit, enda sedan jag var liten tror jag. Livet är en tävling & tävlingar är till för att vinna. Skulle man inte vinna så vet man till nästa gång hur man ska göra för att vinna, allt i livet är en lärdom & man lär sig utav allt som händer här i livet. Är det någon mer därute som är som jag, som kanske känner igen sig?

Väldigt länge har jag samtidigt som jag har mina mål, förväntningar och alla bollar i luften varit den som ska göra alla till lags runt omkring mig. Jag vill alltid finnas där för vännen som behöver någon att ringa, systern som ställer upp oavsett vad, tjejen som rycker in på jobbet med kort varsel & tidigare flickvännen som skulle gå genom eld för att göra sin pojkvän lycklig.. Jag vill att mamma & pappa ska vara stolt över mig, samtidigt som man måste ju tänja på gränserna när det gäller allt, för man måste veta vart gränsen går. Jag säger inte att man inte ska vara tillgängliga för andra och finnas till när ens nära & kära behöver en, absolut inte. Självklart ska man vara det! Familj & vänner är för mig det viktigaste jag har, utan dem hade jag inte ens varit halva den människan jag är idag.
DÄREMOT så ska man passa sig för vilka man ger sitt allt till, för är dem inte beredda på att göra det tillbaka? Är de verkligen en sån nära & kär vän/familjemedlem?

Något jag har fått lära mig den hårda vägen är att det finns dem människorna som ger utan att förvänta sig någonting tillbaka, dem människorna är ovanliga & den bästa typen av vän/familjemedlem man kan ha. De ger sin tid & energi utan någon förväntning tillbaka.
Sen finns det dem som tar energi. Dem som alltid måste få hjälp direkt, ska få all uppmärksamhet och när det väl gäller att du behöver hjälp eller någon att vända dig till så är de aldrig tillgängliga. De äter upp din energi men de ger dig ingen... Jag är så jäkla trött på sådana människor för de tycker att dem är berättigade till allt, utan att själva tillföra något. Känner du någon sådan människa? Det tror jag, det gör vi alla & vad kan jag säga. De kommer antagligen alltid vara på det sättet & om du frågar mig så är det bästa att bara ta avstånd. För dem lär inte ändra sig.

Efter att jag flytta till Stockholm så insåg jag att jag har chansen att börja helt om på nytt med min sociala vänskaps krets. Något som är otroligt läskigt men även så kul! Jag älskar att träffa nya människor & jag behöver lite nya vänner i mitt liv, inte för att mina ''gamla'' inte är bra utan mer för jag behöver vänner i denna stora stad & jag vet precis vad för typer av vänner jag letar efter. Glada, öppna själar som är hungriga på livet & allt vad livet har att erbjuda. De som ser möjligheter istället för hinder, de som har mål & drömmar som de faktiskt jagar & inte bara sitter & pratar om. Vänner som ger & tar. Energigivande vänner och inga energiätande vänner.
Jag har verkligen världens chans att få världens bästa vänner här uppe & jag ser så mycket fram emot det!

Alla dem där ''vänner'' man har som slukar ens energi, aldrig finns där när man behövs och tycker att vänskap är något som är på deras villkor när de själv vill & har tid. Sånna som alltid kommer prioritera något som är roligare än det som är planerat & de som gärna pratar om sina egna problem, sina egna framgångar utan något intresse av att lyssna på det man själv kanske vill säga. De är vännerna som tar ens energi och to be honest, det är inga vänner. Det är människor som söker bekräftelse & uppmärksamhet för att få ha någon att skryta, klaga och visa upp sig själv för.. Jag är så färdig med sådana människor i mitt liv.. Så alla dem vänner jag haft eller kommer komma i min väg som är så är bara att vinka till, önska lycka till & move on and find better friends...

Trots att saker inte gått som jag velat det senaste så har det ändå på något konstigt sätt blivit så himla bra..
Jag kan inte säga mer just nu om vad som är nästa steg i mitt liv men jag vet att det kommer bli så jäkla bra!
Jag är i en ny stad, ska träffa massa nya vänner framöver, knyta kontakter, ha roligt & fokusera på vad jag vill i mitt liv. Det är dags att följa sina drömmar, sätta upp småmål för att nå sina stora mål & det är dags att göra de saker man alltid sagt man vill göra! Jag känner mig optimistisk för framtiden & ja...

Jag vet att livet är vad man gör det till & vill man något så är det bara upp till en själv att göra det möjligt. Det är dags att se möjligheter, öppningar och tänka outside the box. För att uppnå mål & komma till ställen man inte tidigare varit så måste man göra saker man inte tidigare gjort! Dream big!

Likes

Comments

Nu har man bott i Stockholm i cirka en månads tid. Ska jag vara ärlig så trivs jag verkligen, trots att jag inte känner så många här uppe än. Men häromdagen så gick jag utanför min comfortzone och gick på AW med ett gäng brudar jag inte ens kände, hur då? Jo såhär var det. Efter en rätt tråkig & dyster dag på jobbet då jag bestämt mig för att ej fortsätta på jobbet jag börja på så kände jag att jag måste få in lite roligt och positivt i mitt liv.

Klart jag inte känner så många när jag åker till jobbet på dagarna, åker hem och sen är det bara repeat på det. Jag måste göra något jag inte gjort för att få något jag inte har. Så målet var att träffa nya vänner & därav skrev jag till en tjej som heter Jasmine som jag träffade på melodifestivals turnén för ca 1,5 år sedan. Jag visste hon bodde i Stockholm så jag skrev & frågade vad hon skulle göra ikväll. Svaret var att hon skulle på AW med lite tjejer och sa, HÄNG PÅ! Mitt första svar blev - Jag är rätt trött & jag känner ju ingen.. Hennes svar var klockrent - Är det inte det som är meningen? Träffa nytt folk? Så rätt hon hade.

VI träffades tidigare på ett mysigt ställe vid Mariatorget som heter 'En kaffe por favor' & invänta resten av gänget som kunde bli 3 st eller 30 st.. Vi hade jätte trevligt och till slut var vi hela 7 stycken tror jag & så kul vi hade det. Vilka tjejer jag träffade! Helt plötslig får jag jobbtips, förslag på saker att göra i Stockholm & jag bara satt och kände hur jäkla glad jag var över att jag fick tummen ur och gjorde något som var lite out of my comfort zone. För som jag sa tidigare, för att få något man inte har så måste man göra något man inte gjort tidigare.

Vi hade en supertrevlig kväll som sagt, spelade quiz, pratade om livet och sedan hamnade vi på Pitcher vid Mariatorget där vi tjatade vidare om livet tills vi åkte hem allihop! Tror jag var hemma vid klockan 1-2 något men det var det värt. Ibland blir man lite stolt över sig själv, detta var nog en sådan dag! Sluta på ett jobb man inte känner var riktigt för en & istället leta nytt jobb, sedan gå och träffa massa främlingar på en AW som visar sig vara helt underbara.. Ja vilken härlig dag det blev till slut ändå!

Jag får fortsätta med ett positivt tankesätt och tänka att vill jag någonstans i livet där jag inte har vart eller inte haft så måste jag ju tänka nytt, göra nya saker jag inte tidigare har gjort och vara öppen för möjligheter när de kommer. Stockholm är en helt underbar stad & jag trivs så bra. Det är så skönt att känna att det kommer bli bra detta, till slut!

Likes

Comments

Så som ni flesta redan vet så flyttade jag upp till Stockholm för 1 vecka sedan & ja, varför då? Det kan man ju fråga sig.. Svaret? Jo, jag behövde något nytt, ett miljöombyte & bo närmre vänner trots att detta innebär att jag kommer vara längre ifrån min familj.. Därav så blev det en flytt till Stockholm där jag fick nytt jobb på SVPH ute på Kungsholmen som gruppchef inom hemtjänst samt en lägenhet i Älvsjö med världens bästa BFF Natalie!

Jag vet att många fortfarande tänker, men varför då? & du har aldrig pratat om detta innan ju? Mjo, det har jag faktiskt gjort, pratat om att flytta till Stockholm och bo med Natalie men på något sätt så har något kommit iväg och hällt mig tillbaka.

När jag träffade mitt EX så fick jag lägenhet i Göteborg och allting och då var det rätt självklart att jag skulle stanna kvar där, annars hade jag nog varit utomlands, I Stockholm sedan lång tid tillbaka eller kanske bott i USA, vad vet jag.. Oavsett så kände jag efter jag kom hem från min USA resa, som btw, var helt himla amazing, snälla ta mig tillbaka, att det är lite nu eller aldrig jag får ta beslut som att på 1 dag säga till min bästa vän, Hey, jag kommer till Stockholm imorgon, jag har hittat 2 lägenheter vi ska kolla på & jag har tre intervjuer för jobb & jag tänker flytta upp snarast möjligt, är du på eller att skaffa lägenhet tillsammans?

Haha, jag tror Natalie var minst lika chockad som jag var men på de 2 dagar jag var uppe i Stockholm så hann vi båda fixa lägenhet tillsammans + att jag tog detta jobbet ute på Kungsholmen som jag nu jobbat på i 2 veckor & stormtrivs. Dock så har jag haft det otur med hälsan & vart lite sjuk, men jag antar samtidigt att nu drar säsongen igång för alla virus och influenser så vad kan man räkna med liksom..

Men nu bor jag i Stockholm, vilket jag aldrig trodde jag skulle göra & som Göteborgare så skäms man kanske lite när man halvt säger att Stockholm är en väldigt fin stad, hade det inte varit för alla människor som knör på bussar & tunnelbanor så hade stan vart rätt perfekt.. Jag tror att jag kommer bli positiv överraskad över hur bra jag faktiskt kommer trivas här uppe. Men innerst i mitt hjärta så hör jag hemma på västkusten, jag lovar!

Många av sitter säkerligen även och tänker men vad hände med J? Var inte ni tillsammans & varför tog det slut? Jaa. Det kan bli en rätt långdragen historia men i korta drag så var vi inte på samma ställen i livet just nu. Vi båda ville ha samma saker i livet men kanske vid olika tillfällen. Därav så var det bästa för oss att faktiskt skiljas åt.. Så ja, nu är men åter igen singel.. Så himla kul.. Men hellre singel än att än en gång göra om samma misstag och vara med någon som man behöver gå och vänta på ska vilja saker såsom man själv vill.

Jag är en rätt bestämd dam som har mina mål, förväntningar och synsätt på livet, och ja. Jag vill hitta någon som är som jag med dem. Som faktiskt vill samma saker som jag vill, ger lika mycket som jag och som får lika mycket tillbaka.. Det är dags för mig att för än gång skull tänka på mig igen, endast. Vad jag vill, vad jag behöver och vad jag ska göra.. Sen antar jag att nångång så dyker väl bara mr right upp när man minst anar det & antagligen när det passar som minst.. Men det, det tar vi då!! Och vad jag vill och tänker och har för mål nu i livet, det är en helt annan story för en annan gång. Nu ska jag och Aron ligga i soffan, äta glass & kolla på outlanders, det är sånt man får göra när man är sjuk på en tisdag!

Likes

Comments

Äntligen kom jag fram med tåget till Provo och blev åter förenad med världens bästa Alice! Som jag saknar henne hemma i Sverige men nu när jag är i USA är jag rätt glad att hon bor här för hon föreslog världens bästa idé på vad vi skulle göra när vi ses, vi ska åka till Zion National Park & klättra upp på en av amerikas farligaste trails upp till toppen av Angels Landing.

Dagen började rätt roligt, Alice tog ju körkort igår och när vi skulle åka så visade det sig att vi glömt ljusen på i bilen kvällen innan.. Haha som tur var så hade de en snäll granne som hjälpte till att starta bilen med startkablar. Vi kom iväg lite senare än vad vi hade tänkt men som tur var så var bilresan i sig ett äventyr. USA är extremt vacker och inget som Sverige, det är så annorlunda och jag är helt såld. Hade jag bara fått välja 1 land att bo i resten av mitt liv så hade jag nog valt USA. De har all typ av natur, trevliga människor och ja, deras land är så stort! Det kommer alltid finnas något att se och utforska. Jag och Alice bytte av varandra när vi körde bil, så nu kan jag ckecka av att köra bil i USA.

Vi tog en lite längre väg till Zion park för att Alice ville vi skulle komma in den häftiga vägen & det var så häftigt! Den lilla avstickar vägen vi tog även var hur vacker som helst!! Otrolig utsikt och ja. I was amazed.

Det första vi gjorde i Zion Park var att ta shuttle bussen till stoppet längst bort för att vandra i 'The Narrows'. Det är en trail som går i vatten längst bergen. Det blir djupare och djupare ju längre in man går och vissa ställen längre fram får man simma på. Jag och Alice gick bara till det kom till låren/midjan typ, då vände vi tillbaka för det viktigaste för oss var att göra Angels Landing!!! Ett nästan 500 meter högt berg som de gjort en väg upp för att man ska kunna se utsikten över Zion Canyon. Det tar totalt 4 timmar fram och tillbaka och det var sååå jobbigt. Jag var tvungen att pausa flera gånger och vi tänkte först inte gå hela vägen upp för det är högt, farligt och stupar rakt ner på vissa ställen.. Men vi gjorde det och jag är så glad att we did! Utsikten var fantastisk och upplevelsen att klättra upp och ner var en riktigt kick! Som tur var gick det snabbare ner än vad det gick upp, så vi hann ner förbi allt det farliga innan det blev mörkt.

När vi kom tillbaka till bilen så inser vi att vi glömt lamporna på i bilen igen... Så det var bara att gå runt och leta efter någon som kunde hjälpa oss.. Vi fick hjälp till slut av en tant med en apparat som starta bilen, as käckt och sedan kunde vi köra hem, 4 timmar mot Provo. Vi var hemma vid typ 2 halv 3 på natten och min kropp är så öm idag.. Nu sitter jag åter igen på tåget tillbaka till Ogden för att bo med Kylie igen!

Jag är så glad, lycklig, tacksam och bara njuter av varje sekund här. Gårdagens vandring upp till Angels landing är nog hittills det mest häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Drömmen hade ju varit att kunna göra sådana äventyr varje dag resten av sitt liv. Då hade jag vart lycklig.. Bävar inför tanken att tiden kommer gå fort här i USA och jag antagligen snart sitter på flyget hem till tråkiga Sverige.. Sitter redan och kollar på biljetter tillbaka hit för det är en sak som är säker, jag måste tillbaka hit!!!

Utsikten från vägen till Zion park! 
The Narrows! Så sjukt häftigt! 
Hela vägen till toppen ska vi, där är Angels Landing. 
Vi är inte ens halvvägs uppe.....
Vi är inte ens hela vägen uppe ännu... 
we made it! 
Såhär såg vägen upp ut!! lite lätt läskigt! 

Likes

Comments

Som jag pratat om att göra denna resa, jag tror säkerligen att jag har pratat om detta i 3 år. Jag fattar inte varför jag inte gjort den tidigare, träffa vänner, se ett helt nytt land, komma utanför Europa, ja? Why not before?
Jag antar att det har kommit ursäkter i vägen & att jag alltid haft något hemma som håller mig kvar.. Det har jag såklart fortfarande, J är ju kvar men då han börjar på Halmstad högskola så tänkte jag passa på att göra lite liv i en dröm. Så vart ska jag? Om man frågar min mormor så var hennes respons när jag bokade resan i lördags, - ska du åka dit igen? Du har väl vart där 3 gånger nu minst? säger mormor. - Nej mormor, jag har pratat om det i 3 år men jag har ju inte kommit iväg ännu, säger jag. Mormor bara börjar skratta & hjälper mig sedan att söka visum och allt för min resa tiiiill.......................... USA!!!

Yes my friends, I'm off to USA på måndag redan! Biljetterna bokade jag i lördags, det blev lite av en sista minuten resa fast ändå, den har varit planerad som sagt i 3 år. Jag ska träffa en hel bunt med gamla vänner, se Salt lake City, besöka så många national parks jag kan, åka till Wyoming och rida häst i bergen.. Ja, shit vad mycket jag ska hinna göra!! Jag är såå excited att jag knappt kan sova på nätterna!

Så följ med mig på min blogg som jag kommer försöka vara så aktiv som jag bara kan, posta bilder från USA och skriva om mina äventyr. Jag blir borta i en månad så är du sugen att se bilder på USA, vacker natur, hästar, hundar mina vänner så följ mig nu!

Resan börjar på måndag!! I CANT WAIT!!

Likes

Comments

Äntligen är dagen kommen, vi ska åka till ROM!
Detta är en resa som jag i många år har suktat efter att åka på. Högst upp på reslistan länge har ROM varit & nu är det äntligen dags för att uppleva Rom men världens bästa pojkvän.

Vårt flyg till Rom gick klockan 10 på morgonen från Landvetter till Rom. Jag älskar att flyga men J är inte lika förtjust i det. Stackarn, inte lätt att vara flygrädd. Vi visste redan innan vi åkte att det skulle vara varmt i Rom men när vi gick ut från flygplatsen så var det som att gå in i en vägg av värme. SHIT det var verkligen skitvarmt. Vi tog en shuttle buss från flygplatsen till centralstationen Termini i Rom. Därifrån var det ca 10 minuters promenad till vårt hotell.

Hotell Lilium som var sjukt svårt att hitta till då det var en lite liten skylt på insidan av porten.. Vi fick ett mysigt rum med en balkong som vätte emot gatan, så himla mysigt hotell verkligen. Frukosten var supergod, personalen var jätte trevliga & rummet hade AC, så fanns inget så mycket att klaga på direkt.

Vi bytte om på hotellet och sedan så tog vi bussen ner till stan, planen var att se Pantheon, äta middag och sedan bara vandra runt i stan. Vi hitta en mysig liten resturang som låg på en sidogata vid Pantheon. J tog en Carbonara och jag en Pizza Funghio. Det var verkligen supergott & prisvärt. Efter middagen så gick vi till Pantheon. Smart som jag är så glömde jag min kofta på hotellet så vi var tvungen att springa och köpa en kofta innan vi kunde gå in & se Pantheon. Men det var verkligen så häftigt.
Väggarna i Pantheon är 6 meter tjocka, kupolen var lika hög som den var bred, 44 meter.. Det var verkligen en upplevelse att se Templet för alla Gudar.

Efter Pantheon gick vi vidare till Piazza Navona, ett torg som är känt för sina resturanger, nattklubbar och gatuuppträdare. Vi tog varsin drink and MAN, italienarna snålar inte med spriten när de blandar..

Vidare gick vi från Piazza Navona genom staden tills vi kom över floden till Castle S.Angelo och sedan vidare till Vatikanstaden där vi stod ett tag på St Petrus platsen & beundrade hur mycket pengar påven har... Trötta i benen bestämde vi oss för att ta bussen hem, köpa med lite kvällsmat från mataffären och sätta oss på balkongen och njuta av att vi äntligen är i Rom..
J köpte med lite ostar, bröd och god skinka som vi satte och oss åt på balkongen på kvällen i 27 graders värme.. Vädret är bara att drömma om nu när man är åter hemma i Sverige men WOW, vilken otrolig bra första dag.

Efter maten var uppäten, vi var nöjda med värmen så var det dags att krypa ner under täcket, sätta på ACn och se fram emot morgondagen som kommer bestå av att se Collouseum, Forum Romana, God middag, samt se Fontana di Trevi samt Spanska trappan..

Läs mer om det i nästa inlägg, tills dess, njut av lite bilder från vår första dag i Rom.

Före och efter landning! Wiho, vi överlevde! :D

Middagen vi åt vid Pantheon!

Likes

Comments

Godförmiddag mina vänner, nu är det andra dagen i rad som jag sitter vid bloggen & ska vara duktig nog att uppdatera den. Passar väl på nu för J står i duschen och vem vet hur lång tid det tar så förmodligen så hinner jag skriva ett inlägg medans han är en sengångare.

Vår plan för dagen var att gå på museum och bara ha det mysigt. Jag ville gå och köpa en anteckningsbok där vi kan skriva en liten ''bucketlist'' på saker vi vill göra här hemma i Sverige men även på platser vi vill resa till. Något jag absolut älskar med J är att han är lika res-glad som jag är, det enda som är segt (eller ja roligt för honom) är att han redan är otroligt berest & flera av ställena som jag vill åka till har han redan vart på... MEN vi ska nog lösa det på något sätt. Högt upp på min lista just nu står Rom men även ställen som Paris, Berlin, Island, USA, Filippinerna.. Haha hade kunnat räkna upp 1000 olika ställen jag vill se. Så jag är så otroligt glad över att jag har en pojkvän som tycker att uppleva saker är livet liksom. Drömmen har väl alltid vart att hitta någon som man kan se världen med? Låter klyschigt visst, men är det inte så?

Så vår plan för dagen är väl att (förhoppningsvis) kolla ett avsnitt Prison break & äta lite, sedan ge oss ut på stan, hitta en fin anteckningsbok & få ner på papper saker vi vill göra här i Sverige men även ställen vi vill resa till. Igår kväll låg vi i sängen och kollade på resor till Grekland & jag tror jag sålde in det rätt så bra faktiskt. Om allt går i lås så hoppas jag att vi kommer iväg till Rom till min födelsedag & Grekland i maj månad kanske. Det hade vart något!

Nu är sengångaren J klar i duschen vilket betyder att när det inte är en bastu där inne längre så kan jag hoppa in i duschen och göra mig redo för dagen! Jag är så taggad på att sitta med J på nått mysigt Café i Göteborg & bara prata om allt mellan himmel & jord.. Ni vet när man är sådär galen i någon så spelar det ingen roll riktigt vad man pratar om, utan så länge man faktiskt pratar och känner sig delaktig i den andras liv så är man rätt nöjd. Har ni tur så kanske jag tar kort på våran bok & lista sedan så kanske även ni får lite inspiration till att göra något liknande? Jag brukar ha ''goals böcker'' istället för nyårslöften som jag tidigare pratat om, så kan ge lite tips senare på hur man hittar motivation och ork till att ta tag i de där sakerna man önskat man redan åstadkommit eller i framtiden vill åstadkomma.. Men nu är mitt nästa mål att bli klar för dagen & jag måste nog ändå säga jag är rätt så nöjd med livet just nu.. :)

Likes

Comments

För en vecka eller två sedan så bestämde jag och mitt ex, eller ex-man kanske man säger att vi skulle träffas på en fika. Vi har inte setts sedan vi skrev på skilsmässopapperna och han flyttade ut. Detta var över 10 månader sedan. Så sedan dess så har vi alltså inte sett varandra utan endast pratat lite över sms eller enstaka telefonsamtal. Men vi bestämde för 2 veckor sedan att det var dags att ses och lämna ''gammal groll'' bakom oss.

Jag var extremt nervös och orolig inför hur detta mötet skulle gå tillväga. Jag hade trots allt inte träffat honom på över 10 månader och jag kan inte direkt säga att våran skilsmässa gick smärtfri till, men gör dem någonsin det? Oavsett om man skills åt som vänner/ovänner, föräldrar till samma barn eller oavsett vad man blir för varandra efter en separation så är ju utgångsläget densamma, man är inte längre tillsammans längre, och det är smärtsamt.

Tiden efter vår seperation var självklart otroligt jobbig, jag var tvungen att ''hitta mig själv'' igen och vem jag var/är när jag inte längre var tillsammans med honom. Vi hade ju ett helt liv tillsammans och även ifall det inte var det liv jag ville ha så var det det liv jag haft under de senaste ca 2 åren. Att helt plötsligt stå ensam var tufft och extremt utmanade. Jag behövde helt enkelt bygga upp ett nytt liv som kretsade kring bara mig. Jag är så glad att vi inte hann längre i vårt äktenskap med att exempelvis köpa hus, skaffa barn osv. Det hade komplicerat situationen ännu mer och ska jag vara helt ärlig så hade vi fått barn så hade jag antagligen aldrig valt att lämna. Men till er alla där ute som kanske är i en liknande situation och lever i ett ohälsosamt förhållande och är olyckliga och inte ser att det kan bli någon förändring i det och har barn så är det inte självisk att välja att lämna förhållande. I första hand så måste man tänka på sig själv och hur man själv mår. sedan självklart sina barn även. I vilket fall som helst, tankarna var många dagarna innan vi skulle träffas i Göteborg på en oskyldig fika. Hur skulle det kännas att se honom igen? Kommer vi känna igen varandra? Är vi samma personens som vi var när vi skildes åt? Kommer vi börja bråka? Kanske kommer det ett rus av känslor och ånger över beslutet jag tog för 10 månader sedan? Tänkt om jag har gjort helt fel, tänk om jag lämnade mitt livs kärlek?

Trots alla dessa tankar så valde jag att fortfarande åka in och träffa honom, för jag kommer ju inte veta hur det känns innan jag träffat honom? Och oavsett vad jag då skulle känna så vet jag att det beslutet jag tog för 10 månader sedan var väl begrundat och det var exakt det jag behövde göra just då.
Så jag åkte och hämtade Aron innan (vår hund som vi tillsammans skaffade) tänkte jag kunde överaska mitt ex med att han kan få träffa Aron, vet hur mycket han betyder för honom och han har trots allt inte sett honom på 10 månader. Jag vet att jag hade aldrig klarat av att vara utan hunden så länge. Så in på tåget mot Göteborg åkte vi för att träffa mitt ex....

Jag såg hur han lyste upp när vi hoppade av tåget och mitt ex såg att jag hade med hunden. Hunden åt andra sidan verkade knappt känna igen honom och såg sig runt överallt på Göteborgs centralstation. Det gjorde ont i hjärtat på mig för hade jag vart honom så hade det vart som en kniv i magen att se sin hund inte känna igen honom.. Där fick jag första bekräftelsen på att mitt beslut för 10 månader sedan var rätt. Min hund som älskar allt och alla och blir så glad oavsett vem han ser verkar nu inte ens bry sig om honom.. Det låter elakt att säga men det var som en glad bekräftelse för mig. Min hund var och är trots allt den enda som vet hur vårt förhållande och äktenskap verkligen var där hemma, kanske var det hans sätt att visa mig att han står på min sida?

Ironiskt nog så valde vi att gå till Brogyllens konditori i Göteborg för där vet vi att hundar är välkomna. Det ironiska är dock att det var där vi hade vår allra första dejt, det första stället vi åkte till när vi skaffade Aron och nu kommer det även bli stället vi på något sätt avslutade ''oss''. Vi beställde mat och till min förvåning så tog han upp plånboken och erbjöd sig att betala för mig även, antar att någon gång är den första.. Vi satt och pratade om allt och ingenting i kanske 2 timmar med hunden liggandes under bordet snällt. Hunden med ständigt ögonkontakt med mig så fort jag kollade ner på honom som att han försökte fråga, är du okej matte? Jag behövde bara le tillbaka emot honom för att han sedan lägger sig ner och vilar igen. 
Jag var okej. Alla mina rädslor om att mina känslor skulle komma tillbaka, att jag skulle ha ångrat mitt beslut för 10 månader sedan och att jag avslutade vårt äktenskap med mitt vad jag trodde var mitt livs kärlek, det var bara just det, rädslor utan någon grund. 
Självklart så kommer jag alltid bry mig om min ex-man, jag gifte mig med honom för en orsak. Men jag vet så tydligt att vi inte är bra eller perfekta för varandra, jag vet att mitt beslut för 10 månader sedan var helt rätt och jag kände ingenting mer för honom än vad jag gör när jag träffar en gammal vän jag inte sett på länge... Jag är så glad för hans skull att han verkar må bättre, fått ordning på sitt liv och följer sina drömmar. Ju mer vi satt där och pratade om de senaste 10 månaderna så insåg jag att vi har inte samma drömmar, inte samma syn på livet och definitivt inte samma prioriteringar på vad vi vill ha i våra liv. Han är en otroligt fin kille och jag kommer alltid känna något för honom, absolut! Vi hade fina stunder tillsammans och perioder vi funkade ihop och kanske var det bara det vi var menat att ha? 

Jag tror starkt på att allting händer av en anledning och vårt förhållande, äktenskap och skilsmässa är inget undantag. Jag har lärt mig så otroligt mycket utav dessa 2-3 åren och speciellt under de senaste 10 månaderna. Jag har aldrig vart så lycklig, så ledsen och insett så mycket om mig själv någonsin i mitt liv. Jag har lärt mig så så så otroligt mycket att det känns nästan skumt att så mycket kan ha hänt på sån kort tid.. Hade någon frågat mig för 10 månader sedan om jag trodde jag skulle känna och må så som jag gör idag så hade jag skrattat åt dem. Aldrig trodde jag att jag skulle ha blivit så stark i mig själv, självsäker och vetat vad jag vill. Inte trodde jag att jag skulle inse vem jag är, vem jag varit och vem jag vill bli i framtiden. Jag har en sån större respekt för mig själv och även för andra och jag vet vad jag är värd. Jag förtjänar någon som har samma drömmar, ambition och vilja som jag. Jag förtjänar någon som vill ha mig såsom jag är, trots alla mina brister och för mina styrkor. Jag förtjänar det allra bästa och det gör min ex-man också. Vi var bara inte det allra bästa för varandra tyvärr. Men det betyder inte att vi kommer vara det för någon annan... 

När vi sedan sa hejdå och hade lämnat brogyllens konditori, stället där allting hade startat på så kändes det så rätt att det även blev stället vi ordnade upp allting, ställde allting till rätta och kunde skiljas åt på bättre termer. Med Aron på andra sidan kopplet gick vi sakta och säkert tillbaka mot pendeltåget emot Kungsbacka och när jag sedan satt där på pendeln med hunden i knät så bara visste jag. Allting kommer bli bra nu. Jag vet vem jag är och jag vet att jag tog rätt beslut för 10 månader sedan. Jag kan lita på mig själv igen. Hunden ligger så snällt i mitt knä och halvsover med ett öga öppet kollandes på mig, Han, som jag vet också. 


Likes

Comments

​Nu sitter jag här igen med skuldkänslor och lite dåligt samvete över att bloggen på något sätt alltid verkar komma vid sidan av. Andra sociala medier såsom Instagram, Facebook osv är jag jämt aktiv på men bloggen på nått sätt ''försvinner'' när det blir mycket att göra. 
Egentligen så är väl det positivt att man inte ''hinner med'' för det betyder ju att jag faktiskt har ett liv, vilket är ju positivt! 

Något jag kan faktiskt vara stolt över däremot är att jag har kommit igång med min träning, på riktigt!! Nu har jag under de senaste 2-3 veckorna gått på mina yoga pass, börjat styrketräna på gymmet samt vart ute på mina powerwalks. Jag har nog faktiskt tränat minst 4 gånger i veckan och för mig är det en stor förbättring. Jag har ju till skillnad från ''vanliga'' människor något jag alltid behöver ta aktning till och tänka på i mitt vanliga tråkiga liv är att jag har en kronisk, reumatisk sjukdom som gör att jag måste lyssna extra mycket på min kropp & vad den säger till mig. Jag var jätte orolig när jag började träna och hade en ganska negativ inställning till det för jag tänkte i bakhuvudet ''Undra hur lång tid det tar tills min kropp säger emot''. Och förvånansvärt nog så har min rygg blivit starkare, flexiblare än tidigare. Jag känner mig starkare i kroppen, sover bättre, äter bättre och mer och känner att jag mår bättre än vad jag hade förväntat mig. Dock så har jag haft sån otrolig migrän den senaste veckan men nu är den bättre och var hos läkaren och ska få en tid till neurologen så även migränen kan det bli bukt på. 

Men tillbaka till träningen, jag är så positivt överraskad över hur otrolig ens kropp är. I början när jag tränade så var allting såklart superjobbigt och i yogan så var min kropp stel, okoordinerad och obekväm medans nu så är jag mycket mer flexibel, mjukare i kroppen och rörelserna kommer naturligare för mig nu. Det är såå fantastiskt över hur kroppen anpassar sig snabbt till nya vanor, ny träning osv. Jag har lärt mig att det finns inga ursäkter. Det är bara jag själv som hållt mig tillbaka och inte ''vågat'' börja träna på riktigt. Jag har kommit med ursäkter som att min rygg klarar det inte, jag har inte tränat på så länge så det kommer vara för jobbigt eller den som är mest aktuell är ju att jag är ju så ''smal'' så behöver ju inte träna... Och ja, jag är smal, men jag är så omusklad. Jag är unfit small eller vad man ska kalla det. Och ska jag vara ärlig så börjar jag nog komma in i åldern som man börjar se vart fläsket kommer sätta sig och på mig är det rumpa, baksida lår... Yay.. Kunde det inte kommit på brösten eller något istället? Synd man inte kan bestämma vart man vill ha sitt fläsk.. 

Vad jag vill få fram är att oavsett vad du har haft för ursäkt till att du inte tränar, inte äter som du vill eller vad det kan vara som du vill ändra i din hälsa så säger jag bara. BULLSHIT! Bara gör det! Det finns ingen ursäkt som är god nog till att inte leva nyttigt och hälsosamt och vara mån om sin kropp. Enda godkända ursäkten är om man är sjuk, men det är man ju inte hela tiden. Man kan som jag ha en sjukdom men det betyder inte automatiskt att man är sjuk konstant. Börja ta hand om din kropp, tänk på vad du stoppar i dig, tänk på hur du vill leva och sedan när du bestämt dig, just do it! Följ folk på sociala medier som vill samma sak, som tränar och få motivation. Börja träna med en kompis, sätt upp mål. Vänta inte med ''ditt nya liv'' tills på måndag, nästa månad eller till nyårslöftet, gör det nu!! Och för dig som redan kan leva som du vill eller har börjat på din resa mot ett hälsosammare liv, Grattis! Fortsätt vara amazing och kämpa!! Jag står och hejar! 

Likes

Comments