​Nu sitter jag och Camilla på tåget upp till Stockholm för denna helgen är det Alice Bröllop! Min fina, fina vän Alice ska gifta sig & jag har fortfarande inte riktigt fattat detta. 
Alice är en av mina absolut finaste vänner, inside and outside och att hon nu ska gifta sig med sin Jakob är helt galet! Att hon dessutom ska flytta till USA är även det galet och en sjuk dålig ide.. Jag menar? Fick precis tillbaka henne från USA kändes det som och nu ska hon tillbaka? Nej det är inte riktigt ok.. MEN nu har jag ännu en anledning till att åka till USA i vår. 

Men ja, BRÖLLOP! Jag absolut älskar bröllop! Att se två stycken som verkligen älskar och avgudar varandra gifta sig är så otroligt fint. Jag kommer med 100 % säkerhet gråta som en gris när jag ser Alice. Inte sett henne ännu i sin klänning men ja, hon kommer vara så vacker oavsett vad hon har på sig. Jag är så otroligt taggad och så tacksam att jag har så fina vänner som henne. Hon kommer vara så saknade när hon väl åker till USA. Jakob är allt en bra lycklig kille som lyckas snärja Alice som sin fru! 

Jag kunde knappt sova inatt för jag var så spänd inför denna helgen, den kommer bli så fin, så känslosam och så vacker! Att jag sedan får ut lite ''semester'' i Stockholm är inte fel! Ska bli kul att träffa lite vänner och njuta av storstaden lite. Nu får jag se till att vila upp mig på tåget för om bara timmar så är det dags att fira! En helg full med kärlek! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Nu sitter jag här igen med skuldkänslor och lite dåligt samvete över att bloggen på något sätt alltid verkar komma vid sidan av. Andra sociala medier såsom Instagram, Facebook osv är jag jämt aktiv på men bloggen på nått sätt ''försvinner'' när det blir mycket att göra. 
Egentligen så är väl det positivt att man inte ''hinner med'' för det betyder ju att jag faktiskt har ett liv, vilket är ju positivt! 

Något jag kan faktiskt vara stolt över däremot är att jag har kommit igång med min träning, på riktigt!! Nu har jag under de senaste 2-3 veckorna gått på mina yoga pass, börjat styrketräna på gymmet samt vart ute på mina powerwalks. Jag har nog faktiskt tränat minst 4 gånger i veckan och för mig är det en stor förbättring. Jag har ju till skillnad från ''vanliga'' människor något jag alltid behöver ta aktning till och tänka på i mitt vanliga tråkiga liv är att jag har en kronisk, reumatisk sjukdom som gör att jag måste lyssna extra mycket på min kropp & vad den säger till mig. Jag var jätte orolig när jag började träna och hade en ganska negativ inställning till det för jag tänkte i bakhuvudet ''Undra hur lång tid det tar tills min kropp säger emot''. Och förvånansvärt nog så har min rygg blivit starkare, flexiblare än tidigare. Jag känner mig starkare i kroppen, sover bättre, äter bättre och mer och känner att jag mår bättre än vad jag hade förväntat mig. Dock så har jag haft sån otrolig migrän den senaste veckan men nu är den bättre och var hos läkaren och ska få en tid till neurologen så även migränen kan det bli bukt på. 

Men tillbaka till träningen, jag är så positivt överraskad över hur otrolig ens kropp är. I början när jag tränade så var allting såklart superjobbigt och i yogan så var min kropp stel, okoordinerad och obekväm medans nu så är jag mycket mer flexibel, mjukare i kroppen och rörelserna kommer naturligare för mig nu. Det är såå fantastiskt över hur kroppen anpassar sig snabbt till nya vanor, ny träning osv. Jag har lärt mig att det finns inga ursäkter. Det är bara jag själv som hållt mig tillbaka och inte ''vågat'' börja träna på riktigt. Jag har kommit med ursäkter som att min rygg klarar det inte, jag har inte tränat på så länge så det kommer vara för jobbigt eller den som är mest aktuell är ju att jag är ju så ''smal'' så behöver ju inte träna... Och ja, jag är smal, men jag är så omusklad. Jag är unfit small eller vad man ska kalla det. Och ska jag vara ärlig så börjar jag nog komma in i åldern som man börjar se vart fläsket kommer sätta sig och på mig är det rumpa, baksida lår... Yay.. Kunde det inte kommit på brösten eller något istället? Synd man inte kan bestämma vart man vill ha sitt fläsk.. 

Vad jag vill få fram är att oavsett vad du har haft för ursäkt till att du inte tränar, inte äter som du vill eller vad det kan vara som du vill ändra i din hälsa så säger jag bara. BULLSHIT! Bara gör det! Det finns ingen ursäkt som är god nog till att inte leva nyttigt och hälsosamt och vara mån om sin kropp. Enda godkända ursäkten är om man är sjuk, men det är man ju inte hela tiden. Man kan som jag ha en sjukdom men det betyder inte automatiskt att man är sjuk konstant. Börja ta hand om din kropp, tänk på vad du stoppar i dig, tänk på hur du vill leva och sedan när du bestämt dig, just do it! Följ folk på sociala medier som vill samma sak, som tränar och få motivation. Börja träna med en kompis, sätt upp mål. Vänta inte med ''ditt nya liv'' tills på måndag, nästa månad eller till nyårslöftet, gör det nu!! Och för dig som redan kan leva som du vill eller har börjat på din resa mot ett hälsosammare liv, Grattis! Fortsätt vara amazing och kämpa!! Jag står och hejar! 

Likes

Comments

Under någon veckas tid har jag på min instagram lagt ut ett ord som betytt något för mig just den dagen eller under de dagar som har gått. Först så råkade det bara bli var tredje bild och till slut så valde jag att fortsätta för det blev ett mönster i mitt feed & nu tänker jag, varför inte göra dagens ord på min blogg?

Dagens ord kommer bli något nytt jag testar där jag skriver lite kring vad jag tänker när det kommer till detta ordet.. Jag hoppas det kan ge motivation, nya tankebanor eller något som ni får med er från vad jag skriver.

Dagens ord idag är CHANGE.

Jag är så glad att jag kan vakna upp varje morgon med en helt ny dag framför mig som jag kan göra vad jag vill med. Varje dag kan jag aktivt göra ett val om vem jag vill vara, vem jag vill bli osv..
Ett av mina favorit citat är ''Your desire to change must be greater than your desire to stay the same''. Och detta känner jag verkligen starkt för. Har man inte viljan att ändra på sig, att bli bättre, att sluta med något man inte borde göra eller att börja göra något man en gång slutat med så kommer det inte att hända.

Jag tror att väldigt ofta så vet vi vad vi behöver göra för att ändra på oss. Vi vet vad som krävs för att bli den vi vill vara, göra det vi borde göra osv men viljan och orken att göra det kanske inte finns. Motivation kanske är något som saknar och ibland så kommer faktiskt vardagen i vägen.. Ibland behöver man lite hjälp på traven för att komma dit..

Att veta något innebär inte automatiskt att man agerar på vad man vet. Utan man måste varje dag göra ett aktivt val. För att kunna ändra på sig, sina vanor eller sitt liv så krävs det att man aktivt gör val som tar en i den riktningen man vill åt. Ingen kommer göra det åt dig, det är helt upp till dig själv.

Är du nöjd med den du är idag? Lever du det liv som du vill leva? Är du den bästa du som du kan vara?
Ibland så behöver man stanna upp och ta några djupa andetag och kanske sätta sig ner & rannsaka sig själv. Det är aldrig för sent för att ändra på sig själv, sina vanor, sluta göra saker eller börja göra saker som man vet man borde göra/ej göra. Men för att kunna ändra på dessa saker så måste ens vilja att ändra sig vara större ens en vilja att fortsätta som man gör.

Är din vilja att ändra dig själv, saker i ditt liv större än din vilja att fortsätta som du gör?

Likes

Comments

​Jag har varit väldigt inaktiv på min blogg det senaste & det finns nog en anledning för det. Känns som jag har gått de senaste månaderna som en Zombie.. Jag har gjort det som behöver göras varje dag och inte mycket mer. Efter jag tog beslutet att lämna ifrån mig min häst Zäta så har jag vetat att nästa steg var att lämna ifrån sig hundarna. Ett beslut som varit otroligt jobbigt att ta men som jag vet i hjärtat är rätt. 

Sedan jag var liten har jag alltid haft en hunger för att uppleva världen, se saker och lära känna nya människor och se olika kulturer. Jag har alltid älskat att resa till ställen, ta in deras historia, livskultur och prata med människor. Alltid har jag velat resa runt till alla mina drömresmål men det har liksom aldrig blivit av. Varför? Jo för ibland så glömmer man bort sina drömmar och blir fast i nuet och det man måste göra att ens drömmar känns väldigt avlägset. Därför har jag bestämt mig för att ändra på detta. 

Min ena hund Baloo fick åka tillbaka till sin gamla familj som blev överlyckliga att få tillbaka honom, så jag vet att han kommer få det gott. Aron kommer bo på foder hos sin dagmatte när jag är ute och reser och sedan när jag är hemma igen och vet att jag kommer ''slå mig tilll ro'' så kommer han komma hem till mig igen, vilket känns bra. Tror aldrig jag hade kunnat ''ge upp'' honom efter allt jag vart igenom de senaste 2 åren. Han har alltid funnits vid min sida och vart ett otroligt stöd. 

En annan ändring jag vetat att jag har behövt göra länge är att ta tag i min hälsa så gott jag kan. Vissa saker kan man inte styra över, såsom att man har en reumatisk ryggsjukdom, dåliga värden och lågt blodtryck.. MEN man kan se till att äta nyttigt, röra på sig och hålla sin kropp så ''fit'' som man bara kan. Så idag tog jag mitt gymkort och imorse så gick jag till gymmet klockan 8,30 för att vara med på mitt allra första Yoga pass någonsin. 
När klockan ringde 7,45 så kände jag bara, nej!! Jag ville verkligen ligga kvar. MEN passet gick inte att boka av så upp fick jag hoppa och jag är så glad att jag gick. Inte bara så var Yoga roligt utan det var en sådan skön start på morgonen. Jag kommer definitivt göra om detta. 

Nu har min blogg helt plötsligt en ny inriktning, något nytt att skriva om och jag är sååå exalterad! 
Jag ska försöka skriva så mycket som möjligt om hur det är från att gå från soffpotatis som är för lat för att träna till att ändra sina livsvanor. Välja bort onyttiga saker, tänka mer nyttigt och börja träna. Sedan kommer det självklart stå om de resor jag gör, näst på tur är London den 22 Augusti. Så följ mig gärna här, ska du göra en liknande resa? Varför inte samla inspiration och motivation för att peppa varandra? 

Jag är så taggad på att faktiskt göra dessa ändringar i mitt liv och inte ska jag skjuta upp på det längre. Nu kör vi! 

Likes

Comments

Midsommar är en återkommande tradition här i Sverige och detta år är jag inte särkilt taggad för att fira.. Varför? Jo förra året vid den här tiden så kom jag och mitt Ex hem från en resa i Kreta där han friade till mig. När vi sedan kom hem till Sverige så var vårt första public appearance som nyförlovade. Så ja, denna midsommar kanske jag inte ''hoppar'' högt av glädje för jag måste ändå erkänna att det är lite jobbigt. Inte för att jag saknar mitt ex, men därför jag inser hur mycket som kan hända och har hänt på endast 1 år. 

Förra året vid denna tid så berätta vi då för alla att vi hade förlovat oss och det var en lycklig tid, jag planerade för vårt bröllop och mitt liv var ju precis så som jag ville att det skulle vara. Hur är det nu, 1 år senare? Jag fiskar inte efter sympati/empati från andra genom att skriva detta inlägg. Utan mer för att jag behöver skriva av mig och jag vet att många som läser på min blogg själva har gått igenom ett uppbrott & kanske känner igen sig. 

Jag hade ju en tidsplan liksom, som nu är helt messed up. Jag skulle vara lyckligt gift med min drömkille. Vi skulle börja spara till vårt hus och kanske inom 1-2 år skaffa vår första bebis. Allt detta ville jag innan jag var 25 år.. Varför? Jo dels för jag inte vill vara en gammal mamma, men också för jag vill ha någon att dela mitt liv med & som jag kan göra alla dessa äventyr och viktiga livsbeslut som man tar i åldern innan 30. Man utvecklas mycket som person när man är 18-25 och jag tror det kan vara gynnsamt att under den tiden om man redan vet vem man är och vad man vill letar/hittar sin perfect match för att kunna utvecklas tillsammans. 

Hur känner jag idag? Jag vill absolut fortfarande alla dessa saker men har kanske inte siktigt insatt på att det ska ske innan jag är 25 år direkt.. Nu har jag inte bråttom och vet att var sak tar sin tid.. Jag tror jag hellre tar allting långsammare nu för jag är så rädd att upprepa mina misstag. Det jag är rädd för är att jag har byggt så höga murar runt mig så någon kommer aldrig ens kunna se upp eller ens se över dem. Kanske kommer jag bli den kvinnan som är 45 år gammal och har 10 hundar, 20 katter och det enda som hänge på väggarna är bilder på mina hundar och katter? Kanske kommer jag aldrig hitta någon därför jag har känslomässigt stängt av allt? Är jag så avtrubbad att jag inte är kapabel till att känna de känslor som jag en gång har känt? Är jag för rädd för att våga, ta chansen och se om det är kärlek när möjligheten presenterar sig? Det är mycket som har rört sig i mitt huvud idag under denna midsommardag & jag har gjort allt för att slippa tänka. 

Jag har storstädat hemma i 4 timmar, suttit och pluggat, lekt med hundarna, kolla på romantiska filmer, allt för att slippa tänka, slippa känna och slippa känna mig känslokall.. 

Vad jag vet är att idag var en lite tuffare dag men imorgon så kommer det vara lättare. Som tur är så är det midsommar nästa år igen, och då hoppas jag inte att jag spenderar den på samma sätt som jag gjort idag. 

Glad midsommar på er alla! 

Likes

Comments

Att bli rädd för kärlek & allt det innebär kan vara svårt om man gått igenom en svår separation, skilsmässa eller tufft uppbrott. Alla kärleks relationer som man någonsin har haft påverkar ens syn när det gäller hur man ser på kärlek & vad den kan innebära för en själv. Så hur vet man att man är redo för kärleken igen?

Något som jag själv känner efter min skilsmässa är att jag inte längre har bråttom med saker i mitt liv, jag har börjat ta avstånd från saker som jag kanske vanligtvis hade ''rusat'' in i gladeligen. Vissa saker är är bra att jag inte ''rusar'' in i, men vissa andra saker som jag vanligtvis hade älskat att göra är jag tveksam emot. Jag har helt enkelt blivit rädd för att våga göra saker för jag är rädd att det ska gå fel.. Jag tror att min ''OCD'' och vilja till att saker ska vara perfekt har tagit överhanden för mig. Jag har blivit rädd för att misslyckas på ett negativt sätt. Misslyckas är inget fel att göra, för misslyckas man inte ibland så har man ingen möjlighet att lyckas. Man måste våga saker & något jag har märkt är att när det kommer till kärlek så är jag mycket reserverad.

Vanligtvis så är jag den som älskar att flörta, självklart gillar man att se ''vem som kollar in en, och vem som inte gör det''... Men nu så är det inte lika spännande, jag har liksom slutat bry mig. Och när möjligheten för kärlek kommer så blir jag livrädd.. Jag är rädd att det ska bidra till att alla de dåliga saker i mina föregående relationer ska uppdagas igen.. Min hjärna sätter mitt hjärta i försvar & jag vet inte hur jag ska komma runt det... 

Vanligtvis så är jag den som älskar romantik, komplimanger & kärleksfulla gester. Jag är den eviga romantikern som önskar att livet vore lite mer som på film men som självklart vet att så är det inte. Men mitt hjärta och hela jag ryggar tillbaka när romantiken kommer mig nära inpå, jag blir livrädd & ''skojjar'' nog bort det eller inte låtsas om det, vilket är superelakt & inte alls likt mig. 

Självklart så får man ''sår & ärr'' från sina gamla relationer, speciellt om de ej var hälsosamma eller bra för en & de dåliga upplevelserna & känslorna kan stanna kvar hos en under en längre tid. Man behöver tid att få läka efter sådana upplevelser & särkilt så behöver man hitta tillbaka till sig själv & vad man själv vill. Det är OK att bli rädd, rygga och sätta sig i försvar när det kommer till kärlek, så länge man är medveten om varför man gör det & försöker jobba framåt & förbi det. Man måste komma ihåg att alla är inte som ens föregående ex, och man får försöka se framåt & förbi sitt förflutna. Låt det förflutna vara en läxa och inte en bestraffning inför framtiden. Det är okej att visa känslor, få känna känslor, det är ok att få bli älskad igen.. Man kan inte uppleva kärlek om man inte kan uppleva sorg.. Jag tror att när man väl är redo för kärlek igen så kommer man veta det, tvinga inte fram något, låt det ta tid men framförallt var ärlig emot dig själv och den som kanske kan vara din nästa kärlek. Tycker personen verkligen om dig & vill vara med dig så är kärlek inget man tvingar fram, utan det får komma. Ibland kommer det långsamt & ibland kommer det snabbt.. Men var ärlig om hur du känner så brukar det mesta ordna sig under tiden.. Försöka våga känna, försök våga kärlek igen. 

Likes

Comments

Något som vi alla är bra på män som kvinnor är att hitta fel. Fel på oss själva, fel på våra kollegor, fel på jobbet, fel på saker våra vänner, släktingar och den farligaste boven, fel på vår partner.

Jag vet att jag kan vara duktig på att hitta fel på saker och ting därför jag älskar när det är ordning och reda och saker är ''rätt'' eller görs på rätt sätt. Det kan vara allt från i vilken ordning jag städar saker här hemma eller hur det utförs till att jag inte kan gå och lägga mig om det inte är nerplockat i diskmaskinen. Vi alla har väl våra sätt att göra saker och ting på och något som är svårt är när man är i en relation och som jag och mitt ex var, bodde tillsammans är att vi är två helt olika individer som gör saker på olika sätt och kanske har olika levnadsätt på vad vi tycker är livskvalitet & vardagsrutiner.

När man helt plötsligt är två som ska bo tillsammans och hitta sina rutiner så är det så enkelt att störa sig på saker ens partner gör som man själv aldrig kan tänka sig göra eller inte ens förstår varför dem gör det. 

Saker som jag kanske tycker är självklara som man lägger smutsvästen i tvättkorgen och inte på golvet framför eller i sovrummet. Kan man lika gärna ställa ner tallriken i sinken så kan man ställa ner den i diskmaskinen. När det ska städas så ska man först damma, damsuga och sedan moppa. För så är det ju bara? Eller hur. 

Innan jag går och lägger mig så ska det vara snyggt, jag kanske hellre plockar ner i diskmaskinen och fräshar upp här hemma innan jag lägger mig och sover så jag vet att det är snyggt när jag vaknar. Medans han hellre gör det när han vaknar så han kan gå och lägga sig och veta vad han ska göra nästa morgon. Det är små enkla rutiner som vi själva gör varje dag som man kanske inte tänker på försen någon annans rutiner krockar med ens egna. 

Helt plötsligt så ser vi fel i saker vi partner gör eller kanske inte gör. Vi ser små detaljer som egentligen är obetydliga men som faktiskt spelar stor roll i längden. Och när man väl upptäcker ett fel en gång, då är det ofta det återkommer. Det är så lätt att fastna i en ond spiral att man går runt och är irriterad och smågrinig för något den andra gör, eller inte gör att detta faktiskt tär på ens relation. Man vill inte vara den som ständigt ''tjatar'' om att ''snälla kan du inte ställa ner i diskmaskinen nu när den ändå är tom?'' Eller kan du inte plocka upp ur diskmaskinen om den är ren? Till varför kan du aldrig städa upp innan vi lägger oss så det är snyggt när vi går upp? Dem där strumporna som alltid lyckas ligga runt om i lägenheten är ju inte så svåra att lägga i tvättkorgen men aldrig så tycks dem komma dit ändå.. Tänk om man istället för fel såg detta som den andras partners rutiner & hur den personen är? 

Män och kvinnor tänker inte likadant & tur är väl det? I en relation där man bor tillsammans så kommer man ständigt möta problem där den ena tycker olik den andra eller att den ena gör något eller inte gör något som den andra gör. Det kan tära på ens relation eller så kan det faktiskt stärka den. Om man har en bra kommunikation och låter dessa ''fel & brister'' som man båda tycker den andra har, pratar man om dessa så kan man helt vända på detta. Vet man att sin partner gillar att lägga sig och sova efter det är snyggt hemma i köket så kanske man kan se till att det är det? Glömmer den andra alltid sina strumport på golvet men är van att kasta av sig dem hemma ja då kanske den kan få göra det då? Det är inte så jobbigt för den andra att plocka bort den. Om man lär sig vad den andra uppskattar att man slutar göra eller börjar göra så blir dessa små romantiska gester istället för ett jobbigt fel som den andra ser varje dag och måste ''tjata om''. 

Min poäng är att fel & brister som en annan människa har är inte alltid fel & brister, det går att göra någonting åt. Vi alla är olika, vi alla tycker olika och vi alla gör olika, det är ett faktum. Men med en bra kommunaktion och att man faktiskt vill vara med varandra och göra varandra lyckliga så får man hitta vägar & sätt för att den andra kan leva med sina rutiner osv.

Vi alla har olika levnadsstandard. Vissa kan leva i en jätte stökig lägenhet kanske men själva inte tycker det är stökigt eller jobbigt, medens andra kanske måste ha ordning och reda hela tiden runt omkring sig. Vi måste respektera och vara lyhörda emot våran partner. Kan vi ändra på små saker i vår vardag för den andra ska må lite bättre eller liknande så gör det. Och istället för att gå och vara små irriterad över små saker den andra gör eller inte gör, säg det till den. Oftast så är det kanske inte något man tänker på att man har gjort eller inte gjort och då är det bättre att man får höra det på en gång en flera veckor efter när en liten sak blåst upp till en stor sak. 

Ta vara på varandra, lyssna på varandra och se till vad kan jag göra för min partner som gör att dens vardag blir lite enklare eller bättre? Oftast är det dem små sakerna som spelar stor roll. Gör den där lilla extra saken som sätter guldkant på vardagen åt er partner. Det handlar om att kompromissa, lyssna och sedan faktiskt visa att man hör vad den andra säger. Agera på era ord & ta vara på varandra. Det är något som jag har lärt mig. 


Likes

Comments

Varför händer dåliga saker bra människor?
​Detta är något som jag tyvärr upplevt mer än vad jag hade velat det senaste, dåliga saker. Dåliga saker händer bra människor, så är det bara. 

Jag är inte den som brukar klaga över hur jag mår eller över saker som händer i mitt liv för jag vet att det finns alltid någon som har det värre än vad jag har det. Men det innebär ju inte automatiskt att det jag upplever inte är jobbigt, inte är svårt & inte är ''betydelselöst'. Man kan aldrig veta vad en annan människa går igenom eller har gått igenom för det är omöjligt att känna en människa på alla sätt & vis och vi alla är olika. Vi alla hanterar kriser, svårigheter och olika händelser olika, för så är det. Vi alla reagerar olika, men det betyder inte att någons reaktion är överdriven eller tvärtom. Vi alla har vårt sätt att hantera de saker som händer oss eller andra runt omkring oss, så är det bara. 

Så länge man bara vet hur man ska hantera det man går igenom och veta att man kommer överleva, oavsett vad, så kommer man överleva. Vi får aldrig svårigheter som är över vad vi klarar av. Det kanske inte alltid känns så men så är det. Människan är en överlevare, när vi sätts i en svår situation som kan kännas som vi aldrig kommer klara av att gå igenom så lovar jag, det kommer man. För människan är en överlevare, en kämpare, så länge i har någonting att kämpa för så kommer vi att överleva, oavsett hur stora eller små vårt problem är så är det överkomligt. 

Livet är inte alltid rättvist, dåliga saker kommer alltid att hända bra människor, så är det bara. 
Men det finns alltid ett sätt att ta sig igenom det, det går att hantera och det går att överleva. Vi vet aldrig hur vi kommer reagera när det värsta tänkbara inträffar, ingen vet det, inte förrän det händer. 
Och när det väl händer så gäller det att kämpa vidare med vetskapen om att allt kommer bli bra, man kommer att överleva. 

Likes

Comments

Förhållanden är något av det mest komplicerade som finnes, dels för att man aldrig kan sätta sig in i någon annans förhållande och förstå samt ge råd men även för ingen kan sätta sig in i ens eget förhållande och göra densamma. Så hur ska man vara säker på när det är dags att lämna en relation? Hur ska man med gott samvete kunna känna att man har gjort allt man kunnat för att hålla liv i sitt förhållande? När är det okej att lämna?

Något jag har reflekterat mycket över genom min skilsmässa är att när jag började prata om att lämna min man så var mina vänner och släktingars åsikter många och olika. Det var allt från ’’Det kommer inte göra dig lycklig att skilja dig’’, till ’’Ibland blir saker jobbigt, då får man kämpa’’. ’’’Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt’’? ’’Kunde du inte tänkt på detta tidigare?’’ ’’Varför gifte du dig då?’’

Åsikterna var många och väldigt olika och jag undrar fortfarande hur folk resonerade när de sa dessa saker till mig. Att säga till sina vänner & släktingar att man vill skilja sig efter att knappt ens vart gifta i ett år är ingenting man säger lätt. Det är inte heller något som man kommer på över en natt, och självklart så gifte jag mig inte för att skilja mig? Något jag frågade folk var, hade du sagt likadant till mig om jag inte var gift? Vad hade du sagt om vi ’’bara’’ var sambos?

Jag tror att det endast är en själv som kan välja när man vill lämna en relation, vare sig det är pojkvän/flickvän, sambo, särbo, man/hustru, oavsett vilken ’’titel’’ man har på sin relation så kan ingen förutom en själv bestämma när det är dags att gå. Alla relationer är olika, och vi alla är olika. Självklart kan vi be om råd, tips och åsikter, men vi kan inte basera våra beslut på dessa. I slutet av dagen så är den ens eget liv och vi måste själva styra över det, oavsett om man är rädd för vad andra ska tycka och tänka.

Jag är så glad att jag vågade säga hur jag kände, att jag vågade säga att jag ville skilja mig trots att jag visset att jag skulle få många jobbiga följdfrågor och folk som kanske kommer kolla snett på mig. För jag visste att detta är mitt liv och det är jag som lever det och därför så kommer jag leva det så som jag vill.

Relationer är något som är svårt & komplext, något som kan vara det bästa som har hänt en eller det värsta som har hänt en. Men alla relationer vi har i våra liv såsom kärleksrelationer, vänskapsrelationer ens relation till en syster/bror eller mor och far är så olika. Och det finns inget rätt eller fel i ens beslut som rör dessa.

Vad jag har lärt mig när det gäller relationer är att man måste veta vad man vill & hur man mår i relationen. Det kan vara frågor som: -Är jag lycklig? - Är det såhär jag vill leva mitt liv? - Kan jag kompromissa om detta? - Vad kan jag inte kompromissa om. - Blir jag sedd & hörd? - Bryr sig den andra om mig? - Vet den andra vad jag behöver och vad jag vill? - Kan jag vara mig själv? - Lever jag som jag vill? - Vågar jag stå upp för mig själv? -Hur vill jag att mitt liv ska vara?

Alla dessa frågor är så viktiga och jag kan säga att svaren på dessa frågor kan vara olika från dag till dag. Sedan får man ställa frågorna tvärtom, dvs hur känner min partner? Vet du vad dem vill, är den lycklig? Osv.
En relation krävs att man är två, båda måste lägga in lika mycket arbete och båda måste jobba för att vårda relation och få den växa.. Men det viktigaste jag har lärt mig är att det är så viktigt att veta vem man själv är och vad man själv vill, för vet man det så kommer alla relationer man får i livet bli så mycket enklare om man är säker i sig själv.

Vet du vem du är & vad du vill?

Likes

Comments