Vi alla har nog någon gång dejtat en kille som han, kanske inte bara 1 gång utan flera gånger. Kilen som kommer från ingenstans och som gör en sådär helvetes kär, tokig och galen. Någon som får en att känna igen när man inte trodde man kunde känna något igen. Allt börjar så fint, som en saga. Allting är perfekt och man tänker verkligen, vart har denna killen varit hela mitt liv? Helt plötsligt har dagar blivit veckor, veckor blivit någon månad & hela ''förälskelse-fasen'' är över och helt plötsligt tar man varandra för givet. Plötsligt ber han en ändra saker han inte tycker om med en, och varje gång man bråkar så är ''man ju galen''. För inte har han fel, utan det är en själv som har fel eller gör fel & ska förhållandet fungera så måste man ändra på sig. Men Han, han gör aldrig fel. Och skulle han göra fel så ska man ju bara förlåta honom och gå vidare. Känner ni igen er? Kanske har ni dejtat en sådan där kille inte bara en gång utan flera gånger?

Jag har nog dejtat denna typen av kille minst 2 gånger & jag trodde man lärde sig av mina misstag men the truth is, denna kille är så smidig i allt han gör. Han vet vad han ska säga, vad han ska göra och självklart vet han att han ser bra ut, har charmen & vet hur han ska spela på folks känslor. Från första början så verkar han vara en reko kille, någon som din familj kommer gilla, som står nära sin egen familj & utifrån så är han MR. perfect. Men det är bara ett skal, ett spel för honom & när ni kommit förbi förälske-fasen så kommer hans 'true colours'' fram. Det är även då du kommer få ta skit för allt, det är du som är galen, du som har kontrollbehov, du som har för höga förväntningar & galna idér om hur saker ska vara. För stämmer inte dina mål & drömmar överens med hans, då gör och har du fel. Killar som honom måste alltid få precis som dem vill. De ändrar åsikter utifrån vad som gynnar dem för stunden. Deras planer ändras på 2 sekunder oavsett om ni ska på en släktmiddag med din familj eller om det är datekväll, dyker något roligare upp så kommer han alltid åka på det. Och hans ursäkt? - Jag har ju inte lovat att jag ska följa med?

Är det något jag har lärt mig från sånna här killar, SPRING. Vänd om & spring för det finns ingenting att hämta. Det är tomma löften, tomma ord och du är bara något tillfälligt för denna kille tills han tröttnar och vill hitta något nytt.

Det spelar ingen roll att han säger du är kvinnan i hans liv, hans bästa kärlek någonsin, oavsett vad han säger så är det bara ord. Ord utan betydelse och när det verkligen räknas, när det börjar bli tufft eller när han tycker det inte är värt det längre och det finns något roligare någon annanstans, då drar han. För då passar ni inte ihop.

Jag är trött på killar som han. Jag är trött på killar som tror att kärlek är en lek. Killar som tror att det är okej att bete sig, säga vad man vill & sen tro att det är okej. Det är inte okej. Jag är trött på killar som inte växer upp & jag tycker synd om dem. För någon dag i framtiden kommer dem stå där och inse att dem dejtat toppen tjejer, tjejer som är sånna man vill ''end up with'' & att de förlora en sådan tjej för att dem är själviska, barnsliga & tycker gräset alltid är grönare på andra sidan. Jag hoppas att gräset dem jagar föreviga kommer vissna, dö & att de inser vad de förlorat för då kommer vi tjejer hittat killen som vi förtjänar.

Och vi tjejer? Jag hoppas att vi som dejtat dessa killar, kanske 1 gång, kanske 2 gånger kanske 5 gånger att detta är sista gången. Inga mer killar som han längre, och oavsett om han säger att han ändrats, att han inte är den killen längre så spring. För en kille som har ändrats skulle inte säga att han ändrats, han skulle visa det, han skulle göra allt för att få dig tillbaka. Men du förtjänar bättre, det vet du.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Då var det dags igen, nytt år. Är det nu alla kommer börja med ''new year, new me''?
Misstolka mig inte nu, jag tycker det är jätte roligt att folk sätter nyårslöften och mål med året osv, men hur ofta är det dem följs? Det känns som det alltid är samma löften man hör. Detta året ska jag börja träna, äta mer hälsosamt, vara mer social med vänner & familj, satsa på jobbet/studierna, hitta mig själv, resa mer osv. Eller så är det saker som detta året ska jag sluta röka, snusa, dricka varje helg, jobba överdrivet mycket, inte ha så höga krav på mig själv etc.
Hur många veckor, månader tar det innan man hör samma människa säga att äh, vi tar de nästa år eller efter semestern eller på måndag istället osv?

Ett nytt år blir ofta ''startpunkten'' för många att verkligen mena något gott men oftast så blir slutresultatet inte det man hoppades på. Jag säger detta för jag har gjort samma sak SÅÅ många gånger. Men egentligen, vad spelar det för roll?
Istället för nyårslöften osv så kommer jag istället detta året köra månadslöften/veckolöften. Jag kommer sätta upp mål för varje månad med saker jag vill uppnå, realistiska mål som jag vet att jag kommer klara av, varför? Jo, dels för man mår så mycket bättre när man faktiskt lyckas uppnå sina mål & sedan för att jag är en sådan människa som är impulsiv & spontan. Mina planer för denna månaden kanske inte är densamma som nästa? Jag hittar lätt nya intressen, nya mål jag vill uppnå och ibland ändrar jag mig gällande dem. Så enkelt är det bara.

Så nej, detta året kommer jag inte ha massa nyårslöften som jag vet kommer rinna ut i sanden.. Jag kommer göra samma som jag gjort hela mitt liv, sätta mål allteftersom året går utifrån vad jag vill uppnå, men alla målen kommer gå hand i hand med ''ett störra mål'' vilket är;
Vara lycklig, leva gott och uppleva världen.
Det kommer bli mitt ''motto'' för året och målet för mina mål! Haha, så ja, kanske har jag ett nyårsmål? Vad är ert?

Likes

Comments

I denna vinterkyla som svepte in över västkusten i veckan så var det dags för lite värme hemma hos mig.
Jag tände värmeljus i hela lägenheten inklusive badrummet. Tappade upp ett varmt bad, smorde inpackning i håret och drog på mig en ansiktsmask.
Älskar spa-dag hemma! Ibland får man skämma bort sig själv, det behöver man! ❤️

Likes

Comments

Sömnlösa nätter och långtråkiga dagar, så har min vardag sett ut sedan jag kom hem från sjukhuset förra veckan. Ligger jag inte sömnlös så drömmer jag mardrömmar och jag har inte riktigt bestämt mig för vilket som är värst. Att ligga vaken på nätterna och filosofera om sitt liv eller drömma mardrömmar om saker man verkligen hoppas aldrig kommer hända.. Vilket fall som helst så vet jag att jag längtar efter en god natt sömn, vakna upp utvilad utan känna någon smärta i kroppen men vem vet när den dagen inträffar.

Något jag märkt det senaste är att jag blir så grinig, sur och lättirriterad över minsta lilla nu för tiden. Varför? Jo antagligen för jag inte får tillräckligt med sömn, och att man går runt hela dagarna, rastlös då man inte har något att göra. Sedan denna eviga smärtan, den är så tröttsam & jag längtar tills jag kommer till reumatologen i Varberg så jag kan få mediciner igen för mina besvär. Jag är helt enkelt trött på att vara trött!


Likes

Comments

​Som ni alla kanske såg på min instagram men även snapchat så har jag legat inne på sjukhus. Varför? Jo sedan en månad tillbaka så har mitt HB varit väldigt lågt samt haft brist på järn och folsyra i kroppen. Detta har gjort att jag varit extremt trött, vart kraftlös och väldigt ''borta''. Dvs, lider av anemi & varför är det läkarna håller på att utreda. Det visade sig att jag hade blod i avföringen och därav så låg jag inne på varbergs sjukhus nu 3 dagar och gjorde en gastroskopi under sövning. Visade att min magsäck varit lite inflammerad och mycket möjligt att jag har haft magsår pga alla naproxen jag ätit. 

Det är inte lätt när man har läkemedel som orsakar biverkningar som leder till en ny sjukdom som sedan leder till en annan, det blir som en djungel och jag orkar inte mer.. Är så evigt trött på detta. Nu har jag fått sluta med alla tabletter och detta resulterar ju i att allt blir värre men att magen blir bättre.. 

Men jag litar på mina läkare och ska träffa några specialister som förhoppningsvis kan få bukt med denna djungel av biverkningar och ''nya sjukdomar' som tillkommit nu dem senaste veckorna. Nu är jag hemma igen och mår lite bättre, går på smärtstillande och ska tillbaka till Varbergs kirurgen om 6 veckor för återbesök. Ska även till reumatologen i varberg i Juni och sedan till Kungsbacka sjukhus även för kontroller. Så nu hoppas jag att allting vänder och blir bättre. Det är skönt att vara hemma igen iallafall. 

Fick fina blommor av mamma på sjukhuset som fick följa med hem och pynta lägenheten ❤️ 

Likes

Comments

Detta är en fråga som jag har funderat på ett tag. Efter min skilsmässa så lät jag mina känslor styra mig tills jag insåg att jag själv kan styra mina känslor. Nu har jag nog blivit bättre än någonsin på att styra mina känslor, vilket kanske inte alltid är så bra heller. Därför så tror jag det kan vara bra att rannsaka sig själv och tänka efter, är jag bossen över mina känslor eller är mina känslor bossen över mig?

Känslor spelar en otroligt viktig roll i att forma banor & vägar vi väljer att ta i livet. Därför är det viktigt att vara på en plats i sinnet där vi kan vara säkra på att vi låter våra tydliga intuitiva processer har kontrollen, snarare än att låta dina känslor bossa över dig. Missförstå mig inte, känslor är en bra sak, de ger oss upp-och nedgångar på vägen i livet. Och att uppleva glädje, sorg, sorg och spänningen är vad vara människa handlar om! Ändå handlar det om att sitta tillbaka och veta att en känsla är just detta: en känsla och genom att erkänna det, kan du styra hur du känner och ta tillbaka säte kraft i ditt liv.

Är du på väg mot en kollision eller är du ute på segling på släta vatten? Detta kan vara frågor man behöver ställa sig själv? Behöver du återta kontrollen över dina känslor? Dessa 5 saker kan vara tecken på att du faktiskt behöver fråga dig själv om du är bossen över dina känslor eller om dina känslor är bossen över dig.

1. Ditt sinne är överarbetad.

Vi tycker att det är svårt att hålla i nuet. Våra sinnen är alltid vandra, oroande och fantiserar om det förflutna eller framtiden. Det verkar som om vi gör allt och detta allt gör att vi inte kan möta vår nuvarande verklighet.
''Overthinking'', vi drömmer om framtiden för att distrahera oss från den nuvarande, för att glömma det förflutna och ju mer vi använder våra sinnen för att undvika våra nuvarande situationer mer arbetad vi blir allt för att undvika ett förflutet som inte har läkt.
Var försiktig med ditt sinne, genom att bearbeta & hela det förflutna som vi kan leva i nuet mer fullständigt och finna frid.

2.Du är ''stuck in reverse''

Att vissa scenarier i ditt liv återkommer på ett negativt sätt är antagligen ett tecken på att du tidigare har känslomässiga trauman som kräver läkning. Du kanske upptäcker att du väljer samma typ av partner, samma jobb eller samma levnadsätt som kanske inte är bra för dig. Detta betyder inte att du är svag, utan att du behöver lite healing och för att göra detta behöver du veta orsaken till din känslomässigt kaos. Gör du inte det så kommer cykeln att fortsätta att upprepa sig och du kommer att finna dig skapa samma situationer och omständigheter i ditt liv.Tidigare känslomässiga problem som du kanske trodde du hade erövrat kan komma bubblande upp till ytan, och detta hjälper inte till att nå dit du kanske vill vara på väg i livet. Detta kan göra att du skyller dig själv för saker som du gör, utan att veta varför du gör dem.

3. Du har förlorat din intuition

När du inte kan skilja mellan en känsla och en känsla, vet vi att det finns ledningar som går i kors.
Känslor är en produkt av olika tankeformer och utan tankar skulle inte känslor uppstå. De är en produkt av yttre och inre händelser och är blir på så sätt känslor. Genom att erkänna detta, kan du sträva framåt i ett tillstånd av medvetenhet, din egna känslomässiga tillstånd.
Känslor är dock din naturliga intuitiv förmåga att urskilja en situation utan att ge en känslomässig reaktion på det. När känslomässiga trauman är närvarande, kan man inte skilja mellan en känsla och en känsla och den inre kompassen har förlorat sin magnetiska riktning. I huvudsak du inte kan få ett gage hur du känner kontra vad du faktiskt känner.

4. Du är reaktiv i stället för proaktivt

Som nämnts ovan, är känslomässig reaktion reaktionär till dina externa och interna tankar.
Känslomässig läkning under dina konversationer med andra som du kommer att tycka att du har utlöser att du inte kan vara medveten om, som omedvetna minnen hårdkodade till olika typer av tankeformer kodade med känslor. Dessa blir då vår uppfattning av världen, som blir våra kärnvärden .
När man står inför svåra situationer där starka känslor kommer bubblande upp till ytan, är det viktigt att omedelbart erkänna det och tänka innan du talar. Oftast är din uppfattning av vad som händer kanske inte som det verkar, utan är bara en uppfattning om din egen tro. När du kan känna igen denna känsla, kan du känna igen detta och lösa det innan det skapar mer problem i ditt liv.

5. Du har svårt att lita på andra

Detta kommer att vara den mest uppenbara tecken på att du har olösta känslomässiga störningar. Oförmågan att lita på andra är en försvarsmekanism som vi alla naturligtvis har. Det är ett sätt att skydda oss från tidigare känslomässiga trauman.
Men att hitta roten till problemet kan oftast vara svårare att sätta fingret på, och kanske inte är vad du tror att det är. Det är ganska ofta vi begraver minnen av svårigheter djupt ner i vårt undermedvetna där det verkar vara allt annat än bortglömd . Bara för att manifestera negativt i andra aspekter av våra liv. Någon gång kommer detta bubbla upp till ytan och att begrava saker är aldrig lösningen.
När detta sker är det viktigt att göra det omedvetna medvetna när du känner dig redo att göra det. Det är bara genom att våra minnen framåt kan de på lämpligt sätt läkt möjliggör stängning och känslomässiga utveckling.


Jag tror att det är viktigt att vara medveten om dessa saker och våga erkänna för sig själv att vi behöver ändra saker i våra liv såsom hur vi tänker, känner och kanske reagerar i olika situationer i våra liv. Ju oftare vi kan rannsaka oss själva och vara ödmjuka med våra brister så kan vi omvandla dessa till styrkor. 

Så är du bossen över dina känslor eller är dina känslor bossen över dig? 


Likes

Comments

Då var man här igen, varbergs sjukhus. Detta känns lite som standard för mig, måste ju ligga inne på Varbergs sjukhus minst 1 gång per år, annars är något "för bra för att vara sant"..
Man känner sig så snygg i sina sjukhuskläder och när man igår fick en snygg kille som undersköterska på akuten så kändes det ändå rätt okej att vara där. Dock blev jag flyttad och inlagd på avdelning och sedan dess inte sett skymten av någon söt manlig undersköterska eller sjuksköterska.. Så ingen mer ögongodis för mig.. Så nu är det synd om mig igen.

Nu har jag precis orkar duschat och inväntar svar från läkaren angående om jag får åka hem i eftermiddag eller ej.

Kan någon säga till min kropp att skärpa till sig?

Likes

Comments

​Jag är så glad för nu börjar dagarna bli längre & ljusare och helt plötsligt får man en massa ny energi. Jag verkligen älskar när våren börjar kika in. Den påminner mig om att saker börjar grönska, dagarna blir ljusare och längre. Helt plötsligt har man verkligen mer ork till saker och ''mer tid''. 

Efter en lång och trist vinter som förde med sig mycket erfarenheter, positiva som negativa så längtar jag efter att få lite vår i mitt liv, inte bara vädermässigt utan för mig som person. Jag längtar efter att återuppta gamla fritidssysselsättningar, skapa nya goda rutiner och få mitt liv att börja blomstra lite extra. För en gång skull i mitt liv så har jag lovat mig själv att fokusara på vem jag är, vem jag vill bli och vad jag vill med mitt liv. 
Bara på dessa sista 3-4 månader så har jag lärt mig så otroligt mycket om mig själv, bra som dåligt. Detta kommer bli ett spännande år i mitt liv, det känner jag på mig. Jag kommer nog uppfylla många av mina mål & drömmar som jag har, sätta nya mål & drömmar och sen fokusera på vad som får mig att må bra och känna mig bra av. 

Det är viktigt detta, med att ha en god självkänsla & må bra. Känna sig stark & trygg i sig själv och veta vem man är. Det kanske låter enkelt, men det är det inte. Det händer saker i våra liv hela tiden som formar oss till den vi är dagen efter. Man vet aldrig vad livet bär med. Det är viktigt att känna KASAM i sitt liv, något som  Aron Antonsovsky gett namn för begreppet av  känslan av sammanhang i sitt liv. Har man höga värden av KASAM så innebär det att man som individ har en stark känsla av sammanhand och därmed en hög förmåga att hantera utmaningar. Begreppet KASAM omfattar tre delkomponenter. En grundläggande upplevelse av att de saker som sker i och utanför individen är förutsägbara, begripliga och strukturerade (begriplighet) och att de resurser dessa skeenden kräver finns tillgängliga (hanterbarhet) samt att livets utmaningar är värda att investera sitt engagemang i (meningsfullhet).

Detta året vill jag har en hög känsla av KASAM, jag tror det är viktiga delkomponenter i sitt liv att ha, oavsett ålder osv.. Jag vill att detta året ska vara året som folk märker att jag faktiskt jobbar för mina mål & drömmar i mitt liv. Att jag utvecklas som person och att de ser alla de positiva sakerna i mitt liv som kommer utav att man faktiskt vågar jobba på sig själv, utmana sig själv och följer de drömmar & mål man har. 

Likes

Comments

Något som vi alla någon gång kämpat med oavsett vart vi kommer ifrån, om vi är tjej eller kille, ung som gammal är ''Duger jag''? Det är inte alltid alltid enkelt att veta vem man är, vem man vill vara eller hur man blir den personen men något som är återkommande som vi alla tänker emellanåt är ''Duger jag så som jag är''?

När jag var liten och gick i mellan/högstadiet så kom jag rätt tidigt in i puberteten och jag hade finnar i hela ansiktet. Detta var något som påverkade mig i allra högsta grad därför inga av mina vänner hade finnar, speciellt inte i hela ansiktet. Jag var så osäker i mig själv och lät finnarna definiera vem jag var.. Jag hade finnar i ansiktet i säkerligen 1-2 år och under den perioden av mitt liv så var det mycket som hände.. Sedan plötsligt så började finnarna försvinna och när resten av mina kamrater kom in i åldern när finnarna slog till så var mina borta, sen dess har jag aldrig haft sådana akne problem utan enstak finnar någon gång ibland. När jag pratar tillbaka med mina vänner om mina akne problem så inser jag att de inte alltid kommer ihåg det, utan det är bara jag som gör det..

Vad jag försöker säga är att vill vi hitta fel på oss själva, hitta saker vi inte gillar eller tror andra gillar med oss så kommer vi hitta det.. Vi är inte perfekta. Vi kanske inte alltid är i tipptopp form, har perfekt hy, den perfekta kroppen, perfekta tänder osv. Vi är människor och vi är inte perfekta och det är okej. Vi måste bara hitta alla de fina sakerna med oss. För det finns alltid fler bra saker med oss än dåliga och oftast så är de saker vi ser som dåliga knappt något andra tänker på.

Vi måste inse att vi är inte perfekta såsom den snygga modellen på modemagasinet, eller skådespelarna i filmerna osv. Men vi är perfekta så som vi är. Det finns bara en som du och vi alla är unika. Vi måste lära oss att älska oss själva, hur vi ser ut och vilka vi är, för gör vi det så kommer andra att märka det. Självkänsla är något som är så otroligt viktigt, vi måste ha en bra känsla för oss själva, för har vi det, då växer vårt självförtroende fram. Jag säger inte att vi alla ska bli egenkära och så, men vi ska veta vårt värde, veta att vi duger precis som vi är och vi är vackra precis så som vi ser ut.

Den dagen vi lär oss att älska oss själva så lovar jag dig att andra saker i livet kommer falla på plats och bli så mycket enklare. Gå inte och slösa tid på att hitta fel på vem du är, hur du ser ut, för det tar upp onödig energi och du är värd så mycket mer. Lär dig att älska dig själv och var stolt över hur du ser ut och vem du är. Du är perfekt precis som du är!

Likes

Comments

Något vi svenskar är väldigt duktiga på är att ''ta saker för givet''. Vi är så bortskämda med så mycket i ''landet lagom'' att när vår verklighet inte stämmer överens med andra så uppstår det lätt oro och rädsla för det som vi inte känner till eller igen. Bara för något inte tillhör vår verklighet och vardag betyder inte att det ej finns.

Just nu så är det så många oroligheter i världen att folk flyr från sina land, ger upp hela sina liv för att hitta ett nytt liv. Ett liv som är värdigt att leva, ett liv som vi svenskar tar för givet. Under dem senaste åren så har invandringen till Sverige ökat drastiskt och den kommer att fortsätta öka. Folk flyr från krig, diktaturer, oroligheter, orsaken är många men de alla söker samma sak, ett liv som är värdigt att leva. Att bo på en plats där man inte behöver oroa sig för när bomblarmen kommer, att bli utnyttjade på olika sätt osv, orsakerna är många men de alla vill ha det vi tar för givet. Ett ställe att kalla hem, ett land där man kan leva i frihet utan att behöva frukta för sitt liv. Ett liv som man kan leva, inte bara överleva.

Det var inte längesedan som vi svenskar utvandrade från Sverige och reste till USA för att få ett nytt liv med bättre möjligheter, bättre framtidsutsikter och hopp om att leva ett bättre liv. Var vi så annorlunda då ifrån alla de som utvandrar från sina land för att komma till vårat? Vi utvandra från Sverige inte för vi var tvungna, inte för att vi ständigt levde under hot och behövde frukta för våra liv, utan endast för att vi ville ha ett bättre liv, ett liv där vi kunde ''gräva guld i USA''.. Vi flydde inte från en ren misär, ett liv där vi faktiskt svävade i livsfara varje dag? Vi reste inte med våra liv i fara? Vad gör oss så annorlunda från alla de folk som invandrar till Sverige för att få ett bättre liv? Vi lämnade ett redan bra land för ett bättre, de lämnar en misär till land för ett land att kunna leva i... Är inte det skillnad?

Vi måste öppna ögonen, öppna öronen för vad som händer i världen. Jag kommer aldrig förstå vad som pågår i alla dessa länder som lever i krig, diktaturer och fattigdom osv, för jag har aldrig varit där. Jag har aldrig upplevt det och jag hoppas jag aldrig kommer behöva uppleva det.. Men vad jag vet är, skulle jag uppleva det, då hade jag också flytt. Jag hade gjort allt i min makt för att leva mitt liv, inte bara överleva det. Hade inte du? 
Vi måste öppna ögonen, öppna öronen men allra mest öppna våra hjärtan. Hade vi behövt fly från vårt land hade inte vi velat ha några som lyssnade på oss, såg oss och som räcker ut en hjälpande hand? 

Jag förstår att vi inte alltid kan ta emot alla på en & samma gång, vi måste ha resurser för att hjälpa folk, det är mycket som fungera i processen i att ta emot flyktingar från andra länder. Vi har vårt ''eget svenska folk'' att värna om även självklart. Men jag tror aldrig någon har förlorat på att hjälpa någon? Givmildhet är aldrig något som kan vara ont. Vi måste inse att vår verklighet i ''landet lagom'' skiljer sig så fruktansvärt mycket från så många andra i denna värld. Om folk lyssnade, förstod och öppnade sina hjärtan så hade så mycket hat, oro och rädsla inte kunnat ta plats hos folk.  Om vi bara öppna våra hjärtan och försöker förstå andras verklighet så hade det funnits mer plats för empati. Jag hade önskat att vår verklighet i landet lagom hade varit verklighet i hela världen, men så är det inte.. 

Det vi tar för givet kan andra bara drömma om. Jag är så tacksam att jag är född i landet lagom och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva alla de hemskheter som finnes på andra platser i denna värld. Jag tar inte längre mitt liv och min verklighet för givet, jag uppskattar den tacksamt. Jag önskar att andra gjorde det även. Öppna era ögon & öron för hur det ser ut i världen. Om man även öppnar sitt hjärta lite för alla de som flyr hit för ett bättre liv så hade vi sluppit så mycket onödiga åsikter, fördomar, oroligheter och hat.. Vi alla vill samma sak, leva ett liv värt att leva, varför inte låta andra ta del av vår verklighet när deras verklighet är något vi aldrig ens kan eller vill föreställa oss? 

Likes

Comments