Sömnlösa nätter och långtråkiga dagar, så har min vardag sett ut sedan jag kom hem från sjukhuset förra veckan. Ligger jag inte sömnlös så drömmer jag mardrömmar och jag har inte riktigt bestämt mig för vilket som är värst. Att ligga vaken på nätterna och filosofera om sitt liv eller drömma mardrömmar om saker man verkligen hoppas aldrig kommer hända.. Vilket fall som helst så vet jag att jag längtar efter en god natt sömn, vakna upp utvilad utan känna någon smärta i kroppen men vem vet när den dagen inträffar.

Något jag märkt det senaste är att jag blir så grinig, sur och lättirriterad över minsta lilla nu för tiden. Varför? Jo antagligen för jag inte får tillräckligt med sömn, och att man går runt hela dagarna, rastlös då man inte har något att göra. Sedan denna eviga smärtan, den är så tröttsam & jag längtar tills jag kommer till reumatologen i Varberg så jag kan få mediciner igen för mina besvär. Jag är helt enkelt trött på att vara trött!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Baloo har nu bott hos mig & Aron i 1,5 vecka och allting går så bra (Peppar, peppar ta i trä)...
Jag var så orolig i början att de kanske inte skulle funka ihop, att det skulle gå bra mellan dem de första dagarna och sedan så skulle den ena tröttna på den andra men än så länge så verkar inte det ske. Det känns som dem båda faktiskt gillar varandra och de leker på lika villkor. Baloo har lärt sig att säga ifrån när Aron blir för mycket till en retsticka & Aron börjar lära sig att läsa av Baloos signaler när han vill/inte vill leka. 

Promenaderna går så bra med de båda, Aron går nästan finare nu i koppel än vad han gjorde innan Baloo kom hit. Det känns som de är trygga att gå sida i sidan med varandra och självklart så måste Aron kissa på exakt samma ställe som Baloo. Hemma i lägenheten så blir det mycket sovandes men även mycket lek och bus. Baloo älskar apport medan Aron tycker det är roligare med jage. Aron förstår inte riktigt att om man släpper bollen så kastar jag ju iväg den igen, men nej, det är mycket roligare att springa med bollen i munnen än att släppa den. Baloo däremot förstår det och älskar att leka apport. 

Här är några bilder som man hunnit ta de senaste dagarna. Är de inte söta tillsammans? 

Likes

Comments

Varför händer dåliga saker bra människor?
​Detta är något som jag tyvärr upplevt mer än vad jag hade velat det senaste, dåliga saker. Dåliga saker händer bra människor, så är det bara. 

Jag är inte den som brukar klaga över hur jag mår eller över saker som händer i mitt liv för jag vet att det finns alltid någon som har det värre än vad jag har det. Men det innebär ju inte automatiskt att det jag upplever inte är jobbigt, inte är svårt & inte är ''betydelselöst'. Man kan aldrig veta vad en annan människa går igenom eller har gått igenom för det är omöjligt att känna en människa på alla sätt & vis och vi alla är olika. Vi alla hanterar kriser, svårigheter och olika händelser olika, för så är det. Vi alla reagerar olika, men det betyder inte att någons reaktion är överdriven eller tvärtom. Vi alla har vårt sätt att hantera de saker som händer oss eller andra runt omkring oss, så är det bara. 

Så länge man bara vet hur man ska hantera det man går igenom och veta att man kommer överleva, oavsett vad, så kommer man överleva. Vi får aldrig svårigheter som är över vad vi klarar av. Det kanske inte alltid känns så men så är det. Människan är en överlevare, när vi sätts i en svår situation som kan kännas som vi aldrig kommer klara av att gå igenom så lovar jag, det kommer man. För människan är en överlevare, en kämpare, så länge i har någonting att kämpa för så kommer vi att överleva, oavsett hur stora eller små vårt problem är så är det överkomligt. 

Livet är inte alltid rättvist, dåliga saker kommer alltid att hända bra människor, så är det bara. 
Men det finns alltid ett sätt att ta sig igenom det, det går att hantera och det går att överleva. Vi vet aldrig hur vi kommer reagera när det värsta tänkbara inträffar, ingen vet det, inte förrän det händer. 
Och när det väl händer så gäller det att kämpa vidare med vetskapen om att allt kommer bli bra, man kommer att överleva. 

Likes

Comments

​Jag sa på ''skoj'' för ett tag sedan ''Nu går allting för bra så snart kommer väl allt gå åt skogen igen'', kanske borde jag sagt ''peppar, peppar ta i trä'' efter? 

Jag har alltid sagt att man får aldrig mer saker i sitt liv än vad man klarar av att hantera & i vissa perioder har det vart svårare för mig att själv tro på det. Just nu är det en sådan period..
Allting har gård så bra efter skilsmässan, jag hade ju ordnat bostad, jobb och ''hittat mig själv'' och känt, nu är situationen under kontroll. Men nu knappt 4 månader senare så börjar saker dala nedåt igen. 

Igår fick jag beskedet att jag måste leta ny bostad då min hyresvärd flyttar tillbaka tidigare än beräknat, jag skulle ju bo här till februari nästa år. Så nu blir det lite kort varsel att återigen ge sig ut på ''bostadsmarknaden''. Någon som i dagens Sverige knappt existerar då det finns inga lägenheter att söka tyvärr. Så det enda man får göra är att söka det som finns och sedan hoppas på att man får lite tur.. Jag har ju ändå någon månad på mig att hitta nytt så det ska nog ordna sig, det som är jobbigt är den extra stressen att inte veta om man har någonstans att bo när jag måste flytta.. 

Jag har även vart väldigt mycket sjuk det sista, var som sagt inlagd på Varbergs sjukhus och är nu åter hemma. Mår väl piss och ska på återbesök, men försöker vila upp mig så gott det går. Jag hoppas läkarn kommer på snart vad det är som orsakar mina besvär och att det går att ordna det snart.. Det finns inget jobbigare än att vara sjuk och tyvärr inte kunna göra någonting åt det.. 

Men trots allt det ''dåliga'' som vart nu det senaste så har jag så mycket gott i mitt liv även. Har en otrolig familj som alltid ställer upp för mig oavsett vad, vänner som finns där och stöttar mig. Har två underbara hundar som är totalt ovetande om vad som egentligen händer men är glada för de allra minsta sakerna. Känslan efter man varit nere i tvättstugan och tvättat och sedan kommer upp 5 minuter senare och blir välkomnad av två studsande hundar som pratar och vill pussa och hälsa på en är obeskrivlig.. Det är en sån kärlek så man blir ju helt överväldigad. Jag är så tacksam för så mycket i mitt liv, och det får jag inte glömma bort när jobbigare tider som dessa kommer. Allting löser sig alltid, det gäller bara att ha lite is i magen, försöka tänka positivt och ha tro på att saker kommer att ordna sig. 

Likes

Comments

​Som ni alla kanske såg på min instagram men även snapchat så har jag legat inne på sjukhus. Varför? Jo sedan en månad tillbaka så har mitt HB varit väldigt lågt samt haft brist på järn och folsyra i kroppen. Detta har gjort att jag varit extremt trött, vart kraftlös och väldigt ''borta''. Dvs, lider av anemi & varför är det läkarna håller på att utreda. Det visade sig att jag hade blod i avföringen och därav så låg jag inne på varbergs sjukhus nu 3 dagar och gjorde en gastroskopi under sövning. Visade att min magsäck varit lite inflammerad och mycket möjligt att jag har haft magsår pga alla naproxen jag ätit. 

Det är inte lätt när man har läkemedel som orsakar biverkningar som leder till en ny sjukdom som sedan leder till en annan, det blir som en djungel och jag orkar inte mer.. Är så evigt trött på detta. Nu har jag fått sluta med alla tabletter och detta resulterar ju i att allt blir värre men att magen blir bättre.. 

Men jag litar på mina läkare och ska träffa några specialister som förhoppningsvis kan få bukt med denna djungel av biverkningar och ''nya sjukdomar' som tillkommit nu dem senaste veckorna. Nu är jag hemma igen och mår lite bättre, går på smärtstillande och ska tillbaka till Varbergs kirurgen om 6 veckor för återbesök. Ska även till reumatologen i varberg i Juni och sedan till Kungsbacka sjukhus även för kontroller. Så nu hoppas jag att allting vänder och blir bättre. Det är skönt att vara hemma igen iallafall. 

Fick fina blommor av mamma på sjukhuset som fick följa med hem och pynta lägenheten ❤️ 

Likes

Comments

Förhållanden är något av det mest komplicerade som finnes, dels för att man aldrig kan sätta sig in i någon annans förhållande och förstå samt ge råd men även för ingen kan sätta sig in i ens eget förhållande och göra densamma. Så hur ska man vara säker på när det är dags att lämna en relation? Hur ska man med gott samvete kunna känna att man har gjort allt man kunnat för att hålla liv i sitt förhållande? När är det okej att lämna?

Något jag har reflekterat mycket över genom min skilsmässa är att när jag började prata om att lämna min man så var mina vänner och släktingars åsikter många och olika. Det var allt från ’’Det kommer inte göra dig lycklig att skilja dig’’, till ’’Ibland blir saker jobbigt, då får man kämpa’’. ’’’Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt’’? ’’Kunde du inte tänkt på detta tidigare?’’ ’’Varför gifte du dig då?’’

Åsikterna var många och väldigt olika och jag undrar fortfarande hur folk resonerade när de sa dessa saker till mig. Att säga till sina vänner & släktingar att man vill skilja sig efter att knappt ens vart gifta i ett år är ingenting man säger lätt. Det är inte heller något som man kommer på över en natt, och självklart så gifte jag mig inte för att skilja mig? Något jag frågade folk var, hade du sagt likadant till mig om jag inte var gift? Vad hade du sagt om vi ’’bara’’ var sambos?

Jag tror att det endast är en själv som kan välja när man vill lämna en relation, vare sig det är pojkvän/flickvän, sambo, särbo, man/hustru, oavsett vilken ’’titel’’ man har på sin relation så kan ingen förutom en själv bestämma när det är dags att gå. Alla relationer är olika, och vi alla är olika. Självklart kan vi be om råd, tips och åsikter, men vi kan inte basera våra beslut på dessa. I slutet av dagen så är den ens eget liv och vi måste själva styra över det, oavsett om man är rädd för vad andra ska tycka och tänka.

Jag är så glad att jag vågade säga hur jag kände, att jag vågade säga att jag ville skilja mig trots att jag visset att jag skulle få många jobbiga följdfrågor och folk som kanske kommer kolla snett på mig. För jag visste att detta är mitt liv och det är jag som lever det och därför så kommer jag leva det så som jag vill.

Relationer är något som är svårt & komplext, något som kan vara det bästa som har hänt en eller det värsta som har hänt en. Men alla relationer vi har i våra liv såsom kärleksrelationer, vänskapsrelationer ens relation till en syster/bror eller mor och far är så olika. Och det finns inget rätt eller fel i ens beslut som rör dessa.

Vad jag har lärt mig när det gäller relationer är att man måste veta vad man vill & hur man mår i relationen. Det kan vara frågor som: -Är jag lycklig? - Är det såhär jag vill leva mitt liv? - Kan jag kompromissa om detta? - Vad kan jag inte kompromissa om. - Blir jag sedd & hörd? - Bryr sig den andra om mig? - Vet den andra vad jag behöver och vad jag vill? - Kan jag vara mig själv? - Lever jag som jag vill? - Vågar jag stå upp för mig själv? -Hur vill jag att mitt liv ska vara?

Alla dessa frågor är så viktiga och jag kan säga att svaren på dessa frågor kan vara olika från dag till dag. Sedan får man ställa frågorna tvärtom, dvs hur känner min partner? Vet du vad dem vill, är den lycklig? Osv.
En relation krävs att man är två, båda måste lägga in lika mycket arbete och båda måste jobba för att vårda relation och få den växa.. Men det viktigaste jag har lärt mig är att det är så viktigt att veta vem man själv är och vad man själv vill, för vet man det så kommer alla relationer man får i livet bli så mycket enklare om man är säker i sig själv.

Vet du vem du är & vad du vill?

Likes

Comments

Dessa är mina måsten i vårgarderoben. Älskar skinnjackor och vita skor till. Mina nya favoriter är dessa vita vans. Sedan till detta är en vit klänning helt underbart till med somrigt halsband eller örhängen.. 

Jag längtar efter sommaren! 

Likes

Comments

​Jag har länge gått i tankarna om att skaffa en till hund, en kompis till Aron. Kompisar och släktingars åsikter är många såsom, ''Åh vad roligt'' till ''varför då?''. Och ja varför då? Jag känner att hundar är flockdjur och Aron hade blitt glad av att ha en till vän här hemma som ''pratar samma språk''. Samt jag älskar ju djur och jag känner väl såhär, allt gott kommer i par? Hehe.. 

Så nu har Baloo vart här i en dag och det går förvånansvärt bra mellan hundarna. Det har inte varit något bråk utan de leker på lika villkor och imorse när jag vaknade så hade jag en hund på varje sida i sängen. Bästa sättet att vakna på och så fort man öppnade ögonen så ser man två viftande svansar. Vem kan säga nej till att ha två helt underbara hundar? 

Visst det kan vara lite klurigt när man är ute och går med två hundar men det går faktiskt jätte bra. Jag har mycket att lära med hur man gör nu när det är två hundar men jag känner mig så positiv och lite stolt över mig själv att jag lyckas ha pli på dem samt att de ser mig som flockledaren. Baloo har redan börjat ty sig till mig och Aron kanske är lite svartsjuk och ska gärna komma och inö sig för att också bli klappad. Så nu är det så mycket kärlek här hemma så man blir helt överlycklig. 

Nu är det dags för ett avsnitt av Grey's Anatomy med lite hundmys. 


Likes

Comments