Vi alla har nog någon gång dejtat en kille som han, kanske inte bara 1 gång utan flera gånger. Kilen som kommer från ingenstans och som gör en sådär helvetes kär, tokig och galen. Någon som får en att känna igen när man inte trodde man kunde känna något igen. Allt börjar så fint, som en saga. Allting är perfekt och man tänker verkligen, vart har denna killen varit hela mitt liv? Helt plötsligt har dagar blivit veckor, veckor blivit någon månad & hela ''förälskelse-fasen'' är över och helt plötsligt tar man varandra för givet. Plötsligt ber han en ändra saker han inte tycker om med en, och varje gång man bråkar så är ''man ju galen''. För inte har han fel, utan det är en själv som har fel eller gör fel & ska förhållandet fungera så måste man ändra på sig. Men Han, han gör aldrig fel. Och skulle han göra fel så ska man ju bara förlåta honom och gå vidare. Känner ni igen er? Kanske har ni dejtat en sådan där kille inte bara en gång utan flera gånger?

Jag har nog dejtat denna typen av kille minst 2 gånger & jag trodde man lärde sig av mina misstag men the truth is, denna kille är så smidig i allt han gör. Han vet vad han ska säga, vad han ska göra och självklart vet han att han ser bra ut, har charmen & vet hur han ska spela på folks känslor. Från första början så verkar han vara en reko kille, någon som din familj kommer gilla, som står nära sin egen familj & utifrån så är han MR. perfect. Men det är bara ett skal, ett spel för honom & när ni kommit förbi förälske-fasen så kommer hans 'true colours'' fram. Det är även då du kommer få ta skit för allt, det är du som är galen, du som har kontrollbehov, du som har för höga förväntningar & galna idér om hur saker ska vara. För stämmer inte dina mål & drömmar överens med hans, då gör och har du fel. Killar som honom måste alltid få precis som dem vill. De ändrar åsikter utifrån vad som gynnar dem för stunden. Deras planer ändras på 2 sekunder oavsett om ni ska på en släktmiddag med din familj eller om det är datekväll, dyker något roligare upp så kommer han alltid åka på det. Och hans ursäkt? - Jag har ju inte lovat att jag ska följa med?

Är det något jag har lärt mig från sånna här killar, SPRING. Vänd om & spring för det finns ingenting att hämta. Det är tomma löften, tomma ord och du är bara något tillfälligt för denna kille tills han tröttnar och vill hitta något nytt.

Det spelar ingen roll att han säger du är kvinnan i hans liv, hans bästa kärlek någonsin, oavsett vad han säger så är det bara ord. Ord utan betydelse och när det verkligen räknas, när det börjar bli tufft eller när han tycker det inte är värt det längre och det finns något roligare någon annanstans, då drar han. För då passar ni inte ihop.

Jag är trött på killar som han. Jag är trött på killar som tror att kärlek är en lek. Killar som tror att det är okej att bete sig, säga vad man vill & sen tro att det är okej. Det är inte okej. Jag är trött på killar som inte växer upp & jag tycker synd om dem. För någon dag i framtiden kommer dem stå där och inse att dem dejtat toppen tjejer, tjejer som är sånna man vill ''end up with'' & att de förlora en sådan tjej för att dem är själviska, barnsliga & tycker gräset alltid är grönare på andra sidan. Jag hoppas att gräset dem jagar föreviga kommer vissna, dö & att de inser vad de förlorat för då kommer vi tjejer hittat killen som vi förtjänar.

Och vi tjejer? Jag hoppas att vi som dejtat dessa killar, kanske 1 gång, kanske 2 gånger kanske 5 gånger att detta är sista gången. Inga mer killar som han längre, och oavsett om han säger att han ändrats, att han inte är den killen längre så spring. För en kille som har ändrats skulle inte säga att han ändrats, han skulle visa det, han skulle göra allt för att få dig tillbaka. Men du förtjänar bättre, det vet du.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

För ett år sedan så var mitt liv rätt så bra.. Jag var singel, tränade 6 dagar i veckan, gjorde matlådor, gick till jobbet varje dag, Hade hunden hemma så ofta jag ville & hade bra stadiga rutiner. Ryggen var bättre, (tack vare träningen) och jag sov på nätterna och inge bekymmer... Sen så hände det som händer många.. Man träffar någon, får nya prioriteringar & helt plötsligt så hoppar man över gymmet på tisdagen för att ta en fika med ens nyblivna kärlek, man skippar även yoga passet dagen efter för man vill ju umgås.. Jag ändrade mina prioriteringar & istället för att prioritera mig själv så prioriterade jag ''oss''. Innan ''oss'' ens fanns.

Jag tror inte jag är ensam om att göra så. Det är lätt hänt, man menar ju väl men oftast så slår det tillbaka. Det gjorde det nu, ett år senare när jag sitter här på tåget från Stockholm hem till Göteborg och tänker, vart fan gick det fel? I ett förhållande är man alltid två, jag skyller absolut inget på mitt ex, men man är två i ett förhållande & jag tror vårt gick från 0-110 när det borde gått från 0-100 långsamt.. Men så är det med allt i mitt liv, jag gör ingenting halvhjärtat utan det är från 0-100. Behöver ingen diagnos men jag antar jag har lite ADHD med allt i mitt liv.. Vilket oftast är något positivt men ibland så glömmer man bort sig själv..

Men nu är det slut på det. Denna gången, detta året så ska det faktiskt vara fokuserat på mig själv. Jag har sagt det innan och kommer säga det igen. nu är det banne mig dags att fokusera på mig själv!!! Jag ska komma igång med träningen, äta bättre, få bättre sömnvanor, vakna på morgonen och längta efter att gå till jobbet, ta långa promenader med vovven & bara njuta av mitt eget sällskap för en gång skull. Självklart kan jag dejta, men jag vill inte ha bråttom. Jag har inte bråttom, jag måste lära mig att nöja mig med att leva i nuet, inte gå runt och övertänka allt och ständigt vara påväg någonstans. Trust me, kommer fortfarande ha mål och drömmar jag kommer jaga MEN det ska inte stoppa mig från att andas, leva just nu och bara njuta av nuet.

Idag åker jag hem till Göteborg för att hämta upp Aron till Stockholm, samtidigt passar jag på att träffa familjen, göra lite ärenden hemma på västkusten och ladda upp batterierna för att sedan åka tillbaka till Stockholm för att få en nystart. Satsa på mig själv, mina mål, mina drömmar och verkligen leva i nuet..

Jag är peppad, jag längtar efter att gå och träna, få nya goda recept på nya nyttiga maträtter, hitta nya promenadvägar för mig och Aron och bara må bra! För det förtjänar jag. Jag förtjänar lite lugn och ro, få lov att tänka på mig själv & lägga fokuset på mig själv igen.. Denna gången ska jag verkligen göra det!

Likes

Comments

Ibland blir inte alltid saker som man tänker sig.. Det känns som de senaste 2 månaderna har varit lite så & för ni som känner mig så vet ni att jag gillar inte när jag inte får som jag vill... Jag är en tjej med en ganska stark vilja & går det inte så som jag vill så blir jag frustrerad men samtidigt, vem blir inte det? Blir man inte frustrerad över att något inte gick som man själv ville, ville man det verkligen då?
Det är lite som att vara tävlingsinriktad när folk kallar en för ''en dålig förlorare''? Men varför skulle man vilja vara en bra förlorare & blir man inte ledsen, arg och besviken när man inte vinner, ville man verkligen vinna & gjorde allt för att vinna? Enligt min åsikt, nej. Vilket fall som helst, saker jag har velat ska hända har inte riktigt gått vägen & för en gångs skull så kanske det var en bättre mening med det?

Jag är tjejen som är otroligt målmedveten, motiverad & har rätt så höga mål & förväntningar på mig själv. Allt ska även hända på en & samma gång, det är ofta många bollar i luften, högt tempo & snabba beslut som gäller. Så har jag nog alltid varit, enda sedan jag var liten tror jag. Livet är en tävling & tävlingar är till för att vinna. Skulle man inte vinna så vet man till nästa gång hur man ska göra för att vinna, allt i livet är en lärdom & man lär sig utav allt som händer här i livet. Är det någon mer därute som är som jag, som kanske känner igen sig?

Väldigt länge har jag samtidigt som jag har mina mål, förväntningar och alla bollar i luften varit den som ska göra alla till lags runt omkring mig. Jag vill alltid finnas där för vännen som behöver någon att ringa, systern som ställer upp oavsett vad, tjejen som rycker in på jobbet med kort varsel & tidigare flickvännen som skulle gå genom eld för att göra sin pojkvän lycklig.. Jag vill att mamma & pappa ska vara stolt över mig, samtidigt som man måste ju tänja på gränserna när det gäller allt, för man måste veta vart gränsen går. Jag säger inte att man inte ska vara tillgängliga för andra och finnas till när ens nära & kära behöver en, absolut inte. Självklart ska man vara det! Familj & vänner är för mig det viktigaste jag har, utan dem hade jag inte ens varit halva den människan jag är idag.
DÄREMOT så ska man passa sig för vilka man ger sitt allt till, för är dem inte beredda på att göra det tillbaka? Är de verkligen en sån nära & kär vän/familjemedlem?

Något jag har fått lära mig den hårda vägen är att det finns dem människorna som ger utan att förvänta sig någonting tillbaka, dem människorna är ovanliga & den bästa typen av vän/familjemedlem man kan ha. De ger sin tid & energi utan någon förväntning tillbaka.
Sen finns det dem som tar energi. Dem som alltid måste få hjälp direkt, ska få all uppmärksamhet och när det väl gäller att du behöver hjälp eller någon att vända dig till så är de aldrig tillgängliga. De äter upp din energi men de ger dig ingen... Jag är så jäkla trött på sådana människor för de tycker att dem är berättigade till allt, utan att själva tillföra något. Känner du någon sådan människa? Det tror jag, det gör vi alla & vad kan jag säga. De kommer antagligen alltid vara på det sättet & om du frågar mig så är det bästa att bara ta avstånd. För dem lär inte ändra sig.

Efter att jag flytta till Stockholm så insåg jag att jag har chansen att börja helt om på nytt med min sociala vänskaps krets. Något som är otroligt läskigt men även så kul! Jag älskar att träffa nya människor & jag behöver lite nya vänner i mitt liv, inte för att mina ''gamla'' inte är bra utan mer för jag behöver vänner i denna stora stad & jag vet precis vad för typer av vänner jag letar efter. Glada, öppna själar som är hungriga på livet & allt vad livet har att erbjuda. De som ser möjligheter istället för hinder, de som har mål & drömmar som de faktiskt jagar & inte bara sitter & pratar om. Vänner som ger & tar. Energigivande vänner och inga energiätande vänner.
Jag har verkligen världens chans att få världens bästa vänner här uppe & jag ser så mycket fram emot det!

Alla dem där ''vänner'' man har som slukar ens energi, aldrig finns där när man behövs och tycker att vänskap är något som är på deras villkor när de själv vill & har tid. Sånna som alltid kommer prioritera något som är roligare än det som är planerat & de som gärna pratar om sina egna problem, sina egna framgångar utan något intresse av att lyssna på det man själv kanske vill säga. De är vännerna som tar ens energi och to be honest, det är inga vänner. Det är människor som söker bekräftelse & uppmärksamhet för att få ha någon att skryta, klaga och visa upp sig själv för.. Jag är så färdig med sådana människor i mitt liv.. Så alla dem vänner jag haft eller kommer komma i min väg som är så är bara att vinka till, önska lycka till & move on and find better friends...

Trots att saker inte gått som jag velat det senaste så har det ändå på något konstigt sätt blivit så himla bra..
Jag kan inte säga mer just nu om vad som är nästa steg i mitt liv men jag vet att det kommer bli så jäkla bra!
Jag är i en ny stad, ska träffa massa nya vänner framöver, knyta kontakter, ha roligt & fokusera på vad jag vill i mitt liv. Det är dags att följa sina drömmar, sätta upp småmål för att nå sina stora mål & det är dags att göra de saker man alltid sagt man vill göra! Jag känner mig optimistisk för framtiden & ja...

Jag vet att livet är vad man gör det till & vill man något så är det bara upp till en själv att göra det möjligt. Det är dags att se möjligheter, öppningar och tänka outside the box. För att uppnå mål & komma till ställen man inte tidigare varit så måste man göra saker man inte tidigare gjort! Dream big!

Likes

Comments

Stockholm är en otrolig vacker stad, det har jag alltid tyckt trots att jag är Göteborgare. Att bo i denna staden jämfört med att endast besöka den som man tidigare har gjort är så annorlunda. Det är så mycket folk överallt, hela tiden verkligen & det händer någonting hela tiden. Det är ett snabbt tempo vilket jag älskar men tunnelbanan.... OMG.. Så mycket folk som ska knö sig på samma tåg & alla tänker bara på en sak, sig själv. Något som jag saknar med Göteborg är att folk är mycket vänligare. Man kan sätta sig på spårvagnen & prata med den som sitter bredvid, man behöver inte knö sig på först på vagnen för vi alla vet att kommer vi på så kommer vi på, annars går vi till nästa hållplats & tar nästa vagn därifrån istället. Folk är inte lika själviska.. Det är iallafall min åsikt, men jag kanske tar Göteborgarnas sida för att man själv är en, hehe vad vet jag.

Ett tips jag fick från en arbetskollega var att för att utforska staden så ska jag åka buss, inte tunnelbana. Jag måste säga ett mycket bra tips! Jag åkte bussen från jobbet in till stan & åkte runt lite. Helt plötsligt så fick man en känsla för vad saker låg i staden, vilka tunnelbana stationer som låg vart & även bara se staden när man åker buss, vilket är trevligare än att åka tunnelbana. Sedan vandrade jag runt i gamla stan, såg slottet, gick över mot kungsträdgården och sedan åkte jag hem. Det blir ju sådär mörkt och trist tidigt nuförtiden tyvärr.. Men nu har de börjat pynta inför julen & jag ser så mycket fram emot att se Stockholm i juletid! Lär säkerligen vara magiskt. Jag längtar till att se vad Stockholm har mer att erbjuda!

Likes

Comments

Nu har man bott i Stockholm i cirka en månads tid. Ska jag vara ärlig så trivs jag verkligen, trots att jag inte känner så många här uppe än. Men häromdagen så gick jag utanför min comfortzone och gick på AW med ett gäng brudar jag inte ens kände, hur då? Jo såhär var det. Efter en rätt tråkig & dyster dag på jobbet då jag bestämt mig för att ej fortsätta på jobbet jag börja på så kände jag att jag måste få in lite roligt och positivt i mitt liv.

Klart jag inte känner så många när jag åker till jobbet på dagarna, åker hem och sen är det bara repeat på det. Jag måste göra något jag inte gjort för att få något jag inte har. Så målet var att träffa nya vänner & därav skrev jag till en tjej som heter Jasmine som jag träffade på melodifestivals turnén för ca 1,5 år sedan. Jag visste hon bodde i Stockholm så jag skrev & frågade vad hon skulle göra ikväll. Svaret var att hon skulle på AW med lite tjejer och sa, HÄNG PÅ! Mitt första svar blev - Jag är rätt trött & jag känner ju ingen.. Hennes svar var klockrent - Är det inte det som är meningen? Träffa nytt folk? Så rätt hon hade.

VI träffades tidigare på ett mysigt ställe vid Mariatorget som heter 'En kaffe por favor' & invänta resten av gänget som kunde bli 3 st eller 30 st.. Vi hade jätte trevligt och till slut var vi hela 7 stycken tror jag & så kul vi hade det. Vilka tjejer jag träffade! Helt plötslig får jag jobbtips, förslag på saker att göra i Stockholm & jag bara satt och kände hur jäkla glad jag var över att jag fick tummen ur och gjorde något som var lite out of my comfort zone. För som jag sa tidigare, för att få något man inte har så måste man göra något man inte gjort tidigare.

Vi hade en supertrevlig kväll som sagt, spelade quiz, pratade om livet och sedan hamnade vi på Pitcher vid Mariatorget där vi tjatade vidare om livet tills vi åkte hem allihop! Tror jag var hemma vid klockan 1-2 något men det var det värt. Ibland blir man lite stolt över sig själv, detta var nog en sådan dag! Sluta på ett jobb man inte känner var riktigt för en & istället leta nytt jobb, sedan gå och träffa massa främlingar på en AW som visar sig vara helt underbara.. Ja vilken härlig dag det blev till slut ändå!

Jag får fortsätta med ett positivt tankesätt och tänka att vill jag någonstans i livet där jag inte har vart eller inte haft så måste jag ju tänka nytt, göra nya saker jag inte tidigare har gjort och vara öppen för möjligheter när de kommer. Stockholm är en helt underbar stad & jag trivs så bra. Det är så skönt att känna att det kommer bli bra detta, till slut!

Likes

Comments

Så som ni flesta redan vet så flyttade jag upp till Stockholm för 1 vecka sedan & ja, varför då? Det kan man ju fråga sig.. Svaret? Jo, jag behövde något nytt, ett miljöombyte & bo närmre vänner trots att detta innebär att jag kommer vara längre ifrån min familj.. Därav så blev det en flytt till Stockholm där jag fick nytt jobb på SVPH ute på Kungsholmen som gruppchef inom hemtjänst samt en lägenhet i Älvsjö med världens bästa BFF Natalie!

Jag vet att många fortfarande tänker, men varför då? & du har aldrig pratat om detta innan ju? Mjo, det har jag faktiskt gjort, pratat om att flytta till Stockholm och bo med Natalie men på något sätt så har något kommit iväg och hällt mig tillbaka.

När jag träffade mitt EX så fick jag lägenhet i Göteborg och allting och då var det rätt självklart att jag skulle stanna kvar där, annars hade jag nog varit utomlands, I Stockholm sedan lång tid tillbaka eller kanske bott i USA, vad vet jag.. Oavsett så kände jag efter jag kom hem från min USA resa, som btw, var helt himla amazing, snälla ta mig tillbaka, att det är lite nu eller aldrig jag får ta beslut som att på 1 dag säga till min bästa vän, Hey, jag kommer till Stockholm imorgon, jag har hittat 2 lägenheter vi ska kolla på & jag har tre intervjuer för jobb & jag tänker flytta upp snarast möjligt, är du på eller att skaffa lägenhet tillsammans?

Haha, jag tror Natalie var minst lika chockad som jag var men på de 2 dagar jag var uppe i Stockholm så hann vi båda fixa lägenhet tillsammans + att jag tog detta jobbet ute på Kungsholmen som jag nu jobbat på i 2 veckor & stormtrivs. Dock så har jag haft det otur med hälsan & vart lite sjuk, men jag antar samtidigt att nu drar säsongen igång för alla virus och influenser så vad kan man räkna med liksom..

Men nu bor jag i Stockholm, vilket jag aldrig trodde jag skulle göra & som Göteborgare så skäms man kanske lite när man halvt säger att Stockholm är en väldigt fin stad, hade det inte varit för alla människor som knör på bussar & tunnelbanor så hade stan vart rätt perfekt.. Jag tror att jag kommer bli positiv överraskad över hur bra jag faktiskt kommer trivas här uppe. Men innerst i mitt hjärta så hör jag hemma på västkusten, jag lovar!

Många av sitter säkerligen även och tänker men vad hände med J? Var inte ni tillsammans & varför tog det slut? Jaa. Det kan bli en rätt långdragen historia men i korta drag så var vi inte på samma ställen i livet just nu. Vi båda ville ha samma saker i livet men kanske vid olika tillfällen. Därav så var det bästa för oss att faktiskt skiljas åt.. Så ja, nu är men åter igen singel.. Så himla kul.. Men hellre singel än att än en gång göra om samma misstag och vara med någon som man behöver gå och vänta på ska vilja saker såsom man själv vill.

Jag är en rätt bestämd dam som har mina mål, förväntningar och synsätt på livet, och ja. Jag vill hitta någon som är som jag med dem. Som faktiskt vill samma saker som jag vill, ger lika mycket som jag och som får lika mycket tillbaka.. Det är dags för mig att för än gång skull tänka på mig igen, endast. Vad jag vill, vad jag behöver och vad jag ska göra.. Sen antar jag att nångång så dyker väl bara mr right upp när man minst anar det & antagligen när det passar som minst.. Men det, det tar vi då!! Och vad jag vill och tänker och har för mål nu i livet, det är en helt annan story för en annan gång. Nu ska jag och Aron ligga i soffan, äta glass & kolla på outlanders, det är sånt man får göra när man är sjuk på en tisdag!

Likes

Comments

Äntligen kom jag fram med tåget till Provo och blev åter förenad med världens bästa Alice! Som jag saknar henne hemma i Sverige men nu när jag är i USA är jag rätt glad att hon bor här för hon föreslog världens bästa idé på vad vi skulle göra när vi ses, vi ska åka till Zion National Park & klättra upp på en av amerikas farligaste trails upp till toppen av Angels Landing.

Dagen började rätt roligt, Alice tog ju körkort igår och när vi skulle åka så visade det sig att vi glömt ljusen på i bilen kvällen innan.. Haha som tur var så hade de en snäll granne som hjälpte till att starta bilen med startkablar. Vi kom iväg lite senare än vad vi hade tänkt men som tur var så var bilresan i sig ett äventyr. USA är extremt vacker och inget som Sverige, det är så annorlunda och jag är helt såld. Hade jag bara fått välja 1 land att bo i resten av mitt liv så hade jag nog valt USA. De har all typ av natur, trevliga människor och ja, deras land är så stort! Det kommer alltid finnas något att se och utforska. Jag och Alice bytte av varandra när vi körde bil, så nu kan jag ckecka av att köra bil i USA.

Vi tog en lite längre väg till Zion park för att Alice ville vi skulle komma in den häftiga vägen & det var så häftigt! Den lilla avstickar vägen vi tog även var hur vacker som helst!! Otrolig utsikt och ja. I was amazed.

Det första vi gjorde i Zion Park var att ta shuttle bussen till stoppet längst bort för att vandra i 'The Narrows'. Det är en trail som går i vatten längst bergen. Det blir djupare och djupare ju längre in man går och vissa ställen längre fram får man simma på. Jag och Alice gick bara till det kom till låren/midjan typ, då vände vi tillbaka för det viktigaste för oss var att göra Angels Landing!!! Ett nästan 500 meter högt berg som de gjort en väg upp för att man ska kunna se utsikten över Zion Canyon. Det tar totalt 4 timmar fram och tillbaka och det var sååå jobbigt. Jag var tvungen att pausa flera gånger och vi tänkte först inte gå hela vägen upp för det är högt, farligt och stupar rakt ner på vissa ställen.. Men vi gjorde det och jag är så glad att we did! Utsikten var fantastisk och upplevelsen att klättra upp och ner var en riktigt kick! Som tur var gick det snabbare ner än vad det gick upp, så vi hann ner förbi allt det farliga innan det blev mörkt.

När vi kom tillbaka till bilen så inser vi att vi glömt lamporna på i bilen igen... Så det var bara att gå runt och leta efter någon som kunde hjälpa oss.. Vi fick hjälp till slut av en tant med en apparat som starta bilen, as käckt och sedan kunde vi köra hem, 4 timmar mot Provo. Vi var hemma vid typ 2 halv 3 på natten och min kropp är så öm idag.. Nu sitter jag åter igen på tåget tillbaka till Ogden för att bo med Kylie igen!

Jag är så glad, lycklig, tacksam och bara njuter av varje sekund här. Gårdagens vandring upp till Angels landing är nog hittills det mest häftigaste jag gjort i hela mitt liv. Drömmen hade ju varit att kunna göra sådana äventyr varje dag resten av sitt liv. Då hade jag vart lycklig.. Bävar inför tanken att tiden kommer gå fort här i USA och jag antagligen snart sitter på flyget hem till tråkiga Sverige.. Sitter redan och kollar på biljetter tillbaka hit för det är en sak som är säker, jag måste tillbaka hit!!!

Utsikten från vägen till Zion park! 
The Narrows! Så sjukt häftigt! 
Hela vägen till toppen ska vi, där är Angels Landing. 
Vi är inte ens halvvägs uppe.....
Vi är inte ens hela vägen uppe ännu... 
we made it! 
Såhär såg vägen upp ut!! lite lätt läskigt! 

Likes

Comments

Det är helt sjukt att jag vaknade i Sverige och sedan sisådär 22 timmar efter lämnat Landvetter landar i Salt Lake City i USA! Som jag har pratat om att göra den resan och nu sitter jag här, på tåget mellan Ogden & Provo och det är nu dag 2 i USA men först får jag väl berätta om hur resan hit gick och vad jag hittade på när jag kom fram.

Flygturen gick faktiskt bra, trots mindre misstag av mig såsom att inte jag fastna i London extra länge, tullen gjorde sönder min frysväska till min medicin, jag hann precis med flyger från London till Seattle och 9 timmar på ett flyg kanske är roligt till en början men efter att ha kollat på 3 filmer och bara vilja vara framme så var de sista 5 timmarna innan flygbytet i Seattle rätt segt. Jag fick min allra första stäpel i mitt pass och ja, nu är jag i USA! CANT BELIVE IT!

Kylie hämtade upp mig på flygplatsen i Salt Lake City och vi åkte hem till henne & Preston. De har ett helt underbart fint hus de precis har flyttat in i & jag fick ett jättefint eget rum med badrum. Jag tog en snabbdusch och bytte om och sedan åkte vi & hämtade upp Kylies mamma & åkte till Ogden Pizzeria och åt med hennes familj. Familjen Healy är helt underbara och på pizzerian var även hennes man Prestons familj, så jag fick hälsa på dem också. Alla i USA är så gästvänliga & trevliga. Efter maten åkte vi och köpte glass på Zeppe's. Det är typ Italiensk glass fast ändå inte! Men det var riktigt gott!

Efter det åkte vi till Prestons familj och hälsade på deras hästar som var så fina! På vägen dit såg jag det sjukaste stjärnfallet jag någonsin sett i hela mitt liv.! Både jag och Preston bara WHAAT när vi såg det! Så synd jag inte fick det på film alltså!

Efter det åkte vi hem till Kylie & Preston och jag satt och kollade på tv i typ 10 minuter innan jag höll på att däcka. Då hade jag vart uppe i 28 timmar & klockan var 10 på kvällen i Utah så jag lade mig i sängen med gott samvete & vaknade klockan 7 imorse. Då åkte jag med Kylie till jobbet och passade hennes son Dax medan hon fick iväg en ung tjej till skolan. Sedan så hämtade vi hennes syster och åt frukost hos hennes föräldrar. De hade de sötaste hundarna ever. Måste ta en bild och lägga upp!

Sedan blev det shopping på morgonen. Vi åkte till Target & sedan TJ MAXX, köpte med oss IN-N-OUT burgers och åt hemma hos kylie & preston, lekte med Dax, försökte få honom att somna vilket han inte ville, vaxade mina ben och sedan så var det dags att packa en liten väska och åka till tåget. Jag ska nämligen till PROVO och träffa min vän Alice! Sist jag såg henne var på hennes bröllop förra året. Hon och Jakob har flyttat till USA för att studera och jag är så stoked på att träffa dem! Imorgon ska vi åka till ZION PARK vilket kommer bli awesome!

Lovar att lägga upp lite bilder imorgon på bloggen!

Likes

Comments

Som jag pratat om att göra denna resa, jag tror säkerligen att jag har pratat om detta i 3 år. Jag fattar inte varför jag inte gjort den tidigare, träffa vänner, se ett helt nytt land, komma utanför Europa, ja? Why not before?
Jag antar att det har kommit ursäkter i vägen & att jag alltid haft något hemma som håller mig kvar.. Det har jag såklart fortfarande, J är ju kvar men då han börjar på Halmstad högskola så tänkte jag passa på att göra lite liv i en dröm. Så vart ska jag? Om man frågar min mormor så var hennes respons när jag bokade resan i lördags, - ska du åka dit igen? Du har väl vart där 3 gånger nu minst? säger mormor. - Nej mormor, jag har pratat om det i 3 år men jag har ju inte kommit iväg ännu, säger jag. Mormor bara börjar skratta & hjälper mig sedan att söka visum och allt för min resa tiiiill.......................... USA!!!

Yes my friends, I'm off to USA på måndag redan! Biljetterna bokade jag i lördags, det blev lite av en sista minuten resa fast ändå, den har varit planerad som sagt i 3 år. Jag ska träffa en hel bunt med gamla vänner, se Salt lake City, besöka så många national parks jag kan, åka till Wyoming och rida häst i bergen.. Ja, shit vad mycket jag ska hinna göra!! Jag är såå excited att jag knappt kan sova på nätterna!

Så följ med mig på min blogg som jag kommer försöka vara så aktiv som jag bara kan, posta bilder från USA och skriva om mina äventyr. Jag blir borta i en månad så är du sugen att se bilder på USA, vacker natur, hästar, hundar mina vänner så följ mig nu!

Resan börjar på måndag!! I CANT WAIT!!

Likes

Comments

Äntligen är dagen kommen, vi ska åka till ROM!
Detta är en resa som jag i många år har suktat efter att åka på. Högst upp på reslistan länge har ROM varit & nu är det äntligen dags för att uppleva Rom men världens bästa pojkvän.

Vårt flyg till Rom gick klockan 10 på morgonen från Landvetter till Rom. Jag älskar att flyga men J är inte lika förtjust i det. Stackarn, inte lätt att vara flygrädd. Vi visste redan innan vi åkte att det skulle vara varmt i Rom men när vi gick ut från flygplatsen så var det som att gå in i en vägg av värme. SHIT det var verkligen skitvarmt. Vi tog en shuttle buss från flygplatsen till centralstationen Termini i Rom. Därifrån var det ca 10 minuters promenad till vårt hotell.

Hotell Lilium som var sjukt svårt att hitta till då det var en lite liten skylt på insidan av porten.. Vi fick ett mysigt rum med en balkong som vätte emot gatan, så himla mysigt hotell verkligen. Frukosten var supergod, personalen var jätte trevliga & rummet hade AC, så fanns inget så mycket att klaga på direkt.

Vi bytte om på hotellet och sedan så tog vi bussen ner till stan, planen var att se Pantheon, äta middag och sedan bara vandra runt i stan. Vi hitta en mysig liten resturang som låg på en sidogata vid Pantheon. J tog en Carbonara och jag en Pizza Funghio. Det var verkligen supergott & prisvärt. Efter middagen så gick vi till Pantheon. Smart som jag är så glömde jag min kofta på hotellet så vi var tvungen att springa och köpa en kofta innan vi kunde gå in & se Pantheon. Men det var verkligen så häftigt.
Väggarna i Pantheon är 6 meter tjocka, kupolen var lika hög som den var bred, 44 meter.. Det var verkligen en upplevelse att se Templet för alla Gudar.

Efter Pantheon gick vi vidare till Piazza Navona, ett torg som är känt för sina resturanger, nattklubbar och gatuuppträdare. Vi tog varsin drink and MAN, italienarna snålar inte med spriten när de blandar..

Vidare gick vi från Piazza Navona genom staden tills vi kom över floden till Castle S.Angelo och sedan vidare till Vatikanstaden där vi stod ett tag på St Petrus platsen & beundrade hur mycket pengar påven har... Trötta i benen bestämde vi oss för att ta bussen hem, köpa med lite kvällsmat från mataffären och sätta oss på balkongen och njuta av att vi äntligen är i Rom..
J köpte med lite ostar, bröd och god skinka som vi satte och oss åt på balkongen på kvällen i 27 graders värme.. Vädret är bara att drömma om nu när man är åter hemma i Sverige men WOW, vilken otrolig bra första dag.

Efter maten var uppäten, vi var nöjda med värmen så var det dags att krypa ner under täcket, sätta på ACn och se fram emot morgondagen som kommer bestå av att se Collouseum, Forum Romana, God middag, samt se Fontana di Trevi samt Spanska trappan..

Läs mer om det i nästa inlägg, tills dess, njut av lite bilder från vår första dag i Rom.

Före och efter landning! Wiho, vi överlevde! :D

Middagen vi åt vid Pantheon!

Likes

Comments