Hmm ja vart ska jag börja.. I slutet av en graviditet är det vanligt att man får förvärkar (vilket kan komma tidigt i graviditeten också men för min del kom det senare)
I slutet var det riktigt tungt, det trycker neråt, magen spänner ryggen värker, man är trött och seg.. Så sista tiden försökte jag vila upp mig så gott det gick, man vill ha energi tills det sätter i gång, tro mig..
Sista dagarna var så långa, man bara gick o väntade på att nått skulle hända, men så kom dagen, natten till den 26/3 vaknade jag o hade lite molande värk i magen men trodde det var vanliga förvärkar, lyckades somna om och klev upp på morgonen o fattade inte vad som skulle hända några timmar senare..
Jag hade lovat pappa att jag skulle hjälpa honom tvätta bilen så när jag vaknat gick jag direkt ut och började tvätta bilen, mitt i biltvättandet kom smärtan tillbaka men nu gjorde det riktigt ont, gick in och tog en alvedon för tänkte ändå att det bara var förvärkar men det hjälpte inte alls..
Vid 12 åkte vi på kalas hos min mormor men nu när det onda kom var jag tvungen att ligga ner och gå in i mig själv för att klara den smärtan, ringde till förlossningen men dom sa att jag skulle avvakta lite då värkarna måste komma tätare än vad jag hade då.. så jag bad pappa köra hem mig från kalaset så jag fick åka hem och lägga mig i ett varmt bad och försöka slappna av, men det hjälpte naturligtvis inte heller.. vid 17 ungefär kom Alex och vi satte oss och kollade på serie samtidigt som Alex klockade varje gång jag fick en värk och så sa han, du nu har du haft ganska många värkar under 10 minuter och smärtan var intensiv men hanterbar, ringde till förlossningen som sa att vi fick komma in.
Väl därinne blev jag undersökt och var öppen 4cm vilket innebar att vi fick stanna.. vi skulle inte åka hem utan bebis 😍 Vi blev inskrivna 21.30 på förlossningen, och i samma veva satte dom på tens för att se om det skulle underlätta lite för mig då jag så länge som möjligt ville försöka undvika all sorts bedövning o lustgas.. sen sa dom att dom skulle komma och undersöka mig efter 1,5h för att se om det gick framåt..
Efter 1h ungefär gick jag in på toaletten då smärtan var så stark och jag ville inte att Alex skulle se mig så svag som jag kände mig då.
Väl inne på toaletten började hela min kropp trycka och jag blev livrädd, det gjorde så ont. Så jag skrek till Alex att han var tvungen att larma. Det kom in massa barnmorskor och undersköterskor medan jag låg på golvet och skrek 😅 Det visade sig att jag hade öppnat mig från 4cm till 10cm och fått krystvärkar på 1h?! Så dom bar mig till sängen o då var det bara att krysta och på 10 minuter var våran prins ute, 26/3 klockan 23.48
3335g och 51cm ren kärlek 😍
Det var nog det läskigaste men coolaste jag upplevt och gjort i hela mitt liv

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Jag fick reda på att jag var gravid i vecka 12 ungefär och jag reagerade med både glädje och rädsla, rädd blev jag nog mest då jag fick upp alla dom här "stora" frågorna, hur ska skolan gå? Vad ska Alex säga? Hur tar mamma och pappa det? Allt detta för att jag visste från att jag såg dom två strecken på stickan att det här vill jag behålla, jag var så bestämd på att jag skulle fixa det, det var ju faktiskt mitt barn som låg där inne och det var nog det som skrämde mig mest att jag redan hade bestämt mig men att andra kanske skulle försöka få mig att göra nått jag inte ville, därför beslöt jag mig för att berätta för Alex, och mina två bästa kompisar men att vänta med mamma och pappa..
Emma och Ellen (mina bästa kompisar) reagerade positivt, dom stöttade mig oavsett men givetvis blev dom chockade och började precis som jag spekulera kring skolan o mamma och pappa osv, Alex blev lite i chock (precis som mig) men det löste sig också med tiden.. tiden gick och i vecka 21 berättade jag för mamma och pappa att jag väntade en liten pojk, dom blev chockade såklart.. men stöttade mig också från första stund, deras första reaktion var tanke på abort precis som jag förutspått men när jag berättade att jag visste vad jag ville och att jag hade tänkt ut hur jag skulle få allt att fungera började dom "förstå mig" och började nog inse att det faktiskt skulle hända. Att dom skulle bli mormor o morfar 👴🏼👵🏼
Resterade släkt reagerade ju också med chock men ändå bra, hela min familj vet att jag älskar barn och att jag alltid har velat haft barn tidigt så det var inget snack om saken att jag inte skulle fixa det, den stora frågan kring dom var nog min framtid, med skolan osv men det blev ju bra det med 🤷🏼‍♀️
Det var nog jag själv som hade det svårast med att inse det tillslut, det är så svårt att förstå hur ett litet liv kan ligga inne i dig, ännu svårare att förstå att det är din framtid.. men så fort våran lilla prins kom till världen var det bara som någon tryckte på en knappt och man undrar hur man hade kunnat leva utan honom innan? Det var liksom meningen att vi skulle få honom 👶🏼

Likes

Comments

Känns inte som att man har gjort någonting idag, vi var en stund till lekparken på förmiddagen och gungade lite innan det var dags för lilla E att sova.. När han vaknade åkte vi en sväng till rusta och blomsterlandet där jag äntligen köpte en inomhusgran som jag velat ha i 100 år 😅 Och nu ikväll provade vi den nyöppnade pizzerian i hällabrottet med mormor och morfar så idag har det varit en riktigt lugn och mysig dag❤️ Nu ska vi sova för imorgon är det adventsfrukost klockan 9 😴

Likes

Comments

Hej på er :)

Som ung mamma eller som unga föräldrar överlag får man förmodligen någon gång höra andras åsikter (i mitt fall från de äldre). Det som irriterar mig mest är att folk istället för att våga prata med mig pratar med varandra och det hela skapar en ond cirkel och det kommer ut fel, historier ändras och det blir bara massa skit snack. Allt detta för att folk egentligen bara är nyfikna, man vill ha saftig information som man kan sprida vidare. Det är som att folk vill att man ska misslyckas? Varför pratar man inte lika mycket om en mamma som är 25+? Varför är man inte nyfikna på dom? Jaja kul jag kan roa folk :)

Tillbaka till åsikter från dom äldre.. Oftast låter det något i stil med "hade det varit min dotter hade jag kastat ut henne för länge sen" eller "det där kommer aldrig funka". Men vet ni? Det funkar, och det funkar alldeles utmärkt!

Den största frågan är nog hur det är att bo kvar hemma och hur mamma och pappa kunde låta mig bo kvar? och svaret på det är, vi bor fortfarande hemma med mina föräldrar jag och Edwin och visst det kan vara tufft emellan åt, mest för att jag och Alex skulle vilja ha eget och få börja leva familjelivet "på riktigt", men det är nog det ända jag skulle säga är det "negativa". Här hemma har jag alltid fått så mycket hjälp, både med Edwin men även själv också. Det tar på än att gå hemma hela dagarna och bara prata med en bebis, visst det är mysigt men att bara prata med en bebis gör en knäpp ;) Sen tror jag också att vi har haft sån tur då vi har en hel övervåning för oss själva, det blir lite som en minilägenhet. Man kan gå undan om vi vill ha tid för oss själva. Och mamma o pappa känner redan lite små ångest för att vi en dag ska flytta härifrån nån gång haha, så det är lugnt där också.

Förhoppningsvis kommer vi flytta till något eget inom nått år, Alex går ju ut skolan ett år innan mig och börjar då jobba och har inkomst och sen är det min tur att börja jobba så inom 3-4 år ska vi nog ha bosatt oss själva :)



Likes

Comments

Hej på er!

Här kommer första inlägget på bloggen.. Ni kommer här få följa min resa som ung mamma men även endel annat.

Som 16åring blev jag gravid med min son Edwin som nu är 8 månader. När jag var gravid med Edwin gick jag i första året på gymnasiet och valde att gå ut ettan och sedan ta ett sabbats år hemma med min son. Jag kommer till hösten 2018 börja tvåan när Edwin börjar dagis.

Jag är tillsammans med min pojkvän Alex som är pappan till Edwin. Alex går andra året på gymnasiet, där han går bygg med inriktning som plåtslagare. Jag och Alex bor dock inte ihop utan jag och Edwin bor hemma hos mina föräldrar och syster, anledningen till det är väl att vi är så pass unga och vill få gå klart skolan båda två och införskaffa fast inkomst innan vi köper något helt eget.. Men mer om det och hur det är att bo hemma när man har en egen familj får ni läsa mer om i nästa inlägg :)


Likes

Comments

Jag är en tjej på 17 år och har en son på 8 månader, här på bloggen kommer ni få följa våran vardag och se hur livet som ung mamma är 👶🏼👩🏽

Mail- mattis0000@hotmail.com

Snapchat
Blogkeen
Nouw